EKG och ?

I går tog jag äntligen tjuren vid hornen och ringde till Företagshälsovården och beställde tid för koll av hjärtat.
Nu har jag gått med dubbelslag eller vad det är i flera veckor. Det är jobbigt och tar på humör och ork.
Jag fick tid samma eftermiddag 15,45.
På vägen dit kände jag av det, när jag satt i väntrummet kände jag av det. När det blev min tur fick jag lägga mig på en brits och då lugnade det ner sig. Skit också tänk om det inte blir några dubbelslag under EKG tagningen.
Men det blev det. Jag fick sitta ner en stund till i väntrummet tills doktorn hade tid att analysera mitt EKG.
När jag kom in till Doktor Åberg kunde han bara konstatera att det inte syntes ett enda dubbelslag på mitt EKG!
Det såg ungefär likadant ut som det som togs vid hälsokontrollen i höstas.
Då måste det ju vara tarmarna som bråkar. Doktor Åberg var skeptisk till min teori, men vad är det annars?
Jag har mycket bubbel och knorr i magen jämt. Lite skeptisk kände jag mig själv också. Doktorn sa tt det skulle synas ordentligt om jag haft dubbelslag. Men han är ju ingen hjärtläkare... kan han verkligen tolka EKG ordentligt.
Jag gick ut på nätet och sökte och hittade en sida för läkarstudenter där dom kunde studera EKG kurvor med olika symtom. Och mycket riktigt EKG med dubbelslag såg helt annorlunda ut än mitt.
Nu har jag valt att tro på att det är tarmen som spökar.
Idag har jag försökt äta lite annorlunda. Inte så mycket fibrer. Jag har tuggat maten ordentligt och druckit mycket mindre kaffe. Jag köpte Activia yoghurt (som inte var så jättegod) för att fylla på med nyttiga bakterier. Och nu har faktiskt allt lugnat ner sig.  Så skönt.

I kväll har jag gått 35 min på bandet, nästan somnat i fotöljen, tittat på Klockan 20 hos stjärnorna. Nu ska jag ta och sjunga igenom våra körlåtar en gång innan jag går och lägger mig.
Hoppas att jag får sova lika bra eller t.o.m bättre än föregående natt.


Så här ser ett EKG med arytmi ut enligt Karolinska Institutets instuderingsprogram ut.
En stor plump (som min doktor sa).

Mitt EKG var jämt och fint förutom den avvikelsen som jag haft sedan dom började ta EKG på hälsokontrollerna.





Jag vill också...

...visa en bild på min fina goa son.
Så jag snodde den här bilden från påskafton ifrån Sandra.
Han som i mina drömmar alltid är en liten liten kille.
Sist jag drömde om honom såg han ut just så här.

Underbar dag...

Otroligt härligt väder.
Vi har pysslat lite här hemma.
Fikat nere vid dammen.
Ätit våfflor till lunch i solen
Varit iväg en snabbis för att köpa hallonbuskar.
När vi inte hittade några på Plantaget åkte vi till Steninge slott där vi hittade dom hallonbuskar vi ville ha. Mormorshallon. Nu saknas bara Farmorshallon också. Men jag tror inte det finns.
Jag köpte fina penser också.
Jag har klippt rosorna och rensat lavenderplantorna.
Jag har plockat bort pyntet ur "påskriset" på framsidan. Svårare att plocka bort än att sätta dit.
Jag plockade även bort det lilla påskpynt jag ställt fram. Två tuppar, en höna med kycklingar i korg och en påskkärring.
Stefan har lyft vår bod som har satt sig lite under vintern.
Han har rensat lite i dammen, målat i uterummet och planterat dom inköpta hallonen. Dessutom satte han lite,lite potatis.
Jag har hunnit med att sitta lite i solen och läsa också.
Allt hade varit alldeles perfekt, härligt och underbart om inte dom förbenade hjärtarytmierna varit med.
I kväll har vi kollat på Körslaget och jag har strukit lite tvätt. Nu tittar jag på filmen Mamma Mia och Stefan badar.
I morgon är det arbetsdag igen. Kort vecka. Skönt


Sommarkänsla för mig. Det går en vind över vindens ängar, det fladdrar till i en tyllgardin.......


Lunch


Fina penséer

Påskriset är nu en vanlig Schersminbuske igen.

Påskmiddag och loppis....

