Måndag 19 december 2005
I dag är det kallt. 12 grader närmare bestämt. Ca. 1 dm snö.
Oj nu blev det ett riktigt hopp mellan inläggen. Men det har varit så mycket annat som tagit upp min tid.
Jag får väl försöka sammanfatta vad som hänt.
Vad det gäller Pappa så har det väl inte hänt så himla mycket. Han pratar inte. Och han har inte blivit så mycket bättre i sin högersida. Han har fått en skena till höger fot som gör att den blir lite stadigare. Men det går trögt med träningen. Mamma har haft ett möte med logopeden. Han tror inte att Pappa kommer att kunna tala igen. Han tror inte att han har någon läsförståelse heller. Pappas humör går upp och ner. Ena dagen verkar han lite piggare och gladare. Då vill han fika och han försöker att umgås så gott det går. Nästa dag är han deppig och vill helst ligga i sängen. Han suckar och pustar och blir ledsen. Då vill han bara att vi ska gå. Det är jätte jobbigt. Speciellt när det verkar som om han har ont och vi inte förstår. Man blir så ledsen för hans skull.
Han har varit riktigt dålig ett par gånger. Vid ett tillfälle svimmade han vid frukosten. Då trodde en sköterska att han eventuellt kan ha fått någon liten blödning. Det är ju risken med den blodförtunnande medicinen Varan. Det är pest eller kolera. Tar han den inte får han proppar och när han tar den kan han få blödningar.
Mamma går för högtryck. Hon är så speedad. Jag undrar när luften går ur henne och hon vågar ta tag i sin sorg och oro. Hon städar, tvättar, rensar och far runt hela tiden. Allt ska göras på en gång.
Jag var hos vår läkare i förra veckan för att kolla mitt blodtryck (äntligen) och få mer blodtrycksmedicin. Mitt blodtryck var OK. 140/80. Skönt! Doktorn frågade hur det var med Mamma och jag berättade hur speedad hon var. Hansa att det inte är bra för hennes hjärta. Jag undrar hur man ska få ner henne i normal takt igen.
Inger har varit här några dagar. Det är skönt för då har Mamma lite mer sällskap. Det var ju ett tag sedan hon träffade Pappa. Hon blir mer ledsen när hon är här. När hon har Pappa på lite distans så blir det inte så påtagligt.
I torsdags hade vi famljeträff hos Mamma. Det var jag och syrrorna och Mamma. Det var bara Pappa som saknades. Vi åt gott och drack lite vin. Vi hade riktigt trevligt. Sedan sov vi över alla tre. Stefan var i Holland.
Fredag 16/12-05
Vi vaknade sent på fredag morgon trots att vi gick till sängs före 23 kvällen innan. Efter frukost åkte jag hem och jobbade med bokföringen. 12,30 var jag tillbaka hos Mamma för vi skulle träffa Ella vars man drabbades av Stroke för 4,5 år sedan. Vi hade stämt träff med henne på ett kafé. Eftersom jag inte träffat henne tidigare utan bara pratat med henne på telefon visste vi inte hur hon såg ut. När vi väntat ett litet tag fick vi syn på en kvinna som verkade vänta på någon så jag gick fram och frågade om hon var Ella. Det var hon. Hon såg lite yngre ut än jag föreställt mig. Vi köpte kaffe och gick och satte oss. Vi hade så mycket att fråga henne om. Vi satt och pratade i en och en halv timma. Efter att vi ställt alla frågor och hon berättat hur det är att leva med en Strokedrabbad så insåg vi alla fyra att det inte kommer att gå att ta hem Pappa om han inte blir bättre än så här. Mamma är för dålig själv för att klara av honom. Hjälpen från kommunen är inte mycket att hänga i julgranen. Och vilket liv får dom om dom ska ha hemtjänstpersonal som måste komma och hjälpa Pappa med allt. Vem blir hjälpt av att både Mamma och Pappa mår dåligt. Hoppas att Pappa blir mycket bättre så att han kan komma hem. I annat fall är nog eventuellt växelboende att föredra. Då får han bo på sjukhem 1 vecka och hemma 1 vecka. Om Mamma orkar med det vill säga. Det är ju inte bara fysiskt tungt det blir även psykiskt tufft att leva med någon som inte talar och kanske inte ens förstår.
Jag har hunnit läsa två olika böcker i ämnet. Dels Anita Jekanders "Det gick en propp" och Ingrid Tropp Erblads "Katt börjar på S". Den senare gav en riktig inblick i hur det är att drabbas av Afasi. Nu hade hon tur som ganska snabbt hittade tillbaka till språket. Även om hon fortfarande hade problem efter mer än 20 år. Enligt hennes beskrivning är det rent kaos inne i hjärnan. Alla orden finns och hon försöker att säga dom, men det är fel ord som kommer ut. En del ord hittar hon inte alls och får göra långa omskrivningar för att försöka komma fram till det ord hon menar. Hon hör själv hur tokigt det låter men kan inte göra något åt det. På ett ställe beskriver hon det som att hjärnan är ett ordlager som är indelat efter typ av ord. Ex. årstidsord. Man ber att få ordet sommar då springer lagerarbetaren och hämtar vinter i stället. Hon hade också svårt att förstå det som folk sa till henne eller sånt som hon läste. Hon förstod orden men inte vad dom betydde.
Hur ska man göra sig förstådd då? Det är så fasansfullt att tänka på hur det kanske fungerar i huvudet på min älskade Pappa. Ibland ser han ju så frågande ut när man säger något åt honom. Då verkar han inte förstå innebörden i det man sagt.
Kvinnan i boken pratade ju med riktiga men fel ord medan min Pappa mest får ur sig obegripliga haranger. Usch vad svårt det är. Hur kan det bli såhär? Mitt hjärta gråter när jag tänker på vilken oreda det måste vara i hjärnan på honom. Måtte alla ledningar hitta rätt och börja koppla igen.
Efter träffen med Ella var det bara att åka hem och börja förbereda sig för kvällen julbord med jobbet.
