-

Hej!

Jag beklagar att situationen har blivit som den har blivit men vår roll är att ta tillvara även Svens intressen.

Jag tror också att det skulle vara bra att träffas men jag föreslår att vi träffas på Ärlinghem 11:15. Vi kan prata själva först och därefter träffa Sven.

Jag svarar:

Jag kan inte se att det är att tillvarata pappas intressen att skicka hem honom i denna situation. Nu har min syster blivit sjuk och kan inte delta i något möte. Jag ska försöka se om jag kan ta med mamma till ett möte på Ärlinghem kl. 11,15.

Glömde en fråga och skickar ytterligare ett mail:

Glömde att fråga. Vem ska tillvarata mammas intressen? Har hon en egen biståndshandläggare?

Svar:

Hej!

Vi ska naturligtvis se till bådas situation. Vi ses på Ärlinghem som planerat och hoppas att vi ska få ett bra möte.

När jag kommer till mamma ringer biståndshandläggaren och jag är riktigt arg. Jag är ingen argsint person normalt. Tvärtom är jag ganska konflikträdd. Jag försöker återigen förklara situationen för henne. Ett par gånger säger jag, men snälla människa, då säger hon till slut: jag heter L.... G....... OK. Snälla L försöka att förstå vad jag säger......

Mamma har under morgonen pratat med sin husläkare som säger att det inte är en bra idé att ta hem pappa. Kvinnan som kommer från hemtjänsten för att hjälpa mamma säger samma sak. Dessutom talar hon om att dom i dag är tre man korta. När jag säger att man sagt att pappa ska få hjälp varannan timma undrar hon hur det ska gå till. Det finns inte personal nu och det är jättesvårt att få tag på ny personal.

Jag gör frukost till mamma så att hemtjänsten bara behöver bädda idag.

Jag skruvar ihop pallen Sune till mamma. Den ska hon ha som stöd om hon behöver göra något vid köksbänken.

Jag betalar lite räkningar åt henne och beställer en begravningsblomma till min morbror som ska begravas på fredag.

Sen går jag och hämtar bilen, då kommer nästa smäll:

I mitt stressade tillstånd i morse glömde jag att lägga parkeringstillståndet i bilfönstret.

500 kr i böter. Har inte vågat berätta det för mamma. Hon har nog med samvetskval över vad hon "ställt till med"

Får in mamma och efter lite trixande även rullatorn i bilen och vi åker ner till pappas boende.

Jag släpper av mamma och åker och parkerar bilen. När jag kommer in står mamma och pratar med sjukgymnasten A (som är min chefs fru). Hon känner till pappa sedan några år tillbaka. Även hon säger nu till biståndshandläggare att mamma inte kan ta hem pappa.

Vi går in i ett mötesrum. Där finns förutom bitåndshandläggaren, samordnaren för myndighetsgruppen, enhetschfen på boendet och en ur personalen. Hon börjar med att berätta hur mycket pappa besöker toaletten och att det blivit värre efter mammas skada. Jag tror att det hon säger ska ge biståndshandl. ännu mer anledning att skicka hem pappa, men det hon sedan fortsätter att berätta ger istället oss stöd. Han går på toaletten ca 4 ggr varje timma och om han inte får hjälp direkt eller blir förstådd blir han ledsen och ibland agressiv. När vi pratat ett tag säger jag att nu vill vi prata med pappa i enrum först, sedan kan dom också få prata med honom. Jag går och hämtar honom och vi går in på hans rum. Han vill sitta nära mamma och hålla henne i handen. Vi förklarar läget och berättar att han inte kan komma hem just nu. Han blir ledsen och frustrerad och börjar skaka mammas hand i ilska. Jag frågar om han kan tänka sig att åka hem och vara ensam med hemtjänst. Nej det kan han inte.

Efter en stund går vi tillbaka till mötesrummet.

Jag redogör för vad vi pratat med pappa om. samordnaren pratar med pappa och äntligen inser hon att han inte förstår vad hon säger.

Nu är pappa arg. Han blänger på alla som sitter i rummet och vänder rullstolen och åker ut. Vi får dem till slut att gå med på att han stannar där dom två veckor han skulle ha varit hemma + dom två ordinarie veckorna. 1 månads frist för mamma alltså.

Jag säger åt biståndshandläggaren att jag inte kan förstå varför hon hade så bråttom att åka ner till pappa och ge honom de olika alternativen innan vi hade hunnit prata med honom och berättat. Hon kom med den ena bortförklaringen efter den andra och jag kunde slå hål på varenda en. Hade hon lugnat sig så hade det kanske inte behövt bli så här traumatiskt för pappa eller oss anhöriga.