Det har varit en riktigt härlig påskhelg. Inte så mycket vila och slappande hitills kanske men trevlig.
I går på påskaftons förmiddag åkte jag iväg och kompletterade med det som vi inte fick tag på på långfredagen.
Samtidigt hämtade jag upp mamma.
När vi kom hem till oss började jag och mamma förbereda påskmaten. Vid tretiden kom först Mathilda, Melker, Sandra och Micke och en stund senare Max, Sandra och Nicklas.
Vädret var ljuvligt och vi kunde sitta ute och äta.
Barnen fick leta påskägg och det blev lek och bus.
Vid åttatiden var vi alla trötta och vi hade lite att förbereda inför söndagens loppis.
Sandra Å var snäll och skjutsade hem mamma innan alla andra också gick/åkte hem.
Efter att vi röjt undan all disk och plockat undan ute var jag så trött och stöp i sängen vid elva.
Men inte kunde jag sova. Jag vred och vände mig slumrade till för att drömma att jag blev väckt. Först av grannens bil som lät för bedrövligt. Nästa gång jag lyckades slumra till drömde jag att ett gäng på mopeder körde upp på vår framsida och kom och ringde på dörren. Så typiskt att jag dom korta stunder jag verkligen somnade så drömer jag att jag blir väckt. Knäppt.

Här målas det ägg.







Jag fick överta Melkers ägg när han inte var nöjd med sin målning.
Jag fixade till det lite så att det blev en gubbe.


Sandra som har barnasinnet kvar lekte häst med Mathilda.


På kvällen när alla gått hem och jag hittade en kvarglömd såpbubbelburk blåste Stefan bubblor och jag försökte fotografera. Det gick sådär.

klockan sex i morse satte vår klockradio igång och jag var helt slut. Men det var bara att kliva upp. Halv nio skulle vi träffa dom andra utanför Nicklas jobb för att gemensamt ta oss till Siggesta Gård lång ute på Värmdö.
Vi var först på plats och därefter kom Sandra och Mathilda och sedan Sandra, Nicklas och Max.
När vi kom fram lastade vi ur bilarna och plockade upp prylarna på borden. Mycket prylar var det. Det mesta åkte ju tyvärr med hem igen. Men en del blev vi i alla fall av med. Mest sålde nog Sandra och Mathilda som hade mycket leksaker och barnkläder.
Jag och Nicklas lekte mest med Max medan dom andra tog hand om säljandet.
Jag trodde nog att det skulle bli bökigare med honom då han är så liten och loppis kanske inte är det roligaste. Men Siggesta Gård är jättefint med lekytor, höns, kaniner och hästar.
Klockan tre var det slut och det var bara att plocka ner det som inte sålts i lådorna igen. Packa bilarna och ta oss hemåt igen.
Fy sjutton vad trött jag var då. Vi stannade till vid Stora Wäsby och köpte tidning Shell och mjukglass på McD. Riktigt läskig glass. Huvva. Det var inte mycket grädde i den och otroligt sötsliskig var den.
Hemma satte vi oss i solen på baksidan och slappade en stund innan vi plockade fram lite rester från gårdagens middag.
Nu har vi tittat på Mästarnas Mästare och snart stupar jag nog i säng.
I morgon blir det bara slappa och läsa.

Mathilda, sandra och Stefan redo för en dag på loppis


Sandras fullastade bil


Och vår bil.


Här har loppisen precis startat och de första kunderna kommit in.


Här har Sandra gjort sin första affär. Ett gäng stolsdynor har fått nya ägare.


Max har hittat en cool bil


Långfredag...

I morse vaknade vi vid åttatiden.
Efter frukosten åkte vi ner till Sandra och lämnade tapetsarprylarna. Sedan åkte vi vidare till Odensala och familjen Öhlin-Ekwall.
Dom var precis på väg ut när vi kom så jag ställde bara in min väska och Max tog min hand och sa kom.
Vi lekte i hans nya sandlåda medan mamma, pappa och farfar började röja ur vävkammaren.
Där fanns det Mycket prylar.....
Sandra städade ur vävkammaren och plockade sedan tillbaka det som ska vara där. Resten ska slängas eller säljas.
Vid halv ett tog jag Max i vagnen och gick en promenad tills han somnade.
När jag kom tillbaka packade Stefan och jag in oss i bilen och åkte hemåt igen.
Efter en snabb lunch åkte vi till Maxi och handlade inför morgondagen.
Det känns lite märkligt att åka och storhandla på långfredag.
När jag var liten skulle det ha varit en omöjlighet. Allt var stängt då.
Affärer, biografer, restauranger...ja, allt var stängt.
Vi var inte ensamma om att storhandla som tur var.
När vi kom hem igen gick vi ner en snabbis till familjen Åström för att se hur det gått med tapetseringen.
Jag blev mäkta stolt när jag såg hur duktig Sandra varit. Det var så fint i Melkers rum. Jag visste ju att hon skulle klara det. Vi hjälptes åt med Mathildas rum för ett par månader sedan och nu fixade hon det helt själv. Det är verkligen min dotter det :)
Stefan fixade ett hål där Melkers fönsterbräda ska sitta innan vi gick hem. Jag började med maten och Stefan gick ner igen för att spackla över lagningen i väggen.
I kväll har vi tittat på Så ska det låta och Skavlan. Jag är supertrött. Mina arytmier gör mig trött och lite orolig.
I morgon ska vi ha middag med mamma, barnen och deras familjer. Det ser jag fram emot.
Mycket prylar var det i vävkammaren
Farfar och Max i hans nya fina sandlåda
En liten fikapaus.
Max och jag leker med vatten.

