I dag är vi trötta. Vi kom hem vid 2-tiden i natt efter att ha varit på Nicklas 30 års kalas. Det hölls i garaget på hans verkstad. Ett 70-tal gäster var inbjudna. På förmiddagen fixade Stefan, Sandra Å, Sandra Ö och hennes "plastmamma" grönsakerna och köttfärsen till Tacobuffén som skulle serveras på kvällen. Jag har aldrig skurit så mycket sallad, så många gurkor och paprikor förr. När vi var klara med det åkte vi hem och laddade inför kvällen. Vi hann ta en kort tupplur innan det var dags att göra sig i ordning och åka. Eftersom det var garagetema var det blåkläder eller overall som gällde. Jag har fått en massa utgångna overaller från jobbet som jag fixat till.

Kl. 16 skulle vi vara på plats. Nicklas hade SMS:at ut att det var varma kläder som gällde då den första aktiviteten skulle bli utomhus. När vi kom fick vi ett halsband bestående av ett snöre med någon typ av verktyg eller reservdel. Stefan fick ett tändstift, Sandra fick en fast nyckel (ett verktyg), Micke fick en slangklämma och jag fick en bricka. Vi delades upp i lag efter det halsband vi fått. Sedan fick vi en partypåse med oss och skickades ut på tipspromenad. 20 frågor som handlade om Nicklas och 1 som var en smakfråga. När vi kom till fråga 3 fick vi en t-shirt med ett ord på. Tröjorna skulle sitta på när vi kom tillbaka efter tipspromenaden. På min stod det "något" på Stefans stod det "oavsett". Dom flesta frågorna var ganska lätta. Det var ju vår son och hans uppväxt det handlade om. Några fick jag gissa på. Vad skulle han vilja jobba med om han inte varit bilmek? Kock, polis eller smed. Via uteslutningsmetoden bestämde vi oss för smed. Smakfrågan gällde en dryck som smakade urk.. Men dom yngre killarna i mitt lag visste direkt att det var Fernet Branca. Sista frågan var: hur många ölburkar kan Nicklas trava på varandra? Vi gissade på 6-10 st. Det visade sig att inte han själv ens visste det. Han skulle göra det inför alla lite senare. Jag tror att han klarade 9 st. Så vi fick rätt.

När vi gick tipspromenaden trodde jag att jag skulle förfrysa mina fötter. Det hade kommit ett tunt snötäcke under dagen och var ca 4-5 garder kallt och mina skor var alldeles för tunna.

När alla var tillbaka från tipspromenaden var det dags att äta. Jag och Sandra satt bredvid en av Nicklas kompisar och jösses vad vi skrattade och hade trevligt.

När vi ätit blev det genomgång av de rätta svaren. Mitt lag och ett annat lag hade samma antal rätt, 19. Det blev en utslags"fråga" . Två från varje lag skulle fram. Mitt lag skickade fram mig och en till. Då visade det sig att det var ölhävning som gällde. Inget för mig. Jag kan inte ens dricka läsk ur en burk. Fixar inte den tekniken bara. Det blev en annan som fick ta det. Tyvärr förlorade vi i alla fall. Därefter var det dags för alla orden på t-shirtarna. Det var tänkt att Nicklas skulle försöka få till en liten ramsa genom att försöka placera orden i rätt ordning. Det visade sig ganska omöjligt. 76 t-shirtprydda personer är inte det lättaste att ha koll på. Det fick bli så att en kompis med facit i hand ropade upp ord efter ord och så fick vi ställa oss på rätt plats. Jag minns inte hur ramsan löd, men det handlade om att Nicklas var en trevlig person och att hans verkstad ställer upp osv. En kul idé men lite svår med så många ord. Han fick så himla mycket fina presenter av alla sina kompisar. Under kvällen fick höra gång på gång av hans kompisar, hur trevlig och snäll Nicklas alltid är. Och det vet ju vi..men det värmer våra föräldrahjärtan att han är så uppskattad som kompis. Efter middag, fika och paketöppning var det dags för dans och minglande.

När klocka var runt 01,30 orkade vi inte längre. Det var dags att ta sig hem. Vi beslöt oss för att gå hem. En promenad på ca 35 min. Ute snöade det lite lätt, men det var ganska varmt. Det var riktigt skönt att gå.

Vi hade haft en riktigt trevlig eftermiddag och kväll. Tack Nicklas och Sandra för den roliga festen.

