Torsdag 30 mars 2006

I dag mår jag lite bättre men inte bra. Har en tid till tandläkaren kl. 14,10. Dom ska titta på en tand lägst bak i munnen som det gått en bit av. Som tur är har jag inte ont. Kunde för mitt liv inte tänka mig att någon skulle in och gräva i min mun just i dag. Fick kväljningar av bara tanken. Jag ringde och avbokade tiden med hänvisning till magsjuka. Får beställa ny tid när jag blir frisk. Ringde också jobbet och sa att jag stannar hemma även idag. Fick veta att dom fått igång en reservdator och att det fungerade ganska bra.
Stefan har varit i Stockholm idag för att träffa en ny kund. Efter det kom han hem. Skönt med lite sällskap. Det är så trist att vara ensam hemma när man mår dåligt. Ett tag på eftermiddagen kände jag mig faktiskt riktigt bra. Skönt.
Efter middagen kom Sandra för att gå på bandet. Mathilda var med och vi lekte.... gissa vad? Askungen! Eller i dag var det snövit fast storyn var Askungen. Hon klädde ut sig i mina gamla klänningar och skor. Skruttan. Hon blir nog skådis som stor.
Stefan har varit på gympa och jag mår lite illa. Hmm. ska det aldrig ta slut! I morgon har jag tagit ledigt för att åka till KS och göra mamografi. Efter det ska vi träffa Eva på Ikea Barkarby och köpa lite möbler till Mamma och Pappas nya lägenhet.

Onsdag 29 mars 2006

Ringde och sjukanmälde mig och fick då höra att vår server på jobbet kraschat. Jag skulle inte kunna göra något i alla fall. Det som datakillarna varnat för har alltså hänt nu. Hoppas att det finns ordentligt med back up denna gång.
Tror att det är magkatarr jag drabbats av. Det känns inte som vanlig magsjuka. Hmm jag måste ta mina loseckopior lite bättre. Dagen tillbringades mestadels i sängen. När posten kom hade brevbäraren med sig ett paket som han inte fick ner i brevlådan. Han råkade få syn på mig och visade att jag hade ett paket. Jag gick och skulle öppna dörren och säga att jag var sjuk men att han kunde lägga det på trappan så kunde jag ta det sen. Men när jag öppnade dörren hade han stigit ur bilen och stod precis utanför dörren. Skitkul. Jag såg väl ut som värsta vraket i morgonrock och svart under ögonen. Hmm. Det var i alla fall en tröja som jag väntat på. I övrigt var det en förlorad dag. En riktig skitdag!
Mamma och Eva packade porslin hemma hos Mamma innan dom åkte upp till Pappa. Eva berättade att han behövde gå på toa när dom var där. Han rullade själv in på toan och ställde sig själv upp. Och han stod utan att hålla i sig. Dessutom hade en av sköterskorna sagt att Pappa sagt en hel mening. Hon mindes inte vad det var tyvärr. Tänk om det äntligen vänt nu. Det kanske kommer att hända saker när han får komma hem igen. Hoppas, hoppas.

Tisdag 28 mars 2006

Vår lilla svärdotter Sandra fyller år i dag. Efter jobbet fick jag en timme över och tänkte gå på bandet i 45 min innan det var dags att åka på kalas. Mot slutet av gåendet började jag må illa. Trodde att det berodde på att jag var hungrig. Vi skulle ju få kallskuret på kalaset. Jag klädde mig och fixade till håret och ansiktet men illamåendet ville inte ge med sig. Stefan fick åka och hämta Mamma medan jag försökte bli av med illamåendet. Men förgäves. Det var bara att stanna hemma. Magen var som en uppsvälld boll och byxorna stramade. Det var med stor besvikelse som jag såg dom åka vidare till kalaset.
Jag var tvungen att hjälpa till och få upp det som plågade mig. Efter ett tag lyckades jag. Men illamåendet ville inte släppa. Jag lade mig och somnade en stund. Strax efter 22 kom Stefan hem igen. Ytterligare en gång under natten fick jag hjälpa till att få ur mig illamåendet. Blä!  
Fick sedan höra att dom haft en jättetrevlig kväll med god mat och sång och skratt. Det är första gången jag varit tvungen att stanna hemma pga sjukdom.

