Turdag?
Kanske för någon annan men inte för oss.
Vi vaknade strax före nio. Vår första semesterdag. Regnet öste ner. Det gjorde i och för sig inte så mycket. Efter en lång och skön frukost städade jag vårt badrum ordentligt. Stefan spacklade ovanför vår nya tvättstugedörr. Sedan skulle han fixa lamporna på vår spis. Dom hade lagt av så man såg inte att spisen var på. Lyser inte den röda lampan är det lätt att missa att man glömt stänga av plattan innan man sticker hemifrån. Eftersom det ändå var skitväder bestämde vi oss för att sticka in till U:a och Electroluxservicebutiken (långt ord blev det). På dörren till butiken sitter ett meddelande: 30/6 stängt för inventering. Skit också. Vi åkte till en annan firma som också brukar ha såna prylar. Stängt för semester efter kl. 14. Nu var klockan 15! Inga nya lampor alltså. Vi åkte till IKEA i stället. Mamma behövde nya påslakan. Ringde och sa att vi var där och frågade om jag skulle köpa det åt henne. Det blev både kuddar och täcken också. Köpte även billiga sommartäcken till oss själva. När vi kommer hem och levererar täckena upptäcker Stefan att vi köpt två täcken i strl. 240 x 200. Skit, skit, skit. Inte vår dag alltså. Nu får dom ta våra täcken och vi tar med oss dom andra och byter när vi åker förbi IKEA på lördag. Vi köpte i alla fall goda jordgubbar på vägen hem så lite valuta från utflykten fick vi ju.
I morgon ska jag och syster äta gott och umgås medan vår gubbar åker på speedway. Trevligt! Vi ses ju inte allt för ofta.
Återlämnade
..till sina föräldrar är våra små skruttisar nu. Vi tog över dom i går vid 14-tiden då deras föräldrar drog i väg till stan för att lyssna på Thåström men framförallt Kent. Sandra har varit ett stort Kentfan i massor av år nu. Efter att vi återställt ordningen någotsånär hemma hos familjen som fått nya fönster insatta, åkte vi till Maxi för att handla lite mat. På vägen hem hämtade vi pizza. Enkelt och bekvämt men kanske inte så nyttigt. Men vi ville ju festa lite vi med. Barnen åt inte mycket trots att det var deras önskemål.
Under kvällen tittade vi på Kalle i chokladfabriken. En ganska trevlig familjefilm. Mathilda berättade dock hela tiden i förväg vad som skulle hända. Men det gjorde inte så mycket.
Melker kom i säng runt 20,30. Efter att jag läst Fem små björnar och Halvan kör ambulans (eller nåt sånt) somnade han ganska snabbt.
Mathilda och jag skulle sova i TV-rummet så vi bäddade iordning och kom väl i säng efter tio. Mathilda läste två berättelser ur Godnattsagor om Anders nästan 4, av Kerstin Thorvall, för mig. Det är en gammal bok som Sandra fick som liten. Kul att vi sparat nästan alla deras gamla böcker. Mathilda har blivit otroligt duktig på att läsa. Hon läser bra och ganska fort. Det är bara när det är lite krångligare ord som hon stakar sig lite. När vi släckt lyssnade hon på en CD med Emil i Lönneberga. Hon fick låna en bärbar cd-spelare med hörlurar av oss. Jag var så rädd att hon skulle sno sladden runt halsen så jag kunde inte somna förrän hon somnat och jag kunde lirka av henne lurarna. Jag har väl sovit sisådär i natt. Det blir ju lite annat när man inte ligger i sin vanliga säng och när man inte är van vid att ha ett barn bredvid sig som låter. Dessutom pratade hon i sömnen. Mitt i natten vaknade Melker som sov med Stefan i våra sängar. Efter en flaska välling somnade han om igen. Mathilda och jag blev väckta strax före åtta. Efter frukost gjorde vi oss färdiga och åkte till Naturhistoriska Muséet. Det var Mathildas val. Vi hade tänkt åka till Barnens allsång på Skansen men det sågade hon direkt. Skansen hade hon ju varit på flera gånger redan. Hon har varit på N-h muséet också, flera gånger..men, men. Nu ville hon dit. Och jag har inte varit där sedan jag gick i skolan och det är läääänge sedan. Vi var så tidiga att dom inte öppnat ännu. Men vi behövde inte vänta så länge. Det fanns mycket spännande att titta på där. Lite rädda var dom allt för dinosarierna, men vi gick in en liten bit i alla fall. Jag blev riktigt imponerad när Mathilda sa att hon vill gå med mig in i ett mörkt rum. Jag gick en gång först och det var faktiskt lite läskigt när man inte visste vad man hade framför sig. När vi gått en gång ville Mathilda gå en gång till. Hon brukar vara rädd när det är lite mörkt så jag blev riktigt överraskad. Vi hade tänkt äta lunch på Naturhistoriska men deras restaurang var stängd för ombyggnad så vi fick nöja oss med kaffe och choklad ur en automat. Hade jag vetat det hade vi kunnat ta med matsäck. Efter ca 3 tim kände vi oss rätt nöjda och åkte hemåt. Hemma åt vi lite sen lunch innan vi gick för att återlämna barnen till deras föräldrar.
Det blev ett intensivt dygn. Men det gick jättebra. Båda barnen är ganska mormoriga just nu så det var inte helt lätt för Stefan att avlasta mig. Men nu har vi en veckas semester framför oss. Några oplanerade dagar att vila upp oss. Det ska bli skönt.
Mathilda provar om det är sant att grodan kan bli en prins om man pussar den. Det var inte sant!
Våra små skruttar får plats båda två samtidigt på grodan.
Mathilda matar hästar som genom sitt sätt att gnägga talar om om dom gillar maten eller ej.
Efter några timmar på muséet var det gott med lite förfriskningar utanför.
Melker busar med Mathilda och mig när vi tar igen oss vid monumentet som står utanför muséet.
Jag är så glad att vi har så bra kontakt med med våra små skruttar och att vi kan träffas ofta om vi vill.
Under kvällen tittade vi på Kalle i chokladfabriken. En ganska trevlig familjefilm. Mathilda berättade dock hela tiden i förväg vad som skulle hända. Men det gjorde inte så mycket.
Melker kom i säng runt 20,30. Efter att jag läst Fem små björnar och Halvan kör ambulans (eller nåt sånt) somnade han ganska snabbt.