Nyss har det diskuterats på P4 Radio Sthlm, för och nackdelar med gamla föräldrar. Själv valde jag att skaffa barn väldigt ung. I alla fall med dagens mått mätt.
Jag fick mitt första barn Sandra innan jag fyllt 21. Och hon var verkligen planerad och efterlängtad. Nicklas föddes när jag var 24 år. Också mycket efterlängtad och planerad. Fast vi hade planerat honom nästan 1 år tidigare, men man rår ju inte över naturen.
Jag har bara sett fördelar med att få barn tidigt. Jag har ju inte gjort någon vidare karriär men det kan jag leva med. Jag har det bra som det är. Och jag är ingen karriärmänniska.
Nu är jag fortfarande ganska ung. Jag har två vuxna barn med egna familjer. Två härliga barnbarn, som jag fortfarande orkar leka med. Visst känner man att man blir trött efter ett tag och då kan man undra hur det varit om jag varit 10 år äldre. Nu när barnen är vuxna och klarar sig själva kan vi resa hur mycket vi vill och har råd med. Vi har i o f sig rest ganska mycket med barnen under deras uppväxt också.
OCH...jag är fortfarande gift med båda mina barns far. Vilket är ganska ovanligt i dag. Vi har haft sällskap sedan jag var 17 och han 21. Och som det känns nu kommer det att förbli vi. Vi har aldrig haft några större kriser. Visst kan vi ha meningsskiljaktigheter och bli lite griniga på varandra någon gång. Konstigt vore det väl annars. En del kanske tycker att man är tråkig och kanske missat en massa. Men så ser inte jag det. Jag har haft ett jättebra liv och älskar min lilla familj och känner mig älskad tillbaka och det räcker för mig.

Så här dags för exakt 30 år sedan
.....höll jag dig för första gången i min famn. Du hade så bråttom att komma ut. Värkarna startade lite lätt vid halv fyra på morgonen. 5,15 skrevs vi in på BB. 6,36 föddes du. Du vägde 3450 g och var 48 cm lång. Du var så söt med en rejäl mörk kalufs och stora blå ögon.
Världens goaste, sötaste och gladaste lille kille har nu blivit en vuxen man. Fortfarande lika go och glad. Kanske inte lika söt, men skäggig ;-)
Du bestämde dig tidigt för att du skulle bli bil- eller cykelmekaniker. Nu är du bilmekaniker med egen verkstad. Verktyg, bilar och motorcyklar har alltid varit ditt stora intresse.
Hunden på bilden var inte vår, men i dag har du ju en egen stor hund. Rottweilern Ronja som är lika snäll och go som husse och matte.
I kväll ses vi för att fira ihop med bl.a. Mormor & Morfar som inte kan vara med på din stora fest på lördag.
Än en gång Grattis "lilla" gubben.

Har precis läst ut Box 21 av Roslund och Hellström. Jag läste ju Edvard Finnigans Upprättelse av samma författarpar för ett tag sedan. Då tyckte jag att den boken hade ett lite oväntat slut. Böcker ska ju sluta med att det mesta ordnar upp sig och att det går bra för de inblandade. Det kändes på samma sätt när jag läst ut Box 21. Men böckerna har ju en viss verklighetsförankring och livet är inte bara gott. Box 21 handlar om traficking. Om unga tjejer från Litauen som tas till Sverige av hänsynslösa män och kvinnor. För att här utnyttjas som prostituerade. Dom ses som handelsvaror som en massa personer ska tjäna pengar på. Dom blir lovade jobb med löner som är flera gånger högre än de dom har i sitt hemland, men så fort dom stiger iland i Sverige står dom i skuld till sina "räddare". Boken handlar om en av dessa tjejer som gör uppror mot sin hallick och blir totalt sönderslagen av 35 piskrapp över ryggen, får armen bruten mm. Hon tar gisslan för att hämnas på en av dem som kränkt henne. Boken handlar också om poliser som förstör bevis för att skydda en kollega och som dom tror vän. Man skulle önska att det bara är i romanernas värld som detta försiggår, men tyvärr är det verklighet för en massa unga tjejer från våra grannländer i öst. Dom bor i lägenheter mitt i bland oss. Inlåsta och totalt utlämnade åt sina hänsynslösa hallickar. Man undrar ju hur människor som gör så mot andra är funtade. Och hur kan det finnas en så stor marknad för den typen av verksamhet i Sverige. Vad är det för människor som utnyttjar dessa tjejer. Dom måste ju veta hur det ligger till, att tjejerna lurats hit och inte har en möjlighet att bestämma själva. Tyvärr finns nog dessa människor i alla samhällsklasser och yrken. Och det gör mig så förbannad.

