Oj, oj. En hel månad sedan jag skrev senast. Det har varit så himla mycket annat som jag varit tvungen att ta i tu med så bloggandet har kommit i andra hand.
Pappa har gått lite, lite framåt. Han kan dock inte prata. Vilket är oerhört frustrerande för honom, men även för oss. Han har börjat ta sig i och ur sängen själv. Vilket har resulterat i några fall. Inte bra! Som tur är har han inte skadat sig. Han är lite full i fasen och försöker att lura oss så att han ska kunna komma i sängen själv när vi går hem efter besöken. Han har också blivit mer och mer medveten om hur illa det är med hans tal och hans orörlighet. Han har sovit en natt hemma. Det gick ganska bra. Även om varken Mamma, Eva eller Pappa sov så mycket på natten. Men hela dagen han var hemma var han vaken och pigg.

Onsdag 25 januari 2006
Nu har Pappa fått komma till korttidsboende på Arhem. Vi fick plötsligt i måndags reda på att han skulle flyttas. Det skulle ske redan dagen efter. Vi vägrade att gå med på det. Vi måste få tid att förbereda honom i lugn och ro först. Efter mycket om och men fick vi ett uppskov till onsdag i stället. Han blev jätteledsen när han fick reda på att han skulle flytta. Mamma och Eva var och tittade dagen innan han skulle dit. Eva ringde mig och var mycket nedstämd efter det besöket. Hon tyckte att det var hemskt där. Rummet var litet och slitet. Miljön var överhuvudtaget trist. Det var hemskt att höra. Dagen efter skulle dom först till OT Centrum för att prova ut en skena till hans högra ben. Därefter skulle dom åka till Arhem. Jag jobbade till 13,30. Sedan åkte jag och köpte blommor till Pappas nya rum. Jag hade räknat med att vara på Arhem en liten stund innan Pappa anlände, men vi kom dit samtidigt. Det här är det värsta Pappa kunnat tänka sig. "Arhem är ett ålderdomshem och sista anhalt innan döden". Fast riktigt så är det ju inte. Det finns både korttidsboende (där Pappa nu är), äldreboende och demensboende.
Rummet och miljön var inte så deprimerande som jag väntat mig efter Evas samtal kvällen innan, men det var jättekallt. Pappa var ledsen. Stefan, Eva och jag åkte hem till Mamma och Pappas lägenhet och hämtade en TV som han ska ha på sitt rum. Vi stannade kvar hela eftermiddagen och åt även middag med honom innan vi lämnade honom och åkte hemåt. Usch det var hemskt att lämna honom där. Dagen efter fick vi veta att han varit jätteledsen och gråtit väldigt mycket under kvällen.
På torsdagen var Eva och Mamma hos honom. Även Sandra, Mathilda och Melker var där. Det tyckte han var jättekul. Han tycker mycket om att barnbarnen och barnbarnsbarnen kommer. Dom åt lunch med honom. Eva tog också kontakt med anhörigkonsulenten. Hon tyckte att vi fått dåligt med stöd och hjälp. Hon undrade också om vi haft någon kontakt med Strokeenheten. Det har vi ju inte haft efter det första mötet alldeles i början av Pappas sjukdom. Hon skulle kontakta dem. Hon ville att vi hör av oss till henne igen när vi haft vårt möte med biståndshandläggaren på onsdag nästa vecka. Efter det ska vi boka ett möte hemma hos Mamma och Pappa för att se vad som behöver göras för att Pappa ska kunna vara hemma mera. Tänk om vi inte varit så på själva! Då hade vi inte fått någon hjälp alls. Vi får tacka EH också som tipsade om anhörigkonsulenten.
På kvällen åkte Stefan, Mamma och jag upp till honom med ett värmeelement. Han ska i alla fall inte behöva frysa. När vi kom satt han alldeles ensam i sitt rum. Han såg så himla övergiven och sorgsen ut. Älskade lilla Pappa. Han grät och grät när vi kom. Åh vad det var hemskt. Vi blev kvar någon timma innan vi lämnade honom igen. Åh jag var gråtfärdig när jag åkte hemåt. Jag sov jättedåligt på natten. Jag vaknade flera gånger och varje gång var det honom jag tänkte på. Jag tänkte att blir han inte bättre än så här så vore det nästan humanare att han fick somna in. Fast jag vill ju inte att han ska dö.
Mamma hade också sovit dåligt och haft ångest över Pappas situation.
Tidigare i veckan pratade jag med EH vars man också drabbats av Stroke. Hon gav mig en massa bra tips och telefonnummer till olika personer som vi ska kontakta. Bl.a. en anhörigkonsulent.
På fredagen var jag ledig från mitt ordinarie jobb och var på Nicklas firma för att lämna över till J. Nicklas var magsjuk så det var lugnt där. Vi gick igenom en del arbetsuppgifter som J ska överta. Jag var där till 10,30. Då åkte jag vidare till Mamma. Vi fikade innan vi åkte till ett kondis för att köpa någon mumsig bakelse åt Pappa. Det är ju fredag! Tyvärr hade dom inget som såg gott ut men Mamma köpte en varsin maränghistoria till dom och jag valde en Sarah Bernardkaka. När vi kom dit satt Pappa och åt lunch. Han satt tillsammans med några andra gubbar, men han kan ju inte konversera så han såg så ensam ut.
Usch jag gråter inombords när jag tänker på hur min älskade Pappa brukade prata med alla människor och nu är han fånge i sin egen kropp utan möjlighet att göra sig förstådd.
Vi satte oss att vänta i han rum tills han ätit färdigt. Han blev glad när han såg att vi var där. Efter en stund gick vi ut i stora matsalen och fikade, sedan gick vi tillbaka till hans rum. Han ville säga oss något som vi för vårt liv inte kunde förstå. Efter ett tag gav han upp och gick med på att lägga sig och vila. Han makade sig åt sidan i sängen så att Mamma fick plats. Hon lade sig på hans arm då såg han så nöjd ut. Jag bestämde mig för att lämna dem och åka hem. På vägen ut träffade jag Ann som är sjukgymnast och gift med en arbetskamrat till mig. Hon hade träffat Pappa på förmiddagen. Det var ett mycket givande samtal jag fick med henne. Hon tyckte att det var lätt att förstå Pappa. Det kanske det är när det inte gäller personliga samtal. Hon berättade också att han skulle få en "vagga" till sin arm så att den ligger kvar på armstödet. han skulle också få en förlängd broms på höger sida så att han kommer åt den med vänster hand. Sedan skulle han få ett ekerskydd. Eventuellt en ny rullstol. Den han har är för kort i sitsen. Hon tycker att Pappa är ovanligt aktiv för att ha drabbats av så svåra handikapp. Sedan sa hon att det var ovanligt att anhöriga var så intresserade och aktiva som vi är. Vi kom överens om att skaffa en kontaktbok där vi kunde meddela oss med varandra. Hon kan skriva vad dom gjort och vi kan skriva vad vi undrar över. det kändes lite lättare att åka hem efter samtalet med henne.
Jag åkte hem och ringde Eva och återgav samtalet vi haft. Eva blev gladare när jag berättat vad Ann sagt.
Jag hade bjudit mig till Sandra för att äta middag på kvällen eftersom Stefan var i Göteborg och inte skulle komma hem förrän 20,30. När jag kom hem från Pappa ringde Stefan och sa att han skulle komma med ett tidigare flyg så jag ringde och hörde att det var OK att båda kom. Så klart att det var! Sandra  som varit och storhandlat på Maxi, Solna hämtade upp mig på vägen hem. Medan dom packade upp alla matvaror lekte jag med Mathilda och Melker. Jag var prins och Mathilda var askungen. Vi spelade upp hela scenen när Askungen tappar sin sko och prinsen åker runt och provar vem skon passar på. Lagom till maten var klar kom Stefan. När vi ätit goda Fajitas skar jag fruktsallad medan Sandra plockade undan och Stefan lekte med barnen. Sedan var det dags för Lets Dance på TV4. Fast det var väl inte så mycket vi såg på TV:n. Vi hade en egen uppvisning i vardagsrummet. Mathilda, lilla Skruttan, dansade och spelade upp en massa scener. Hon är så rolig! Ett tag skrattade Sandra och jag så att jag inte visste vart jag skulle vända mig. Man vill ju inte att hon ska se att vi skrattar. Vi avslutade det hela med att Mathilda ville att Morfar, hon och jag skulle göra en stjärna. Hon skulle stå med en fot på mitt ena böjda knä och ett på Morfars, sedan sträckte vi alla armar upp i luften. Vi gjorde någon sorts pyramid. Sandra lyckades föreviga den. Oj vad roligt vi hade. Skönt att få skratta riktigt.