Måndag 27 mars 2006

Jobb på dagen och barnvakt på kvällen. Sandra och Micke skulle städa dagis så jag lekte med barnen under tiden. Mathilda ville leka askungen men det var inte helt lätt med en Melker som ville något helt annat. Jag var rätt slut när jag kom hem.

Söndag 26 mars 2006

Efter en lång frukost tog vi en härlig promenad i solskenet.  Efter promenaden åt vi varmkorv på baksidan i solen. Första fikat ute för i år.

Dom första snödropparna i rabatten och Stefan med mat i munnen.

På eftermiddagen åkte vi över till Sandra, Micke och barnen. Vi lekte med Mathilda. Det blev mycket Askungen som vanligt. Vi hade tänkt åka hem och äta men blev kvar på middag. Spagetti med köttfärssås. Gott!

Lördag 25 mars 2006

I dag har vi varit på träff med "Bishofto" barn. Det är barn som var i Etiopien under samma tid som Stefan var där, mellan 1952 och 1962. Stefan var där 1952-1958.  Det var spännande. Stefan har ganska nyligen kommit i kontakt med den gruppen. Nu var det dags för återträff. Den skulle hållas på Ethio Star  www.ethiostar.se i Stockholm. Entrén var en oansenlig dörr i Jutas backe. Vi klev in och gick en rätt lång trappa ner i källaren. Det såg lite halvskumt ut. Men väl nere så så fanns en bar och i två små rum stod det dukade bord. Den enda som kommit var han som höll i det hela. Vi presenterade oss och han berättade lite om kvällen. Det droppade in fler och fler. Men ingen av dem kom ihåg Stefan. Några sa sig känna igen hans föräldrars namn. Men ingen var helt säker. Efter ett tag kom en bekant hemifrån Inger. Hon har en dotter som Sandra var kompis med som barn. Vi visste sedan ett tag att även hon var ett Bishoftobarn. Vi tittade på en film som spelats in av några som varit nere i Bishofto ganska nyligen. Dom samlar in pengar i Sverige och åker ner och bygger om och till den skola som dom själva gick i. Vi fick också höra Barnens brevlåda från 1955, inspelad i Bishofto. Några av barnen som sjöng var med i kväll. Det var kul att höra. Efter filmen var det lite tid över att "vimla" vi eller mest Stefan pratade och visade bilder han tagit med sig. Stefan visade bla ett kort på deras "boy" Bekele. Då sa Inger: det är ju våran Bekele. Det visade sig att dom "tagit över" honom när Stefans familj åkte hem. När dom sedan kom tillbaka igen ville han komma tillbaka. Ingers Mamma hade kommit och sagt att han bara gråter och vill tillbaka till er.
Efter det var det dags för mat. Just när vi skulle gå och hämta mat kom Ingers Pappa fram och frågade vad det var Stefan hette i efternamn. När Stefan sa det berättade han att när dom skulle åka ner till Etiopien så kunde inte planet komma för Stefans Pappa var sjuk och en annan hade fått blindtarmsinflammation. Så dom fick vänta några dagar på att komma iväg. Han kom mycket väl ihåg Stefans Pappa. 
Maten vi åt var typisk Etiopisk mat. Bl.a en kycklinggryta som vi själva brukar göra hemma "Abersawoot" eller Dorro Woot. Starkt men gott. Vi hade en trevlig pratstund med två systrar varav den ena varit där mellan 1952 och 1962. Den andra var där mellan 1958 och 1962. Efter ett par timmar var det dags att bryta upp och åka hem. På vägen ut stannade Stefan till vid Ingers Pappa. Han skrev upp sitt telefonnr och ville att Stefan skulle ringa honom.
Det var en omtumlande dag, speciellt för Stefan. Så mycket som många minnen som kommer upp. Det var bara lite synd att ingen kom ihåg honom. Dom som han och hans föräldrar umgicks med var inte med denna gång. Nästa gång kanske det är fler kända med. 
Vi åkte hem med många funderingar och tankar. Resten av kvällen blev lugn framför TV:n.

