Max...
Det här är alltså det lilla underverket. Jag som trodde att jag inte skulle få se honom än på några veckor och så säger Nicklas att jag får gå med in och hälsa på honom. Jag höll på att dåna av lycka.
Åh så fin han är. Jag fick till och med känna lite på honom. Jag vågade knappt peta på honom. Han är ju så liten. När Nicklas pratade lite med honom öppnade han ögonen och tittade upp.
I veckan som kommer så ska Stefan och jag åka över en kväll efter jobbet så att även han får se lillkillen.
Paket....
..fick jag i brevlådan idag. Det kom från Me & My och innehåller pytte, pyttesmå kläder som lille Max ska få av Farmor och Farfar.
Så små och så söta till en liten, liten söt kille. Jag lovar det kommer att bli mer sånt. Men jag vill också ta med mig Mathilda ut i affärer och köpa kläder till henne. Såna som Mamma och Pappa kanske inte vill lägga pengar på...hihi.
Har ni sett så litet. Det är en helt vanlig blyertspenna som ligger bredvid. Strl. 38 
Och en lite pyjamas också. Den är faktiskt i strl. 44.
Sedan köpte jag ett par mörkblå hängselbyxor med en liten blå/vit randig body. Även det i strl. 38.
Och jag tror faktiskt att lille Mini-Max skulle drunkna i kläderna om man satte på honom dom.
Snart ska Sandra, Mathilda och jag åka och fika med Sandra o Nicklas på Danderyd. Stefan har tagit med sig Melker till Teknik & Hobbymässan. Hoppas att dom får kul.
1 vecka...
I går fick den lilla familjen flytta från KS till Danderyd. Det blev en liten besvikelse då de inte alls fick det fina familjerum de hoppats på. Men kanske får dom flytta in i ett sånt om någon vecka. Mamma och Pappa har också hunnit med att sova hemma en natt utan guldklimpen. Ronja var nog nöjd även om hon enligt Nicklas inte visade dem någon större uppmärksamhet meddetsamma dom kom hem.
Eventuellt åker jag, Sandra och Mathilda och fikar med dom i dag på eftermiddagen. Men lille skrutten får vi inte se ännu på ett tag.
I går var det kör igen. Det är så sjukt roligt. Det är nog det roligaste jag varit med om. Jag är livrädd att Caroline och Heinz av någon anledning ska bestämma sig för att lägga av. Inte för att jag tror det. Dom verkar ha nästan lika kul som vi. Den 7 december ska vi sjunga på T-centralen. Det ska bli kul.
Och regnet det bara öser ner.......
Nån snö tror jag inte på.
Regnet vräker ner
Oj då...
Kommer jag att kunna äta ost efter detta.
(klippet från tidningen MAT Magasinet. Kvinnan som säger så heter Jenny Svensson)
Ordlös Onsdag
Fler ordlös onsdagsbilder kan du titta på här
Än så länge har jag inte hittat någon Mr Linky. Men det kanske kommer.
Fis som medicin?
Den här nyheten föranledde ett roligt samtal i dag på jobbet.
Jag jobbar ju med bara killar och som väl alla vet är dom inte lika finkänsliga som oss tjejer.
Vi har en kille som tydligen är rätt bra på att förpesta luften för dom andra på verkstaden. Kanske skulle jag slippa min medicin om jag tillbringade några timmar på verkstaden varje dag. Men jag vet inte...tror nog att jag väljer medicinen istället.
Mmmmmmm....
Som i Mathilda, Melker och Max!
Mina fina barnbarn
En dikt
ETT NYFÖTT BARN
- av Siv Andersson
Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött.
- ut kom en liten mänska
som ingen förut mött!
Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är sällsamt vis och klar.
Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma.
Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram.
Jag skulle behöva...
Två nätter den senaste veckan har jag drömt jättekonstigt.
Förra veckan drömde jag att Stefan och jag skulle ut och vandra. Vi gick över en dimmig äng när Stefan plötsligt försvann in i en rörformad öppning. Jag försökte ropa på honom men fick inget svar. Själv vågade jag inte gå efter. Jag ropade och skrek förtvivlat efter honom men han var borta. Senare i drömmen var han tillbaka igen och jag frågade vad som hänt men han kunde inte förklara. Han hade bara omslutits av något konstigt. Något som var lite hemligt. Längre än så kom jag inte i den drömmen.