Mathilda och jag skulle sova i TV-rummet så vi bäddade iordning och kom väl i säng efter tio. Mathilda läste två berättelser ur Godnattsagor om Anders nästan 4, av Kerstin Thorvall, för mig. Det är en gammal bok som Sandra fick som liten. Kul att vi sparat nästan alla deras gamla böcker. Mathilda har blivit otroligt duktig på att läsa. Hon läser bra och ganska fort. Det är bara när det är lite krångligare ord som hon stakar sig lite. När vi släckt lyssnade hon på en CD med Emil i Lönneberga. Hon fick låna en bärbar cd-spelare med hörlurar av oss. Jag var så rädd att hon skulle sno sladden runt halsen så jag kunde inte somna förrän hon somnat och jag kunde lirka av henne lurarna. Jag har väl sovit sisådär i natt. Det blir ju lite annat när man inte ligger i sin vanliga säng och när man inte är van vid att ha ett barn bredvid sig som låter. Dessutom pratade hon i sömnen. Mitt i natten vaknade Melker som sov med Stefan i våra sängar. Efter en flaska välling somnade han om igen. Mathilda och jag blev väckta strax före åtta. Efter frukost gjorde vi oss färdiga och åkte till Naturhistoriska Muséet. Det var Mathildas val. Vi hade tänkt åka till Barnens allsång på Skansen men det sågade hon direkt. Skansen hade hon ju varit på flera gånger redan. Hon har varit på N-h muséet också, flera gånger..men, men. Nu ville hon dit. Och jag har inte varit där sedan jag gick i skolan och det är läääänge sedan. Vi var så tidiga att dom inte öppnat ännu. Men vi behövde inte vänta så länge. Det fanns mycket spännande att titta på där. Lite rädda var dom allt för dinosarierna, men vi gick in en liten bit i alla fall. Jag blev riktigt imponerad när Mathilda sa att hon vill gå med mig in i ett mörkt rum. Jag gick en gång först och det var faktiskt lite läskigt när man inte visste vad man hade framför sig. När vi gått en gång ville Mathilda gå en gång till. Hon brukar vara rädd när det är lite mörkt så jag blev riktigt överraskad. Vi hade tänkt äta lunch på Naturhistoriska men deras restaurang var stängd för ombyggnad så vi fick nöja oss med kaffe och choklad ur en automat. Hade jag vetat det hade vi kunnat ta med matsäck. Efter ca 3 tim kände vi oss rätt nöjda och åkte hemåt. Hemma åt vi lite sen lunch innan vi gick för att återlämna barnen till deras föräldrar.
Det blev ett intensivt dygn. Men det gick jättebra. Båda barnen är ganska mormoriga just nu så det var inte helt lätt för Stefan att avlasta mig. Men nu har vi en veckas semester framför oss. Några oplanerade dagar att vila upp oss. Det ska bli skönt.
Mathilda provar om det är sant att grodan kan bli en prins om man pussar den. Det var inte sant!
Våra små skruttar får plats båda två samtidigt på grodan.
Mathilda matar hästar som genom sitt sätt att gnägga talar om om dom gillar maten eller ej.
Efter några timmar på muséet var det gott med lite förfriskningar utanför.
Melker busar med Mathilda och mig när vi tar igen oss vid monumentet som står utanför muséet.
Jag är så glad att vi har så bra kontakt med med våra små skruttar och att vi kan träffas ofta om vi vill.
Äntligen fredag!
Min sista arbetsdag innan den första lilla (korta) semesterperioden. 1 veckas ledighet när vi ska försöka få ordning på sånt som måste fixas hemma. Men lite lata stunder ska vi väl få också. Fast det numera känns som om även semestern är stressig. Det är så mycket man vill hinna med, så många man vill hinna med att träffa. Det är helt sjukt hur vår värld har blivit. Man undrar varför. Vi vill väl hinna med så mycket som möjligt under vår livstid. Men frågan är om vi inte förkortar vår livstid pga av det. Det kanske är tänkt att vi ska hinna med en viss mängd under vår livstid och snabbar vi på det så blir livet kortare. Ja, vem vet...inte jag.
Andra funderingar jag har:
Att våra ögon blir sämre när vi blir gamla kanske är för att vi ska slippa se hur kroppen förfaller. När jag ser mig själv i spegeln utan glasögon, tycker jag att det är ganska ok. Tar jag däremot på mig glasögonen och ser mig i spegeln blir jag förskräckt över alla rynkor. Inte kul alls.
Att gamla människor tycker att allt i samhället blivit så hemskt. Musiken är hemsk, modet är hemskt, mm. Det kanske är för att man ska tycka att det är ganska skönt att få lämna det när man dör.
Ja, ja det är sånt jag funderar på.
Andra funderingar jag har:
Att våra ögon blir sämre när vi blir gamla kanske är för att vi ska slippa se hur kroppen förfaller. När jag ser mig själv i spegeln utan glasögon, tycker jag att det är ganska ok. Tar jag däremot på mig glasögonen och ser mig i spegeln blir jag förskräckt över alla rynkor. Inte kul alls.
Att gamla människor tycker att allt i samhället blivit så hemskt. Musiken är hemsk, modet är hemskt, mm. Det kanske är för att man ska tycka att det är ganska skönt att få lämna det när man dör.
Ja, ja det är sånt jag funderar på.
Just nu:
Mår jag:
Ganska bra om än lite trött.
Gillar jag:
Frida Öhrn i Oh Laura, Amnada Jensens och Maja Gullstrands
röster.
Läser jag:
Levande Begravd av Peter James. Den är så läskig att jag nästan fick klaustrofobi i början.
Är jag:
Väldigt omotiverad på jobbet. Semestern är i antågande.
Längtar jag efter:
Att få sova en hel natt. Från det jag lagt huvudet på kudden tills klockan ringer, utan att vakna till en enda gång under natten.
Bär jag:
Vit blus och beige byxor. Färgglad som en clown med andra ord.
Vill jag:
Gå hem och läsa färdigt min bok
Hoppas jag:
Att vi får bra väder nästa vecka.
Doftar jag:
LdB sport
Förvånas jag över:
Att "seriösa" journalister lovordar Linda R:s blogg. För mig bekräftar den bara att hon är så korkad som jag trott.
Ser jag:
En massa bilar, husbilar och husvagnar.
Är klockan:
12,40
Hör jag:
P4 Radio Stockholm
Tack...
...älskade Sandra för att du hjälpt mig att göra bloggen så fin. Du är så duktig.
Vem...
