Just så känns det!
Ur dagens DN.
Paket på posten....
I går fick jag ett paket från Adlibris på posten.
Lite böcker att bita tag i.
Passar utmärkt just nu.
Vilken ska man börjamed tro?
Lite böcker att bita tag i.
Passar utmärkt just nu.
Vilken ska man börjamed tro?
Jag fick ett brev....
I morse låg det ett brev i min brevlåda och jag blev jätteglad.
Till sjuka Mormor
I kuvertet låg det första numret av MP posten
Roliga historier och en intervju med Melker.
Det här var precis vad jag behövde.
Nästa nummer kommer den 28 oktober. Hoppas att det blir reportage från Cypern då.
Till sjuka Mormor
I kuvertet låg det första numret av MP posten
Roliga historier och en intervju med Melker.
Det här var precis vad jag behövde.
Nästa nummer kommer den 28 oktober. Hoppas att det blir reportage från Cypern då.
I vår kommun....
..har man bestämt att matrester ska samlas in i speciella kärl.
Det är riktigt äckligt. Jag tar ut påsen varje dag men det blir ändå flugor.
När man dessutom läser i lokaltidningen att avfallet inte tas tillvara som det är sagt känns det ännu värre.
Var 14:e dag töms den bruna soptunnan. I somras tömdes den varje vecka. Men är det som i somras dryga trettio grader varmt under lång tid då kan man ju bara tänka sig hur mojsigt det blir i tunnan.
Man kan välja bort den här tjänsten och betala mer för sophämtningen och det vete tusan om vi inte gör det.
Jag har satt en klämma för att försöka hindra att det blir flugor. Det går sådär.
Det är riktigt äckligt. Jag tar ut påsen varje dag men det blir ändå flugor.
När man dessutom läser i lokaltidningen att avfallet inte tas tillvara som det är sagt känns det ännu värre.
Var 14:e dag töms den bruna soptunnan. I somras tömdes den varje vecka. Men är det som i somras dryga trettio grader varmt under lång tid då kan man ju bara tänka sig hur mojsigt det blir i tunnan.
Man kan välja bort den här tjänsten och betala mer för sophämtningen och det vete tusan om vi inte gör det.
Jag har satt en klämma för att försöka hindra att det blir flugor. Det går sådär.
Min dag så här långt.....
Väcks av att Stefan ska åka till jobbet.
Frukost
Läst lokaltidningen (mest valpropaganda)
Bäddar sängarna och bäddsoffan där jag legat/suttit i natt
Känner mig uttråkad
Kollar lite på bloggar
Duschar
Äter lunch
Nu lyssnar jag på P4 radio stockholm där man pratar med två bartenders om hur man ska bete sig i baren för att få bra service. Det är pengar som gäller som i övriga samhället. Ju mer dricks desto bättre service och företräde i kön resten av kvällen. Vissla aldrig på bartendern då får du ingen service alls.
Tur att man så sällan går ut och hänger på barer, i princip aldrig.
Lunch. Superstark kycklinggryta med ris och lite cremefraiche. Pressad citron med lite vatten. Korsord som sällskap.
Men jag var visst inte så hungrig.
Nu ska jag lyssna på P4 Extra med Lotta Bromé.
Frukost
Läst lokaltidningen (mest valpropaganda)
Bäddar sängarna och bäddsoffan där jag legat/suttit i natt
Känner mig uttråkad
Kollar lite på bloggar
Duschar
Äter lunch
Nu lyssnar jag på P4 radio stockholm där man pratar med två bartenders om hur man ska bete sig i baren för att få bra service. Det är pengar som gäller som i övriga samhället. Ju mer dricks desto bättre service och företräde i kön resten av kvällen. Vissla aldrig på bartendern då får du ingen service alls.
Tur att man så sällan går ut och hänger på barer, i princip aldrig.
Lunch. Superstark kycklinggryta med ris och lite cremefraiche. Pressad citron med lite vatten. Korsord som sällskap.
Men jag var visst inte så hungrig.
Nu ska jag lyssna på P4 Extra med Lotta Bromé.
Pappa utskriven...
Det lät så fint när dom sa på Danderyd att pappa skulle få vara kvar på sjukhuset till måndagen då Arbetsterapeuter och sjukgymnaster var tillbaka. Man skulle kolla hans dåliga reflexer i vänster ben. Det ben som inte är förlamat. När läkaren kollade på akuten hade han i stort sett inga reflexer alls.
Sedan skulle man ta ställning till om mamma behövde mer hjälp. Hur det gick??