I natt drömde jag att Nicklas var liten och cyklade på sin trehjuling. Han kom med hög hastighet och körde mot ett dike. Han hade sån fart att han for in i dikets sidovägg. Han åkte alltså inte ner i diket utan hoppade över det och in i motsatta dikeskanten och bara försvann. Som om marken bara öppnades och släppte in honom. Återigen skrek och ropade jag förtvivlat utan att få något svar. Nu vaknade jag innan jag hann drömma mer.
Vad hela friden kan det betyda.
En annan sak som är konstigt är att jag ofta drömmer att Nicklas är liten. Men jag drömmer aldrig att Sandra är liten. Om jag drömmer om henne är hon alltid vuxen, precis som i verkligheten. Har jag inte klippt navelsträngen till Nicklas ännu eller vad beror det på? Konstigt.
Jag vill i alla fall inte drömma fler sådana läskiga drömmar.
Helgen som gått...
...blev intensiv.
Vid lunch i lördags kom B-M & B upp från Mjölby på besök. Efter middagen åkte vi till Solnahallen där det var Back to the 60's. En Hans Edler gala med 60-tals band. Det var några band som jag kände igen och några jag aldrig hört talas om.
New Generation inledde, nya för mig. Därefter kom Fabulous Four (som var min bästis idoler). Efter ytterligare ett band jag inte kände till kom bl.a. Shanes och Animals. Det blev ganska långdraget och den största behållningen var att sitta och kolla in folk i publiken. Det var alla möjliga typer. Allt från gamla raggare till unga tjejer och killar.
Efter 4 timmar kände vi oss ganska mätta på 60-tals musik och begav oss hemåt igen.
I dag efter frukost tog vi oss ut till Herresta Lada där vi tittade på fina prylar och fina tavlor. Vi tog en fika med smaskigt hembakat bröd.
Sedan var det dags för Mjölbyborna att åka hem igen. Vi Körde in Nicklas och Sandras bil till KS igen. Det kostar 100 kr/dygn för dem att ha bilen stående där. Det är förjäkligt att man inte kan få ett speciellt p-tillstånd när man befinner sig i deras situation. Nicklas berättade också att han inte får någon mat på sjukhuset. Han får inte ens köpa samma mat som Sandra får. Han hade fått gå till Pressbyrån och köpa färdigmat som han kunde värma i en MIcro. Vad är det för rättvisa. Båda behöver ju vara där för lille Max skull.
Vi hann ta en snabb fika i kafeterian innan dom skulle träffa en läkare och få lite mer information.
I o m det fick vi tid över och hann åka till Lunda för att se när Mathilda red.
Mathilda red på en liten häst som hette Jeppe. Efter lektionen fick hon leda upp honom till stallet innan vi åkte hem.
Mathilda ville så gärna att vi skulle följa med dem hem så vi bestämde oss för att äta tillsammans. Dom skulle äta lax och det hade jag också lagt fram hemma så det passade ju bra. Vi åkte hem och jag fixade en vitvinssås, packade ner vår lax och gick hem till fam. Åström.
Innan och en stund efter maten hann Mathilda och jag leka lite i hennes rum.
Vid 19-tiden gick vi hem igen.
Egentligen skulle Farfar Stefan och Farfar Eskil firat med en Cognac att dom just blivit farfäder under oktober. (Stefan för första gången och Eskil för andra). Men Eskil hade blivit sjuk och måste ställa in. Men farfäder ska dom ju vara under många år så det får väl bli en annan gång.
Så var den här helgen över och i morgon är det arbetsdag igen. Helgerna går alldeles för fort.
För att orka upp i morgon ska jag nog hoppa i säng nu.
Vi får se om det är väder för en morgonpromenad i morgon och då måste jag gå upp kl. 5.
Mitt nyaste lilla barnbarn
heter Max!
Fast egentligen passar väl Mini bättre för tillfället.
Han får gå under namnet minimax tills vidare.
