Tisdag 31 januari 2006
Alldeles nyss var Sandra och barnen förbi och hämtade lite utskrifter som jag gjort till Mathilda.
Tänk vad ett litet leende från barnbarnen kan lysa upp världen. Innan kände jag mig lite less och tyckte att det kändes trist och tråkigt. Så kommer man ner till bilen och Melker spricker upp i ett jätteleende. Mathilda blir glad för lite utskrifter som hon kan färglägga. Ett Mormorshjärta smälter som smör i solsken. Vad vore världen utan dessa små solstrålar. Bra mycket tristare.
Mathilda, skådespelerskan och dansösen, fylld av fantasi och min bästis.
Melker, lilla ångloket och charmtrollet. Full av liv och rörelse.
Åh vad jag är glad åt dem. Stackars de mor- och farföräldrar som inte får eller kan träffa sina barnbarn.
Nu känns min eftermiddag mycket lättare.
På kvällen blev det vattengympa med Birgitta.
Pappa fick inga besök.