Promenad och hjärtarytmi...

Usch i ett par dagar nu har jag känt av mitt hjärta igen. Nu känns det som om det sitter mitt i bröstkorgen och liksom darrar till lite. Ibland får jag nästan för mig tt det kanske är tarmen men så känner jag någon gång att pulsen hoppar till också. Jag blir galen på detta skit. Det är så jäkla obehagligt och jobbigt.
I går gick jag fram och tillbaka till jobbet. 3350 m i vardera riktning. På hemvägen gick jag genom vattenparken. Tog det ganska lugnt och gick ut på den nybyggda spången och tittade på änderna. Fotograferade lite också. Det var riktigt härligt väder och det blev en skön promenad.
Stefan var på spinning och kom inte hem förrän halv åtta så jag hade inte speciellt bråttom.
Jag tog hand om kycklingrester och gjorde en smarrig sallad till middag.
ängst bort finns ett picknicbord. Trevligt. Här har man inte fått gå ut tidigare. Det brukar gå någon typ av nötdjur där. Stora svarta saker som jag inte vet vad det är. Någon typ av oxe kanske.

Sigtuna...

I dag har vi haft ännu en härlig dag.
Stefan pysslade lite ute på förmiddagen och jag röjde oc hskurade köksgolvet.
Efter lunch tog vi en tur till Sigtuna.
Vi tänkte gå längs den nya strandpromenaden ända bort till vår fd. kompanjon.
Men det visade sig vara ganska långt att gå. Vi hade bara parkering i 1 tim så vi vände när vi kommit till Ropsten och den lilla stugan där fiskare ..... tidigare bodde. Han var vän med Stefans pappa och på den tiden var det inte så mycket hus i närheten. Jag var med dit en gång och då tog vägen slut vid hans stuga. Det gjorde den i och för sig nu också me nu fanns det en gångväg mellan stugan och vattnet.
Vi satte oss på en bänk vid bryggan och njöt av solen och värmen en stund innan vi vände tillbaka mot staden.
Stefan flyttade bilen och sedan gick vi till RC Chocolat där vi satte oss på uteserveringen och drack kaffe.
Sedan åkte vi ut till Sandra, Nicklas och Max för att hämta hem vår grill som vi lämnade förrförra helgen då vi överraskade Sandra med middag. Vi stod och pratade med Sandra och Nicklas en stund, Max sov, innan vi begav oss hemåt.
Sen tog vi min bil och åkte upp till Eurostop och Statoil. Medan jag gick in på Maxi för att handla mat tvättade Stefan bilen.
Väl hemma igen gjorde jag grillolja och marinerade fläskfilé som Stefan grillade. Till det åt vi sallad, bröd och hummus. Ett glas rött slank också ner.
Nu blir det Mästarnas Mästare och en kopp kaffe.














På Ropstens brygga.




Härliga lördag

Vaknade ganska tidigt i morse och gick upp och gjorde frukost.
Vid åtta kom även Stefan upp.
Vi tog det ganska lugnt på förmiddagen.
Sedan åkte vi och lämnade tillbaka klinkersprovet som vi lånat.Handlade några små grejer på Coop och några flaskor vin på Systemet.
Vi åkte hem och lämnade av det vi handlat innan vi tog en promenad hem till mamma och pappa. Där fikade vi på balkongen. Stefan fixade pappas rullstol och vi bytte lite glödlampor i hallen innan vi gick hemåt igen.
Hemma igen satte jag i solen på baksidan och läste tidningen innan jag började med middag. Vi åt lax i ugn med mandelpotatis och sallad. Till det ett gott vitt vin. Pinot Gris.
Efter det kaffe och lite lite glass. Nu blir det softande i soffan och TV.
Det har varit en lugn och riktigt skön lördag utan krav.

Så fint!


Uterummet

Nu går det framåt med uterummet. Kul.
Stefan och grannen E grävde ur grunden i helgen.....
Alla gamla reglar bortsågade.
Frigoliten på plats. Små högar av cement som armeringsjärnen ska vila på.
Cementen på plats.
Detta är statusen i kväll. Nu ska det brinna några dagar. Sedan ska väggarna under fönsterpartierna byggas.
Och sist ska klinkers läggas på golvet. Sen kan vi ta vårt uterum i besittning igen.