Han mår bra och enligt personalen är han inte så liten. Dom är ju vana med mycket, mycket mindre barn.
Det kommer att dröja några veckor innan vi kan få se honom i verkligheten. Men vi har fått se bilder på underverket.
Mamma Sandra och Pappa Nicklas mår också bra om än lite omtumlade.
I dag har vi varit inne och fikat lite snabbt med dem.
Minst 6 veckor blir dom kvar på sjukhuset och det kommer säkert att bli jobbigt periodvis. Tur att dom har många vänner som kan komma in och fika, äta lunch eller bara prata bort någon timme då och då.
Det kommer att gå bra. Det är jag övertygad om. Dom är kämpar alla tre.
Så ....
En liten, liten pojke föddes i dag på förmiddagen 10 veckor för tidigt. Han väger endast 1276 g och är 38 cm lång. Men mår efter omständigheterna bra.
En tagen men glad och omtumlad Nicklas ringde för en stund sedan och berättade nyheten för mig.
Grattis Sandra och Nicklas till er lille, lille kille.
Mitt senaste och minsta lill barnbarn.
Just nu...
Jag väntar hela tiden på telefonsamtal.
Jag håller tummarna och ber av hela mitt hjärta att det går bra.
Ordlös onsdag - plums
Besök..
Här testar han hur det är att vara kontorist som mormor. Då måste man ha mormors glasögon också.
Melker som klätt på sig själv tror jag. V-ringningen på den kortärmade tröjan satt nämligen på ryggen.
Skruttpelle.
Söndagen gick alltför fort...
En stund efter att Stefan gått ner till familjen gjorde jag mig iordning och följde efter. Barnen blev glada och vi busade en liten stund. Sedan var det dags för Mathilda att åka till ridskolan. Jag gick hem och ordnade lite lunch tills Stefan kom.
Vi bestämde oss för att åka till Uppsala och titta på sonen som skulle köra cross. Jag hade först inte tänkt följa med. Jag tyckte att jag kanske borde ta hand om lite annat här hemma.
När vi kommit en bit på väg ringde Nicklas och meddelade att han skulle köra b-finalen kl. 15. Det blev lite ont om tid, men vi hann.
När vi kom fram stod han redan vid startgrinden. Vi vinkade till honom och han fick syn på oss och vinkade tillbaka.
Strax därpå gick starten och som ett jehu for han iväg. Mammahjärtat darrade. Det går ju så fort! Aldrig var jag så rädd när Stefan körde. Då var jag mer rädd att han skulle tappa placeringar. Men då var jag ung och man tänkte inte på allt hemskt som kunde hända.
Banan idag var lerig och det såg jobbigt ut. Men Nicklas lyckades hålla den 4:e plats som han körde upp sig till efter några varv. Under en mikrosekund (som hans kompis Jocke sa) var han 2:a.
Mamma dvs jag, är mest glad att han tog sig i mål helskinnad. I vissa situationer är han fortfarande i mina ögon och mitt hjärta, min lille son. Trots att han nu snart fyller 31, är sambo och blivande far.
Jag är så glad att jag åkte med. Speciellt som Nicklas sa att han var orolig att vi inte skulle hinna dit innan han startade och att han blev glad när han fick se att vi stod där. Det värmde mitt modershjärta.
Efter tvävlingen åkte vi till Ikea där vi köpte en nya sop & kompostkärl att h under diskbänken. Den gamla börjar bli lite äcklig. Vi köpte även en ljusslinga, lite servetter till Mamma och en 2-pack skärbrädor (heter det så fast det är plast?)
Sedan åkte vi till Bauhaus där vi tittade på klinkers och kakel till vår gästtoa som ska fixas i början på nästa månad.
Det blir nog ett grafitgrått golv och vita väggar. Kakel upp på drygt halva väggen. Sedan ska vi nog ha någon blå eller turkos avslutningskant på kaklet.
På coop köpte vi lite frukt och grönt mm innan vi begav oss hemåt igen.
Jag lagade mat. Sovlaki enligt Fredrik Pauluns bok - Blodsockerblues i köket. Till det åt vi potatisklyftor och färdigköpt tzatziki. Den var helt ok efter att jag rivit ner lite mer färsk gurka.