..har kommit på modet med jeans som sitter på halva höften? Det finns ju inga snygga jeans som är högre. Dom behöver inte gå ända upp i midjan.
Och handen på hjärtat...hur många är det som kan ha sådana jeans utan att få valkar. Och hur snyggt är det? Jag tycker att det är skitfult. Både på mig själv och andra. Och själv går jag och drar i brallorna hela tiden och varje gång jag sätter mig ner måste jag rätta till dom i midjan/höften. Hoppas att det här modet snart är över.
Och handen på hjärtat...hur många är det som kan ha sådana jeans utan att få valkar. Och hur snyggt är det? Jag tycker att det är skitfult. Både på mig själv och andra. Och själv går jag och drar i brallorna hela tiden och varje gång jag sätter mig ner måste jag rätta till dom i midjan/höften. Hoppas att det här modet snart är över.
Vår cykeltur
Vikingaturen:
Klockstapeln vid Husaby Arlandi som socknen hette 1291. Kyrkan byggdes ca 100 år tidigare än så.
I den här kyrkan har mina barn döpts. Sandra och Micke gifte sig här och Mathilda och Melker döptes här.
Stefan läser om ett av landets första skolhus. byggt 1697.
En rolig skylt längs cykelleden. Några hönor såg vi dock inte.
Efter att vi cyklat förbi ett antal gårdar som jag inte fotograferat, kom vi fram till "vår" kyrka.
Genom de här kyrkoporten steg jag för många år sedan in som fröken Bengtsson och ut som Fru Ekwall.
Kort klänning var det som gällde då. Stefans vänsterarm är gipsad efter en crossvurpa.
Jag har inte besökt kyrkan sedan dess och tyckte att kyrkbacken såg så liten ut mot hur jag mindes den.
Kyrkan är från medeltiden och platsen hette då Odensharg. Det var en välkänd offerplats till asaguden Oden i förkristen tid.
Egentligen skulle vi ha besökt sonen med sambo men dom behövde sticka iväg i ett ärende, så vi stannade vid "deras" moppepub och fikade i stället. Det var riktigt skönt att sitta där på bänken en stund och äta medhavda mackor och dricka kaffe. Stefan njuter av kaffet. Något rundare och något mindre hårfager än på bilden ovan.
Det sista jag fotograferade var de här två runstenarna. Den övre är signerad av ristaren Visäte som var aktiv i området runt år 1060.
Efter detta hade vi ytterligare några kilometer hem. Sista backen (Mattebacken som vi kallar den, efter en pojke som bodde vid den när våra barn var små) är en riktig mördarbacke.Jag trodde aldrig att jag skulle orka cykla upp för den. Men det gick. Jag satt och och sa "Jag ska, jag ska, jag ska" för mig själv medan jag trampade uppför. Väl hemma belönade vi oss med glass och bär. Det var vi värda efter ca 2½ timmes cykeltur.
Riktigt roligt är det att cykla runt och titta på sin hembygd. Jag har bott i trakten sedan 1962 men har varit lite dålig på att se mig om. Det blir fler cykelturer under sommaren.
Klockstapeln vid Husaby Arlandi som socknen hette 1291. Kyrkan byggdes ca 100 år tidigare än så.
I den här kyrkan har mina barn döpts. Sandra och Micke gifte sig här och Mathilda och Melker döptes här.
Stefan läser om ett av landets första skolhus. byggt 1697.
En rolig skylt längs cykelleden. Några hönor såg vi dock inte.
Efter att vi cyklat förbi ett antal gårdar som jag inte fotograferat, kom vi fram till "vår" kyrka.
Genom de här kyrkoporten steg jag för många år sedan in som fröken Bengtsson och ut som Fru Ekwall.
Kort klänning var det som gällde då. Stefans vänsterarm är gipsad efter en crossvurpa.
Jag har inte besökt kyrkan sedan dess och tyckte att kyrkbacken såg så liten ut mot hur jag mindes den.
Kyrkan är från medeltiden och platsen hette då Odensharg. Det var en välkänd offerplats till asaguden Oden i förkristen tid.
Egentligen skulle vi ha besökt sonen med sambo men dom behövde sticka iväg i ett ärende, så vi stannade vid "deras" moppepub och fikade i stället. Det var riktigt skönt att sitta där på bänken en stund och äta medhavda mackor och dricka kaffe. Stefan njuter av kaffet. Något rundare och något mindre hårfager än på bilden ovan.
Det sista jag fotograferade var de här två runstenarna. Den övre är signerad av ristaren Visäte som var aktiv i området runt år 1060.
Efter detta hade vi ytterligare några kilometer hem. Sista backen (Mattebacken som vi kallar den, efter en pojke som bodde vid den när våra barn var små) är en riktig mördarbacke.Jag trodde aldrig att jag skulle orka cykla upp för den. Men det gick. Jag satt och och sa "Jag ska, jag ska, jag ska" för mig själv medan jag trampade uppför. Väl hemma belönade vi oss med glass och bär. Det var vi värda efter ca 2½ timmes cykeltur.
Riktigt roligt är det att cykla runt och titta på sin hembygd. Jag har bott i trakten sedan 1962 men har varit lite dålig på att se mig om. Det blir fler cykelturer under sommaren.
Nu har våra...
..barn, barnbarn och "svär"barn varit på middag. Trevligt som alltid. Vi bjöd på kycklingfilé i rödvinssås, potatis och sallad, efter ett recept som jag hittat i tidningen Sthlms City. Det tog längre tid att laga än vad jag räknat med och dom fick sitta och vänta i 1 tim. Till efterrätt rabarberpaj och glass. Vi har så himla mycket rabarber och är väldigt dåliga på att ta reda på den. Men nu har vi faktiskt gjort paj några gånger. Vi riktigt plågar våra gäster med rabarberpaj..haha. Snart kommer dom att fråga om det blir rabarberpaj innan dom tackar ja till inbjudan. Nä.. det tror jag inte.
Vår kommun har gjort något väldigt bra (det är väl inte allt för ofta man kan säga så), dom har lagt ut olika cykelleder med karta och fakta om olika sevärdheter man passerar. Alla turer är ca 1 mil långa. I morgon ska vi cykla Vikingaleden. Den går alldeles förbi Sandra och Nicklas. Det blir en lite avstickare bara. Så vi slinker in till dom på en fika om dom är hemma. Metrologerna har lovat bra väder så det kan bli riktigt härligt. Kameran får åka med i fall att vi passerar något intressant. Synd att Mathilda är lite för liten för att cykla så långt, men samtidigt lite för stor för att sitta i barnsadel på Sandra eller Mickes cykel. Det hade varit trevligt om vi någon gång kunnat cykla en sådan led tillsammans. Vi kunde ha tagit med lite fika och haft det mysigt. Men det får väl vänta något år kanske.