Efter mötet gick vi tillbaka till pappas rum. Han var arg och bevärdigade oss inte med en blick. Han bara fräste.

Han åkte med till dörren men varken vinkade eller tittade på oss. Det är fruktansvärt tråkigt att behöva lämna honom i det tillståndet.

När vi kom hem till mamma var hon så trött att hon var tvungen att lägga sig en stund. Jag gick och köpte kvällstidningen och en varsin liten semla och fixade sedan sen lunch åt oss. När jag diskat undan tog jag mig an hennes stryktvätt. Vid fyratiden lämnade jag henne och åkte hemåt.

I näst ainlägg ska jag skriva om något roligare. Vår trevliga helg vid Kungsberget.

2011-03-07 @ 19:11:25 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Ledsen, arg och trött....

Jag trodde i min enfald att du/ni efter nedanstående e-postbrev som jag skickade till xxxxxxxx i torsdags, fått klart för dig/er att det är en omöjlighet för mamma att ta hem pappa just nu. Att du då under fredagen ringer hem till min mamma, som är 81 år gammal och mitt i det trauma hon befinner sig i efter sin skada, säger att "det är väl hans hem också" när hon säger att pappa inte kan komma hem just nu. Att du dessutom frågar henne om det är henne han vill hem till eller hemmet det är rent ut sagt oförskämt, oproffesionellt och mycket okänsligt. Du ska inte tro att det är en lätt situation som mamma befinner sig i. Hon oroar sig dag och natt över vad hon "ställt till med" genom att trilla och bryta lårbenet. Mamma har under lång tid i stort sett ensam tagit hand om pappa. När hon nu behöver återhämta sig efter skadan och plats finns för pappa på Ärlinghem så vore det väl inte mycket begärt om ni inte förstör det genom att ställa ledande frågor till pappa när ni vet att han endast kan ett ord och det är: Ja. Vi är oerhört besvikna över det sätt du/ni har hanterat detta på.

Vi har också fått ytterligare bevis på hur illa hemtjänsten fungerar. Efter mammas hemkomst från rehab fick hon själv ringa upp hemtjänsten, där fick hon först till svar att dom inte hade några anteckningar på att hon skulle ha hjälp. Däremot att pappa skulle ha utökad hjälp. Varför skulle vi lita på att han får den hjälp han behöver då? Dessutom har det sagts att hemtjänsten skulle komma varannan timma. Det räcker inte. Nu har läkaren, de från hemtjänsten som varit hos mamma och distriktssköterskorna hon har kontakt med alla sagt att det vore en mycket dålig idé att ta hem pappa.

Vi tycker dessutom att det är mycket olyckligt att du på detta sätt i princip ställer övriga familjen mot pappa. Vi älskar våra föräldrar och vill att dom ska ha det så bra det bara går och just nu är det bästa för båda två att mamma i lugn och ro får återhämta sig och samla krafter så att hon kan ta hand om pappa igen. Vi ska inte behöva ta den striden med honom. Hade du bara sagt till pappa när du träffade honom att som situationen ser ut nu så kan du inte åka hem. Men så fort xxxx har återhämtat sig och mår bättre återgår det till det normala igen. Då hade du besparat oss alla många oroliga dagar och nätter. Jag har mycket svårt att tro att det varit att begå tjänstefel som du sa till min syster. På kommunens hemsida under äldrevård kan man läsa följande under rubriken

1.1 Hjälp i hemmet:

"Den enskilde ska där det är möjligt beredas medverka vid utformningen av insatserna. Han/hon samråder med

omvårdnadspersonalen kring genomförandet av insatserna"

En omöjlighet för pappa, då han inte kan tala och göra sig förstådd och dessutom ofta inte förstår vad man säger. Om inte vi i familjen efter fem år förstår vad han vill så har jag mycket svårt att tro att någon som för första gången träffar honom förstår honom.

Vidare står det under rubriken 1.7 Korttidsplats:

Syfte:

Korttidsplats kan erbjudas

- när brukaren efter vistelse på sjukhus behöver utredas med avseende på

möjlighet att återgå till ordinärt boende

- när brukaren har ett tillfälligt ökat omvårdnadsbehov

- när anhörig endast orkar åta sig en del av vårduppgiften (korttidsplats med

regelbundna intervaller)

- när anhörig av akuta skäl behöver lösas av

- som en möjlighet till avlastning för anhöriga.

Kriterier:

Korttidsplats kan beviljas när behoven inte kan tillgodoses i ordinärt boende.