Nu börjar söndagen lida mot sitt slut. Jag skulle behöva en dag till i helgerna. Det är så mycket jag skulle vilja hinna coh samtidigt skulle jag bara vilja såsa runt halva dagarna. Den ekvationen går inte ihop.
Men den dagen jag vinner på lotto! Då vet jag vad jag ska göra! I går vann jag 25 kr på mitt 10-veckors lotto
.
Här står han och väntar på startsignalen, vår stora "lilla" son. Närmast kameran står han med nr. 1177 på
nummerplåten.
Och här står hans mamma och väntar spänt på starten.
Så faller grinden och Nicklas kommer iväg bra.
Här kommer han i flygande fläng.
Smidigt och säkert tar han sig över hoppen.
Efter 15 min och två varv går han i mål på 4:e plats.
Här kommer en väldigt trött son efter avslutat heat.
Trött men glad snackar han lite med kompisarna om dagens lopp.
Och här står en smutsig crosshoj och väntar på att få en välgörande dusch.
På toppen....
I går fick vi en riktigt härlig dag (förlåt Sandra). Morgonen ägnades åt lite städning både inne (jag) och ute (Stefan). Solen sken så det var nog inte allt för oangenämt att vistas ute. Lite kallt sa Stefan.
Vid 14-tiden tog vi bilen mot Stockholm. Vi skulle möta Eva och Thord vid Hammarbybacken.
Efter lite krånglande hittade vi fram till parkeringen nedanför backen. Det var uruselt skyltat dit och med alla byggen som pågår var det lite stökigt.
När man står på parkering och tittar upp mot toppen är det ....högt. Jag har ju passerat backen massor av gången och på håll ser den väl inte lika brant ut. Vi betalade parkeringsavgift och började vandringen uppåt. Samtidigt med oss lämnade en ung man parkeringen och tog sig uppför med hjälp av ett par stavar. Det skulle vi ju haft med oss. Det får bli nästa gång.
Herregud så brant det var. När vi kommit halvägs i den första branta delen var jag helt slut. Aldrig i livet att jag skulle våga susa ner för den backen på ett par skidor. Och vilken kort stoppsträcka. Huvva.
Men vilken utsikt man hade från backen. Nu hade ju tyvärr solen sagt upp sig trots att dom sagt att vi skulle få en solig söndag. Till kvällen skulle det bli sämre men nu var det ju bara eftermiddag.
Väl uppe på toppen hade vi tänkt fika. E & T hade kaffe och bullar med sig. Men däruppe blåste det något förskräckligt. Fika där var inte att tänka på. Medan vi stod där och beundrade utsikten kom det människor joggande och cyklande och till och med gående med barnvagn. Hur orkade dom det? Ett ungt par kom joggandes och jag undrade hur dom kunde se så pigga ut. Men helt oberörda var i alla fall inte tjejen som sjönk ihop och pustade ut. Men det tog inte lång stund så var hon på benen och knatade lätt neråt igen. En herre kom cyklande upp på toppen och det såg hur lätt ut som helst.
Det var ganska brant på baksidan av backen och där klättrade två flickor i 9-10 årsåldern och jag undrade om inte deras föräldrar var rädda? Jag skulle nog inte våga låta mina barn leka där.
Efter en stund påbörjade vi "nedstigningen". På nervägen blev vi omsprungna av joggare och jag tänkte på deras stackars knän. Nästan nere möter vi en liten familj (mamma, pappa och ett litet barn i joggingvagn) joggandes uppför. Jag blir trött bara jag tänker på det.
Vi tog oss ner till Järla sjö där vi hittade en mysig plats där vi kunde ta vårt fika. Eva dukade upp kaffe och muffins till damerna och kanelbulle till herrarna. Medan vi satt och fikade landade en häger på andra sidan sjön. När kaffet var urdrucket och bullar och muffin uppätna packade vi in oss i bilarna igen för vidare färd hem till syster och svåger. Jag stannade till på Sickla köpstad för att kolla om jag kunde hitta nya piggar till min lockborste. Det slutade med en helt ny lockborste.
Hos E & T bjöds vi på god middag som vanligt. Evas mat är alltid god.
