Jag for upp ur sängen och in i väggen mellan dörren och vår byrå där jag dråsar ner på golvet.

Jag tog mig upp och ut i tv-rummet där telefonen låg.

Det var mamma. Pappa hade trillat ur sängen och slagit upp ögonbrynet mot sängbordet. Hon vaknade av en duns och att han skrek till.

Mamma larmade hemtjänsten och jag fick prata med en manlig hemtjänstpersonal. Pappa hade slagit upp ett jack vid ögonbrynet som blödde ymningt. Dom hade larmat ambulans. Han sa att för övrigt verkade pappa som vanligt.

Jag pratade med mamma igen och bad henne ringa mig när ambulansen dök upp så jag fick höra vad dom skulle göra.

Jag satte mig i köket med en kopp te. Passade på att sätta igång en maskin med tvätt och väntade, och väntade. När det gått 40 min ringde jag upp igen. Nej ingen ambulans hade kommit. Han jag pratat med tidigare hade gått ut för att titta efter den. Jag pratade med mamma i ytterligare 10 min, men ingen ambulans kom. Vi lade på och hon lovade att ringa när dom kom.

Någon kvart senare ringde hon och sade att dom skulle åka till Danderyd och att hon följde med. Jag frågade om hon verkligen behövde det. Hon med sitt skadade ben. Hon skulle ju inte kunna göra något i alla fall. Om ambulanspersonalen fick veta allt dom behövde så kunde ju dom meddela akuten. Men hon stod på sig och ville absolut inte släppa iväg honom ensam.

Jag gick och lade mig igen men hade väldigt svårt att somna om igen. Jag låg mest och oroade för mamma. Pappa visste jag ju att han skulle hjälp men mamma och hennes ben. Hur skulle hon komma hem om pappa blev inlagd. Jag grubblade en hel del på hur i hela friden jag kunde raml in i väggen som jag gjorde när jag for upp. En hastig tanke var att jag fått en TIA eller nåt men jag kom ju upp och vidare på en gång igen. Till slut somnade jag i alla fall och drömde något konstigt om mammas lägenhet. Som var så utstyrd med konstiga saker och gardiner och det satt e liten tant där som hade någon ansvar. Konstigt var det.

Jag väcktes av att telefonen ringde igen. Det var mamma som meddelade att nu var dom hemma. Klockan var då 9,30. Dom hade tillbringat hela natten på akuten. Mamma sittandes i en stol. Inte så bra för hennes skadade lårben. 2½ timma fick dom vänta på en hemtransport. Pappa var sydd på tre ställen runt höger öga som är igensvullet.

Som tur är var det redan planerat att Eva skulle komma idag. Det känns ju bra att hon hjälper mamma nu när jag har varit kräksjuk och ska hålla mig undan dem. Även om karensen är över så tar vi det säkra före det osäkra.

Idag mår jag ganska bra. Magen börjar stabilisera sig och bli mer normal. Det känns skönt.