Mickel räv....

I går kväll när jag satt och tittde på tv tändes plötsligt vår belysning på basidan. Vi har rörelsedetektor. När jag gick och kollade såg jag en stor räv som gick längs tomtkanten och bort mot dammen. Jag sprang in i sovrummet där jag inte hade någon lampa tänd och där jag kundestå osedd och titta på den. Den strök runt vid dammen en stund innan den kom mot huset. Lampan på redskapsboden tändes också men det brydde den sig inte om. Den slank runt hörnet och följde häcken längs framsidan. Jag kunde följa efter och titta på den tills den kom till det ställe där vi hade fågelbordet. Sedan vet jag inte vart den tog vägen.
Bild från Wikipedia.

Drömmar...

... är så konstiga. I alla fall mina.
Natten till igår drömde jag så mycket knasigt. Vet inte vad allt kommer ifrån.
Först drömde jag att jag var hemma hos mamma och hon bodde kvar i den lägenheten som mamma och pappa bodde i när pappa blev sjuk.
Min mamma är näst intill pedant men nu var det så mycket prylar i köket. Alla bänkar var belamrade med grejer. Det låg högar med blöjor och sängskydd till pappa. Jag tittade i skafferiet och det var en massa konstiga gamla saker där. Vid bordet satt en gammal dam. Mamma sa att nu var det hon som bestämde i huset.
I fönstren satt konstiga gardiner som inte alls var mammas stil. Min mamma är väldigt modern vad det gäller sånt. Inga spets eller nylongardiner som det satt i fönstren i min dröm.
Sedan drömde jag att jag var på resa till någon stad som jag inte vet vart den låg. Jag och en annan kvinna gick runt och tittade när jag fick se en staty som jag ville fotografera. Då kom jag på att jag inte hade någon kamera med mig men att jag ju hade mobilen. Jag tog upp mobilen som då visade sig vara min allra första digitalkamera. Hur jag än ställde mig så föll ljuset in fel på statyn och det blev skuggor. När jag väl knäppte kortet var det enormt lång slutartid. När jag stod där kom en man fram till mig och frågade om den väskan han drog på var min. Det var en vit väska med röda kanter och av dra-matentyp. Jag kände inte igen den och sade nej. Men när jag tittade i den så var det mina kläder som låg där så jag tog hand om den.
Efter det drömde jag att Nicklas var liten, ca 6-7 år och att han skulle åka motorcykel. Vi stod ganska högt uppe och motorcrossbanan som var mer som en racerbana låg flera meter längre ner. Jag lyfte ändå upp både motorcykel och honom över kanten och böjde mig ner så att jag kunde ställa ifrån mig dom på sidan av banan. Sedan gick jag själv runt området och ner till honom. På vägen dit hörde jag att dom andra som körde var på andra sidan banan och jag sade åt Nicklas att om han skyndade sig skulle han hinna ut på banan innan dom kom tillbaka. Det sista jag drömde var att han höll på och krånglade med ett par armbågsskydd och en gammal gul och blå GT-tröja, sån som han hade när han tävlade i BMX.
I natt drömde jag att dom redan gjutit plattan till vårt uterumsgolv. Stefan och grannen E grävde ut där i går.
Stefan sa att dom skulle gjuta en gång till efter som det första skulle sjunka ner när det torkat. Då kom min ena chef A och sa att det va dags för honom att titta på klinkers innan Stefan fick för sig att välja något. A tyckte att det skulle vara brun klinkers på golvet. Just ja tänkte jag, det är ju han som är fastighetsägare då har vi inget att säga till om. Vi vill ju ha ljusbeige klinker. Men sedan kom jag på att han ju faktiskt inte ägde vårt hus utan huset bredvid. Skönt vi får välja själva.
Så knasigt drömmer jag.
Och jag drömmer alltid om Nicklas som liten. Min pappa är alltid lite yngre och han kan prata. Men i drömmen tänker jag alltid förvånat "nämen han kan ju prata igen".
Ibland drömmer jag om Stefans pappa. Då har han kommit tillbaka efter att ha varit död i ett antal år. I verkligheten har han varit död sedan 1987. När jag drömmer om honom säger jag alltid till barnen att vi måste vara rädda om farfar för han har ju faktiskt varit död.

Mitt i livet...