Fredag 17 mars 2006 och framåt

Klockan 7,00 satte vi oss i bilen för vidare färd in till Riddargatan och FysiologLab för att ta bort EKG:t. Trafiken flöt väldigt smidigt och vi hade gott om tid på oss. Kl. 7,50 var vi på plats. Dom öppnade 8,00. Allt gick fort 8,03 var jag ute igen. Skönt att vara av med sladdar och allt annat. På vägen hem stannade vi och köpte fikabröd innan vi åkte till Mamma och fikade. Stefan åkte vidare för att jobba. Jag hade tagit ledigt. Inger och Eva gick i väg till Arhem för att åka med Pappa i färdtjänstbilen. Det var första gången Inger var på Arhem. Mamma och jag gick till Centrum för att köpa det sista till lunchen och lite vin till kvällen. När vi kom tillbaka igen bakade jag en chokladrulltårta med fyllning av vaniljkesella. Precis när den var färdig kom bilen med Pappa, Inger och Eva. Pappa hade varit ledsen när dom kom. Han hade varit ledsen sedan kvällen innan. Han blir väldigt stressad av trappklättraren som tar rullstolen upp för trapporna. Han är ju helt utlämnad och kan inte göra något utan bara lita på att det går bra.
Väl inne i lägenheten grät han en liten skvätt när Mamma kramade om honom. Efter det blev han gladare. Han tyckte nog att det var skönt att få komma hem i alla fall. Jag fixade lunch. Potatis & Purjolöksoppa. Oj vad han åt! Det tyckte han var riktigt gott. Han slevade i sig till sista droppen. Kul. På eftermiddagen kom Sandra och barnen en liten stund. Han blir så glad när han ser dom busa runt. Vi hade det riktigt mysigt med fruktstund och allt. Vid 17,30 kom Thordan och Stefan också och vi åt middag. Efter det var Pappa riktigt trött, men han ville inte gå och vila. Han tyckte nog att vi var lite tjatiga som var på honom hela tiden. Men man vill honom ju så väl. Till slut rullade han in i sovrummet och vi lät honom vara ifred. Efer en stund gick Eva dit och tittade och då satt han och sov i rullstolen. Hon fick honom att lägga sig på sängen till slut och där sov han gott. Klockan gick och snart var det dags för färdtjänstbilen att hämta honom. När det var 15 min kvar var vi tvungna att väcka honom. Han blev jättestressad och ville inte. Han grät och skakade, hans puls var säkert uppe i 200. Fy vad det var jobbigt. Stackars, stackars älskade lilla Pappa. Vi försökte lugna ner honom så gott det gick. Vi pratade om att nästa gång han kom hem så skulle han få stanna, men dom måste flytta först och det är ju snart dags för det. Men inget hjälpte. När färdtjänstchauffören kom ville han först inte ta trappklättraren. Men Thordan sa att vi inte tänkte bära ner honom det gjorde dom vid julbesöket och det höll på att gå illa. Chauffören sa att det ju inte är helt riskfritt med trappklättraren heller. Skönt att höra! Speciellt som Pappa var så upprörd redan innan. Men det gick i alla fall bra att få ner honom. Väl på Arhem var dom tvungna att ge honom lugnande för att han var så stressad. Mamma åkte med Eva & Thord hem och Inger åkte till Åsa för att vara barnvakt. Stefan och jag åkte hem till oss. Alla var vi stressade, lite chockade och ledsna över hur fel det blev, efter en så bra dag för Pappa hemma.

Dagen efter ringde Mamma till Arhem och hörde hur det var med honom. Han var fortfarande lite ledsen men det var ingen större fara.

Vi var en sväng till Sandra, Micke och barnen men vi åkte hem lagom till Melodifestivalen skulle börja. Vi röstade i första omgången på Magnus Bäckström och i andra omgången på Andreas Jonsson. Men (tyvärr) var det carola som tog hem det hela.