Nu har vi 1 vecka kvar att jobba innan första delen av vår sommarsemester startar. Vi är lediga vecka 27, jobbar 28-29 och har semester 30-32. Jag ser verkligen fram emot semestern, trots att jag ju faktiskt hade nästan en vecka ledigt alldeles nyssens.
Vår kommun har gjort något väldigt bra (det är väl inte allt för ofta man kan säga så), dom har lagt ut olika cykelleder med karta och fakta om olika sevärdheter man passerar. Alla turer är ca 1 mil långa. I morgon ska vi cykla Vikingaleden. Den går alldeles förbi Sandra och Nicklas. Det blir en lite avstickare bara. Så vi slinker in till dom på en fika om dom är hemma. Metrologerna har lovat bra väder så det kan bli riktigt härligt. Kameran får åka med i fall att vi passerar något intressant. Synd att Mathilda är lite för liten för att cykla så långt, men samtidigt lite för stor för att sitta i barnsadel på Sandra eller Mickes cykel. Det hade varit trevligt om vi någon gång kunnat cykla en sådan led tillsammans. Vi kunde ha tagit med lite fika och haft det mysigt. Men det får väl vänta något år kanske.
Nu har vi 1 vecka kvar att jobba innan första delen av vår sommarsemester startar. Vi är lediga vecka 27, jobbar 28-29 och har semester 30-32. Jag ser verkligen fram emot semestern, trots att jag ju faktiskt hade nästan en vecka ledigt alldeles nyssens.
Nerifrån och upp..
Lekte med kameran när vi gick rundan runt kyrkogården i går:
Ja, ja..man har inte roligare än man gör sig.
Ja, ja..man har inte roligare än man gör sig.
Midsommar...
..firades i år i Saltis med Syster och svåger, deras barn med respektive och ett av deras barnbarn, samt Mamma och Pappa. Det var trevligt och gott. Solen sken på oss nästan hela dagen men det blåste ganska kraftigt emellanåt. Vi började med den traditionella sillunchen.
Jag hade gjort några rullar som jag hittat recept på i Mersmak (Coops medlemstidning). Thailand möter Norrland (stod det). Det var i alla fall Philadelphiaost blandat med wasabi, citron, honung, svartpeppar och koriander.
Det bredde jag ut på Mjukt tunnbröd av fullkorn (skulle vara tortillabröd). Sedan skivade jag rökt lax i tunna skivor och lade på. Jag avslutade med roccolablad. Sedan rullades bröden ihop och fick ligga i kylen över natten. När vi skulle äta skar jag rullarna i skivor som var ca 1,5 cm breda. Jättegott.
Min tallrik med Sill, matjestårta, lax och färskpotatis.
Efter sillunchen gick vi tipspromenad och spelade lite spel. Kasta ring och jätteplockepinn.
Jag hade gjort jordgubbstårta till kaffet.
Vi slappade en stund i solen. Innan vi tog en liten tur runt kyrkogården. Vi gick in i kapellet och tände två ljus för våra nära och kära som inte längre finns med oss.
Sedan var det dags för middag. Grillat kött av olika slag, en potatissallad med saffran som jag gjort, grönsallad och gott bröd.
Efter det blev det jordgubbar och grädde.
Mycket mat blir det.
När klockan var halv nio började Pappa att bli trött så vi valde att åka hem. Jag hade inte druckit så jag körde.
Det blev en lugn midsommar med andra ord. Men oj, vad jag saknade mina barn och deras familjer. Dom firade på annat håll i år. Vi brukar alltid fira tillsammans och jag hoppas att det blir så nästa år igen. Och, då är vi förhoppningsvis minst en till, kanske två. Jag längtar!!
Syster Eva med lille P hennes senaste barnbarn. Nästa gång hoppas jag att även L och A får vara med och fira.
Somrig väg till Syster och svåger.
En otrolig Alpklematis som klättrar på deras bod. Blommorna var stora som assietter.
Övriga bilder från midsommar avstår jag från att lägga in eftersom jag inte bett deltagarna om lov.
Nu ska jag gå och börja fixa middag till mina kära barn, barnbarn och "svär"barn (mina barns respektive alltså) som kommer och äter med oss.
Jag hade gjort några rullar som jag hittat recept på i Mersmak (Coops medlemstidning). Thailand möter Norrland (stod det). Det var i alla fall Philadelphiaost blandat med wasabi, citron, honung, svartpeppar och koriander.
Det bredde jag ut på Mjukt tunnbröd av fullkorn (skulle vara tortillabröd). Sedan skivade jag rökt lax i tunna skivor och lade på. Jag avslutade med roccolablad. Sedan rullades bröden ihop och fick ligga i kylen över natten. När vi skulle äta skar jag rullarna i skivor som var ca 1,5 cm breda. Jättegott.
Min tallrik med Sill, matjestårta, lax och färskpotatis.
Efter sillunchen gick vi tipspromenad och spelade lite spel. Kasta ring och jätteplockepinn.
Jag hade gjort jordgubbstårta till kaffet.
Vi slappade en stund i solen. Innan vi tog en liten tur runt kyrkogården. Vi gick in i kapellet och tände två ljus för våra nära och kära som inte längre finns med oss.
Sedan var det dags för middag. Grillat kött av olika slag, en potatissallad med saffran som jag gjort, grönsallad och gott bröd.
Efter det blev det jordgubbar och grädde.
Mycket mat blir det.
När klockan var halv nio började Pappa att bli trött så vi valde att åka hem. Jag hade inte druckit så jag körde.
Det blev en lugn midsommar med andra ord. Men oj, vad jag saknade mina barn och deras familjer. Dom firade på annat håll i år. Vi brukar alltid fira tillsammans och jag hoppas att det blir så nästa år igen. Och, då är vi förhoppningsvis minst en till, kanske två. Jag längtar!!
Syster Eva med lille P hennes senaste barnbarn. Nästa gång hoppas jag att även L och A får vara med och fira.
Somrig väg till Syster och svåger.
En otrolig Alpklematis som klättrar på deras bod. Blommorna var stora som assietter.
Övriga bilder från midsommar avstår jag från att lägga in eftersom jag inte bett deltagarna om lov.