Jag tog en liten middagslur innan jag fixade och klädde mig. 18,30 kom Sandra och hämtade mig. Hon skjutsade mig till Sigtuna där vi skulle äta på Amandas Krog. Jag var den första som kom dit. Strax efter kom chefen. Vi blev visade till våra bord. Då uptäckte vi att Tage redan satt där. Vi fick vänta ett tag på resten av killarna. Hmm 19,00 var det sagt! Men hon var nog närmare 19,30 innan alla kommit. Det var fint ordnat med julmaten uppdukad i restaurangens trädgård. Dom hade bara byggt upp vägar av plyfaskivor med plastfönster i.
Julmaten står uppdukad
Tage vid gottebordet.
När vi ätit färdigt sa jag att jag tyckte att det luktade bränt. Ingen annan tyckte det. Men jag sa det flera gånger. Men det luktade lite som när man bränner billiga ljus. Lite fotogenaktigt. Det brann ju rätt mycket ljus så det kanske inte var så konstigt.
Efter ett tag var det några vid ett annat bord som ropade det brinner ute på matbordet. Folk reagerade väldigt olika. En del tog på sig jackorna och började gå mot utgången. En del ställde sig och blockerade utgången mot branden men ingen gjorde något åt själva branden. Utom UC som gick ut och tänkte bära ut formen med Janssons Frestelse (det var den som brann). När han står med formen i händerna kommer någon ur personalen och slänger vatten över den. Det var ju fett så lågorna slog upp mot taket. Som tur var brände han sig inte. Han blev bara lite sotig om händerna.
Trevligt hade vi i alla fall. Ca. 23,30 var jag hemma igen. Stefan borde varit hemma, men det hade varit tekniskt fel på planet så han kom inte förrän vid 2-tiden. Då hade jag somnat trots alla möjliga fantasier om vad som kunde ha hänt eftersom han inte kommit hem.
Lördag 17/12-05
På lördagen var det meningen att vi skulle åka till Birgitta på adventsfika samtidigt som vi hämtade vår testcykel som hon lånat. Men jag hade tagit fel på tiden då vi skulle vara i stan för att äta middag med Mamma och syrrorna så vi sköt på fikat till tisdagen istället.
Eva, Thord, Stefan och jag brukar varje år åka i väg och äta julmat i december. Vi har gjort det i flera år nu. Vissa år har vi åkt bort och sovit över och vissa år har vi bara ätit på restaurang i stan. Vi har varit på Gimo Herrgår, Grythyttans Gästgiveri och Vaxholms Stadshotell bl.a.
Med tanke på allt som hänt i höst så blev det inte av. I stället passade vi på att gå ut och äta när Inger var här. Eva hade beställt bord på Ristorante La Cucina på Söder. Mycket trevligt! En liten mysig Italiensk restaurang med trevlig personal. Vi åt otroligt god mat. Alla utom Stefan åt inbakad kycklingfilé med grönsaker och underbart god sås. Stefan åt pasta med biffsås.
Mamma,Thord och jag
Eva Stefan och Inger
Vackert pyntat fönster på restaurangen.
Efter en trevlig middag åkte vi hem.
Söndag 18/12-05
Idag hade vi traditionsenlig Tomteparad i vårt område. Mathilda som varit lite febrig senaste dagarna var så pass pigg att hon och Sandra kunde komma hit och ta emot godispåsen som tomten kom med. Mamma och Inger var också här. När tomten väl kom vågade Mathilda inte gå till dörren utan Stefan fick ta emot påsen. Skruttan.
Vid 19-tiden skjutsade vi Inger till Arlanda och sedan skjutsade vi hem Mamma. Efter det åkte vi till Sandra och Micke för att planera inköpen till julafton. Vi kom fram till att det inte var så himla mycket vi behövde handla. Skönt. Inger och Åsa var hos Pappa och hälsade på. Vi fick höra att han varit jätteledsen och gråtit när dom åkt hem. Älskade lilla Pappa.
Måndag slutligen
På dagen jobb och på kvällen jobb! Och Sushi när Stefan kom från Spinningen.
Vad det gäller Pappa har det inte hänt så speciellt mycket. Han har fått mera ont i sin högra sida och har fått en stödhanske på handen för att motverka svullnad. Han kan inte ha sin skena på foten pga. smärtan. Annars har det stått ganska stilla med tillfrisknandet.
Oj nu blev det ett riktigt hopp mellan inläggen. Men det har varit så mycket annat som tagit upp min tid.
Jag får väl försöka sammanfatta vad som hänt.
Vad det gäller Pappa så har det väl inte hänt så himla mycket. Han pratar inte. Och han har inte blivit så mycket bättre i sin högersida. Han har fått en skena till höger fot som gör att den blir lite stadigare. Men det går trögt med träningen. Mamma har haft ett möte med logopeden. Han tror inte att Pappa kommer att kunna tala igen. Han tror inte att han har någon läsförståelse heller. Pappas humör går upp och ner. Ena dagen verkar han lite piggare och gladare. Då vill han fika och han försöker att umgås så gott det går. Nästa dag är han deppig och vill helst ligga i sängen. Han suckar och pustar och blir ledsen. Då vill han bara att vi ska gå. Det är jätte jobbigt. Speciellt när det verkar som om han har ont och vi inte förstår. Man blir så ledsen för hans skull.
Han har varit riktigt dålig ett par gånger. Vid ett tillfälle svimmade han vid frukosten. Då trodde en sköterska att han eventuellt kan ha fått någon liten blödning. Det är ju risken med den blodförtunnande medicinen Varan. Det är pest eller kolera. Tar han den inte får han proppar och när han tar den kan han få blödningar.
Mamma går för högtryck. Hon är så speedad. Jag undrar när luften går ur henne och hon vågar ta tag i sin sorg och oro. Hon städar, tvättar, rensar och far runt hela tiden. Allt ska göras på en gång.
Jag var hos vår läkare i förra veckan för att kolla mitt blodtryck (äntligen) och få mer blodtrycksmedicin. Mitt blodtryck var OK. 140/80. Skönt! Doktorn frågade hur det var med Mamma och jag berättade hur speedad hon var. Hansa att det inte är bra för hennes hjärta. Jag undrar hur man ska få ner henne i normal takt igen.