Vår tjusiga pyramid. Eller stjärna som Mathilda sa.

På lördagen var Stefan och jag till Uppsala för att leta efter en matta till sovrummet. Vi har ju tapetserat om och lagt nytt golv. Den gamla mattan var så ljus att den nästan försvann på golvet. Vi hittade en matta på Europamöbler. Det var inte riktigt vad jag tänkt mig men den får duga tills vidare. Vi hittade också en ny spegel till hallen. På Ikea köpte jag en ram med plats för 5 bilder. Jag ska sätta in mina foton på den rosa rosen som jag tog i somras. Men jag har inte fem bilder så jag får kanske fuska lite och fota någon annan ros tills vår ros blommar i sommar igen. Vi köpte också en ram med plats för 4 foton. Vi ska sätta in bilder på barnbarnsbarnen och ge den till Pappa. På SOVA köpte Stefan en ny kudde. han slog på stort och köpte Hästens ergonomiska kudde. För det fantastiska priset av 980 kr. Det vill till att den är skön!  På Coop köpte vi en ny sladdlös telefon till Mamma. Till oss köpte vi golvlister och lite mat. Köpte också några småsaker till Sandra. Efter det åkte vi hemåt. Lämnade av det vi köpt till Sandra och Micke. Sedan åkte vi och lämnade Mammas telefon och därefter åkte vi hem. Efter en kopp kaffe satte vi upp den nya bården i sovrummet. Jag satte en pizzadeg som fick jäsa medan jag gick 4,7 km på gåbandet. När vi ätit bakade jag två limpor. På kvällen tittade vi på På spåret och Nisse Hult. Sedan var det dags för sängen.
I dag, söndag, tog vi en lång frukost innan vi tog en promenad till Pappa. Han var lite piggare i dag. I går hade han varit lite nere och mådde inte så bra. Men han blir ledsen när vi inte förstår honom. Vi fikade med honom och var kvar i nästan 2 timmar. Efter middagen gick jag på bandet igen. Det blev lika mycket som i går. Drygt 4,5 km. I dag blev det mycket gående. Fram och tillbaka till Pappa. Runt 3 km eller nåt plus gåbandet.
Nu är det sängdags.
Jag hoppas att jag nu ska hinna skriva mer och även lära mig min kamera. Nu när jag lämnat ifrån mig bokföringen för sonens företag. Det känns SÅ bra. Och! mina extraslag har upphört. Hoppas att det inte bara är tillfälligt. Jag ska göra 2-dygns EKG den 15/3.