Nu ska jag gå och börja fixa middag till mina kära barn, barnbarn och "svär"barn (mina barns respektive alltså) som kommer och äter med oss.
En runda i trädgården i kväll
Lite rosor, en pion och en petunia. Näckrosen (längst till vänster i mittenraden) är vår första för i år.
Liljefrökapsel, Tre-blomma, Bärfis (är ju ingen blomma förståss) Basilika och storklocka.
Nu skiner solen
och jag har klippt gräset. Det hade växt väldigt ojämt. På vissa ställen var det flera dm högt medan det på andra ställen var jättekort. Svettigt blev det.
Vi närmar oss Midsommar med stormsteg och då vänder det igen. Usch det låter ju hemskt. Sommaren har inte riktigt hunnit börja så vänder det och blir mörkare. Tur att det går så långsamt.
Hörde på radion att det är jättemånga tonåringar som söker hjälp för psykiska problem nu. Vad är det som håller på att hända med dom unga. Varför har dom plötsligt så mycket press på sig från alla håll. Har man mer press på sig i skolan nu än vad man hade förut? Och i så fall på vilket vis och varför. Plugga fick man ju göra på min tid också om man skulle komma vidare.
Och vad det gäller hur man ska se ut och hur man ska vara...kan ingen sätta ner foten och säga stopp!
Och varför måste alla vara så tillgängliga och nåbara hela tiden?
Och behöver man verkligen det? Och varför måste det vara ljud överallt. Har tonåringar tyst omkring sig någon gång? Dom har musik i öronen jämt. När dom pluggar, när dom tränar eller ska sova.
Och behöver vi verkligen all upplysning som vi matas med jämt och överallt.
Jag skulle vilja vrida tiden tillbaka 20 år i vissa avseenden.
Jag håller väl på att bli gammal, men jag vill inte att mina barnbarn ska utsättas för allt detta.
Nu ska jag invänta Stefan som varit en sväng till Finland igen. Men bara över dagen denna gång.
Ordlös onsdag - fångad
Nog för att vi...
..längtade efter regn. Men inte så här mycket och inte varje dag.
Hoppas att Midsommarafton blir regnfri i alla fall. Men hur ofta har den varit det?
Hoppas att Midsommarafton blir regnfri i alla fall. Men hur ofta har den varit det?
Äntligen...
...nu går det att ladda upp bilder igen.
Här kommer alltså lite bilder från vår finlandsresa.
Finskan är ett märkligt språk. Det går ju inte ens att gissa sig till vad det står på skyltarna.
Ett torn i Hangö. Kolla fisken som sitter högst upp.
Den här damen låg i parken i Hangö. Någon hade lagt en gullregnsblomma hos henne.
Vet inte vad det är som sitter inkört i stammen på tallen. Det ser ut som någon typ av mätverktyg. Det satt i alla fall stenhårt.
Jag utanför Café fyra vindar i Hangö. Det låg jättevackert på en klippa precis vid havet. Någonstans där utanför gick Estonia till botten.
Utanför caféet mot landsidan. Tyvärr blåste det isvindar så vi fick sitta inne och fika. Det var vi och 8 äldre damer. Var höll alla finländare till. Överallt var det folktomt.
Ekenäs. Svenkbygd. Påminnde lite om Sigtuna. En gullig gränd. Men stan var nästan folktom.
Vi drack kaffe och åt jordgubbsbakelse på Gamla Stans Café.
Stefan på väg från kaféet. Längst bort i bild skymtar gästhamnen. Det var jättefint, men nästan folktomt.
Den här utsikten hade vi när jag satt och skrev inlägget från Borgå.
Den dyra oxfilén som fick bli vår försenade bröllopsdagsmiddag. Det var gott men absolut inte värt pengarna.
På väg tillbaka till bilen passerade vi förbi brandstationen. Där fanns ett gulligt torn med en liten balkong. Kanske spejade man efter bränder därifrån förr i tiden.
Här är huvudbyggnaden på hotellet i Borgå. Byggt 1913. Här åt vi frukost. Vårt rum låg i ett annex.
Utsikt över parken framför huvudbyggnaden.
Lite fler bilder från hotellparken.
Här ligger det svenska skeppet Götheborg. Det låg för ankar vid Sveaborg strax utanför Helsingfors.
Fören med galjonsfigur.
Och det sista vi såg var det som alla tidningar och nyhetsprogram rapporterade om. Branden i huset predvid Presidentpalatset. Jag tror att det vita huset är Presidentpalatset. Det luktade brandrök i hela kvarteret trots att det var dagen efter branden.
Några konstateranden efter Finlandstrippen:
1. Finska är i stort sett omöjligt att förstå om man inte kan det.
2. Finnarna pratar otroligt fort och ganska högt
4. Det vimlar av ryssar i fina bilar.
5. Ryssarnas badbyxor är från 80-talet. Om det inte är modernt med små tajta badbrallor igen. (vi bodde ju på två SPA-hotell där vi såg dom)
6. Finska killar hade håret uppsatt i en tofs som dom liksom klämt fast med ett extra varv hårsnodd, högt uppe på huvudet. Jag såg många som hade det så.
7. Finland har många små söta städer, men det var väldigt folktomt.
8. Moj, moj betyder hej, hej
Här kommer alltså lite bilder från vår finlandsresa.
Finskan är ett märkligt språk. Det går ju inte ens att gissa sig till vad det står på skyltarna.
Ett torn i Hangö. Kolla fisken som sitter högst upp.
Den här damen låg i parken i Hangö. Någon hade lagt en gullregnsblomma hos henne.
Vet inte vad det är som sitter inkört i stammen på tallen. Det ser ut som någon typ av mätverktyg. Det satt i alla fall stenhårt.
Jag utanför Café fyra vindar i Hangö. Det låg jättevackert på en klippa precis vid havet. Någonstans där utanför gick Estonia till botten.
Utanför caféet mot landsidan. Tyvärr blåste det isvindar så vi fick sitta inne och fika. Det var vi och 8 äldre damer. Var höll alla finländare till. Överallt var det folktomt.
Ekenäs. Svenkbygd. Påminnde lite om Sigtuna. En gullig gränd. Men stan var nästan folktom.
Vi drack kaffe och åt jordgubbsbakelse på Gamla Stans Café.
Stefan på väg från kaféet. Längst bort i bild skymtar gästhamnen. Det var jättefint, men nästan folktomt.
Den här utsikten hade vi när jag satt och skrev inlägget från Borgå.
Den dyra oxfilén som fick bli vår försenade bröllopsdagsmiddag. Det var gott men absolut inte värt pengarna.