Inger har varit här några dagar. Det är skönt för då har Mamma lite mer sällskap. Det var ju ett tag sedan hon träffade Pappa. Hon blir mer ledsen när hon är här. När hon har Pappa på lite distans så blir det inte så påtagligt.
I torsdags hade vi famljeträff hos Mamma. Det var jag och syrrorna och Mamma. Det var bara Pappa som saknades. Vi åt gott och drack lite vin. Vi hade riktigt trevligt. Sedan sov vi över alla tre. Stefan var i Holland.
Fredag 16/12-05
Vi vaknade sent på fredag morgon trots att vi gick till sängs före 23 kvällen innan. Efter frukost åkte jag hem och jobbade med bokföringen. 12,30 var jag tillbaka hos Mamma för vi skulle träffa Ella vars man drabbades av Stroke för 4,5 år sedan. Vi hade stämt träff med henne på ett kafé. Eftersom jag inte träffat henne tidigare utan bara pratat med henne på telefon visste vi inte hur hon såg ut. När vi väntat ett litet tag fick vi syn på en kvinna som verkade vänta på någon så jag gick fram och frågade om hon var Ella. Det var hon. Hon såg lite yngre ut än jag föreställt mig. Vi köpte kaffe och gick och satte oss. Vi hade så mycket att fråga henne om. Vi satt och pratade i en och en halv timma. Efter att vi ställt alla frågor och hon berättat hur det är att leva med en Strokedrabbad så insåg vi alla fyra att det inte kommer att gå att ta hem Pappa om han inte blir bättre än så här. Mamma är för dålig själv för att klara av honom. Hjälpen från kommunen är inte mycket att hänga i julgranen. Och vilket liv får dom om dom ska ha hemtjänstpersonal som måste komma och hjälpa Pappa med allt. Vem blir hjälpt av att både Mamma och Pappa mår dåligt. Hoppas att Pappa blir mycket bättre så att han kan komma hem. I annat fall är nog eventuellt växelboende att föredra. Då får han bo på sjukhem 1 vecka och hemma 1 vecka. Om Mamma orkar med det vill säga. Det är ju inte bara fysiskt tungt det blir även psykiskt tufft att leva med någon som inte talar och kanske inte ens förstår.
Jag har hunnit läsa två olika böcker i ämnet. Dels Anita Jekanders "Det gick en propp" och Ingrid Tropp Erblads "Katt börjar på S". Den senare gav en riktig inblick i hur det är att drabbas av Afasi. Nu hade hon tur som ganska snabbt hittade tillbaka till språket. Även om hon fortfarande hade problem efter mer än 20 år. Enligt hennes beskrivning är det rent kaos inne i hjärnan. Alla orden finns och hon försöker att säga dom, men det är fel ord som kommer ut. En del ord hittar hon inte alls och får göra långa omskrivningar för att försöka komma fram till det ord hon menar. Hon hör själv hur tokigt det låter men kan inte göra något åt det. På ett ställe beskriver hon det som att hjärnan är ett ordlager som är indelat efter typ av ord. Ex. årstidsord. Man ber att få ordet sommar då springer lagerarbetaren och hämtar vinter i stället. Hon hade också svårt att förstå det som folk sa till henne eller sånt som hon läste. Hon förstod orden men inte vad dom betydde.
Hur ska man göra sig förstådd då? Det är så fasansfullt att tänka på hur det kanske fungerar i huvudet på min älskade Pappa. Ibland ser han ju så frågande ut när man säger något åt honom. Då verkar han inte förstå innebörden i det man sagt.
Kvinnan i boken pratade ju med riktiga men fel ord medan min Pappa mest får ur sig obegripliga haranger. Usch vad svårt det är. Hur kan det bli såhär? Mitt hjärta gråter när jag tänker på vilken oreda det måste vara i hjärnan på honom. Måtte alla ledningar hitta rätt och börja koppla igen.
Efter träffen med Ella var det bara att åka hem och börja förbereda sig för kvällen julbord med jobbet.
Jag tog en liten middagslur innan jag fixade och klädde mig. 18,30 kom Sandra och hämtade mig. Hon skjutsade mig till Sigtuna där vi skulle äta på Amandas Krog. Jag var den första som kom dit. Strax efter kom chefen. Vi blev visade till våra bord. Då uptäckte vi att Tage redan satt där. Vi fick vänta ett tag på resten av killarna. Hmm 19,00 var det sagt! Men hon var nog närmare 19,30 innan alla kommit. Det var fint ordnat med julmaten uppdukad i restaurangens trädgård. Dom hade bara byggt upp vägar av plyfaskivor med plastfönster i.
Julmaten står uppdukad
Tage vid gottebordet.
När vi ätit färdigt sa jag att jag tyckte att det luktade bränt. Ingen annan tyckte det. Men jag sa det flera gånger. Men det luktade lite som när man bränner billiga ljus. Lite fotogenaktigt. Det brann ju rätt mycket ljus så det kanske inte var så konstigt.
Efter ett tag var det några vid ett annat bord som ropade det brinner ute på matbordet. Folk reagerade väldigt olika. En del tog på sig jackorna och började gå mot utgången. En del ställde sig och blockerade utgången mot branden men ingen gjorde något åt själva branden. Utom UC som gick ut och tänkte bära ut formen med Janssons Frestelse (det var den som brann). När han står med formen i händerna kommer någon ur personalen och slänger vatten över den. Det var ju fett så lågorna slog upp mot taket. Som tur var brände han sig inte. Han blev bara lite sotig om händerna.
Trevligt hade vi i alla fall. Ca. 23,30 var jag hemma igen. Stefan borde varit hemma, men det hade varit tekniskt fel på planet så han kom inte förrän vid 2-tiden. Då hade jag somnat trots alla möjliga fantasier om vad som kunde ha hänt eftersom han inte kommit hem.
Lördag 17/12-05
På lördagen var det meningen att vi skulle åka till Birgitta på adventsfika samtidigt som vi hämtade vår testcykel som hon lånat. Men jag hade tagit fel på tiden då vi skulle vara i stan för att äta middag med Mamma och syrrorna så vi sköt på fikat till tisdagen istället.