Jo på måndagen kunde pappa stödja på vänster ben och då skrevs han ut! Så gick det med det. Sköterskan Nicklas som tog emot oss på Strokeenheten sa att dom skulle träna pappa och att dom nog skulle få honom i skick igen. Nu vet jag ju att Nicklas förmodligen inte har ett dugg att säga till om, men det lät fint och tryggt för oss.
Men så gick det med det. Dom ringde bara mamma och sa att han skulle skickas hem eftersom han kunde stödja på benet.
Tillbaka på boendet pratade mamma med sjukgymnasten som skulle försöka få till träning för honom de två veckorna han vistas där. Hoppas, hoppas att hon kan driva igenom det. Jag vet ju att dom inte heller har så mycket att säga till om, men jag hoppas ändå.
Något annat jag tyckte var lite dåligt. Pappa låg två dygn på sjukhuset men dom hade inte tagit sig tid att raka honom när dom gjorde morgontoalett. Han hade samma smutsiga tröja på sig som när han åkte in. Undrar om han legat med den på sig hela tiden.
Det mail som jag fick iväg till Enhetschefen tog skruv. När mamma ringde för att höra om pappa kommit fick hon svar omgående. Dessutom hade det förbeställts resor t/r för flera gånger framåt. Det är tur att man kan ryta till. Tänk alla dom som inte har anhöriga som kan bråka för dem.
Sedan skulle man ta ställning till om mamma behövde mer hjälp. Hur det gick??
Jo på måndagen kunde pappa stödja på vänster ben och då skrevs han ut! Så gick det med det. Sköterskan Nicklas som tog emot oss på Strokeenheten sa att dom skulle träna pappa och att dom nog skulle få honom i skick igen. Nu vet jag ju att Nicklas förmodligen inte har ett dugg att säga till om, men det lät fint och tryggt för oss.
Men så gick det med det. Dom ringde bara mamma och sa att han skulle skickas hem eftersom han kunde stödja på benet.
Tillbaka på boendet pratade mamma med sjukgymnasten som skulle försöka få till träning för honom de två veckorna han vistas där. Hoppas, hoppas att hon kan driva igenom det. Jag vet ju att dom inte heller har så mycket att säga till om, men jag hoppas ändå.
Något annat jag tyckte var lite dåligt. Pappa låg två dygn på sjukhuset men dom hade inte tagit sig tid att raka honom när dom gjorde morgontoalett. Han hade samma smutsiga tröja på sig som när han åkte in. Undrar om han legat med den på sig hela tiden.
Det mail som jag fick iväg till Enhetschefen tog skruv. När mamma ringde för att höra om pappa kommit fick hon svar omgående. Dessutom hade det förbeställts resor t/r för flera gånger framåt. Det är tur att man kan ryta till. Tänk alla dom som inte har anhöriga som kan bråka för dem.
Sjuk....
Jag är sjuk! Just nu! Det passar verkligen inte in i mitt liv just nu.
Men sånt väljer man ju inte själv och jag är ju trots allt "bara" förkyld. Det är jag innerligt tacksam för. Det här kommer ju att gå över så småningom. Men det är jobbigt i alla fall med en hals som kliar hela tiden och ett huvud som känns som om det är fyllt med vadd.
Jag skulle ha varit barnvakt till Lillskrutt, men med tanke på att han varit sjuk till och från sedan dagisstarten så ville jag inte utsätta honom för ny smitta.
Jag var på jobbet till lunch för att göra sådant som måste göras och som ingen annan kan göra. Det var tungt men jag hann göra färdigt allt innan jag åkte hem. Eftermiddagen har jag tillbringat i sängen ömsom slumrande och ömsom hostande.
Utanför fönstret blåser det och är höstlikt och jag längtar till sol och värme. Men snart så.
Nu väntar jag på att mannen ska komma hem och hålla mig sällskap även om min hals inte håller för så mycket prat. Då blir det hostattack på en gång.
Det blåser och är höstlikt ute.
Mitt sällskap just nu. För mycket halstabletter gör min mage bullrig. Men vad gör man inte när det känns som om man vill köra ner en flaskborste och riva runt i halsen.
Men sånt väljer man ju inte själv och jag är ju trots allt "bara" förkyld. Det är jag innerligt tacksam för. Det här kommer ju att gå över så småningom. Men det är jobbigt i alla fall med en hals som kliar hela tiden och ett huvud som känns som om det är fyllt med vadd.
Jag skulle ha varit barnvakt till Lillskrutt, men med tanke på att han varit sjuk till och från sedan dagisstarten så ville jag inte utsätta honom för ny smitta.
