Hemresa
Sista solstrålarna på Florida mark
När vi kom till Chicago hann vi inte så mycket innan det var dags att boarda SAS-planet hem till Sverige och Arlanda. Även denna gång blev vi uppgraderade och fick sitta i SAS Plus. Gott om benutrymme och varm mat. Måste säga att maten både dit och hemresan var sådär. Då har chartermaten varit bättre. Åströms som satt i SAS Go fick ännu sämre kall mat. Vi hade sagt att vi inte skulle sova något på första delen av resan för att kunna sova över Atlanten. Jag tittade Hallonbåtsflyktingen innan maten. När det sedan släcktes ner och det var dags att sova var det stört omöjligt. Det kröp i mina ben och jag kunde inte somna. Jag höll på att bli galen. Jag var så trött och runt omkring mig sov folk. Jag lyckades slumra till någon halvtimma. Det var allt. Vi landade på tid på Arlanda. Alla fick sina väskor. Utom jag! Men va fasen! Jag var så trött och ville bara hem. Nu fick vi ställa oss i kö för att anmäla den försvunna väskan. Det tog över en timma innan vi kom ut till Eskil som väntade på oss. När vi kom hem bestämde vi oss för att bara vila en timma. Jag hade fortfarande svårt att koppla av och slumrade till efter 45 min.
På eftermiddagen ringde dom och meddelade att min väska skulle komma mellan 20 och 23. Vi väntade och väntade. Jag var så trött! En minut i 23 kom den. Jag stöp i säng och somnade direkt. Sov sedan i nio timmar utan att vakna en enda gång.
Vi hade en fantastisk resa. Och vi kommer helt säkert att göra fler såna resor.
Besök på Polar Bakery och Orlando
Istället för att äta dyr frukost på hotellet åkte vi tiil ett ställe som Sandra hört talats om och som heter ihop. Där kunde man plocka ihop sin frukost lite som man ville. Det blev gröt, banan, bacon och äggröra för mig. 
När vi skulle åka fick vi se det här anslaget i recptionen. Sandra var dagens gäst! Kul! Hon fick en påse med choklad och lite annat i present.
Jag åt en god kyckling med potatismos. Stefan åt revbensspjäll.
På vägen tillbaka till hotellet passerade vi "vårt" Walmart. Vi handlade med oss några paket med snabbgröten som vi ätit till frukost. Väl på hotellet började vi packa inför hemresan.
Efter det tog vi oss mot West Palm Beach där vi besökte en webbkompis, sedan massor av år, till Sandra. Jag har också följt henne via hennes blogg sedan hon och hennes familj flyttade dit från Sverige. Nu arbetar hon på ett konditori som heter Polar Bakery och som säljer skandinaviska bakverk och bröd.
Kul att se och prata med henne i verkligheten. Vi fikade. Stefan och Melker delade på en prinsessbakelse och jag tog en chokladboll.
Efter någon halvtimme tackade vi för oss och åkte vidare mot Orlando.
När vi närmade oss hotellet bröt ett oväder ut. Det regnade och blåste.
Vi kom fram till vårt hotell i närheten av flygplatsen. Checkade in och väntade på att det skulle lugna ner sig.
Sandra hade planerat att överraska barnen med middag i Down Town Disney. Vi hakade på.
Det var inte speciellt långt till Down Town Disney men vi hamnade i långa, långsamtgående köer. Efter nästan en timma var vi framme. Regnet hade nästan upphört när vi gick till Planet Hollywood där vi skulle äta.
Jag åt en god kyckling med potatismos. Stefan åt revbensspjäll.
Efter maten strosade vi runt bland alla butiker i någon timma. Nu hade regnet upphört helt och det var varmt och fuktigt. Det var väldigt mycket folk i rörelse.
På vägen tillbaka till hotellet passerade vi "vårt" Walmart. Vi handlade med oss några paket med snabbgröten som vi ätit till frukost. Väl på hotellet började vi packa inför hemresan.
Fort Lauderdale via Miami
Efter frukost checkade vi ut och lastade in oss i bilarna och påbörjade resan upp mot Fort Lauderdale. Vi hade tänkt stanna till och bada på Miami Beach. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Att hitta parkering för två bilar var omöjligt. Vi var inte så sugna på att ställa bilarna för långt bort med tanke på packningen. Det fick bli en sakta färd längs med stranden på Ocean Drive. Ett snabbt kisstopp för herrarna i sällskapet också innan vi åkte vidare.
På väg in i Miami
Ocean Drive Lånat bild från Sandra
Vi var lite tidiga till hotellet i Fort Lauderdale men rummen var klara.
Vi fick ett rum med fin utsikt.
Vi lastade in bagaget och åkte vidare till Sawgrass Mills. Ett enormt köpcentra. Som tur var inomhus. Det var fruktansvärt hett ute. Vi började med att äta lunch i food courten. Stefan och jag delade på en jätteportion kinamat. Efter det delade vi upp oss. Sandra och Mathilda, Micke och Melker, Stefan och jag. Vi planerade att träffas på ett cheesecake cafe efter ett par timmar. Med resarvation från vår sida. Vi kanske hade gett upp då.
Det var otroligt stort med massor av butiker. Vi hade ingen aning om vart vi skulle börja. Jag har svårt att gå i butiker där det hänger packat med kläder i en enda röra. Det enda jag var ute efter var någon topp till mamma. Till slut hittade jag två som jag trodde att hon kanske skulle gilla. Hela tiden kändes det konstig i mitt höger knä. Det stramade på ett konstigt sätt. När jag tittade ner på mitt ben hade jag en stor svullnad strax nedanför knät och en bit ner på smalbenet. Inget som gjorde ont men det kändes stelt och stramt.