En mycket bra och tänkvärd bok. Man förstår att författarna är väl insatta i hur det fungerar i den kriminella världen.

Nu har jag beställt deras senaste bok: Flickan under gatan.

Ännu en helg som bara försvann.

I fredags var vi på Cirkus och såg Rivierans Guldgossar. Oj vad jag skrattade! Robert Gustafsson, Loa Falkman och Åsa Fång var lysande. Ibland kan jag tycka att Robert G går till överdrift med sitt rapande och nysande men nu skrattade jag så att jag nästan grät. Jag kan få skrattanfall bara av ett ansiktsutryck. Susanne Reuter fick lite för lite plats i pjäsen. Jag tycker att hon är en lysande skådespelare. Vad det gäller Charlotte Strandberg så undrar man hur meningsfullt det känns att få vara med 5 min i första akten och sedan bara vänta in tackapplåderna. Det måste vara jättetrist. Vad gör man under tiden?

Vi hade först tänkt att vi skulle äta middag innan teatern men E & T ville hinna hem mellan jobbet och teatern så vi skippade det. Stefan och jag fixade en sallad hemma innan vi åkte. Efter teatern åkte vi till Fredhäll och hämtade upp Sandra som varit på Globenannexet med en kompis och sett Kent. Vi var hemma efter halv tolv. Te och macka och sedan i säng.

Lördag: vi sov ganska länge. Sedan fixade vi lite hemma innan det var dags att hämta Mathilda & Melker. Nu skulle Sandra och Micke gå på Kent så vi var barnvakt. Vi tog med barnen på bio, Lilla spöket Laban.  Det var Melkers första biobesök så det var spännande att se hur det skulle gå. Han här så lätt så när han satte sig på stolen så ville den vika ihop sig. Vi fick sitta och trycka ner sitsen med våra ben annars hade han suttit i hopvikt som en märla. Medan vi väntade på att filmen skulle komma igång stod han och hoppade i sin fåtölj och plötsligt vek sitsen upp sig och han for ner med benen mellan ryggstöd och sits. Det blev ett väldigt lirkande innan jag fick upp honom igen. Filmen varade bara i 45 min, vilket var alldeles lagom. Efter det åkte vi till IKEA där jag skulle köpa lite prylar till jobbet. IKEA är rena lekstugan för våra barnbarn. Dom var in i varenda uppbyggt kök och tittade i skålar och kastruller. Provsatt vid borden och låtsades äta. Dom hade jätteskoj. Vi hade tänkt äta där men det hann vi inte. När vi väl kom fram till serveringen hade den precis stängt. Snopet. Som vanligt hittade jag nästan ingenting av det jag skulle haft till jobbet. En soptunna med lock i plåt var allt. Jag köpte några diskborstar, en klädvårdsrulle, presentpapper och snöre. En fårskinnsfäll till Pappas rullstol blev det också.

Efter IKEA blev det tyvärr Mc Donalds. Jag är ingen vän av deras mat, men nu blev det ju tokigt när vi inte kunde äta på IKEA. Tillbaka hemma blev det lite TV och dataspelande innan det var dags för barnen att sova. De somnade ganska snabbt. Resten av kvällen kollade vi på TV och läste. Runt halv tolv kom Sandra och Micke hem.

Mathilda är lite rolig. Hon vill inte att man kramar henne. Försöker man så vänder hon ryggen till så att kramen blir lite från sidan eller helt bakifrån. Men ibland kommer hon själv och kryper intill då får man passa på att hålla om henne lite. Mathilda är en liten Mormorsgris. När vi satt och fikade satt hon och småsjöng flera gånger: vad vore livet utan Mormor. Skruttmajan. Melker är mer Morfars, men på bion var det i mitt knä han ville sitta.

Söndag: Jag vaknade inte förrän halv tio!! Det var länge sedan jag sov så länge. Visserligen kom jag inte i säng förrän ett på natten, men ändå. Förmiddagen gick till att städa badrummet och att dammsuga huset, tvätta och hänga tvätt. På eftermiddagen blev det en tur till Mamma och Pappa. Vi fikade innan jag hjälpte dem att byta gardiner i sovrummet, byta glödlampor och montera lite filt under en bordslampa.