Jag var på jobbet till lunch för att göra sådant som måste göras och som ingen annan kan göra. Det var tungt men jag hann göra färdigt allt innan jag åkte hem. Eftermiddagen har jag tillbringat i sängen ömsom slumrande och ömsom hostande.
Utanför fönstret blåser det och är höstlikt och jag längtar till sol och värme. Men snart så.
Nu väntar jag på att mannen ska komma hem och hålla mig sällskap även om min hals inte håller för så mycket prat. Då blir det hostattack på en gång.
Det blåser och är höstlikt ute.
Mitt sällskap just nu. För mycket halstabletter gör min mage bullrig. Men vad gör man inte när det känns som om man vill köra ner en flaskborste och riva runt i halsen.
Pappa mår bättre....
.... och den trevliga sjuksköterskan (varför heter det så när det är en han) Niklas lyfter Danderyds anseende i våra ögon genom att ringa och höra sig för vad pappa brukar äta till frukost. Pappa blir kvar tills i morgon då sjukgymnast och sjuktherapeuth är tillbaka i arbete. Vi får väl se om han får chansen att träffa dom eller om läkarna skickar hem honom direkt i morgon bitti.
Han hade i alla fall varit uppe och åkt runt i rullstol i går och idag.
Mamma, Stefan och jag tog en tur till Skogskyrkogården för att mamma skulle få se sina föräldrars och brors grav som hon själv sa en sista gång. Men förhoppningsvis åker vi dit snart igen.
Vi köpte med oss en fin cyklamen och började gå för tt leta rätt på graven. Skogskyrkogården är en otroligt stor kyrkogård och det tog ett tag innan vi hittade rätt.
Graven var som mamma misstänkte inte speciellt välskött. Det är min kusin som tagit på sig ansvaret för skötseln.
Gravstenen var så full med mossa att det inte gick att läsa namnen och det satt bara en vissen rest av en pensé i planteringen. Det gjorde mamma lite ledsen att se.
Stefan tog en pinne och skrapade ren stenen så gott det gick medan jag planterade blomman och rensade bort en massa ogräs.
Kyrkogårdsförvalningen hade satt vita prickar på nummerskylten och vi misstänker att det betyder att graven misskötts.
Jag har mailat dem och vi tar på oss ansvaret för graven om det är så.
Före
Efter. Hade vi vetat att det såg ut som det gjorde hade vi köpt med lite mer växter.
Granne med mormor, morfar och morbror ligger en annan storhet.
Efter besöket på kyrkogården åkte vi till Eva och Thordan där vi blev bjudna på kaffe och god äppelkaka i deras fina trädgård. Mysigt.
Han hade i alla fall varit uppe och åkt runt i rullstol i går och idag.
Mamma, Stefan och jag tog en tur till Skogskyrkogården för att mamma skulle få se sina föräldrars och brors grav som hon själv sa en sista gång. Men förhoppningsvis åker vi dit snart igen.
Vi köpte med oss en fin cyklamen och började gå för tt leta rätt på graven. Skogskyrkogården är en otroligt stor kyrkogård och det tog ett tag innan vi hittade rätt.
Graven var som mamma misstänkte inte speciellt välskött. Det är min kusin som tagit på sig ansvaret för skötseln.
Gravstenen var så full med mossa att det inte gick att läsa namnen och det satt bara en vissen rest av en pensé i planteringen. Det gjorde mamma lite ledsen att se.
Stefan tog en pinne och skrapade ren stenen så gott det gick medan jag planterade blomman och rensade bort en massa ogräs.
Kyrkogårdsförvalningen hade satt vita prickar på nummerskylten och vi misstänker att det betyder att graven misskötts.
Jag har mailat dem och vi tar på oss ansvaret för graven om det är så.
Före
Efter. Hade vi vetat att det såg ut som det gjorde hade vi köpt med lite mer växter.
Granne med mormor, morfar och morbror ligger en annan storhet.
Efter besöket på kyrkogården åkte vi till Eva och Thordan där vi blev bjudna på kaffe och god äppelkaka i deras fina trädgård. Mysigt.
Tråkig födelsedag....
...blev det för lilla pappa.
I går skulle vi ha firat hans 83-åriga födelsedag. Men innan vi hann åka dit kom det bud om att han körts med ambulans in till Danderyd. Han var icke kontaktbar och hade hostat blod.
Jag fick slänga mig i bilen hämta upp mamma och åka direkt till Danderyd.
Eva hade kommit lite före oss och var hos pappa redan.