Eva, Thord, Stefan och jag brukar varje år åka i väg och äta julmat i december. Vi har gjort det i flera år nu. Vissa år har vi åkt bort och sovit över och vissa år har vi bara ätit på restaurang i stan. Vi har varit på Gimo Herrgår, Grythyttans Gästgiveri och Vaxholms Stadshotell bl.a.
Med tanke på allt som hänt i höst så blev det inte av. I stället passade vi på att gå ut och äta när Inger var här. Eva hade beställt bord på Ristorante La Cucina på Söder. Mycket trevligt! En liten mysig Italiensk restaurang med trevlig personal. Vi åt otroligt god mat. Alla utom Stefan åt inbakad kycklingfilé med grönsaker och underbart god sås. Stefan åt pasta med biffsås.
Mamma,Thord och jag
Eva Stefan och Inger
Vackert pyntat fönster på restaurangen.
Efter en trevlig middag åkte vi hem.
Söndag 18/12-05
Idag hade vi traditionsenlig Tomteparad i vårt område. Mathilda som varit lite febrig senaste dagarna var så pass pigg att hon och Sandra kunde komma hit och ta emot godispåsen som tomten kom med. Mamma och Inger var också här. När tomten väl kom vågade Mathilda inte gå till dörren utan Stefan fick ta emot påsen. Skruttan.
Vid 19-tiden skjutsade vi Inger till Arlanda och sedan skjutsade vi hem Mamma. Efter det åkte vi till Sandra och Micke för att planera inköpen till julafton. Vi kom fram till att det inte var så himla mycket vi behövde handla. Skönt. Inger och Åsa var hos Pappa och hälsade på. Vi fick höra att han varit jätteledsen och gråtit när dom åkt hem. Älskade lilla Pappa.
Måndag slutligen
På dagen jobb och på kvällen jobb! Och Sushi när Stefan kom från Spinningen.
Vad det gäller Pappa har det inte hänt så speciellt mycket. Han har fått mera ont i sin högra sida och har fått en stödhanske på handen för att motverka svullnad. Han kan inte ha sin skena på foten pga. smärtan. Annars har det stått ganska stilla med tillfrisknandet.
Blå skymning!
Jag tycker att det är så fint med det svarta trädet mot den mörkblå himlen.
Kortet är taget från mitt kontorsfönster. 2005-11-30
Söndag 4 december 2005
Jag vaknade 7,50 och gick upp för att fixa frukost. Strax efter kom Mamma upp. Vi satt även idag läääänge vid frukostbordet. Stefan ringde till Kerstin för att höra hur det var med Iffe. Det var ganska bra. Han har förståss ont och får smärtstillande. Det verkar som om Stefan kan få besöka honom i veckan. han fick telefonnumret direkt till Iffe och ringde honom. Han lät pigg. Han hade haft lite hallucinationer på nätterna. Det beror nog på morfinet han får som smärtlindring.
Efter bäddning mm. skjutsade jag hem Mamma. Köpte en varsin kanelsnurra till Stefan och mig + tidningen och åkte hem och fikade. Sedan hämtade vi upp Sandra och åkte för att besöka Pappa. Jag har alltid lite ångest för det. Det är så himla svårt att prata med honom och det känns så krystat och konstigt. Men jag vill ju träffa honom.
Pappa blev glad när vi kom. I dag syntes det verkligen att han blev glad. Han sa Hej när jag kramade om honom. Sandra hade med sig ett nytaget foto på Mathilda som han fick och en teckning som Mathilda gjort. Han tittade intresserat på dem.
Personalen kom och tog upp honom och vi gick ut i det lilla TV-rummet. Vi satt där ett tag och försökte att prata så gott det gick. Ibland förstår han och ibland rynkar han bara pannan och ser helt oförstående ut. Efter en stund kom de med kaffe och rulltårta. Jag berättade för Pappa att Inger snart skulle komma upp. När jag sa att hon skulle komma såg han glad ut men när jag sa att hon skulle flyga upp såg han bara oförstående ut. När jag kommenterade att senast vi sågs hade jag ju hållit på att krocka så såg han bekymrad ut och det verkade som om han kom ihåg det. Det verkade som om han hade ont i höger axel och arm. När jag lyfte hans hand grimaserade han som om det gjorde ont. Eva skulle ju höra om dom inte kunde sätta armen i mitella för att stödja den. Undrar om hon gjorde det. Ska be Mamma fråga i morgon.
Pappa vill hela tiden känna på mitt ansikte och han tar mig i handen. Han vill gärna kramas och pussas också. Pappa har alltid varit kramig men nu är det ännu mer. När vi varit där i nästan en timma sa jag till Pappa att vi kanske skulle rulla tillbaka till salen. Då sa han -nej det behövs inte! Det verkar som om det bara kommer ord spontant. När han anstränger sig för att säga något går det inte alls. Vi gick i alla fall tillbaka till salen och personalen hjälpte honom i säng igen. Vi kramade om hon och sa hejdå. Det är alltid lika jobbigt att gå ifrån honom. Lika jobbigt som att åka dit. Konstigt!
Vi åkte vidare till Barkarby för att köpa julklappar till Mathilda och Melker. Det var inte bara vi som kommit på den geniala idén. Det var bilar överallt. Vi hittade i alla fall en p-plats och gick till Toy's R Us där vi hittade lite klappar. Det är helt otroligt egentligen. Ett helt stort varuhus med i stort sett onödiga saker. Det finns tame17 allt. Var har all fantasi tagit vägen? Dagens barn behöver inte hitta på någonting själva allt finns att köpa. Tiderna förändras. Vi kanske skulle plocka lite kottar och pinnar och slå in i ett paket till dom, haha. Jag tror säker att dom skulle kunna ha kul med det också.
Efter Barkarby blev det Maxi där vi faktiskt slog till med oxfilé. Åkte hem med Sandra och vidare hem till oss. Efter maten strök jag lite skjortor till Stefan. Ringde också upp Inger och pratade en stund.
Efter bäddning mm. skjutsade jag hem Mamma. Köpte en varsin kanelsnurra till Stefan och mig + tidningen och åkte hem och fikade. Sedan hämtade vi upp Sandra och åkte för att besöka Pappa. Jag har alltid lite ångest för det. Det är så himla svårt att prata med honom och det känns så krystat och konstigt. Men jag vill ju träffa honom.