Tandoori kyckling med ris och andra tillbehör. Efter det en jättegod äppelpaj med vaniljglass.
Det känns så bra att se Eva nu, hon ser mycket friskare och piggare ut. Jag hoppas med hela mitt hjärta att hon ska få känna sig riktigt, riktigt frisk en dag.
Vi pratade om kommande resor och bestämde oss för att åka till Tällberg under nyårshelgen. Vi har funderat på att åka till något varmare land men väntar med det till april eller maj.
Julmiddagen intar vi i år på Sundbyholms slott den 5 december. Hoppas att ingen sökande bonde finns kvar då.
Julen blir hos oss. Det ska bli så trevligt.
Strax efter 19 begav vi oss hemåt igen. Man blir trött efter en dag i blåsten. Resten av kvällen blev det lite blandat TV-tittande.
Eva & Thord. Nu har vi kommit halvvägs.
Vad har jag hittat här då?
Jo den här fina svampen. Har ingen aning om vad den kan heta.
En vy över Hammarby Sjöstad. Ett jytter av nybyggda hus.
För inte så många år sedan höll Stockholms utslagna och uteliggare till i det här området. Det kan man inte tro idag.
Och här har vi Globen. Den var senare på kvällen alldeles rosa.
Här vid Järla sjö fikade vi.
Eva och Stefan njuter av fikat
Dags att åka vidare. Eva plockar ihop och jag bara njuter av utsikten.
Där skulle man väl kunna tänka sig att bo. Till vänster om bryggan som man ser i vänstra delen av bilden, landade hägern.
Här är min svåger Thord. Honom har jag känt sedan jag var 8 år och han känns som en storebror. Det känns som om han alltid tillhört vår familj.
Här ska vi just hugga in på den goda middagen.
Här inne på E & T:s glasveranda njöt vi av god middag och trevligt sällskap.
Så har vi fått veta...
Eftersom svärmor gjort sig osams med hans barn har kontakten dem emellan varit minst sagt frostig.
Jag har funderat då och då på hur han har det på det äldreboende som hans barn flyttade honom till efter stroken.
Han flyttades ju från sjukhuset utan att svärmor fick veta vart. Via birthday.se kunde jag hitta honom på ett äldreboende i småland. Vi skickade blommor till honom och Stefan och Iffe åkte ner och hälsade på honom i början av juni. Dom kunde konstatera att han var gravt hjärnskadad efter hjärnblödningen med efterföljande operation. Han kände inte igen dem. När vi besökte honom på sjukhuset efter stroken men innan operationen kände han fortfarande igen oss. När Stefan och Iffe besökte honom träffade de även dottern. Hon var trevlig men hon var inte glad över svärmor. Jag kan förstå det då hon kan vara rätt klumpig och inte alltid så lätt att ha att göra med. I början av augusti åkte svärmor och en av hennes grannar ner och hälsade på honom. 1 månad senare var han alltså död.
I går tänkte jag att jag skulle kolla på birthday.se och se om han fanns kvar. Men jag hittade inget. I dag ringde Stefan pastorsexpeditionen i hans nya kommun och fick veta att han avlidit den 2 september. Det känns lite elakt att hans barn inte kunde meddela hans särbo under 11 år att han avlidit. Om de inte ville ha henne eller oss med på begravningen kunde de ha sagt att det endast var för familjen men vi kunde åtminstone ha fått skicka en sista hälsning.
Nu är han återbördad till svärmors stad och ligger begravd i minneslunden. Vi kan alltså åka dit med en blomma.
Ett rätt tråkigt slut på den här historien.
Vila i frid Lasse
Ordlös onsdag- mod?
Hittar ingen Mr Linky idag. Får kolla runt lite och se om jag hittar andra OO bilder.
Nu har jag hittat fler bilder.
Fler ordlösonsdags bilder kan du titta på här och här
Cypern del 2
Söndag 28 sept.
På morgonen avstod jag promenaden men kände mig klart mycket bättre. Vädret är fortfarande väldigt växlande. Varmt men väldigt blåsigt. Man har inte lust att ge sig iväg någonstans. Vi höll oss mest runt hotellet. Stefan hade ett möte med cykelfolk. Middag tvärs över gatan. Jag åt en torr köttbit och bakad potatis. Hittills har maten varit sådär. Dyrt men inte speciellt gott. Jag lagar godare mat själv.