När vi kom in på akuten grät han och hostade otäckt. Man kunde höra hur jobbigt han hade det i bröstet samtidigt som han inte kunde hosta ordentligt. Pga av förlamingen kan han inte ta i ordentligt heller. Han var varm och verkade fortfarande inte helt kontaktbar.
Min enda tanke var att han inte skulle behöva dö så här. Han verkade ha en sådan ångest.
Att han kommer att dö inom dom närmsta åren inser vi ju men jag hoppas att det går lugnare till då.
Vi upplevde sköterskorna på akuten som snorkiga och otrevliga. Helt fel ställe att vara det på. Akuten är en plats för ångest och oro och dom frågor man ställer kanske dom inte kan svara på men dom får absolut inte vara otrevliga. Tyvärr har ju mamma den erfarenheten sedan tidigare just därifrån. Då när pappa kom in akut vid den stora stroken som sedan satte honom i den sits han befinner sig i idag. Då var det hon som satt i receptionen som var otrevlig.
Efter ett tag lugnade allt ner sig och pappa hostade inte lika illa. Han började titta på oss och blev mer kontaktbar.
Vi fick komma in i ett rum i väntan på läkaren. Det tog ett bra tag innan läkaren kom. Dom prover som tagits visade inget speciellt.
Läkaren ingav inte något större förtroende. Han verkade tafatt och osäker.
Dom ställde frågor som vi inte kunde svara på.
Pappa var just nu på sitt växelboende och det var när personalen skulle gå in med frukost och gratulera honom som dom upptäckte att allt inte var ok.
Vi försökte ringa till äldreboendet för att få veta mer om hur det varit på morgonen men fick inget svar. Både Eva och mamma ringde upprepde gånger och Eva lämnade meddelnde på telefonsvararen men ingen hörde av sig.
Detta att dom aldrig svarar i telefonen har jag mailat den ansvarige chefen på äldreboendet om, men har ännu efter en vecka inte fått någon reaktion.
Vi fick i alla fall reda på att pappa skulle få stanna kvar för observation och skulle flyttas till avdelning 73 strokeenheten. Därifrån har vi tyvärr inga trevliga erfarenheter.
Om en halvtimme skulle han flyttas. Det blev över en timme. Men det får man väl vara nöjd med. Vi hade ju bara varit på akuten i tre timmar.
På strokeavdelningen möttes vi av Niklas som var sköterska och han var jättetrevlig. Pappa fick ett rum och han var ledsen när han insåg att han skulle bli kvar. Usch vad det är jobbigt att lämna någon som är ledsen och helt maktlös själv. Lilla pappa vad jag önskat att du sluppit allt detta. Du som en gång i tiden gjort så himla mycket och nu inte kan göra någonting nästan.
Vi kunde inte göra mer så det var bara att åka hem. Mamma och jag åkte till hans växelboende för att försöka få mer uppgifter om hur morgonen varit. När vi kom in såg vi inte en människa. Vi gick in i pappas rum och tittade. Ingen såg oss och vi kunde ha varit vilka som helst som var där för att stjäla. Längst inne i hörnet på matsalen hittade vi två ur personalen. Den ena satt väl dold i en liten nisch bakom köket och pratade i telefon och den andra satt vid en bänk och åt på något som hon snabbt stoppade undan när hon fick syn på oss.
Jag sa att vi försökt ringa ett antal gånger men att ingen svarat. Vad konstigt sade dom. Vi försökte få veta hur det varit på morgonen. Pga av språksvårigheter svarade sköterskan bakvänt. Jag tycker nog att det vore bra om åtminstone en ur personalen kan perfekt svenska när man ska ta hand om så gamla och sjuka personer. Jag har inget emot att utlandsfödda arbetar inom åldringsvården tvärtom, men det måste finnas någon som dom gamla förstår helt.
Hur som helst ringde hon upp ansvarig sköterska och jag fick prata med henne. Hon hade inte varit där men läste ur rapporten vad som hänt och sade också att Danderyd ringt dem och fått uppgifterna. Bra så långt.
När vi skulle gå fick vi förklaringen till varför ingen svarar när man ringer. Innan vi lämnade matsalen lägger sköterskan ner telefonen i en låda och går därifrån. Tacka tusan för att ingen hör om det ringer. Telefonen ska hon väl ha i fickan!
I kväll blir det ett nytt mail till enhetschefen med kopia till ansvarig på kommunen om detta.
Mamma och jag åkte hem till oss där Stefan var barnvakt åt Mathilda och Melker. Dom hade bakat en tårta i stället för den dom gick miste om hos pappa.