På söndagen åkte Stefan och jag upp till Arhem där Mamma och Inger mötte upp. Stefan åkte vidare till Sandra medan vi gick in till Pappa. Han blev riktigt glad när han fick se oss. Oh, vad skönt att se. Vi fikade och pratade som vanligt. Inger fick se en kvinna som bor på Arhem och som hon så väl kände igen men inte kunde placera riktigt. Jag känner också igen henne men vet inte varifrån.

På måndagen var Mamma och Inger hos Pappa igen då tog hon kontakt med kvinnan. Det visade sig att dom jobbat tillsammans för många år sedan på Sollentuna Sjukhus. Dom hade pratat minnen ett bra tag.

På kvällen var jag och åt middag med Mamma och Inger. Inger skulle åka tillbaka hem till Kalmar igen. Usch tiden går allt för fort när hon är här. Känns inte som man hinner träffas riktigt. Hon tog med sig Åsa och Thindra hem. Kul för henne att få ha Thindra hos sig i en vecka. Dom ses ju så sällan. Jag vet inte om jag skulle klara av att ha mina barn och barnbarn så långt borta.

På tisdagen var jag och Anne-Mari på vattengympa. När vi pratade om Pappas permission och jag berättade hur rädd han är för trappklättraren så berättade hon att han kan gå i trappor. Ja men bara några steg sa jag för det hade jag läst i kontaktboken. Där det står att han gått två trappor. Nej sa A-M han har gått två hela trappor alltså två våningar upp! Oj, tänk om vi vetat det! A-M förklarade hur man gör. På väg upp sätter han först i det friska benet och lyfter sedan upp det sjuka och sedan tvärtom på vägen ner. Det hade alltså gått att gå upp till deras lägenhet men inte ner eftersom dom endast har ledstång på ena sidan. Men oj vad roligt att höra. Vilka framsteg han gjort ändå. Synd bara att han sjunker tillbaka så enormt så fort han blir lite dålig.

Onsdag kväll var jag hos Mamma. Eva och jag sydde om gardiner så att dom ska passa i nya lägenheten. Vi sydde dessutom ett draperi som dom ska ha från vardagsrummet ut mot hallen. Gardinerna har suttit uppe ett tag så vi trodde att dom skulle vara jättesmutsiga. När vi tvättade dem var vi så nyfikna på tvättvattnet så vi satte en plastburk under slangen så att vi inte skulle missa det. Men vattnet var bara lite, lite gråare än normalt. Hihi, knasiga kärringar.

På tisdagen var jag och Anne-Mari och Eva B på viskväll. Det var riktigt trevligt. Första var det två killar som sjöng Cornelius visor. Jättebra! Sedan var det två andra som tolkade Ted Gärdestads visor. Men då blev jag så besviken! En av det finaste låtarna jag vet av Ted är: Himlen var oskyldigt blå. Den förstörde dom totalt genom någon typ av sång som kändes som ett sätt att kamoflera att man inte kan sjunga. Det hände med flera av låtarna. En riktig besvikelse. Men fler viskvällar kan jag absolut tänka mig.

Så var det fredag igen. En vecka sedan Pappa var hemma. Efter jobbet åkte jag och köpte bakelser innan jag hämtade Mamma för vidare färd upp till Pappa. Han mådde bra

Vi fikade och han åt upp hela bakelsen. Han är fortfarande en riktig gottegris min lilla Pappa. Han ville säga oss någonting när vi satt och fikade men vi förstår ju inte. Mamma rev av en bit av tårtkartongen och gav honom en penna. Han skrev en darrig krokig figur med en ring över det såg ut som ett Å. Sedan drog han ett vertikalt streck och försökte dra sneda streck ut från det. Ett K ?. Därefter gjorde han någon krummelur där han drog ett horisontellt streck rakt över. Ett A ? ÅKA. Jag skrev ÅKA HEM och då nickade han och sa ja. Lilla Pappa, var det det han försökte skriva. Snart, snart får han åka hem. När det var dags att lämna honom var han ledsen och ville inte följa med oss ut. Vi sa till personalen att han var ledsen men dom sa att han oftast slutat gråta när dom tittat till honom vid andra tillfällen då vi sagt till. Dom sa att det nog var jobbigare för oss än för honom. Det är ungefär som att lämna sina barn på dagis när dom gråter. Det sliter i hjärtat men man vet att så fort man gått så har dom slutat gråta.