På väg tillbaka till bilen passerade vi förbi brandstationen. Där fanns ett gulligt torn med en liten balkong. Kanske spejade man efter bränder därifrån förr i tiden.
Här är huvudbyggnaden på hotellet i Borgå. Byggt 1913. Här åt vi frukost. Vårt rum låg i ett annex.
Utsikt över parken framför huvudbyggnaden.
Lite fler bilder från hotellparken.
Här ligger det svenska skeppet Götheborg. Det låg för ankar vid Sveaborg strax utanför Helsingfors.
Fören med galjonsfigur.
Och det sista vi såg var det som alla tidningar och nyhetsprogram rapporterade om. Branden i huset predvid Presidentpalatset. Jag tror att det vita huset är Presidentpalatset. Det luktade brandrök i hela kvarteret trots att det var dagen efter branden.
Några konstateranden efter Finlandstrippen:
1. Finska är i stort sett omöjligt att förstå om man inte kan det.
2. Finnarna pratar otroligt fort och ganska högt
4. Det vimlar av ryssar i fina bilar.
5. Ryssarnas badbyxor är från 80-talet. Om det inte är modernt med små tajta badbrallor igen. (vi bodde ju på två SPA-hotell där vi såg dom)
6. Finska killar hade håret uppsatt i en tofs som dom liksom klämt fast med ett extra varv hårsnodd, högt uppe på huvudet. Jag såg många som hade det så.
7. Finland har många små söta städer, men det var väldigt folktomt.
8. Moj, moj betyder hej, hej
Ett persikoträd
..har vi idag varit och inhandlat på Ulriksdal. Vi hade tänkt ha den i vårt uterum. Men en anställd som vi pratade med på Ulriksdal lät tveksam och sa att risken för krussjuka var större om den står inomhus. Helst ska det spaljeras upp mot en södervägg. Eller i skyddat söderläge. Nu vet vi inte riktigt var vi ska sätta det. I bland är vi nog lite snabba när vi gör våra inköp. 475 spänn kostade det så vi vill ju inte bara slarva bort det liksom. Men vi får väl komma på nåt bra ställe. Kanske kan vi bjuda på en persika om något år. En pelargon till Mamma, två växtstöd samt två krukväxter till vårt vardagsrumsfönster blev det också.
På Blomsterlandet köpte vi två väggamplar till framsidan. Dom satte Stefan upp i kväll.
Jag ska sköta mina hängpelargoner så att dom riktigt väller ut ur krukorna...om jag kommer ihåg alltså.
Nu raskt i säng om jag ska orka upp kl. 5 i morgon för den sedvanliga morgonpromenaden.
På Blomsterlandet köpte vi två väggamplar till framsidan. Dom satte Stefan upp i kväll.
Jag ska sköta mina hängpelargoner så att dom riktigt väller ut ur krukorna...om jag kommer ihåg alltså.
Nu raskt i säng om jag ska orka upp kl. 5 i morgon för den sedvanliga morgonpromenaden.
Den här ...
... "gulliga" krabaten kom och hälsade på när vi åt middag i vårt uterum i kväll. Den var ca 3 cm lång. Jag bjöd på lite vin medan jag fotograferade. Tänkte att han/hon skulle känna sig lite mer avslappnad då. Men sen släppte jag ut den i gräset snäll som jag är. Undrar vad det var för spindel.
Lite Finlandsbilder
Så är vi tillbaka hemma i Sverige igen efter några dagar i Finland. Stefan har besökt kunder och jag besökte IKEA...haha.
Vi bestämde att jag skulle strosa runt på IKEA i Raisio i några timmar medan Stefan jobbade. Jag råkade hamna i en nyöppning av IKEA! Men det gick bra även om det blev lite långtråkigt efter ett tag. Jag satt nog närmare 1 tim i cafeterian med en kopp kaffe och min bok. Aldrig har väl en kopp kaffe räckt så länge. Jag ville ju inte att det skulle synas att jag bara fördrev tiden där. När Stefan inte dykt upp då han sagt att han skulle började jag fundera på om det hänt något. Det visade sig att våra mobiltelefoner inte fick kontakt. Han hade gått nästan en halvtimme utanför och försökt nå mig medan jag satt innanför dörrarna och läste och väntade. Så kan det gå när man förlitar sig på mobiltelefonen. Jag fick i alla fall med mig en tekanna i glas, några plastburkar, ett litet rivjärn och en musmatta. Jag som bor med tre IKEA butiker inom några mils radie, åker till Finland och handlar på IKEA.
Vi har bott en på Nådendals Spa. En natt på ett halvruffigt motell och så en natt på ett jättefint spa i Borgå. Sista dagen var vi i Helsingfors. Vi besökte Sveaborg och kollade på Skolskeppet Göteborg som var där. Nu är det skönt att vara hemma igen.
Och här skulle jag ha lagt ut några bilder, men det går inte. Blogg.se jobbar med problemet. Hoppas att dom löst det snart.
Vi bestämde att jag skulle strosa runt på IKEA i Raisio i några timmar medan Stefan jobbade. Jag råkade hamna i en nyöppning av IKEA! Men det gick bra även om det blev lite långtråkigt efter ett tag. Jag satt nog närmare 1 tim i cafeterian med en kopp kaffe och min bok. Aldrig har väl en kopp kaffe räckt så länge. Jag ville ju inte att det skulle synas att jag bara fördrev tiden där. När Stefan inte dykt upp då han sagt att han skulle började jag fundera på om det hänt något. Det visade sig att våra mobiltelefoner inte fick kontakt. Han hade gått nästan en halvtimme utanför och försökt nå mig medan jag satt innanför dörrarna och läste och väntade. Så kan det gå när man förlitar sig på mobiltelefonen. Jag fick i alla fall med mig en tekanna i glas, några plastburkar, ett litet rivjärn och en musmatta. Jag som bor med tre IKEA butiker inom några mils radie, åker till Finland och handlar på IKEA.
Vi har bott en på Nådendals Spa. En natt på ett halvruffigt motell och så en natt på ett jättefint spa i Borgå. Sista dagen var vi i Helsingfors. Vi besökte Sveaborg och kollade på Skolskeppet Göteborg som var där. Nu är det skönt att vara hemma igen.
Och här skulle jag ha lagt ut några bilder, men det går inte. Blogg.se jobbar med problemet. Hoppas att dom löst det snart.
Sitter....