Mamma och jag åt lite innan vi fikade och smakade på tårtan. Sedan skjutsade jag hem mamma. Det blev jobbigt med stimmet efter en nerpressande dag.
Jag ordnade middag åt Stefan och barnen. Köttbullar med sås och potatis efter deras önskemål.
Dom åt och sedan gick vi ner till deras hus.
Jag var trött och hade känningar av arytmier.
Mathilda ville absolut inte lägga sig innan Sandra och Micke kom hem och jag var trött så jag nästan såg i kors.
Jag nattade Melker som somnade efter Hans och Greta och en stunds lyssnande på sagoband.
Vid tolvtiden var vi hemma igen och kom i säng. Jag läste en liten, liten stund innan jag slocknade.
I går skulle vi ha firat hans 83-åriga födelsedag. Men innan vi hann åka dit kom det bud om att han körts med ambulans in till Danderyd. Han var icke kontaktbar och hade hostat blod.
Jag fick slänga mig i bilen hämta upp mamma och åka direkt till Danderyd.
Eva hade kommit lite före oss och var hos pappa redan.
När vi kom in på akuten grät han och hostade otäckt. Man kunde höra hur jobbigt han hade det i bröstet samtidigt som han inte kunde hosta ordentligt. Pga av förlamingen kan han inte ta i ordentligt heller. Han var varm och verkade fortfarande inte helt kontaktbar.
Min enda tanke var att han inte skulle behöva dö så här. Han verkade ha en sådan ångest.
Att han kommer att dö inom dom närmsta åren inser vi ju men jag hoppas att det går lugnare till då.
Vi upplevde sköterskorna på akuten som snorkiga och otrevliga. Helt fel ställe att vara det på. Akuten är en plats för ångest och oro och dom frågor man ställer kanske dom inte kan svara på men dom får absolut inte vara otrevliga. Tyvärr har ju mamma den erfarenheten sedan tidigare just därifrån. Då när pappa kom in akut vid den stora stroken som sedan satte honom i den sits han befinner sig i idag. Då var det hon som satt i receptionen som var otrevlig.
Efter ett tag lugnade allt ner sig och pappa hostade inte lika illa. Han började titta på oss och blev mer kontaktbar.
Vi fick komma in i ett rum i väntan på läkaren. Det tog ett bra tag innan läkaren kom. Dom prover som tagits visade inget speciellt.
Läkaren ingav inte något större förtroende. Han verkade tafatt och osäker.
Dom ställde frågor som vi inte kunde svara på.
Pappa var just nu på sitt växelboende och det var när personalen skulle gå in med frukost och gratulera honom som dom upptäckte att allt inte var ok.
Vi försökte ringa till äldreboendet för att få veta mer om hur det varit på morgonen men fick inget svar. Både Eva och mamma ringde upprepde gånger och Eva lämnade meddelnde på telefonsvararen men ingen hörde av sig.
Detta att dom aldrig svarar i telefonen har jag mailat den ansvarige chefen på äldreboendet om, men har ännu efter en vecka inte fått någon reaktion.
Vi fick i alla fall reda på att pappa skulle få stanna kvar för observation och skulle flyttas till avdelning 73 strokeenheten. Därifrån har vi tyvärr inga trevliga erfarenheter.
Om en halvtimme skulle han flyttas. Det blev över en timme. Men det får man väl vara nöjd med. Vi hade ju bara varit på akuten i tre timmar.
På strokeavdelningen möttes vi av Niklas som var sköterska och han var jättetrevlig. Pappa fick ett rum och han var ledsen när han insåg att han skulle bli kvar. Usch vad det är jobbigt att lämna någon som är ledsen och helt maktlös själv. Lilla pappa vad jag önskat att du sluppit allt detta. Du som en gång i tiden gjort så himla mycket och nu inte kan göra någonting nästan.
Vi kunde inte göra mer så det var bara att åka hem. Mamma och jag åkte till hans växelboende för att försöka få mer uppgifter om hur morgonen varit. När vi kom in såg vi inte en människa. Vi gick in i pappas rum och tittade. Ingen såg oss och vi kunde ha varit vilka som helst som var där för att stjäla. Längst inne i hörnet på matsalen hittade vi två ur personalen. Den ena satt väl dold i en liten nisch bakom köket och pratade i telefon och den andra satt vid en bänk och åt på något som hon snabbt stoppade undan när hon fick syn på oss.