Eftersom Stefan var i Holland och inte skulle komma hem förrän vid midnatt följde jag med Mamma hem. Vi åt middag och tittade på Så ska det låta. Sedan åkte jag hem.

Den här veckan har jag varit borta varenda kväll så det var skönt att komma hem och plocka lite.


Torsdag 16 mars 2006

Soien skiner från en klarblå himmel. Trots att dom sagt att det ska vara mulet.
En natt uppkopplad till EKG är över. Det gick riktigt bra trots alla sladdar och dosa. Men jag har nog legat väldigt stilla. När jag vaknade i morse var sängen inte ens uppriven på vänstersidan. Så trots att jag tror att jag sovit bra så har jag varit medveten om sladdarna. Vågade inte träna i går eftersopm jag var rädd för att bli svettig och att klisterlapparna ska släppa då. Jag får ju inte duscha så i morse blev det tvätt med våtservetter! I går kväll någon timme innan det var dags för sängen hade jag en massa dubbelslag. Jag ska ju trycka på en knapp och ta exakt tid enl. dosan. Skriva ner det på ett dagboksblad. Det gick ju inte att göra det varje gång. En period kände jag av extraslag varje minut. Till slut blev ju det stressande att trycka och skriva ner så jag struntade i det några gånger. Får väl förklara för läkaren.
Ringde Mamma för att höra hur det är med henne. Idag var det bra igen. Skönt! Man blir lite orolig när hennes hjärta krånglar. Tänk om det skulle hända Mamma något. Hur skulle det gå med Pappa då? Vill inte tänka på det.
Efter jobbet åkte jag till Mamma. Eva var där. Vi åt middag innan vi åkte till Maxi för att handla till fredagen då Pappa ska vara hemma. Sedan åkte vi ut till Arlanda för att hämta Inger som kom från Kalmar. Planet landade på utsatt tid. Vi skojade lite om att jag skulle kunna tas som en självmordbombare med alla mina sladdar och dosan som hängde vid min höft. Det var inte värt att öppna jackan, haha. Tänk vilken panik om någon börjat skrika och peka på mig. Vakterna skulle ha kommit och hela Arlanda utrymts. Och så var det bara EKG. Undrar hur den kurvan skulle ha sett ut sedan när dom läste av den. Vi åkte hem till Mamma igen, där vi fikade, pratade och skrattade. Alla tre systrar hemma igen. Bara Pappa saknades. Det var tre månader sedan Inger var här senast. Det blir alldeles för sällan. Just nu skulle vi behöva henne här hela tiden. Eftersom hon jobbar inom hemtjänsten vet hon ju hur det fungerar. Vid 9-tiden kom Stefan och hämtade upp mig. Vi lämnade hans bil kvar över natten och tog min bil hem. I morgon ska vi ju åka in och ta bort EKG:t och då åker vi min bil eftersom vi har transponder till den.

Onsdag 15 mars

I går  när Eva och Mamma var med Pappa till tandläkaren för avtryck nr. 2 så hade dom beställt färdtjänst. Visa av hur det gick sist när vi åkte bussen. När färdtjänsten kom visade det sig vara en vanlig taxi. Eva sa att Pappa sitter i rullstol och kan inte åka i en vanlig bil. Men efter lite funderingar bestämde de sig för att se om Pappa kunde flyttas över från rullstolen till taxin. Och hör och häpna! Det gick galant. Han till och med puttade bort dem som ville hjälpa honom. Oj, vad bra. Då vet vi att vi kan ta honom i en vanlig bil när vi åker någonstans där vi inte behöver gå i trappor. Allt hade gått bra och Pappa var på bra humör och verkade må bra. Jag skulle ha gått på vattengympa men eftersom varken A-M eller B kunde så struntade jag också i det. I stället kom Sandra och barnen över. Sandra skulle gå på bandet, men bestämde sig för att ta en promenad i stället. Vi lekte med busarna under tiden. Det är inte lätt att försöka leka med Mathilda när Melker är med. Stefan försökte att locka på honom och leka med honom men det funkade bara någon minut sedan var han tillbaka hos mig igen.

