Det var skönt väder i morse så jag gick till jobbet. När jag kom till vår personalparkering stod det inga bilar där och jag antog att den grinden då var låst. Jag satte in nyckeln men det visade sig att dörren redan var upplåst så jag försökte dra ur nyckeln igen. Den satt fast! Hur jag än försökte så fick jag inte ur den. Jag gick in på verkstaden och frågade om dom hade låsspray jag kunde låna. Fick med mig spray och en tändare ut. Men tji, det gick inte. Det gick att vrida den från låst till olåst och tillbaka, men det gick inte att dra ur den. Bad en av killarna om hjälp. Det slutade med att halva nyckeln satt kvar i låset. Märkligt.
På eftermiddagen, en halv timme försenad, kom Inger med flyget. Sandra och barnen hämtade henne på Arlanda. På förmiddagen ringde den kuratorn som Eva sökt på telefon. Dom bokade tid för ett samtal den 10 november. Mamma, Eva och jag ska gå dit. Inger kan ju inte vara med tyvärr. Han hade sagt att när Pappa kommer hem så tar dom över! Det låter ju väldigt bra. Hoppas att det stämmer.
Mamma, Eva och Thordan var uppe hos Pappa. Det var ungefär som vanligt med honom. Varken bättre eller sämre. Han var trött efter att ha tränat på förmiddagen. En logoped hade varit där men då var han inte speciellt samarbetsvillig. Det blev tydligen någon miss och personalen på sjukhuset visste inte att han skulle komma. hade dom vetat det skulle dom inte ha tränat annat med Pappa innan. Nu skulle logopeden komma tillbaka på tisdag igen. Tisdag, då har dom "magiska" tre veckorna gått, då jag hoppas att han ska börja prata. Jag håller alla tummar och tår och allt man kan hålla.
På kvällen när Stefan var på gympa, åkte jag hem till Mamma. Båda syrrorna var där. Dom hade hittat en flaska vin som dom druckit av till middagen så Eva fick stanna över natten. Vilka rackare! Jag stannade kvar till 21,30 då jag var tvungen att lämna dom för att åka hem och sova.