..just nu vid ett fönster på Hotell Haikon Kartano utanför Borgå i Finland. Utsikten är fantastisk. En vacker havsvik i solnedgång. Stefan och jag har varit inne i Borgå och ätit en god middag. Inbakad oxfilè med portvinsås och grönsaker. Till det ett glas rött. Eftersom middagen blev dyr: 95€ så får vi säga att det var en försenad bröllopsdagsmiddag. Borgå är en mysig liten stad men tyvärr nästan död trots att det är fredagskväll. Vart är alla människor? Tyvärr är det kalla vindar trots att solen skiner. Det är inte så skönt att strosa runt och titta på staden.
Hotellet vi bor på har en jättevacker park. Vi gick en runda i den innan vi återvände till vårt rum. Jag var iskall om fötterna eftersom jag bara hade sandaletter. Nu får det bli en stunds läsande medan Stefan kollar fotboll. Jag har kommit halvvägs i Camilla Läckbergs senaste, Sjöjungfrun. Det börjar bli lite spännande. I morgon när jag kommer hem ska jag lägga in lite foton från vår Finlandsresa.
Hotellet vi bor på har en jättevacker park. Vi gick en runda i den innan vi återvände till vårt rum. Jag var iskall om fötterna eftersom jag bara hade sandaletter. Nu får det bli en stunds läsande medan Stefan kollar fotboll. Jag har kommit halvvägs i Camilla Läckbergs senaste, Sjöjungfrun. Det börjar bli lite spännande. I morgon när jag kommer hem ska jag lägga in lite foton från vår Finlandsresa.
Ordlös onsdag - min oas
Andra ordlös onsdagsbilder kan du titta på här
Sammanfattning
Nu har tiden sprungit ifrån mig igen. Jag fattar inte.....
Sedan jag sist skrev så har vi:
Firat våra födelsedagar. Stefan var ju borta när jag fyllde så vi firade på hans födelsedag. Vi bjöd på kycklingsallad med kräftstjärtar (låter som en märklig blandning, men det är jättegott), ost och bröd. Kaffe och köpetårta, annars brukar jag alltid göra jordgubbstårta själv. Men nu orkade jag helt enkelt inte. Vi hade ju supertur med vädret och kunde sitta ute. Trevligt.
Varit ute på en lång cykeltur. Det var första gången på väldigt länge. Och första turen på min nya cykel. Den har stått omonterad i garaget i nästan två månader. Sadeln var vidrigt hård. Men med ny sadel så hoppas jag att vi snart kan ta en ny cykeltur.
Fikapaus på en bänk i skogen.
Här står min cykel och tar igen sig.
Stefans hjälm.
På vår cykeltur hittade vi ett mysigt utflyktsmål som vi inte hade en aning om att det fanns. Eller, vi visste att det fanns men inte vad det var. Tyvärr var det sista helgen för våren som dom hade öppet. Men när dom öppnar i höst igen återkommer vi. Vi köpte en tomatplanta som ska ge hjärtformade stora tomater. Vi får väl se hur det går.
På söndagen åkte Stefan med Nicklas till Karlskoga för att titta på STCC. Jag och mamma åkte till Plantaget och köpte lite plantor till hennes balkonglådor. Resten av dagen slöade jag. Låg en timme på den uppblåsbara "stolen" och flöt runt i poolen. På eftermiddagen kom Sandra och barnen upp och badade.
Måndag jobbade jag över en stund för att hinna med månadsboksluten för alla tre bolagen jag sköter bokföringen för.
Tisdag efter jobbet hälsade vi på och lekte lite med barnen.
Onsdag eftermiddag ringde Sandra mig. Hon undrade om vi kunde hämta Melker på dagis. Själv var hon på firmaaktivitet i skärgården och Micke hade åkt till Astrid Lindgren med Mathilda. Skruttan hade sprungit ihop med en klasskamrat och ramlat så illa att nyckelbenet gick av.
Stefan hämtade Melker på dagis och tog honom med till sin frisör. Jag mötte upp och tog med mig Melker hem medan Stefan klippte sig.
När vi satt och åt middag kom Mathilda och Micke. Skruttan hade fått ett bandage och var alldeles sned i kroppen. men hon var på gott humör. Sandra funderade på att åka hem men jag kunde lugna henne med att det inte gick någon nöd på Mathilda.
Torsdag kväll hade vi aktivitet med mitt jobb. Vi åkte till Dammstugan vid Venngarn där vi åt lit mat och sedan hade kubbturnering. Det är lite speciellt att vara enda tjejen bland en massa killar. Det blir rätt mycket tävling. Så det kändes rätt skönt när det var jag som träffade flest "kubbar" i vårt lag. Men vi vann inte ändå.
Jag var hemma ganska tidigt. Stefan hade haft några arbetskamrater hemma på grillning. Dom skulle just gå när jag kom hem. Vi röjde undan och gick till sängs.
Fredag morgon packade vi bilen och åkte till Linköping och Bestorp. Vi skulle måla gäststugan hos I & K. Det var första gången jag träffade K efter hennes stroke i april. Det var med glädje jag kunde konstatera att hon klarat sig otroligt bra. Det var nästan samma gamla K. Det enda var att hon i bland blev lite tankfull. Men det är ju fullt förståeligt. Det är en riktig pärs hon gått igenom. Vi åt lite lunch och började sedan att skrapa bort gammal färg på stugan.
Vi hann med att måla lite innan det var dags att gå till grannen som fyllde år. Efter lite kaffe och tårta gick vi tillbaka hem och fortsatte måla en stund.
På lördagen var det meningen att vi skulle åka till Hultsfred och hälsa på svärmors fd. särbo L. Han har efter en lite allvarligare stroke flyttats från Linköping och till ett vårdhem i närheten av sin dotter. När vi åt frukost sa K att hon inte kände sig så bra och därför inte ville åka. Hon har ont i en höft också och ville inte sitta i en bil i timmar. Stefan och I beslutade sig för att åka och jag och K stannande hemma.
Svärmor har berättat den ena historien efter den andra om hur illa L:s barn betett sig mot henne så vi var väl lite oroliga att dom skulle vara där. Det visade sig att dottern var där. Hon var mycket trevlig och bjöd på kaffe och som vi nog misstänkt hade svärmor själv varit riktigt otrevlig mot dem. Det var skönt att veta att L hade det bra. Tyvärr så har stroken slagit ut hans hjärna rejält och han kände inte igen Stefan & I. Han hade blivit mager och satt i en rullstol som han inte kunde manövrera själv. Det är så tragiskt.