I dag har jag varit på FysiologLab på Riddargatan och blivit uppkopplad till 48 timmars EKG. På vägen in dit hade jag en hel del extraslag, men sedan har det knappt varit någonting. Några små bara. Jag ska trycka på en knapp när jag känner nåt och skriva upp tid och vad jag gjorde då. Men jag glömmer att trycka när jag känner att jag har något litet extraslag. Jag fick små klisterlappar med trådar i ända upp mot halsen. Eftersom jag skulle jobba ville jag ha nåt som dolde dom. Vi stannade till på Maxi och jag köpte en schal att vira runt halsen. På fredag ska jag tillbaka och ta bort EKG:t. Vi får väl se hur det går. Jag får inte duscha! Huvva. Får väl försöka blaska av mig så gott det går. Jag vågar inte gå på bandet av rädsla för att jag ska svettas och plupparna ska lossna.
Vi får väl se hur det går att sova med alla sladdar och dosan.

Liten sammaställning

Oj, oj.

Nu har det gått så där lång tid igen!

Vad har hänt sedan jag skrev förra gången?

Pappa Har nu varit sjuk i drygt 22 veckor. Just nu verkar han må förhållandevis bra. Vi bråkar med kommunen om vem som ska stå för kostnaden för nya tänder åt honom. Vi har fått ett nej från enhetschefen på Arhem så nu har vi gått vidare till chefen över henne. Vi kommer inte att ge oss. Vi går vidare till patientföreningen och eventuellt lokaltidningen om kommunen inte tar på sig ansvaret och betalar. Den 27 februari var vi för att ta det första avtrycket hos tandläkaren. Hon sa direkt att det är staten som ska stå för kostnaden eftersom han bor på äldreboendet. Han ska bara betala patientavgift på 140 kr. Det var ju meningen att Eva skulle ha följt med Mamma och Pappa till tandläkaren. Dom hade tänkt det som en liten utflykt och tänkte att dom skulle gå ut och äta med Pappa. Vet inte riktigt hur dom tänkt för han kan ju inte tugga. Hur som helst blev Eva magsjuk och kunde inte följa med. Jag fick ta ledigt och åka med i stället. Vi tog ringlinjebussen utanför Arhem. Chauffören frågade om vi behövde hjälp upp med rullstolen. Det behövde vi så han tog tag och drog in den i bussen. Det gick bra. När vi skulle av hjälpte han också till. Efter tandläkarbesöket skulle vi in på Apoteket. Det

var inte helt lätt. Det är en liten kant som man måste ta sig över och det är rätt svårt när man är ovan. Helt plötsligt inser man hur svårt det är att vara rullstolsbunden. När vi skulle hem bad jag Mamma att fråga chauffören om han kunde hjälpa oss. Han svarade nej och jag fick panik. Det var över 10 cm från marken och upp i bussen. Det fanns inte en chans att jag skulle orka få upp honom där. Efter en stund kom chauffören och frågade i en spydig ton om jag kört rullstol förr. Ja njae lite sa jag. Sen sa han att han varken kunde eller fick hjälpa oss. Han hade problem med ryggen och sedan fick dom inte konkurrera med färdtjänsten. Ska man åka bussen måste man klara sig själv. Till slut hjälpte han oss i alla fall att få in rullstolen. Väl inne i bussen fick vi oss en föreläsning inför de andra passagerarna om vad som gäller. Fy fasen vad förnedrande för Pappa. Vi lyckades ta oss av bussen själva vid Arhem i alla fall. Jag konstaterade att Mamma aldrig kommer att kunna dra Pappa i rullstolen om dom ska någonstans. När dom flyttat kommer dom att bo mitt i en backe i princip. Vart dom än ska så kommer det att vara backe antingen på bort- eller hemvägen. Jag mailade Anne-Mari och frågade om elrullstol. Senare i veckan kom hon med en broschyr på en rullstol med hjälpmotor. Mamma får gå bakom och gasa. Hon skrev en remiss och sedan får dom åka och prova ut en. Bra.