Det var så här vi mest såg Mathilda under veckan...
Här gör hon u-båten. Och man ser ju periskopet som sticker upp.
Melker som blev tuffare och tuffare vartefter dagarna gick. Snart hoppade han och dök nästan lika mycket som syrran.
Måndag 29 sept.
På morgonen när vi gått morgonpromenaden tog vi det vanliga doppet. Precis då min kropp klöv vattenytan sprack solen igenom. Ett gott tecken trodde jag. Men så fel jag hade.
Hemresedag för de som bara haft en vecka. Jag är glad att vi har en vecka kvar. Vädret kan ju inte fortsätta att vara halvdåligt hur länge som helst. Vi har aldrig haft dåligt väder förut då vi varit på Cypern. På förmiddagen hinner vi ligga en liten stund vid poolen innan molnen drar in och skymmer solen. Sedan blev det bara värre och värre. Vi bestämde att vi skulle tvätta lite kläder när det ändå var skitväder. Vi bokade tvättstugan till kl. 17. Vi bestämde oss för att gå in mot stan och köpa badcaper (stavas det så) till barnen. När vi skulle lämna hotellet mötte vi plötslig en person som verkade väldigt bekant. Där kom vår läkare från företagshälsovården. Lustigt. Vi hälsade och växlade några ord med honom och hans fru. Dom var också där med barn och barnbarn. På väg mot stan började det småregna. När vi kom ut ur butiken hällregnade det. Tillbaka på hotellet tvättade Sandra och jag. Stefan bjöd ut några handlare på restaurang inne i Aiya Napa. Jag åt med familjerna Åström på La Tasca. Stefan var tillbaka ganska tidigt.
Mathilda i sin nya badcape
Och här är Melker i sin.
Tisdag 30 sept.
Strålande sol på morgonen. Vi gick vår promenad. Efter frukosten blev det poolen. Vädret växlade mellan sol och värme och blåst och kyla. Vi åt lunch på Christophers. Ägaren berättade att han nu fått ytterligare ett barnbarn. En lite pojke som fortfarande var kvar på sjukhuset med sin mamma.
Nicklas ringde och berättade hur ultraljudet dom varit på gått. Bebis 1 är normalstor och mår bra. Bebis nr 2 däremot är 70% efter, men allt verkar fungera som det ska. Det ser ju inte så ljust ut för den med andra ord. Men det är ju ett bra tag kvar till bf. Vi får väl se hur det går.
Efter lunch ringde jag Mamma för att berätta hur det gått för Sandra och Nicklas. Då berättade Mamma att Eva var dålig och låg på SöS med dropp. Hon kunde inte behålla maten och hade feber. Min lilla, lilla storasyster som redan innan var så tunn. Vad är det som händer i hennes kropp. Ska hon aldrig få må riktigt bra. Jag blir så himla ledsen för hennes skull. Dessutom hade hon fått epilepsi medicin för sin huvudvärk. Det låter inget bra med tanke på det program jag såg för bara någon dag sedan och som handlade om en kvinna som förlorade 11 år av sitt liv på grund av den typen av medicin. Dom trodde att hon var dement. Hon blev sämre och sämre och när hon var döende togs medicinen bort. Då blev kvinnan frisk igen. Helt fruktansvärt!
På kvällen blev vi bjudna på Cypriotisk buffé av Cycleurope. Gott och trevligt.
Onsdag 1 okt.
Stefan och jag får låna cyklar av Cycleurope och cyklar iväg till Makronissos beach. Det var helt underbart. Vattnet var varmt och alldeles klart. Vädret var jättefint hela dagen. Cyklarna skulle lämnas tillbaka senast 17,30. På kvällen gick bara Stefan och jag på en italiensk restaurang. 
Lånecyklarna redo att ta oss til Makronissos beach.
Härligt varmt och alldeles klart vatten.
Forst följer.....
Mamma Mia..
I dag kom i änligen iväg till Filmstaden Kista och såg Mamma Mia.
Man blev glad av den filmen.