Pappa blev glad när vi kom. I dag syntes det verkligen att han blev glad. Han sa Hej när jag kramade om honom. Sandra hade med sig ett nytaget foto på Mathilda som han fick och en teckning som Mathilda gjort. Han tittade intresserat på dem.
Personalen kom och tog upp honom och vi gick ut i det lilla TV-rummet. Vi satt där ett tag och försökte att prata så gott det gick. Ibland förstår han och ibland rynkar han bara pannan och ser helt oförstående ut. Efter en stund kom de med kaffe och rulltårta. Jag berättade för Pappa att Inger snart skulle komma upp. När jag sa att hon skulle komma såg han glad ut men när jag sa att hon skulle flyga upp såg han bara oförstående ut. När jag kommenterade att senast vi sågs hade jag ju hållit på att krocka så såg han bekymrad ut och det verkade som om han kom ihåg det. Det verkade som om han hade ont i höger axel och arm. När jag lyfte hans hand grimaserade han som om det gjorde ont. Eva skulle ju höra om dom inte kunde sätta armen i mitella för att stödja den. Undrar om hon gjorde det. Ska be Mamma fråga i morgon.
Pappa vill hela tiden känna på mitt ansikte och han tar mig i handen. Han vill gärna kramas och pussas också. Pappa har alltid varit kramig men nu är det ännu mer. När vi varit där i nästan en timma sa jag till Pappa att vi kanske skulle rulla tillbaka till salen. Då sa han -nej det behövs inte! Det verkar som om det bara kommer ord spontant. När han anstränger sig för att säga något går det inte alls. Vi gick i alla fall tillbaka till salen och personalen hjälpte honom i säng igen. Vi kramade om hon och sa hejdå. Det är alltid lika jobbigt att gå ifrån honom. Lika jobbigt som att åka dit. Konstigt!
Vi åkte vidare till Barkarby för att köpa julklappar till Mathilda och Melker. Det var inte bara vi som kommit på den geniala idén. Det var bilar överallt. Vi hittade i alla fall en p-plats och gick till Toy's R Us där vi hittade lite klappar. Det är helt otroligt egentligen. Ett helt stort varuhus med i stort sett onödiga saker. Det finns tame17 allt. Var har all fantasi tagit vägen? Dagens barn behöver inte hitta på någonting själva allt finns att köpa. Tiderna förändras. Vi kanske skulle plocka lite kottar och pinnar och slå in i ett paket till dom, haha. Jag tror säker att dom skulle kunna ha kul med det också.
Efter Barkarby blev det Maxi där vi faktiskt slog till med oxfilé. Åkte hem med Sandra och vidare hem till oss. Efter maten strök jag lite skjortor till Stefan. Ringde också upp Inger och pratade en stund.
Lördag 3 december 2005
Vi sov länge! Skönt. Efter en låååång härlig frukost gjorde vi oss färdiga att åka och handla. Först åkte vi till Maxi och handlade lite mat sedan åkte vi till Plantaget för att köpa en utomhusgran till framsidan. När vi kommer ut i trädgårdsavdelningen får vi se att ALLA granarna är inpackade i nät! Vem har kommit på den otroligt korkade idén! Vem vill köpa grisen i säcken! Flera kunder undrade samma sak. En man sa att han skulle få ännu mera skäll när han kom hem, hihi. Vi hittade i alla fall en gran som någon sprättat bort nätet runt. Det var en ädelgran men den var fin så vi tog den och packade in den i nät igen. 290 kr! För en gran! Vi köpte även en liten cypress (tror jag det är) som vi ska ha på trappan.
Vi åkte hem och började sätta upp granen och ljusslingorna. Som vanligt funkar inte hälften. Den vi brukar ha i granen fungerade men inte de andra. Vi fick åka upp till Maxi igen och köpa nya slingor. Köpte även några ytterkrukor och en röd löpare till "matsalsbordet". Klockan fem åkte jag och hämtade Mamma som skulle äta med oss och sova här. Mamma hade varit hos Pappa på dagen. Det var bra med honom men han hade blöivit irriterad för att Mamma inte forstod vad han menade. Han ryckte och slet i gallret på sidan av sängen. Mamma hade fällt ner det så hon trodde att han ville ha upp det, men det ville han inte. Till slut fick hon be personalen om hjälp. Det visade sig att det gick att få ner gallret ännu mer så att han kunde sitta på sängkanten. Ja, det är inte lätt att förstå vad han menar.
Vi lagade god mat. Honungskyckling i citronpeppar med ljummen potatis. Recept från Kronfågel. Till efterrätt åt vi Glass med hallon. sedan pratade vi och tittade på TV innan det var dags för sängen. Det var en trevlig kväll
Vi åkte hem och började sätta upp granen och ljusslingorna. Som vanligt funkar inte hälften. Den vi brukar ha i granen fungerade men inte de andra. Vi fick åka upp till Maxi igen och köpa nya slingor. Köpte även några ytterkrukor och en röd löpare till "matsalsbordet". Klockan fem åkte jag och hämtade Mamma som skulle äta med oss och sova här. Mamma hade varit hos Pappa på dagen. Det var bra med honom men han hade blöivit irriterad för att Mamma inte forstod vad han menade. Han ryckte och slet i gallret på sidan av sängen. Mamma hade fällt ner det så hon trodde att han ville ha upp det, men det ville han inte. Till slut fick hon be personalen om hjälp. Det visade sig att det gick att få ner gallret ännu mer så att han kunde sitta på sängkanten. Ja, det är inte lätt att förstå vad han menar.
Vi lagade god mat. Honungskyckling i citronpeppar med ljummen potatis. Recept från Kronfågel. Till efterrätt åt vi Glass med hallon. sedan pratade vi och tittade på TV innan det var dags för sängen. Det var en trevlig kväll
Fredag 2 december 2005
Mulet, slask och runt nollan. Sov faktiskt bra trots det som hände i går. Huvaligen. Tankarna dyker upp om och om igen på vad som verklligen kunnat hända. Tog en rask promenad på 3,5 km när Stefan åkt till jobbet. I dag var det jobba hemma fredag så när jag kom tillbaka satte jag mig vid datorn. Stefan ringde strax efter 11 och bad mig sätta på kaffe så skulle han komma med fikabröd. Han hade varit på massage. Vi fikade och strax efter 11,30 gav vi oss av till dagis för att hämta Mathilda. Hon höll på att klä sig när vi kom till dagis. Resten av barnen hade gått till vila. Vi åkte vägen om Ica och köpte en Princesstidning till henne. Sedan åkte vi hem och lekte födelsedag. Gissa vad hon fick i present? En princesstidning!!
