…utan att vara inbjuden gäst (som med Sandra tidigare). Vi åkte till gymmet 1 timme innan passet skulle börja för att säkert få en plats. Vi tänkte passa på att gå på deras löpband medan vi väntade. Vad gör jag då? Glömmer skorna hemma! På Coren spelar det ingen roll där behövs inga skor. Jag fick sitta och vänta i 1 timma medan Stefan gick på bandet. Det kändes snopet. Där satt jag och tittade på "Nalle i det blå huset" på TV medan alla andra tränade. Jättekul. NÄ!

I fredags var Mamma, Pappa, Stefan och jag och handlade på Maxi. Mamma köpte bl.a. några tröjor till Pappa, som han godkände. Vi handlade lite mat också. När vi åkte därifrån upptäckte vi att trafikljusen inte fungerade och när vi närmade oss centrum såg vi att det var så gott som svart överallt. Strömavbrott. Pappa är beroende av hissen! Hur i hela friden skulle vi få upp honom? Vi såg att vissa hus hade ström men andra var helt svarta. Vi chansade på att dom hade ström, men icke. Det var bara att åka hem till oss. När vi passerat deras hus på tillbakavägen såg jag att det tändes i lägenheterna så vi vände och åkte tillbaka. Jovisst! Det lös på M & P balkong och det lös i trappen. Vi bar i alla fall upp Mammas varor och jag kollade hissen. Det lös i den och jag tryckte på knappen. Inget hände så jag tryckte igen. Nej, den funkade inte. Så jag öppnade dörren och skulle gå ur hissen, då slocknar allt igen. Vilken tur att den inte gick igång när jag testade då hade jag suttit där jag i hissen.
Då åkte vi hem till oss. Fick in Pappa med rullstolen och började tända massor av ljus. När vi tänt alla ljus kom strömmen tillbaka. Mamma ringde en granne för att höra om dom hade ström. Det hade dom inte. Och nu hade det slocknat i alla andra hus med. Vi fixade mat och åt. Pappa var så trött så han somnade vid matbordet. Stackarn. Timmarna gick och vi började fundera över hur vi skulle göra. Pappa behövde komma hem och få medicin och få vila lite. Vi ringde in lite hjälp för att försöka få rullstolen uppför trapporna. Jag tror att Pappa blev stressad över allt det för han började skaka. Nicklas, Sandra Ö och Micke skulle möta upp hos Mamma och Pappa. När vi kom dit hade strömmen kommit tillbaka. Hissen fungerade och vi kunde ringa N, S och M och säga att dom inte behövde komma. Mamma och Pappa kom lyckligt upp till sin lägenhet. Vilken pärs! Pappa var orolig hela kvällen och även under natten. Dagen efter vägrade han gå ut. Stackars lilla Pappa. Och! tröjorna han godkände i butiken, vägrar han att ta på sig.

Så har jag då fått göra min hjärtröntgen eller hjärtscint som det stod i kallelsen. Undersökningen var uppdelad i två omgångar och på två dagar.

Jag fick inte dricka någon koffeindryck 24 tim innan. Vilket jag missat. Så det blev 22 tim. Men det borde väl inte kunna påverka så mycket hoppas jag. Jag fick dricka vatten, saft eller öl. Så kvällen innan när Stefan tog te och smörgås fick jag ta öl och smörgås. Kändes lite konstigt. På morgonen innan undersökningen fick jag äta frukost som tur var. 12,30 skulle jag vara på Danderyds sjukhus. Jag var nervös och därför jätteglad över att Stefan kunde åka med mig. När jag kom dit kopplades jag upp mot EKG och fick en kanyl i armen. Dom kollade mitt blodtryck som var 175/75. Inte konstigt alls. Dels hade jag inte fått ta min blodtrycksmedicin och dels var jag jättenervös. Inte för själva undersökningen utan för vilket resultat den skulle ge.

Jag fick trampa på testcykeln till någon viss procent av min maxpuls då sprutade doktorn in radioisotoper. Jag fick trampa vidare 2 min. Sedan fick jag vila tills mitt EKG återgick till det normala (som hos mig är onormalt) samt att blodtrycket sjunkit. Usch det är så nervöst när man hör personalen kommentera det dom ser. Jag blir så rädd att det är något som inte är bra. Jag hade haft 3-4 arytmier under trampningen. Enligt läkaren är det ofarlig arytmi om den inte blir värre under ansträngning. Och det brukar det inte bli. Tvärtom brukar det bli bättre när jag rör mig. Efter cyklandet fick jag äta två ostmackor och ett glas mjölk. Det var nog 10 år sedan jag drack ett glas mjölk senast. Jag var tvungen att äta upp allt. Sen skulle jag röra på mig i 15 min så jag gick ner till cafeterian där Stefan satt och läste. När jag kom upp igen fick jag dricka två glas vatten innan jag fick lägga mig under gammakameran. Jag skulle ligga med armarna över huvudet. I 15 min låg jag helt stilla med röntgenapparaten ända uppe vid hakan. Det var inte obehagligt. Jag halvslumrade lite. När det var klart fick jag klä mig och sätta mig i väntrummet tills dom sett att bilderna blev bra. Det blev dom tydligen så jag gick ner till Stefan och fick min första kopp kaffe. Oj vad gott det är när man inte fått lov att dricka det på ett tag. På kvällen gick jag 45 min på bandet innan Stefan kom hem från spinningen.

Nästa omgång var i onsdags. Då skulle röntgen ske efter vila. Den här gången följde Mamma med mig. Hon har genomgått samma sak för många år sedan på Akademiska. Hon var tvungen att äta en hel chokladkaka innan röntgen. Det hade jag nog vägrat. Jag har inte ätit godis på 4-5 år nu. Den här gången fick jag lägga mig och vila i 10 min innan dom sprutade i mig isotoperna. Sedan blev det ytterligare 15 min vila innan jag fick 2 ostmackor och ett glas mjölk igen. 2 glas mjölk på 3 dagar. Han som sprutade in isotoperna frågade mig om jag kände till ett läkemedel som heter Nitromex? Ja, det gör jag (båda mina föräldrar har det). Har du tagit det någon gång? Nej det har jag inte. Har aldrig haft ont i bröstet. Bra sa han då sätter vi noll där. Nu blev jag skraj igen. Varför frågade han det? Har dom sett något? När jag gick ut ur undersökningsrummet fick jag syn på mig själv i spegeln. Jag var illande röd om näsan och på kinderna. Ingen vacker syn. Efter vilan skulle jag omväxlande röra på mig och vila i 45 min. Mamma och jag gick ner i huvudentrén där hon köpte en macka i kiosken. Vi strosade runt lite i korridorerna, satte oss en stund och strosade vidare. Efter 45 min fick jag återigen dricka två glas vatten innan jag lade mig under kameran. Samma procedur som i måndags. Nu får jag bara vänta tills min läkare hör av sig med resultatet. Efter undersökningen åkte vi till Stinsen, där jag fick dygnets första kaffe. Gudomligt gott. Vi åt en varsin liten semla till. Stefan och jag har sagt att vi inte ska äta någon semla innan fettisdagen 20 februari men jag hade inget val. Det fanns inget annat. I alla fall inget jag ville ha!

Mamma köpte sig ett par finbyxor och två tröjor och jag hittade en rea-topp till sommaren. Vi handlade lite mat också innan vi åkte hem till Mamma. Jag hjälpte henne att lägga upp byxorna innan jag åkte hem och fixade lite sallad till Stefan och mig.