När Stefan & I kom tillbaka fortsatte vi att måla. Vi blev så gott som färdiga. Det var bara några knutbrädor som skulle spikas på plats.
Söndag morgon slutförde vi jobbet och vid halvelva packade vi in oss i bilen och påbörjade hemfärden. Vi stannade till i en handelsträdgård i Linköping och köpte lite plantor. Lite och lite föresten kalaset slutade på 1200 kr. Det är livsfarligt att åka dit. Dom har så otroligt mycket fina plantor. När vi lämnade Linköping var det 22 grader varmt, sedan ökade temeraturen ju längre norr ut vi kom. Hemma var det 29,7 grader. Att sitta ute var inte att tänka på.
På kvällen gick vi ner till familjen en liten stund för att titta på deras nya fönster och dörrar som dom fått utbytta.
Och därmed var helgen slut.
Sedan jag sist skrev så har vi:
Firat våra födelsedagar. Stefan var ju borta när jag fyllde så vi firade på hans födelsedag. Vi bjöd på kycklingsallad med kräftstjärtar (låter som en märklig blandning, men det är jättegott), ost och bröd. Kaffe och köpetårta, annars brukar jag alltid göra jordgubbstårta själv. Men nu orkade jag helt enkelt inte. Vi hade ju supertur med vädret och kunde sitta ute. Trevligt.
Varit ute på en lång cykeltur. Det var första gången på väldigt länge. Och första turen på min nya cykel. Den har stått omonterad i garaget i nästan två månader. Sadeln var vidrigt hård. Men med ny sadel så hoppas jag att vi snart kan ta en ny cykeltur.
Fikapaus på en bänk i skogen.
Här står min cykel och tar igen sig.
Stefans hjälm.
På vår cykeltur hittade vi ett mysigt utflyktsmål som vi inte hade en aning om att det fanns. Eller, vi visste att det fanns men inte vad det var. Tyvärr var det sista helgen för våren som dom hade öppet. Men när dom öppnar i höst igen återkommer vi. Vi köpte en tomatplanta som ska ge hjärtformade stora tomater. Vi får väl se hur det går.
På söndagen åkte Stefan med Nicklas till Karlskoga för att titta på STCC. Jag och mamma åkte till Plantaget och köpte lite plantor till hennes balkonglådor. Resten av dagen slöade jag. Låg en timme på den uppblåsbara "stolen" och flöt runt i poolen. På eftermiddagen kom Sandra och barnen upp och badade.
Måndag jobbade jag över en stund för att hinna med månadsboksluten för alla tre bolagen jag sköter bokföringen för.
Tisdag efter jobbet hälsade vi på och lekte lite med barnen.
Onsdag eftermiddag ringde Sandra mig. Hon undrade om vi kunde hämta Melker på dagis. Själv var hon på firmaaktivitet i skärgården och Micke hade åkt till Astrid Lindgren med Mathilda. Skruttan hade sprungit ihop med en klasskamrat och ramlat så illa att nyckelbenet gick av.
Stefan hämtade Melker på dagis och tog honom med till sin frisör. Jag mötte upp och tog med mig Melker hem medan Stefan klippte sig.
När vi satt och åt middag kom Mathilda och Micke. Skruttan hade fått ett bandage och var alldeles sned i kroppen. men hon var på gott humör. Sandra funderade på att åka hem men jag kunde lugna henne med att det inte gick någon nöd på Mathilda.
Torsdag kväll hade vi aktivitet med mitt jobb. Vi åkte till Dammstugan vid Venngarn där vi åt lit mat och sedan hade kubbturnering. Det är lite speciellt att vara enda tjejen bland en massa killar. Det blir rätt mycket tävling. Så det kändes rätt skönt när det var jag som träffade flest "kubbar" i vårt lag. Men vi vann inte ändå.
Jag var hemma ganska tidigt. Stefan hade haft några arbetskamrater hemma på grillning. Dom skulle just gå när jag kom hem. Vi röjde undan och gick till sängs.
Fredag morgon packade vi bilen och åkte till Linköping och Bestorp. Vi skulle måla gäststugan hos I & K. Det var första gången jag träffade K efter hennes stroke i april. Det var med glädje jag kunde konstatera att hon klarat sig otroligt bra. Det var nästan samma gamla K. Det enda var att hon i bland blev lite tankfull. Men det är ju fullt förståeligt. Det är en riktig pärs hon gått igenom. Vi åt lite lunch och började sedan att skrapa bort gammal färg på stugan.
Vi hann med att måla lite innan det var dags att gå till grannen som fyllde år. Efter lite kaffe och tårta gick vi tillbaka hem och fortsatte måla en stund.
På lördagen var det meningen att vi skulle åka till Hultsfred och hälsa på svärmors fd. särbo L. Han har efter en lite allvarligare stroke flyttats från Linköping och till ett vårdhem i närheten av sin dotter. När vi åt frukost sa K att hon inte kände sig så bra och därför inte ville åka. Hon har ont i en höft också och ville inte sitta i en bil i timmar. Stefan och I beslutade sig för att åka och jag och K stannande hemma.
Svärmor har berättat den ena historien efter den andra om hur illa L:s barn betett sig mot henne så vi var väl lite oroliga att dom skulle vara där. Det visade sig att dottern var där. Hon var mycket trevlig och bjöd på kaffe och som vi nog misstänkt hade svärmor själv varit riktigt otrevlig mot dem. Det var skönt att veta att L hade det bra. Tyvärr så har stroken slagit ut hans hjärna rejält och han kände inte igen Stefan & I. Han hade blivit mager och satt i en rullstol som han inte kunde manövrera själv. Det är så tragiskt.
När Stefan & I kom tillbaka fortsatte vi att måla. Vi blev så gott som färdiga. Det var bara några knutbrädor som skulle spikas på plats.
Söndag morgon slutförde vi jobbet och vid halvelva packade vi in oss i bilen och påbörjade hemfärden. Vi stannade till i en handelsträdgård i Linköping och köpte lite plantor. Lite och lite föresten kalaset slutade på 1200 kr. Det är livsfarligt att åka dit. Dom har så otroligt mycket fina plantor. När vi lämnade Linköping var det 22 grader varmt, sedan ökade temeraturen ju längre norr ut vi kom. Hemma var det 29,7 grader. Att sitta ute var inte att tänka på.
På kvällen gick vi ner till familjen en liten stund för att titta på deras nya fönster och dörrar som dom fått utbytta.
Och därmed var helgen slut.