Knasmaja. Sedan åt Stefan och jag lunch medan Mathilda färglade några bilder i sin tidning. Efter maten lekte vi vidare med My little Pony slottet och några andra figurer som hon har. Vi lekte ända tills Sandra och Melker kom för att fredagsfika. Dom stannade några timmar till. Stefan och jag åt middag och sedan blev det TV resten av kvällen.
Knasmaja. Sedan åt Stefan och jag lunch medan Mathilda färglade några bilder i sin tidning. Efter maten lekte vi vidare med My little Pony slottet och några andra figurer som hon har. Vi lekte ända tills Sandra och Melker kom för att fredagsfika. Dom stannade några timmar till. Stefan och jag åt middag och sedan blev det TV resten av kvällen.
Torsdag 1 december 2005
Första dagen i julmånaden. 7 grader kallt och vackert väder. Det var oerhört vackert på himlen när jag åkte till jobbet. Jag önskar att jag hade kunnat fotografer den. Rosa i massor av nyanser där solen lyste på molnen.
I dag ska Iffes by-pass operation ske. Vi håller alla tummar och tår för att allt går bra. Han är ju inte helt ung han heller. Lika gammal som Pappa. Han är ju lite som Stefans Pappa och barnens Farfar eftersom vi stått dem närmare än "Riktiga" Farmor & Farfar. Kerstin lovade att ringa när operationen är över.
Det höll på att hända något katastrofalt på lunchen. Jag skulle åka till Mamma och Pappa och kommer till en korsning där jag ska svänga vänster. Drygt 50 m från korsningen börjar jag bromsa. Inget händer. Först blir jag inte rädd för jag tror att bilen kommer att stanna framme vid korsningen. Jag hade ingen hög hastighet och jag bromsade i god tid. Men bilen bara glider vidare i korsningen kommer en långtradare från höger och en större lastbil från vänster. Min bil bara glider vidare ut i korsningen. Nu är jag riktigt, riktigt rädd. Jag vrider ratten kraftigt åt höger i motsatt riktning mot den jag egentligen ska åka. Bilen slänger till lite i bakänden men glider sedan in vid kanten där jag kan räta upp den och stanna. Mitt blodtryck är nog uppe i 300 eller nåt. Och jag tror jag ska få en hjärtinfarkt. Då tutar lastbilen på mig, förmodligen för att göra mig uppmärksam på att jag gjort fel! Vad skulle jag ha gjort? Jag vet inte. Hela jag skakade och tårarna var nära. Trodde först att jag inte skulle kunna åka vidare ner till Mamma och Pappa så jag tänkte att jag skulle åka tillbaka till jobbet. Men så bestämde jag mig för att åka vidare i alla fall. Lunchen blev inte speciellt lyckad. Jag hade svårt att äta och var väl inte så talför. Jag som sett fram emot att träffa Pappa. Men hade det gått riktigt illa så hade jag nog aldrig mer fått träffa honom. Kanske har jag en skyddsängel eller så var min tid inte slut ännu. Det var i alkla fall det absolut otäckaste jag varit med om i hela mitt liv. Det var så nära, så nära. Tack (vem jag nu ska tacka) för att jag lever.
När jag kom till jobbet gick jag runt och berättade vad jag varit med om för att få det ur mig. Ringde även Stefan och båda barnen och berättade vad jag varit med om. Stefan föreslog att jag ska sätta på dubbdäck i stället för friktionsdäck. Och det ska jag nog. Jag ringer sonen på en gång. Skönt att få prata om det.
Efter jobbet åkte jag över och lämnade bilen hos Nicklas. Stefan, Sandra och barnen mötte upp. Vi åkte vidare mot Stockholm och Pauluns Näringscenter. När vi passerade korsningen där jag kanat i väg tidigare blev jag lätt hysterisk när jag tyckte att Sandra inte bromsade tillräckligt tidigt. Hon har ju dubbdäck så det var inte lika illa som när jag åkte där. Vi kom in till stan där Micke mötte oss. Han hade tänkt följa med in på Pauluns för att göra en fettmätning. Dom hade specialpris på det. 100 kr i stället för 300 kr. Men det var så himla mycket folk där så Micke tog barnen med sig och åkte hem istället. Stefan, Sandra och jag gick runt i butiken och tittade. Sedan fick vi blodtrycket taget. Mitt var skyhögt 190/85. Om det stämmer var det nog en effekt av dagens händelse. Vi köpte en receptbok med mat innehållande nötter mm. Vi köpte också en stor burk Omega 3 olja. Sedan deltog vi på en föreläsning om kosten. Vi fick reda på att vi borde lägga till lite mer proteiner till vår frukost. Annars tror jag att vi äter ganska bra. Oftats i alla fall. Efter föreläsningen gick vi till en Sushibar och åt lite sushi. Det var gott och vi fick i oss nyttig fet fisk! Bra. Sedan gick vi till Ica och köpte bl.a keso och kycklingfilé (färdigkokt) för att se till att vi får bättre balans på frukosten. Jag fick förresten veta att mitt älskade knäckebröd inte alls är så nyttigt som jag trott. Så i fortsättningen blir det mitt hembakta grova bröd i stället. Min frukost består då av följande:
ca 1 dl gröt på råg och havregryn med äppel och aprikosbitar
ca 3 msk blåbär
1 skiva grovt bröd med keso och paprika
(Klarar inte av att äta kycklingpålägg på morgonen)
Skivor av apelsin, banan, avocado och tomater.
1 mugg med rött te.
Det låter rätt nyttigt i mina öron.
Sandra skjutsade oss till Nicklas där vi hämtade Stefans bil.
Gick i säng rätt tidigt eftersom jag var jättetrött efter dagens otäcka händelse.