Jag sa att vi försökt ringa ett antal gånger men att ingen svarat. Vad konstigt sade dom. Vi försökte få veta hur det varit på morgonen. Pga av språksvårigheter svarade sköterskan bakvänt. Jag tycker nog att det vore bra om åtminstone en ur personalen kan perfekt svenska när man ska ta hand om så gamla och sjuka personer. Jag har inget emot att utlandsfödda arbetar inom åldringsvården tvärtom, men det måste finnas någon som dom gamla förstår helt.
Hur som helst ringde hon upp ansvarig sköterska och jag fick prata med henne. Hon hade inte varit där men läste ur rapporten vad som hänt och sade också att Danderyd ringt dem och fått uppgifterna. Bra så långt.
När vi skulle gå fick vi förklaringen till varför ingen svarar när man ringer. Innan vi lämnade matsalen lägger sköterskan ner telefonen i en låda och går därifrån. Tacka tusan för att ingen hör om det ringer. Telefonen ska hon väl ha i fickan!
I kväll blir det ett nytt mail till enhetschefen med kopia till ansvarig på kommunen om detta.
Mamma och jag åkte hem till oss där Stefan var barnvakt åt Mathilda och Melker. Dom hade bakat en tårta i stället för den dom gick miste om hos pappa.
Mamma och jag åt lite innan vi fikade och smakade på tårtan. Sedan skjutsade jag hem mamma. Det blev jobbigt med stimmet efter en nerpressande dag.
Jag ordnade middag åt Stefan och barnen. Köttbullar med sås och potatis efter deras önskemål.
Dom åt och sedan gick vi ner till deras hus.
Jag var trött och hade känningar av arytmier.
Mathilda ville absolut inte lägga sig innan Sandra och Micke kom hem och jag var trött så jag nästan såg i kors.
Jag nattade Melker som somnade efter Hans och Greta och en stunds lyssnande på sagoband.
Vid tolvtiden var vi hemma igen och kom i säng. Jag läste en liten, liten stund innan jag slocknade.
Så var det då lördag....
.... och jag vill stoppa tiden. Helgerna går så fort även om jag var ledig i går så känns det som om helgen rusar på.
Barnvaktandet i går gick hur bra som helst. Han är verkligen lätt att handskas med den lille godingen. Det var inga som helst problem att vi inte setts på 14 dagar.
När mamma och pappa gick vinkade han bara och pussade mamma. Sedan lekte vi en stund innan Sandra, Mathilda och Melker kom och hälsade på.
Dom stannade inte så länge eftersom Max började bli trött. Vi fikade och lekte lite och efter någon timme så åkte dom hemåt. Max och jag lekte vidare en liten stund innan jag satte på honom pyjamas och fixade välling. Vi lade oss i hans säng och hans somnade nästan direkt efter att vällingen var urdrucken.
Det var så kul att iaktta honom när han lekte. Barn som är så mycket för tidigt födda som han är kan ju få koncentrationssvårigheter mm. Men han kan sitta och pyssla med samma sak en lång, lång stund. Han satt och försökte balansera med en bil som han lastat på en annan bil och få den att stanna kvar medan han körde ner för en backe på sitt leksaksgarage. Det var så kul att se hur koncentrerad han var.
Vi byggde briojärnväg och även där pysslade han länge med att få tåget att gå på rälsen.
Han hade blivit så mycket liten kille och inte bebis på bara dom här senaste veckorna. Även om han fortfarande är väldigt liten till växten.
Strax före elva kom även Stefan. Han har varit i TYskland och tog en taxi från Arlanda direkt dit i stället för hem. Det är alltid skönt med lite sällskap när man är barnvakt.
Sandra och Nicklas kom hem efter halv ett och vid ett var vi på väg hem.
Imorse sov jag till halv tio! Stefan hade redan gått upp då och fixat frukost.
Nu har han och hjälper Sandra och Micke med att kapa plattor till deras trädgård.
I kväll blir det Tyrol och A Tribute till Elvis där Richard som var plåtis hos oss tidigare alltså ska sjunga.
Och! Jag fick tag på en hissgardin i går.
Jag hade berättat för mamma om min jakt på gardin och att jag varit i Väsby men att butiken som flyttat inte öppnat ännu. Då sa hon att dom fortfarande har öppet i Märsta då och då och säljer ut lagret. Så när jag upptäckte att jag inte hade något kaffe hemma och beslöt mig för att och handla det tog jag först en tur förbi Jysk. Men dom hade inga hissgardiner. Sedan chansade jag på att åka förbi butiken och den var öppen och dom hade två hissgardiner kvar i rätt storlek för halva priset! Jag köpte även en gardingstång, också den för halva priset.