...verkar betyda dubbel oro.
Man ororar sig för barn och barnbarn och man oroar sig för sina gamla föräldrar.
Nu är mina barn och barnbarn väldigt skötsamma och har det bra men som mamma ororar man sig ju för att allt möjligt kan hända.
Mina föräldrar är båda gamla och sjukliga. Nu verkar tråkigheterna avlösa varandra och det känns riktigt jobbigt.
Jag vill ju ha dem kvar så länge det är möjligt men kan samtidigt tycka att det kunde räcka för pappas del nu.
Han ville verkligen inte avsluta sitt liv så här. Hellre skulle han köra in i en bergvägg sa han innan stroken slog till för 5½ år sedan. Nu sitter han mest och sover i sin rullstol. Vad är det för liv för en man som hela tiden pysslade med något innan stroken. Han kunde ju allt. Laga mat, baka, sy, tapetsera, klä om möbler, snickra, meka med bilar ja det mesta klarade han av. Det är så sorgligt.
Varje gång han hamnar på akuten kommer han hem med nya mediciner. Nu senast Seloken. När jag kollade upp dem står det att vanliga biverkningar (mer än 1 på 100) är trötthet. Dessutom skall man inte äta dom om man har astma, vilket han har.
Nu har vi beslutat att mamma inte ska ge honom dom.
Hellre ett kortare vaket liv än ett längre sovandes i sin rullstol.
Pappa sommaren 2000, några år innan den stora stroken slog till.
Nu så här efteråt så misstänker vi att han haft några mindre strokar (heter det så)
redan några år innan den stora.

Jag gick in i väggen och pappa till akuten

Jag hade jättesvårt att somna igår kväll. När jag väl gjort det väcktes jag av att telefonen ringer.
Jag for upp ur sängen och in i väggen mellan dörren och vår byrå där jag dråsar ner på golvet.
Jag tog mig upp och ut i tv-rummet där telefonen låg.
Det var mamma. Pappa hade trillat ur sängen och slagit upp ögonbrynet mot sängbordet. Hon vaknade av en duns och att han skrek till.
Mamma larmade hemtjänsten och jag fick prata med en manlig hemtjänstpersonal. Pappa hade slagit upp ett jack vid ögonbrynet som blödde ymningt. Dom hade larmat ambulans. Han sa att för övrigt verkade pappa som vanligt.
Jag pratade med mamma igen och bad henne ringa mig när ambulansen dök upp så jag fick höra vad dom skulle göra.
Jag satte mig i köket med en kopp te. Passade på att sätta igång en maskin med tvätt och väntade, och väntade. När det gått 40 min ringde jag upp igen. Nej ingen ambulans hade kommit. Han jag pratat med tidigare hade gått ut för att titta efter den. Jag pratade med mamma i ytterligare 10 min, men ingen ambulans kom. Vi lade på och hon lovade att ringa när dom kom.
Någon kvart senare ringde hon och sade att dom skulle åka till Danderyd och att hon följde med. Jag frågade om hon verkligen behövde det. Hon med sitt skadade ben. Hon skulle ju inte kunna göra något i alla fall. Om ambulanspersonalen fick veta allt dom behövde så kunde ju dom meddela akuten. Men hon stod på sig och ville absolut inte släppa iväg honom ensam.
Jag gick och lade mig igen men hade väldigt svårt att somna om igen. Jag låg mest och oroade för mamma. Pappa visste jag ju att han skulle hjälp men mamma och hennes ben. Hur skulle hon komma hem om pappa blev inlagd. Jag grubblade en hel del på hur i hela friden jag kunde raml in i väggen som jag gjorde när jag for upp. En hastig tanke var att jag fått en TIA eller nåt men jag kom ju upp och vidare på en gång igen. Till slut somnade jag i alla fall och drömde något konstigt om mammas lägenhet. Som var så utstyrd med konstiga saker och gardiner och det satt e liten tant där som hade någon ansvar. Konstigt var det.
Jag väcktes av att telefonen ringde igen. Det var mamma som meddelade att nu var dom hemma. Klockan var då 9,30. Dom hade tillbringat hela natten på akuten. Mamma sittandes i en stol. Inte så bra för hennes skadade lårben. 2½ timma fick dom vänta på en hemtransport. Pappa var sydd på tre ställen runt höger öga som är igensvullet.
Som tur är var det redan planerat att Eva skulle komma idag. Det känns ju bra att hon hjälper mamma nu när jag har varit kräksjuk och ska hålla mig undan dem. Även om karensen är över så tar vi det säkra före det osäkra.
Idag mår jag ganska bra. Magen börjar stabilisera sig och bli mer normal. Det känns skönt.

I Karantän...