Jag somnade innan Stefan kom in i sovrummet.
I dag ska Iffes by-pass operation ske. Vi håller alla tummar och tår för att allt går bra. Han är ju inte helt ung han heller. Lika gammal som Pappa. Han är ju lite som Stefans Pappa och barnens Farfar eftersom vi stått dem närmare än "Riktiga" Farmor & Farfar. Kerstin lovade att ringa när operationen är över.
Det höll på att hända något katastrofalt på lunchen. Jag skulle åka till Mamma och Pappa och kommer till en korsning där jag ska svänga vänster. Drygt 50 m från korsningen börjar jag bromsa. Inget händer. Först blir jag inte rädd för jag tror att bilen kommer att stanna framme vid korsningen. Jag hade ingen hög hastighet och jag bromsade i god tid. Men bilen bara glider vidare i korsningen kommer en långtradare från höger och en större lastbil från vänster. Min bil bara glider vidare ut i korsningen. Nu är jag riktigt, riktigt rädd. Jag vrider ratten kraftigt åt höger i motsatt riktning mot den jag egentligen ska åka. Bilen slänger till lite i bakänden men glider sedan in vid kanten där jag kan räta upp den och stanna. Mitt blodtryck är nog uppe i 300 eller nåt. Och jag tror jag ska få en hjärtinfarkt. Då tutar lastbilen på mig, förmodligen för att göra mig uppmärksam på att jag gjort fel! Vad skulle jag ha gjort? Jag vet inte. Hela jag skakade och tårarna var nära. Trodde först att jag inte skulle kunna åka vidare ner till Mamma och Pappa så jag tänkte att jag skulle åka tillbaka till jobbet. Men så bestämde jag mig för att åka vidare i alla fall. Lunchen blev inte speciellt lyckad. Jag hade svårt att äta och var väl inte så talför. Jag som sett fram emot att träffa Pappa. Men hade det gått riktigt illa så hade jag nog aldrig mer fått träffa honom. Kanske har jag en skyddsängel eller så var min tid inte slut ännu. Det var i alkla fall det absolut otäckaste jag varit med om i hela mitt liv. Det var så nära, så nära. Tack (vem jag nu ska tacka) för att jag lever.
När jag kom till jobbet gick jag runt och berättade vad jag varit med om för att få det ur mig. Ringde även Stefan och båda barnen och berättade vad jag varit med om. Stefan föreslog att jag ska sätta på dubbdäck i stället för friktionsdäck. Och det ska jag nog. Jag ringer sonen på en gång. Skönt att få prata om det.
Efter jobbet åkte jag över och lämnade bilen hos Nicklas. Stefan, Sandra och barnen mötte upp. Vi åkte vidare mot Stockholm och Pauluns Näringscenter. När vi passerade korsningen där jag kanat i väg tidigare blev jag lätt hysterisk när jag tyckte att Sandra inte bromsade tillräckligt tidigt. Hon har ju dubbdäck så det var inte lika illa som när jag åkte där. Vi kom in till stan där Micke mötte oss. Han hade tänkt följa med in på Pauluns för att göra en fettmätning. Dom hade specialpris på det. 100 kr i stället för 300 kr. Men det var så himla mycket folk där så Micke tog barnen med sig och åkte hem istället. Stefan, Sandra och jag gick runt i butiken och tittade. Sedan fick vi blodtrycket taget. Mitt var skyhögt 190/85. Om det stämmer var det nog en effekt av dagens händelse. Vi köpte en receptbok med mat innehållande nötter mm. Vi köpte också en stor burk Omega 3 olja. Sedan deltog vi på en föreläsning om kosten. Vi fick reda på att vi borde lägga till lite mer proteiner till vår frukost. Annars tror jag att vi äter ganska bra. Oftats i alla fall. Efter föreläsningen gick vi till en Sushibar och åt lite sushi. Det var gott och vi fick i oss nyttig fet fisk! Bra. Sedan gick vi till Ica och köpte bl.a keso och kycklingfilé (färdigkokt) för att se till att vi får bättre balans på frukosten. Jag fick förresten veta att mitt älskade knäckebröd inte alls är så nyttigt som jag trott. Så i fortsättningen blir det mitt hembakta grova bröd i stället. Min frukost består då av följande:
ca 1 dl gröt på råg och havregryn med äppel och aprikosbitar
ca 3 msk blåbär
1 skiva grovt bröd med keso och paprika
(Klarar inte av att äta kycklingpålägg på morgonen)
Skivor av apelsin, banan, avocado och tomater.
1 mugg med rött te.
Det låter rätt nyttigt i mina öron.
Sandra skjutsade oss till Nicklas där vi hämtade Stefans bil.
Gick i säng rätt tidigt eftersom jag var jättetrött efter dagens otäcka händelse.
Jag somnade innan Stefan kom in i sovrummet.
Onsdag 30 november 2005
Anders braskar julen slaskar, Anders slaskar julen braskar, brukar det heta. Undrar om man kan säga att det braskade i dag. Det var ju lite kallt, 6-7 grader. Hoppas att det ska vara kallare för att braska. Jag vill ha en braskande jul! Väldigt vackert är det i alla fall. Himlen är alldeles rosa på morgonen och när solen börjar gå ner och snön ligger i tjocka lager på träd och buskar. Riktigt vintrigt.
Jag åkte direkt till Maxi på morgonen för att köpa lite julblommor till fikarummet och kundmottagningen på jobbet. Passade på att köpa lite frukt till mig själv också.
När jag kom till jobbet upptäckte jag att jag glömt matlådan hemma. Som Stefan hade fixat åt mig. Typiskt. Och typiskt att jag kom på det när jag redan varit och handlat. Det blev kycklingsoppa ur automaten och två skivor Gott gräddat grovt bröd med leverpastej och tomat + en massa frukt. Det gick bra det med.
Efter jobbet åkte jag hem och ställde i från mig bilen, satte på mig långisar och en ärmreflex och gick iväg till Mamma. Tog vägen om Pizzerian och köpte en Avocadosallad till mig och en rostbiffssallad åt Stefan.