Barnvaktandet i går gick hur bra som helst. Han är verkligen lätt att handskas med den lille godingen. Det var inga som helst problem att vi inte setts på 14 dagar.
När mamma och pappa gick vinkade han bara och pussade mamma. Sedan lekte vi en stund innan Sandra, Mathilda och Melker kom och hälsade på.
Dom stannade inte så länge eftersom Max började bli trött. Vi fikade och lekte lite och efter någon timme så åkte dom hemåt. Max och jag lekte vidare en liten stund innan jag satte på honom pyjamas och fixade välling. Vi lade oss i hans säng och hans somnade nästan direkt efter att vällingen var urdrucken.
Det var så kul att iaktta honom när han lekte. Barn som är så mycket för tidigt födda som han är kan ju få koncentrationssvårigheter mm. Men han kan sitta och pyssla med samma sak en lång, lång stund. Han satt och försökte balansera med en bil som han lastat på en annan bil och få den att stanna kvar medan han körde ner för en backe på sitt leksaksgarage. Det var så kul att se hur koncentrerad han var.
Vi byggde briojärnväg och även där pysslade han länge med att få tåget att gå på rälsen.
Han hade blivit så mycket liten kille och inte bebis på bara dom här senaste veckorna. Även om han fortfarande är väldigt liten till växten.
Strax före elva kom även Stefan. Han har varit i TYskland och tog en taxi från Arlanda direkt dit i stället för hem. Det är alltid skönt med lite sällskap när man är barnvakt.
Sandra och Nicklas kom hem efter halv ett och vid ett var vi på väg hem.
Imorse sov jag till halv tio! Stefan hade redan gått upp då och fixat frukost.
Nu har han och hjälper Sandra och Micke med att kapa plattor till deras trädgård.
I kväll blir det Tyrol och A Tribute till Elvis där Richard som var plåtis hos oss tidigare alltså ska sjunga.
Och! Jag fick tag på en hissgardin i går.
Jag hade berättat för mamma om min jakt på gardin och att jag varit i Väsby men att butiken som flyttat inte öppnat ännu. Då sa hon att dom fortfarande har öppet i Märsta då och då och säljer ut lagret. Så när jag upptäckte att jag inte hade något kaffe hemma och beslöt mig för att och handla det tog jag först en tur förbi Jysk. Men dom hade inga hissgardiner. Sedan chansade jag på att åka förbi butiken och den var öppen och dom hade två hissgardiner kvar i rätt storlek för halva priset! Jag köpte även en gardingstång, också den för halva priset.
Härliga fredag....
I morse tog jag sovmorgon och klev inte upp förrän klockan åtta.
Det blev en lugn och skön frukost med DN som sällskap.
Sedan klädde jag mig och tog en promenad till sonens verkstad för att hämta min nyservade bil.
Nicklas, Andreas (Julle) och Stefan
Det blåste ganska kyliga vindar och när jag nästan var framme kom regnet.
Dom hade storstädning av verkstaden när jag kom och i kundmottagning satt min kära svärdotter Sandra Ö.
Lille Max var på dagis helt ensam. Lille lille skrutten har blivit dagisbarn.
Efter en massa pratande tog jag min bil och åkte vidare mot Väsby Centrum. Jag hade tänkt att jag skulle köpa en hissgardin till det rum som vi fortfarande kallar Sandras men som numera är en form av träningsrum. Vårt stora löpband står där.
Den enda butiken här i Märsta som haft den typen av gardiner har flyttat just till Väsby. Dessutom finns Hemtex där.
Men butiken som flyttat hade inte öppnat ännu och Hemtex hade inga sådana gardiner längre.
Jag tittade också på nya skor. Jag vill ha någon typ av loafers men sånt finns inte i vanliga skobutiker längre. Det verkar bara vara skor med höga klackar eller gympaskor.
Det blev bara några småsaker från Claes Olson och lite mat från ICA.
På hemvägen stannade jag till i Rosersberg och köpte en gudomligt god strömmingsklämma för 45 kr. Tunnbröd med stektpotatis, nystekt strömming, hackad rödlök och en god dilldressing. Jag tog med den hem och åt till lunch.
Så gott!
Nu är det snart dags att åka ut till Max och leka lite med honom innan mamma och pappa drar iväg på middag på tu man hand.
Det blev en lugn och skön frukost med DN som sällskap.
Sedan klädde jag mig och tog en promenad till sonens verkstad för att hämta min nyservade bil.
Nicklas, Andreas (Julle) och Stefan
Det blåste ganska kyliga vindar och när jag nästan var framme kom regnet.