Det är lite sorgligt att se hur mycket Mamma har tappat. Hon har alltid hållit på med någonting, städning, tvätt mm. Numera gör hon inte mycket sånt. Allt ingår i deras boende och personalen ska ta hand om sånt. Hon blir så trött så fort hon gjort något. Det var nog en himla tur att dom fick en lägenhet på äldreboendet. Hon har ju inte behövt söka upp sjukhuset en enda gång sedan dom flyttade dit. Förutom första natten dom sov där. Men det berodde nog på stressen över flytten.

Jag gjorde en riktigt smaskig middag innan vi tittade på 2½ avsnitt av Sopranos.

Jamen jisses vad tiden flyger iväg.

Jag tyckte ju att det var alldeles nyss jag skrev att det var fredag och nu är det ju det igen.

I går var det kör igen. Sandrorna hade förhinder så Stefan åkte med i stället. Han hade tänkt följa med vid något tillfälle för att lyssna och nu passade det ju bra. Och han sjöng han med.

Vi övade på Andreas Jonssons låt, han kommer ju nästa torsdag. Sedan övade vi på julsångerna som vi ska sjunga på Centralen den 30 november. Det ska bli så kul. Jag som aldrig har kunnat sjunga.. ska nu sjunga på Centralen när ljusspelen invigs.

Vi fick sjunga en ny sång i går. Nationalteaterns gamla: Livet e en fest. Jättekul.

Hörde på radion i morse att det brunnit på Ulriksdals handelsträdgård. Där brukar vi ju handla växter. Och det är så mysigt att bara gå där och titta på alla växter och sedan ta en fika i deras café. Nu var det ju inte själva handelsträdgården som brann. Det var ett bostadshus precis bredvid. Fy sjutton vad läskigt. Det var tydligen en barnfamilj som bodde i huset. Som tur var hade dom klarat sig i stort sett helskinnade ur det hela. Men vilket fruktansvärt trauma det måste vara.

I kväll blir det teater. Rivierans Guldgossar på Cirkus. Vi får väl se vad vi tycker om den. Den har ju fått bra kritik och det är bra skådisar med. Jag får resencera den sen.

I morgon ska vi vara barnvakt på kvällen. Sandra & Micke ska på Kents konsert.

Ja och sedan är det inte mycket kvar av helgen. Varför går tiden så rasande fort.

I morse var det inget vidare skönt när vi tog vår vanliga morgonpromenad kl. 05,30. Det blåste och regnade. Det var inte speciellt kallt men regnet blåste rakt i ansiktet. Efter den svettiga promenaden var det bara att hoppa in i duschen och sedan ta sig an frukosten. Det är så himla skönt att vi har god tid på oss. Vi brukar sätta oss till bords runt sju och sitta kvar till halv 8. Då hinner man äta i lugn och ro, prata eller läsa. I morse hade Stefan inte så bråttom heller eftersom han ska åka söderut på jobb.

I går kväll när jag kom hem körde jag ett aerobicpass medan Stefan började montera den nya toastolen som han köpt. Vår gamla har suttit där sedan huset byggdes 1970 så den började bli lite skruttig plus att den spolar enormt mycket vatten mot vad de nya toaletterna gör.

Senare på kvällen kollade vi på episod 2 av Sopranos. Vi kollade inte på det när det gick på TV. Jag har jättesvårt att följa serier. Jag glömmer bort att titta. Men jag har hört så mycket om Sopranos och när jag läste om serien i M-Magasin blev jag ännu mer nyfiken. Jag vet att två av killarna på jobbet följt serien och tyckt att den var bra. Jag frågade dom om dom visste om det fanns någon DVD-box och det visade sig att en av dom hade en som jag fick låna. Så nu har vi hela första säsongen att titta på.

Första avsnittet var lite rörigt med en massa personer som man inte riktigt fick kläm på vad det var för typer. Men efter andra avsnittet har vi fått lite mer hum om vem som är vem.


Bild från: SVT

I fredags slutade Stefan tidigare. Vi träffades på Coop och handlade lite. Sedan åkte vi hem och fikade och fixade lite. Stefan byggde färdigt en trappa utanför den nya altandörren.