.är vi satta tills 48 tim sedan senaste kräkning. Vad gör man då om man mår bra.
Stefan som mår lite bättre än jag påbörjade utgrävningen av golvet i vårt uterum. Vi ska gjuta en betongplatta som det sedan ska läggas klinkers på.
Där under trallen hittade han mitt lyckomynt som varit försvunnet i flera år. Jag fick det av Stefans morbror för många år sedan och lovade att alltid bära det med mig. Det gjorde jag också tills det plötsligt en dag bara var borta. Jag hade det alltid i min högra byxficka och flyttade över det från ficka till ficka när jag bytte byxor. Men så plötsligt låg det inte där en dag när jag kände efter.
Men nu har jag det igen.
Jag tror att det är ett grekiskt 100 drachmer mynt från 1992. Inget värdefullt för någon annan. Men för mig var de det.
Själv har jag roat mig en stund med att fotografera lite i trädgården.
Nu finns det inte mycket kvar av den enorma snöhög som skottats ner från förrådstaket.
Det känns som om det finns hopp om vår äntligen.

Det går framåt...

Illamåendet är nästan borta. Blir bara lite illamående då jag börjar bli hungrig. Men magen vill inte var med ännu.
I dag har jag ätit en första försiktig frukost med havregrynsgröt i alla fall.
Annars har det mest varit ProViva och te.
Vi skulle ha uppvaktat grannen E i kväll men det får vi ställa in tyvärr. Tråkigt.
Jag måste få till magen ordentilgt så att jag kan känna mig säker 10 min från toan.
Jag har ju krångel med magen annars också så en magsjuka tar väl lite mer på mina tarmar kanske.
Från det att jag började bli dålig har jag sovit jättemycket. Jag kan inte fatta hur man kan vara trött efter att först ha sovit från 21 till 8,30, sedan sovit ett par timmar på dagen. Redan vid niotiden på kvällen började jag gäspa. Lyckades dock hålla mig vaken och se Pluras kök. Sedan somnade jag snabbt och sov till åtta i morse.
Nu vill jag må bra igen! Jag tycker inte om att vara sjuk och är det nästan aldrig heller, peppar, peppar.





Kräksjuka...

...så länge klarade jag att hålla mig borta från kräksjuka. Men nu slog den till i alla fall.
Jag mådde lite illa i går morse efter frukosten. Men det är inte ovanligt. Då brukar det hjälpa med en Loseckopia.
Så jag slängde i mig en och åkte till jobbet.
Jag mådde illa till och från samtidigt som jag hade hungerkänslor. Typiska magkatarrsymptom. Jag åt mitt sedvanliga ägg kl. 10 och lunch kl. 12. Sedan blev det värre och värre med illamåendet.  strax före tre stängde jag ner datorn och tänkte åka hem, men så när jäg höll på att ställa tillbaka alla pärmar kändes det bättre igen. Jag slog igång datorn och fortsatte jobba. Jag hoppade dock över kafferasten. Vid fyratiden funkade det inte längre. Då packade jag ihop och gick och meddelade chefen att jag måste åka hem pga illamående. Jag försäkrade att det inte var magsjuka utan magkatarr.
När jag kom hem fick jag först hjälpa till lite för att få kräkas. Det räckte att jag satte handen mot utsidan av halsen så var det kört.
När jag satt där kom Stefan hem. Han skulle ha gått på spinning och inte vara hemma förrän halv åtta. Men han mådde också dåligt. Han kräks inte utan är bara dålig i magen när han får magsjuka.
Jag hann väl med fyra eller fem rundor in på toa innan jag däckade i sängen vid nio. Där somnade jag fullt påklädd ovanpå sängen med bara överkastet över mig. Jag sov till sju i morse.
När jag drack te ringde Sandra och berättade att hon också var dålig. Och nu på eftermiddagen fick jag höra att Micke också blivit dålig.
Kan det vara så att Max dagis fortfarande har sjukan, dom var ju sjuka förra helgen, och att dom nu är imuna men att han bär med sig smittan? Det är Sandras teori i alla fall. Vi träffade ju Max i lördags och efter det har inte jag träffat någon som varit sjuk.
NU känner jag mig i alla fall ganska ok. Men jag måste ju vara hemma mina 48 tim. innan jag är välkommen tillbaka på jobbet.

Min diet idag har bestått av ProViva, te, macka, ägg och banan.
Dagen har mestadels tillbringats i sängen. Jag vet inte hur mycket jag har sovit idag.
Kräksjuka tar på krafterna helt klart.

Shopping....

I dag på eftermiddagen tog vi en tur till Stinsens Köpcentrum i Häggvik.
Jag behövde jeans. På två av dom par jag har nu har dragkedjan pajat och åker ner hela tiden.