När Stefan kom till Mamma efter spinningen hjälptes vi åt att ta bort trösklarna till vardagsrum, sovrum och köket. Hon ska ju få det gjort via kommunen så småningom, men Pappa kommer hem ett par timmar i morgon och då är det bra om han kan ta sig runt i rummen själv. Stefan snyggade till skarvarna med tape så länge. Jag hjälpte Mamma att slå in en JÄTTE-stor julklapp till Mathilda. Sedan åkte vi hem.
Jag gjorde ytterligare en omgång matlådor. Plockade lite innan det var dags att gå och lägga sig.
Pappa fick inget besök i dag, men i morrn kommar han ju hem några timmar.
Jag åkte direkt till Maxi på morgonen för att köpa lite julblommor till fikarummet och kundmottagningen på jobbet. Passade på att köpa lite frukt till mig själv också.
När jag kom till jobbet upptäckte jag att jag glömt matlådan hemma. Som Stefan hade fixat åt mig. Typiskt. Och typiskt att jag kom på det när jag redan varit och handlat. Det blev kycklingsoppa ur automaten och två skivor Gott gräddat grovt bröd med leverpastej och tomat + en massa frukt. Det gick bra det med.
Efter jobbet åkte jag hem och ställde i från mig bilen, satte på mig långisar och en ärmreflex och gick iväg till Mamma. Tog vägen om Pizzerian och köpte en Avocadosallad till mig och en rostbiffssallad åt Stefan.
När Stefan kom till Mamma efter spinningen hjälptes vi åt att ta bort trösklarna till vardagsrum, sovrum och köket. Hon ska ju få det gjort via kommunen så småningom, men Pappa kommer hem ett par timmar i morgon och då är det bra om han kan ta sig runt i rummen själv. Stefan snyggade till skarvarna med tape så länge. Jag hjälpte Mamma att slå in en JÄTTE-stor julklapp till Mathilda. Sedan åkte vi hem.
Jag gjorde ytterligare en omgång matlådor. Plockade lite innan det var dags att gå och lägga sig.
Pappa fick inget besök i dag, men i morrn kommar han ju hem några timmar.
Tisdag 29 november 2005
Snö och några grader kallt.
I dag har Pappa varit sjuk i 7 veckor. Jag som tyckte att det lät så länge när EH sa att hennes man legat 4 mån. på sjukhuset innan han kom hem. Nu har Pappa legat 2 mån. Tiden rusar iväg. Men några tecken på att han ska kunna kom hem nu, kan vi inte se. Det är bara att kämpa på.
Mamma och hennes granne M var och hälsade på Pappa. Han var ganska bra. Antingen upplever Eva honom på ett annat sett än vi andra eller så är han annorlunda mot henne än mot Mamma. Eva var ju lyrisk över hur glad och pigg Pappa var i måndags. Medan Mamma var mer nertonad och sa att det var väl ganska bra. Frågan är om det beror på att Mamma inte kan visa sina känslor i allt detta och att Pappa uppfattar det negativt. Fast han borde ju känna henne efter 57 års äktenskap. Ja om jag ändå kunde förstå hur han känner och tänker. Han måste ju ändå känna att vi älskar honom och vill honom väl. Men jag undrar om hans psyke har ändrats i och med skadan. Om det gjort det hur känner och tänker han då. Frågor, frågor massor av frågor snurrar i huvudet hela tiden. Jag har beställt två böcker i dag. Anita Jekanders "Det gick en propp" och en bok som heter "Katt som börjar på S" av Ingrid Tropp Erblad. Båda har drabbats av Stroke och kommit igen. Anita Jekander såg jag för övrigt på Ulriksdals Handelsträdgårds café i lördags. Hon såg pigg och fräsch ut och prata kunde hon verkligen. Men jag tror inte att hon drabbades av Afasi.
I dag har Pappa varit sjuk i 7 veckor. Jag som tyckte att det lät så länge när EH sa att hennes man legat 4 mån. på sjukhuset innan han kom hem. Nu har Pappa legat 2 mån. Tiden rusar iväg. Men några tecken på att han ska kunna kom hem nu, kan vi inte se. Det är bara att kämpa på.
Mamma och hennes granne M var och hälsade på Pappa. Han var ganska bra. Antingen upplever Eva honom på ett annat sett än vi andra eller så är han annorlunda mot henne än mot Mamma. Eva var ju lyrisk över hur glad och pigg Pappa var i måndags. Medan Mamma var mer nertonad och sa att det var väl ganska bra. Frågan är om det beror på att Mamma inte kan visa sina känslor i allt detta och att Pappa uppfattar det negativt. Fast han borde ju känna henne efter 57 års äktenskap. Ja om jag ändå kunde förstå hur han känner och tänker. Han måste ju ändå känna att vi älskar honom och vill honom väl. Men jag undrar om hans psyke har ändrats i och med skadan. Om det gjort det hur känner och tänker han då. Frågor, frågor massor av frågor snurrar i huvudet hela tiden. Jag har beställt två böcker i dag. Anita Jekanders "Det gick en propp" och en bok som heter "Katt som börjar på S" av Ingrid Tropp Erblad. Båda har drabbats av Stroke och kommit igen. Anita Jekander såg jag för övrigt på Ulriksdals Handelsträdgårds café i lördags. Hon såg pigg och fräsch ut och prata kunde hon verkligen. Men jag tror inte att hon drabbades av Afasi.
På kvällen var Jag, Anne-Mari och Birgitta på Rosersbergs Golv som hade någon form av "tjejkväll". Egentligen var det Lena som fått inbjudan men hon låg på Akademiska efter en akut galloperation.
Hon missade inte speciellt mycket. Det var ett gäng mycket förvirrade damer som skötte försäljningen. Det var det rörigaste jag varit med om. Synd. Jag köpte i alla fall en ljusstake för blockljus, några små glaskoppar för flytljus och en tomte som Pappa ska få. Vi tog en snabb fika innan vi skjutsade Birgitta hem. Birgitta avslöjade att hon ska flytta till Helenelund. Hon kommer att få hiss, vilket hon behöver pga sin onda höft. Det blir lite längre resor till snackjuntorna.
När jag kom hem fikade jag lite med Stefan också. Stefan hade fixat matlådor åt oss (med lite hjälp av mig). Skönt att slippa det.