Vid fem ringde det på dörren. Utanför stod Mathilda. Bus eller godis sa hon. Vi svarade bus (som vi blivit instruerade). Vi blev tillsagda att stänga dörren. Sedan ringde hon på igen. När vi öppnade låg det ett meddelande utanför.  Titta i kylskåpet stod det. På pappret låg också en giftgrön marsipanorm. Vi tog pappret och gick och öppnade kylskåpet. Och ve och fasa. På en tallrik låg 5 avhuggna och blodiga fingrar som Sandra smugit in och ställt där. Utanför fönstret stod Mathilda och Melker och kikade in för att se hur rädda vi blev. Busungar. När dom ringde på dörren nästa gång var vi så klart tvungna att svara godis när hon frågade.
Dom stannade och åt middag med oss. Efter middagen skulle Mathilda visa att hon kunde stå på händerna, men hon ramlade och slog näsan i golvet så att hon började blöda näsblod. Lilla Skruttan. Senare hittade hon och Stefan ett långt hopprep. Resten av kvällen fick hon visa hur duktig hon var på det.  Det var ingen av oss som visste att hon kunde det. Kvällen slutade bra för henne trots den lilla malören med näsan. Vid åttatiden var det dags för dem att gå hem. Resten av kvällen tittade vi på TV.

På eftermiddagen åkte Mamma, Pappa, Stefan och jag ut till Eva & Thord. Dom bjöd på hasselbackspotatis och porterstek gjord på Älg och till det en jättegod sås. Efter middagen gick vi upp på kyrkogården för att tända ljus. Först utförde vi ett uppdrag åt en av Mammas och Pappas grannar. Hennes son ligger begravd där. Vi lade ner en gravprydnad (eller vad det kan kallas) samt tände två gravljus. Jag tog ett foto för att visa henne att vi utfört uppdraget. Därefter gick vi in i kapellet och tände ljus för de nära och kära som inte längre finns med oss. Till sist gick vi till minneslunden och Thordan och Stefan satte ner en varsin marschall för sina Mammor. Det var så fint på kyrkogården med alla gravljus som lös överallt. 
När vi kom tillbaka hem hade Mamma diskat. Vi fikade och åt äppelpaj med vaniljsås. 
Vid halvåttatiden var det dags att ta sig hemåt igen. Pappa var trött. 
Det var en jättetrevlig och jättegod middag (som vanligt). Eva är duktig på matlagning också.
Det enda som är lite sorgligt är att Pappa inte kan delta i samtalen. Jag satt och tittade på honom flera gånger. Han satt och tittade ut genom fönstret och ut i mörkret. Det är så svårt att föra ett samtal med honom, och jag vänjer mig aldrig.

I dag har vi varit hos Mamma och Pappa och satt upp alla tavlor efter tapetseringen. Stefan satte upp en ny hathylla och lite krokar.
Mamma och jag var nere i källaren för att se om det fanns någonstans där hon skulle kunna ställa Pappas elrullstol. I källaren finns massor av tomma källarförråd, men enligt enhetschefen för boendet får hon inte utnyttja det förrådet som tillhör lägenheten pga. att andra anhöriga inte tömt dem när deras anhöriga dött. Det är så att man baxnar när man hör det. Jag kan skriva på ett avtal och förbinda mig att tömma det den dagen det är aktuellt om det är på det viset. Mamma och Pappa ska förvara allting i sin lilla klädkammare. Resväskor, julsaker, vinter- och sommarkläder plus allt annat som man inte har framme. Och det är ingen stor klädkammare dom har. Stefan och jag beslutade oss för att skita i vad enhetschefen säger. Vi bar ner allt i förrådet och satte ett hänglås i dörren. Sedan får dom säga vad dom vill. Blir det tjafs, då jäklar tar det hus i helsike. Inte för att jag tror att dom kommer att märka något. Kan inte tänka mig att dom går ner och kollar med jämna mellanrum om någon olovandes tagit ett förråd. Tyvärr finns det inga eluttag i förråden så där kan hon inte ställa rullstolen. Men vi hittade någon slags kulvert där det precis innanför dörren fanns plats för rullstolen och där det satt  två eluttag. Mamma skulle höra om det var ok att ställa rullstolen där. Vi får väl hoppas att det ordnar sig.
Det har varit en bra men alldeles för kort helg.