Jag som alltid varit ett stort ABBA-fan njöt av musiken. Och vilka härliga Greklandsvyer. Den platsen som filmen spelades in på skulle jag med glädje besöka (om den finns på riktigt).
Nu vill jag även gå på Mamma Mia - sing-a-long.
Sandra vill du gå så hänger jag med.
På förmiddagen var Nicklas, Sandra och Ronja och hälsade på oss. Vi fikade och åt rabarberpaj med vaniljglass.
Sandra som har våra 3:e och 4:e små barnbarn i sin mage. I slutet av december eller början av januari är det dags. Vi väntar med spänning och håller tummarna för att allt går bra.
Härlig Höstdag
Stefan hade otur med sin kamera. Dels var inställningen knasig och närbilderna blev suddiga och sedan lade batteriet av.
Mina 5 bilder
Roligt var det och en riktigt skön skogspromenad.
Cypern 1
Måndag 22 sept.
Vi kom till hotellet på eftermiddagen. Termometern visade på 29°. Snabbt bad i poolen. På kvällen åt vi middag på La Tasca.
Tisdag 23 sept.
29-31° och lite blåsigt. Vi tog oss ett första bad i havet. Stefan och jag deltog i Core på eftermiddagen.
Middag hos familjen Åström Jr på kvällen. Vi åt den sedvanliga carbonaran. Under kvällen föll några regnstänk. Vi tittade på barnens minidisco.
Mathilda är helt galen i att bada. Hon vll helst vara i vattnet hela tiden. Hon hoppar och dyker.
Melker är fortfarande lite avvaktande och sitter gärna på morfars arm.
Onsdag 24 sept.
27-29° lite blåsigt. Stefan, jag, Hasse och Kristina åt lunch på Christofers där ägarens lilla barnbarn hade show för oss. Jag börjar få ont i halsen. På kvällen äter vi pizza hos fam. Åström Jr igen. Efter middagen spelade vi lite bangolf. Mathilda har spökafton med "barnklubben". Stefan köper kabel för att kunna koppla upp sig mot internet på rummet.
Vi går tillbaka till rummet tidigt. Jag börjar känna av förkylningen mer och mer. Internetuppkopplingen funkar inte och vi måste vänta till dagen efter då vaktmästaren kan komma och hjälpa oss.
Lilla Sofia 2, på Christophers. Enligt hennes morfar/farfar sa hon Oh my god! Oh my god! När hon gick och sopade ihop kärnor efter att hon fått någor som såg ut som ett granatäpple fast ljusare.
En trött liten kille på minidiscot.
Torsdag 25 sept.
Fortfarande varmt. Lite blåsigare och lite mer moln. Vi badar i poolen. Min förkylning har fått fäste och jag står över coren. På kvällen tar vi oss en bra bit in mot stan för att hitta en restaurang som verkar bra men vänder tillbaka och går tillbaka till den restaurang som ligger närmast hotellet.
Vart vi än går ropar folk och hejar på Stefan. Det är ju massor av cykelhandlare på inköpsmässa på hotellet. Stefan fick veta det en månad innan vi skulle åka. Tidig kväll igen. Jag mår inget vidare.
Jag som trodde att jag klarat mig från förkylningarna som Stefan och Sandra hade innan vi åkte.
Tur att vi hade två veckor. Både med tanke på vädret och på hur jag mådde.
Fredag 26 sept.
Dagen tillbringar vi vid poolen. På kvällen går vi i samlad tropp in mot Aiya Napa. Vi hade tänkt äta på Sandras stamrestaurang när hon var här med några kompisar under tonåren. Då hette restaurangen Solvalla. Nu heter den något annat som jag inte kommer ihåg. Men tji fick vi. Den var stängd. Det fick bli en italiensk restaurang på samma gata. Maten var sådär.
Sedan blev det besök på tivoli. Alla var lite avslagna och barnen kom inte på vad dom skulle åka. Stefan hade växlat in pengar mot poletter som behövdes till alla attraktionerna. Det blev några karuseller innan dom var trötta och ville gå hem. Stefan fick växla tillbaka polletterna igen och vi gick tillbaka till hotellet. Solen och badet tar på oss och vi är alla trötta.