Jag hittade ett par Lewis Slight Curve på MQ som satt bra. 899 kr. Pling! Jag köpte också en fin tunn blus för 399 kr.
Sedan hittade jag ett annat par Replay Radell, Bootcut på Sisters som också var jättefina och satt bra. Jag kunde väl inte köpa ett par till! Som dessutom kostade den hiskeliga summan av 1449 kr? Jo det kunde jag bestämde jag mig för. Jag brukar alltid vara jättesnål när jag handlar till mig själv. Nu hade jag hittat två par som satt bra över min platta bak och smala lår. Då slog jag till! Jag fick dessutom dom dyraste jeansen upplagda på en gång. Skönt.
På Sisters hittade jag också två t-shirts med lite längre ärm 2 för 299 kr.
På Body Shop köpte jag en borste att borsta kroppen med.
Oj, oj! Där gick det 3231 kr på bara mig! Men nu dröjer det ett tag innan jag behöver köpa något nytt.

På Clas Olson hittade jag en burköppnare som jag letat efter. Jag har googlat på den men bara kommit till Tradera där det fanns en orange till salu. Jag trodde inte att dom tillverkades längre. Men Clas Olsson hade den alltså. Köpte även en ny Röda Klara konservöppnare. Där hittade jag även ett förstoringsglas till mamma. Hon börjar se så dåligt när hon läser.

Stefan köpte ett par Lewis Jeans, ett par skor och ett bälte.


Mina jeans, t-shirts och koppsborsten. Replayjeansen är lite blingade på bakfickorna.


Blusen har ett smalt knytskärp i midjan.


Ny fräsch burköppnare och konservöppnare. Våra gamla har blivit missfärgade och tråkiga.


Förstoringsglas till mamma.

I kväll har vi tittat på Mästarnas Mästare och jag har strukit en massa skjortor och blusar.

Barnvakt och överraskningsmiddag......

I går morse gick vi upp lite tidigare för att hinna med lite hemma innan vi åkte ut till familjen i Odensala.
Kl. 10 skulle vi ta hand om Max medan pappa Nicklas tog med mamma Sandra in till stan för att fika och köpa försenad födelsedagspresent. Stackars Sandra fick ju inget firande på födelsedagen då hela familjen åkte på kräksjuka.
Max pussade och vinkade hejdå till mamma och pappa när dom åkte iväg och sedan lekte vi vidare. Inga problem där.
Efter någon timma åkte vi till Maxi för att handla mat till middagen som vi skulle överraska Sandra med.
På Maxi sammanstrålade vi med Sandra Å, Mathilda och Melker som skulle hjälpa oss med middagen.
Sandra och jag handlade medan Stefan tog med sig barnen till leksaksavdelningen. Det gick ganska snabbt att plocka ihop allt och vi gick mot kassorna. Då ville inte Max vara kvar i butiken längre. Det blev en del jagande av den lille mannen och då får vi avstämning...phu!
Stefan började plocka upp på bandet och kassörskan drog vårt kort. Ingen avstämning? Hmm... konstigt.
Fast nu i efterhand skulle det varit bra för jag upptäckte att jag istället för att skanna en leksak minus skannade jag den en gång till. 2 fyrhjulingar som i stället skulle vara 1 fotboll.
Väl tillbaka i Odensala lade jag Max att sova middag. Det tog inte lång stund innan ögonen ramlade ihop på honom.
Efter någon timma kom Sandra, Mathilda och Melker dit. Sandra och jag började förbereda middagen. Stefan och barnen dukade och gjorde fint med girlanger och ballonger. Sedan anslöt även Micke. Nu var det bara att vänta.
När Sandra och Nicklas kom sprang alla förutom Stefan och jag och gömde sig. Även Max gömde sig. Han och faster Sandra kröp under ett täcke i vardagsrummet. När Sandra och Nicklas kom in kom Max ut i hallen och hade då målat sig under näsan med en tuschpenna. Han såg ut som en inte alltför trevlig idiot som härjade i Tyskland på 40-talet! Tur att den gick att tvätta bort.
Nicklas fick med sig Sandra in i vardagsrummet och då kom dom andra fram och tjoade och grattade henne.
Vår meny var en repris från förra helgen då dom skulle ha varit med men alltså var sjuka. Det är ju så gott så det kan man äta varje helg som Sandra Å sa.
Grillad fläskfilé, potatisklyftor, tzatziki, sallad och bröd.
Till efterrätt blev det äppelpaj med vaniljglass och kaffe.
Sedan blev det frågesport och spelet "Med vilda Gester" bl.a. Jättekul. Tyvärr hände en lite olycka då Max ramlade på sin tripp trapp stol och slog upp en stor bula i pannan. Aj, aj, aj.
Vid niotiden var alla trötta och vi begav oss hemåt. Lämnade en belamrad diskbänk till stackars Sandra och Nicklas.
När vi kom hem såg vi slutet på Körkampen innan jag rasade i säng. Toktrött! Ha glömt hur stökigt det är att gå och handla med en nyfiken liten 2½-åring.
Men min dag har varit absolut underbar. Jag är ingen festprisse eller partypingla. Jag älskar att tillbringa tiden med mina nära och kära. Jag är nöjd så.
Dukat för överraskningsmiddag
Sandra Å busar med Max kryptunnel.
Melker på Max trehjuling körde bud med maten mellan kök och vardagsrum
Max med orange tuschprick på näsan körde runt på sin motorcykel.
Mathilda när vi spelade "Med Vilda Gester"

