Solen strålar på himlen, det är runt nollan ute och vi mår halvtaskigt. Vi är hemma från jobbet båda två för att inte smitta våra arbetskamrater. Det går lite trögt att komma igång med något. Jag gick runt i morgonrock till lunch. Stefan var duktig och jobbade på. Han satt vid datorn i stort sett hela tiden. Vid tretiden tog vi en stilla promenad i fårhagen, i det vackra höstvädret. Det var riktigt skönt. Man börjar känna sig levande igen.
I dag var Sandra och barnen uppe hos Pappa. Gulle-Sandra, det är riktigt tufft av henne. Dels är det lite jobbigt i och med att han inte kan kommunicera, dels är det jobbigt för att Mathilda inte vågar gå in till Gammelmorfar. Dom som varit bästisar tidigare. Hur ska hon kunna förstå den förändring som skett.
När dom kom till Pappa, hade han sagt: Hej och när dom sedan skulle gå tyckte Sandra att han sade: Mathilda, Mathilda. Är det önsketänkande eller kan han säga några ord ibland?
Pratade med Mamma flera gånger under dagen. hon kände sig ensam och övergiven. Nu hade hon ingen som tog hand om henne som Pappa brukar göra när hon är dålig. Åhh, vad vi saknar dig, Pappa.
På kvällen satt jag med bokföring hela kvällen. Jag känner att jag inte orkar med det längre så nu har jag bestämt mig. Jag ska säga upp mig! Jag tror att det blir bättre för J och Nicklas att inte Nicklas mamma är med och styr och ställer hela tiden. Jag skickar ett mail och förbereder dom på att dom måste hitta någon annan som kan göra mitt jobb. Det kändes skönt bara att ha bestämt sig.