Stefan och jag har gått ut varje morgon vid halv åtta. Gått ca 45 min och därefter köpt frukostbröd, tagit ett dopp i poolen innan frukost.
Lite dricka i väntan på maten.
Mathilda åker karusell på tivolit. Hon var helt ensam på den karusellen.
Lördag 27 sept.
Min förkylning har slagit till med full kraft. Jag har ordentligt ont i halsen och hosta. Vi håller oss på hotellet. Jag undviker att bada. Tar bara något dopp. Jag mår inget vidare. Stefan och jag lagar mat och äter ensamma på rummet. Chicken Curry. På kvällen gick vi med barnen på minidiscot. Jag fryser och tror att jag har feber. Barnen är trötta och vi går hem till dem för att spela lite spel men dom är för trötta och jag känner mig hängig. Det blir en kort stunds spelande innan vi ger upp och Stefan och jag går upp till oss. Jag ringde Mamma. Hon hade fått tid på Danderyd för att kolla gallan. Vore ju bra om hon kunde få operation så snart som möjligt så att hon slipper besvären. Förmodligen är det som varit problemet några gånger då vi trott att det varit hjärtat. Nitromexen som hon tagit hemma och som hon sedan fått både i ambulansen och på sjukhuset har ju inte haft avsedd verkan.
Vi kollade på Lena PH och Orups show på SVT Europa. Stefan gick till Lime bar och tog en öl och pratade med cykelfolk medan jag kröp ner i sängen. Jag försökte sova. Efter någon timme kom Stefan tillbaka. Jag hostade och snorade och det var omöjligt att sova. Till slut bullade jag upp en massa kuddar i soffan, tog med mig mitt täcke och halvsatt där resten av natten. Jag somnade till slut men vaknade av att jag snarkade. Stefan hade inte blivit störd.
Forts följer
Inga lätta låtar...
..vi fick sjunga igår. Men så brukar det alltid kännas i början.
Den här terminen ska vi träna in Eva Dahlgrens Ängeln i rummet som vi senare under hösten ska sjunga upp för henne. Det ska bli kul att se hur det blir.
Vi ska också sjunga på T-centralen någon gång under november/december.
Följande låtar ska vi lära oss
Hallelujah (Leonard Cohans)
Keep on rocking in the free world (Niel Young)
Release me (Oh Laura som jag gillar så mycket)
Sa plan pour moi (Plastic Bertrands) Fast vi gör en knasöversättning av Caroline & Heinz
Sounds of silence (Simon & Garfunkel)
Suspicious minds (Elvis)
Ziggy Stardust (David Bowie)
Ängeln i rummet (Eva Dahlgren)
En väldig blanding. Några jättesvåra andra lite lättare. Men så himla kul.
Varför började vi inte sjunga låååååångt tidigare. För att jag alltid fått höra att ja inte kan kanske.
Himmel och....
Den gör mig så lycklig....
Vår härligt roliga, galna sångfröken
(bilden lånad från expressen.se)
Hört....
En buss står och brinner där tillsammans med polisen....
Aj, aj, aj...hoppas att polisen klarade sig utan allvarliga skador.
Ordlös onsdag - på hemväg
Från +24...
Men några månaders längre sommarperiod och då menar jag sommar, det vore inte dumt. 2 månader vinter, 2 månader vår, 2 månader höst och 6 månader sommar vore kalas. Någon som kan fixa det?
Cypernvistelsen....
Jag har börjat längta hem så smått. Inte för att jag längtar efter det svenska vädret men jag saknar mitt hus och mina prylar. Jag saknar faktiskt också dom dagliga rutinerna. Dessutom är det jobbigt att vara borta när man får höra att Eva blivit dålig igen. Jag blir orolig för henne och jag blir orolig för att Mamma blir så orolig. Mamma räknar dagarna tills vi kommer hem.
I morrn blir det Macronissos beachen igen. Vi har haft tur och kunnat låna cyklar av Cycleurope. Det tackar vi för. Nu är klockan 21,40 hemma och 22,40 här. Det är dags att krypa till kojs så att vi orkar med morgonpromenaden och sedan en heldag på beachen.