det har varit mycke födelsedagsfirande. Mamma, Stefan och jag åt middag hemma hos Sandra och Micke när Mathilda fyllde år. Vi hade med oss två av presenterna. Hon fick en liten Barbiedocka och en Barbiefilm. På lördagen var det kalas för släkten. Då var Eva, Thord, Mamma, Stefan, Jag, Nicklas, Sandra, Åsa som också fyllde år den 2 mars, Tomas och Thindra från vår sida av släkten där. Från Mickes släkt kom hans föräldrar och hans bror med familj. Då fick Mathilda de andra presenterna från oss. En stor Barbie med balklänning och tillbehör pluss en Barbiefilm till. Hon fick massor av paket av alla andra. Sandra fick en bok av oss. Kvällarna i veckan har gått åt till städning och förberedelser inför helgens besök.

Fredagen den 10 mars kom Iffe och Kerstin. Vi var hos Pappa en stund på eftermiddagen innan vi hastade hem för att ta emot dom. När vi kom hem såg vi att dom ringt. Stefan försökte ringa tillbaka men som vanligt hade dom mobilen avstängd. Precis när han bestämt att han skulle åka ner till stationen och vänta på dom rinde dom igen. Dom var redan här och stod på en restaurang och väntade. Jag som trodde att jag skulle få lite tid på mig att förbereda middagen innan dom kom. Det blev bråttom, bråttom. När vi ätit vilade vi en stund innan det var dags att åka till Sandra och Micke för ännu mer födelsedagsfirande. Mamma, Nicklas och Sandra kom också dit. Mathilda fick en Lady & Lufsen Dvd av Iffe & Kerstin. Men förpackningen visade sig vara tom. Snopet. Reklamation. Vi blev bjudna på smörgåstårta och vin. Gott. Sedan tittade vi på Let's Dancefinalen. Vi höll alla på Anna och David, men det var Måns och Maria som vann. Det kanske var rättvist men jag är jätteimponerad av Annas insats. Sen var det dags att säga adjö och åka hemåt.

På lördagen 11 mars åkte vi en sväng till Kista Centrum. Iffe & Kerstin har aldrig varit där. Dom ville också köpa en ny film till Mathilda. Vi tittade lite i affärerna och tog en fika på ett kondis innan vi åkte hemåt igen. Efter middagen och därefter middagslur en stund, gjorde vi oss redo för att åka till Cirkus för att se Mamma Mia. Vi var på plats ganska tidigt så vi hann ta ett glas vin och en liten god brödbit med röra på. Vi hade kanonbra platser ganska nära scenen. Det var kanonbra!! Vi vill se den igen! På slutet stod publiken (som hade ganska hög medelålder) upp i bänkarna och applåderade och sjöng med.

Söndag och dags för Iffe & Kerstin att åka hem till Huskvarna. Mathilda och Sandra kom över en stund på dagen för att träffa dom innan dom åkte. Efter middagen körde vi in dem till Centralen där deras buss väntade. På vägen hem stannade vi på Ulriksdals handelsträdgård. Jag älskar att gå där och titta på alla fina blommor. Vi köpte med oss 4 engelska pelargoner med mörkt röda blommor. 4 rosa kraftiga sankt paulor och två mörkt rosa kornettblommor. Till Mamma köpte vi en blåöga (tror jag att den heter).

Det var skönt att komma hem och röja undan sängar mm. Det är kul när man har besök men det är skönt när dom åker hem också. Resten av kvällen blev lugn.