Födelsedagsbarnet Sandra och Nicklas i sina nya fina OnePiece (Mysoverall som det hette på 70-talet)


April, april

En helsida i DN i morse.
Ett sk STT (Super Tall Tower) ska byggas i Märsta, Sigtuna Kommun. I slutet av april tas första spadtaget till det 850 m höga 275-våningars tornet.
Ska ställa mig i kö för en lägenhet i toppen tror jag.

Nytt möte om pappa och turbulens....

I onsdags var det dags för nytt möte med biståndshandläggaren ang. pappas hemkomst.
Redan i tisdags kväll kom Eva till mamma för att sova över till onsdagen. Jag åkte direkt från jobbet hem till mamma där jag bjöds på mat. Vi pratade lite om hur vi skulle lägga upp våra krav på hemtjänsten.
På onsdagen åkte jag från jobbet och direkt till pappas boende. Mamma och Eva stod utanför i solen och väntade på mig. När vi kom in satt pappa i sin rullstol precis innanför dörren och verkade vänta på oss. Han blev glad när han såg oss. Strax efter kom två biståndshandläggare och en ur personalen på boendet. Vi gick in i samma konferensrum som vi var i sist.
Efter en stund kom den som är ansvarig på hemtjänstgruppen som har hand om mamma och pappa.
Vi började prata om hur pappa hade det vilken hjälp han behövde. Efter en liten stund tänkte pappa åka iväg. När vi sa att han skulle få komma hem och jag sade åt biståndshandläggarna och de övriga att vi nog inte ska prata över huvudet på pappa så vale han att stanna kvar.
Mötet blev lugnt och vi framförde våra krav på hur det måste fungera med hjälpen om pappa ska kunna vara hemma. Vi förde även fram den kritik vi har för hur det fungerat hitills.
Tyvärr är mamma för snabb med att säga ifrån hjälp när det inte fungerar som hon vill och nu blev det mindre hjälp än vi krävt från första början. Vilket säkert fick biståndshandläggarna att le inombords. Vi får verkligen hoppas att det fungerar och att mamma inte gör sånt hon inte ska för att hemtjänsten inte kommer på en gång.
Det var en glad och lycklig pappa vi lämnade efter att vi bjudits på kaffe och hemgjord kladdkaka.
På torsdag morgon när jag kom till jobbet ordnade jag med brödet till morgonfikat innan jag gick till mitt kontor. Jag hörde att telefonen ringde men hann inte fram innan samtalet försvann. Jag såg att det var mamma så jag ringde henne direkt. Hon lät så skrovligoch eländig att jag blev rädd. Men det var ingen fara med henne hon var bara nyvaken. Dom hade ringt från pappas boende och meddelat att ambulansen var där för att hämta honom. Han hade andningssvårigheter och ryckningar i höger sida, den som är förlamad.
Dom bad oss avvakta tills dom visste vart pappa skulle föras. Det blev Danderyd som vanligt. Sedan bad dom oss ringa akuten innan vi åkte dit. Vi väntade ca 1 timme innan Eva ringde. Hon frågade om dom tyckte att vi skulle komma och det tyckte dom. Jag plockade ihop och åkte och hämtade mamma. När vi kom fram fick vi sätta oss i ett väntrum medan läkaren var inne hos pappa. När vi suttit där en stund kom Eva också. Vi fick vänta ca 15 min innan dom kom och sa att vi kunde gå in till pappa. Han blev glad samtidigt som han grät och pussade och kramade på oss.
Dom ville hålla pappa kvar för observation över natten, men som det såg ut var det ingen fara med honom.
Förmodligen får han en massa slem i halsen som han inte kan hosta upp och då får han panik. Det var samma sak som hände för några månader sen på hans födelsedag.
Vi följde med upp på hjärtavdelningen där han skulle få vara över natten.
När han kommit i ordning i sängen och skulle få sin mat gick vi. Vi stannade och åt lunch i serveringen på sjukhuset innan vi åkte hemåt. Jag lämnade av mamma och åkte tillbaka till jobbet igen.
På kvällen var det som vanligt kör.
Vi sjunger flera roliga låtar i år och det är kul.
I morse när vi vaknade hade det snöat igen. Men det var i alla fall plusgrader.
Nu får det verkligen ta och bli vår.