Dom hade storstädning av verkstaden när jag kom och i kundmottagning satt min kära svärdotter Sandra Ö.
Lille Max var på dagis helt ensam. Lille lille skrutten har blivit dagisbarn.
Efter en massa pratande tog jag min bil och åkte vidare mot Väsby Centrum. Jag hade tänkt att jag skulle köpa en hissgardin till det rum som vi fortfarande kallar Sandras men som numera är en form av träningsrum. Vårt stora löpband står där.
Den enda butiken här i Märsta som haft den typen av gardiner har flyttat just till Väsby. Dessutom finns Hemtex där.
Men butiken som flyttat hade inte öppnat ännu och Hemtex hade inga sådana gardiner längre.
Jag tittade också på nya skor. Jag vill ha någon typ av loafers men sånt finns inte i vanliga skobutiker längre. Det verkar bara vara skor med höga klackar eller gympaskor.
Det blev bara några småsaker från Claes Olson och lite mat från ICA.
På hemvägen stannade jag till i Rosersberg och köpte en gudomligt god strömmingsklämma för 45 kr. Tunnbröd med stektpotatis, nystekt strömming, hackad rödlök och en god dilldressing. Jag tog med den hem och åt till lunch.
Så gott!
Nu är det snart dags att åka ut till Max och leka lite med honom innan mamma och pappa drar iväg på middag på tu man hand.
Torsdag.......
Sista arbetsdagen denna vecka är avklarad. I morgon är jag ledig. Det är så skönt med lediga fredagar. Det skulle vara skönt med varje fredag men nu är det varannan.
I dag efter jobbet åkte jag och betalade Stefans klippning innan jag åkte hem till mamma och pappa. Där bjöds jag på köttbullar, sås, potatis, lingon och sallad.
Jag stannade ett par timmar och åkte sedan hem.
I morgon ska jag ta en promenad och hämta hem min nyservade bil. Sedan på kvällen ska jag vara barnvakt till Max-skruttisen. Det var ett tag sedan vi sågs nu så det ska bli så kul.
På lördag ska vi på Tyrol och se A Tribute to Elvis. Vår förra plåtis Richard ska vara med och sjunga.
Det är så kallt! Jag fryser! Jag har faktiskt slagit på värmen. Det brukar man inte behöva göra så här tidigt i september.
På TV grillar Per Morberg en hel oxfilé i sitt utekök. Ett sånt vore inte så dumt......
Skogspromenad....
Efter jobbet idag åkte jag till Eurostop och köpte mig ett par nya jeans. Jag handlade även lite mat på Maxi.
När jag just kommit hem ringde Melker och frågade om jag ville gå med dom ut på en promenad i fårhagen. Klart jag ville. När jag ätit gick jag ner på deras gata och där mötte jag Mathilda och Melker och strax efter kom även Sandra. Vi gick över vägen och in i skogen.
Det var riktigt skönt ute.
Vi gick den långa stigen som vi tidigare gick varje morgon.
Melker plockade blommor till mig och Mathilda plockade till Sandra.
När jag går där i skogen kan jag ibland känna en sån lyckokänsla över att vi bor så nära naturen och att jag överhuvudtaget kan ta mig ut och gå. Det är ju inte alla förunnat tyvärr. Jag hoppas att jag aldrig glömmer att uppskatta det.
Efter promenaden följde jag med dom hem för att titta i en katalog från WWF som Mathilda ska sälja prylar ur. I stället för jultidningar. Jag beställde doftljus och en kokbok.
Väl hemma igen har jag gjort en lasagne som står i ugnen. Det får bli matlåda i morgon.
När jag just kommit hem ringde Melker och frågade om jag ville gå med dom ut på en promenad i fårhagen. Klart jag ville. När jag ätit gick jag ner på deras gata och där mötte jag Mathilda och Melker och strax efter kom även Sandra. Vi gick över vägen och in i skogen.
Det var riktigt skönt ute.
Vi gick den långa stigen som vi tidigare gick varje morgon.
Melker plockade blommor till mig och Mathilda plockade till Sandra.
När jag går där i skogen kan jag ibland känna en sån lyckokänsla över att vi bor så nära naturen och att jag överhuvudtaget kan ta mig ut och gå. Det är ju inte alla förunnat tyvärr. Jag hoppas att jag aldrig glömmer att uppskatta det.
Efter promenaden följde jag med dom hem för att titta i en katalog från WWF som Mathilda ska sälja prylar ur. I stället för jultidningar. Jag beställde doftljus och en kokbok.
Väl hemma igen har jag gjort en lasagne som står i ugnen. Det får bli matlåda i morgon.