Jag vaknade 7,50 och gick upp för att fixa frukost. Strax efter kom Mamma upp. Vi satt även idag läääänge vid frukostbordet. Stefan ringde till Kerstin för att höra hur det var med Iffe. Det var ganska bra. Han har förståss ont och får smärtstillande. Det verkar som om Stefan kan få besöka honom i veckan. han fick telefonnumret direkt till Iffe och ringde honom. Han lät pigg. Han hade haft lite hallucinationer på nätterna. Det beror nog på morfinet han får som smärtlindring.
Efter bäddning mm. skjutsade jag hem Mamma. Köpte en varsin kanelsnurra till Stefan och mig + tidningen och åkte hem och fikade. Sedan hämtade vi upp Sandra och åkte för att besöka Pappa. Jag har alltid lite ångest för det. Det är så himla svårt att prata med honom och det känns så krystat och konstigt. Men jag vill ju träffa honom.
Pappa blev glad när vi kom. I dag syntes det verkligen att han blev glad. Han sa Hej när jag kramade om honom. Sandra hade med sig ett nytaget foto på Mathilda som han fick och en teckning som Mathilda gjort. Han tittade intresserat på dem.
Personalen kom och tog upp honom och vi gick ut i det lilla TV-rummet. Vi satt där ett tag och försökte att prata så gott det gick. Ibland förstår han och ibland rynkar han bara pannan och ser helt oförstående ut. Efter en stund kom de med kaffe och rulltårta. Jag berättade för Pappa att Inger snart skulle komma upp. När jag sa att hon skulle komma såg han glad ut men när jag sa att hon skulle flyga upp såg han bara oförstående ut. När jag kommenterade att senast vi sågs hade jag ju hållit på att krocka så såg han bekymrad ut och det verkade som om han kom ihåg det. Det verkade som om han hade ont i höger axel och arm. När jag lyfte hans hand grimaserade han som om det gjorde ont. Eva skulle ju höra om dom inte kunde sätta armen i mitella för att stödja den. Undrar om hon gjorde det. Ska be Mamma fråga i morgon.
Pappa vill hela tiden känna på mitt ansikte och han tar mig i handen. Han vill gärna kramas och pussas också. Pappa har alltid varit kramig men nu är det ännu mer. När vi varit där i nästan en timma sa jag till Pappa att vi kanske skulle rulla tillbaka till salen. Då sa han -nej det behövs inte! Det verkar som om det bara kommer ord spontant. När han anstränger sig för att säga något går det inte alls. Vi gick i alla fall tillbaka till salen och personalen hjälpte honom i säng igen. Vi kramade om hon och sa hejdå. Det är alltid lika jobbigt att gå ifrån honom. Lika jobbigt som att åka dit. Konstigt!
Vi åkte vidare till Barkarby för att köpa julklappar till Mathilda och Melker. Det var inte bara vi som kommit på den geniala idén. Det var bilar överallt. Vi hittade i alla fall en p-plats och gick till Toy's R Us där vi hittade lite klappar. Det är helt otroligt egentligen. Ett helt stort varuhus med i stort sett onödiga saker. Det finns tame17 allt. Var har all fantasi tagit vägen? Dagens barn behöver inte hitta på någonting själva allt finns att köpa. Tiderna förändras. Vi kanske skulle plocka lite kottar och pinnar och slå in i ett paket till dom, haha. Jag tror säker att dom skulle kunna ha kul med det också.
Efter Barkarby blev det Maxi där vi faktiskt slog till med oxfilé. Åkte hem med Sandra och vidare hem till oss. Efter maten strök jag lite skjortor till Stefan. Ringde också upp Inger och pratade en stund.