Jag sms:ade Sandra att vi gav upp sedan åkte vi tillbaka till hotellet igen. Vi gick upp på rummet och lämnade det vi handlat och bytte om till badkläder. Sen gick vi ner till poolen. Badade och solade. Så härligt. Vi slog till med en varsin GT. På kvällen åt vi middag i poolbaren.
Fick ett sms från Sandra att de också givit upp. Ett par timmar innan stängning!!!
Efter middagen gick vi upp till de andra och fick en liten visning av alla fynd de gjort.
Sedan var det dags att gå och lägga sig.
Key Largo
På morgonen var Stefan och jag tidiga till frukosten. Det var buffe. Samma som på alla hotell vi bott på. Det fick bli äggröra och bacon igen för mig. Eftersom vi var tidiga hade servitörerna inte så mycket att göra. Det var nästan så att jag kände mig övervakad. De stod bara och väntade på att man ätit färdigt så var dom där och tog undan fat mm.
Efter frukost gick vi upp och plockade ihop. De andra badade en stund.
Vid utcheckningen ville dom ha 20$ i resortavgift för wifi på rummet, shuttelbuss till stan och vatten på rummet. Shuttlebussen fungerade ju sådär, vattnet på rummet existerade inte och wifi fungerade halvdant. Sandra vägrade betala den och så även vi.
Innan vi åkte satt vi på parkeringen och åt upp Key Lime pajerna innan vi åkte vidare.
På vägen upp regnade det till och från så vi hoppade över badstopp och åkte direkt till hotellet.
Vi var framme vid tvåtiden. Då var bara vårt rum färdigt. Vi lassade in all bagage där. Stefan, Sandra och jag åkte till Publix och handlade mat. De andra var kvar och badade.
När vi ätit lite lunch gick vi ner till den lilla stranden. Alla stod och tittade ner i ån som gick längs hotellet och mynnade ut precis vid badplatsen. Där kom en sjöko "Manatee" sakta flytande strax under vattenytan.
En sjöko.
Resten av dagen och kvällen tillbringade vi på hotellet. Badade och slappade.
Kvällen bjöd på en fantastiskt vacker solnedgång.
Hotellet visade sig vara ett mindre zoo. På parkeringen och på gräsmattorna vimlade det av leguaner i alla storlekar. Hade jag inte sett dem tidigare så hade jag nog dött när jag skulle ut till bilen för att hämta något. Då låg en stor leguan under den. Det som stack ut var den långa, smala och randiga svansen. Jag hade nog trott att det var en orm.
Stefan hämtade en banan och matade dem med. Det gillade dom. Till och med skalet slank ner.
Kvällen bjöd på en fantastiskt vacker solnedgång.
Hotellet visade sig vara ett mindre zoo. På parkeringen och på gräsmattorna vimlade det av leguaner i alla storlekar. Hade jag inte sett dem tidigare så hade jag nog dött när jag skulle ut till bilen för att hämta något. Då låg en stor leguan under den. Det som stack ut var den långa, smala och randiga svansen. Jag hade nog trott att det var en orm. Stefan hämtade en banan och matade dem med. Det gillade dom. Till och med skalet slank ner. Nästa dag åkte Stefan och jag och kollade vad det var för Delfinanläggning som låg en liten bit från hotellet. Det visade sig vara typ det vi gjorde på Discovery Cove förra året. Så det hoppade vi över. Vi badade och solade i stället.
Stefan fick ett litet nafs i stortån av en leguan som vi lockat upp till poolen.
På kvällen åkte vi till en närbelägen fiskrestaurang och åt god mat
Efter maten tog vi en sväng ner till hamnen för att titta på en båt som var med i en gammal film men den verkade vara ute vift. 
När vi kom tillbaka såg vi ett par som stod och tittade in bland träden. Vi gick dit och fick sen en liten tvättbjörn. 
Det var en otroligt vacker solnedgång även här. Key West
Vid tretiden chekade vi in på Doubletree Grand Key Resort.
När vi installerat oss på våra rum gick vi ner till poolen. Sandra höll precis på att beställa lite lunch som vi sedan åt vid våra solsängar. Det var så otroligt varm. Gott med ett glas kall öl.
Klockan fem skulle vi ta bussen in till Key West. Men Stefan och jag missade att tiden gick och plötsligt hade vi gick bussen. Mitt fel!!!
Vi tog taxi in och kom fram ungefär samtidigt som de andra.
Vi började med att fotografera oss vid monumentet vid Floridas sydligaste plats i det Kontinentala USA
Barnen vid statyn som var ett monument över att vi alla är lika (eller något liknande)
Barnen vid statyn som var ett monument över att vi alla är lika (eller något liknande)
Key West var ganska slitet och skabbigt
Huset var stängt för besökare och i trädgården pågick ett bröllop
En av alla sextåiga katter som bor i trädgården
Vi strosade lite långsamt längs huvudgatabn Duval Street.
Vi strosade lite långsamt längs huvudgatabn Duval Street.
Inne i Sloopy Joes Bar. Ernest Hemingways favorit krog.
Vi tog oss ner till Sunset Pier där alla samlas för att titta på solnedgången. Tog ett bord och beställde in lite att dricka medan vi väntade
När vi druckit upp våra drinkar och solen gått ner i havet tog vi oss upp till Duval street igen för att äta middag på Hard Rock Cafe. Det var väl ingen höjdare men vi blev mätta.
Innan vi gick lämnade Key West köpte vi med oss Key Lime Pie. Som tur var hade de även glutenfri paj.
Hotellbussen skulle hämta upp oss kl 22,30 så vi tog oss ner till hållplatsen. Men någon buss kom inte. Micke fick ringa två ggr och bråka med dem innan bussen till slut kom nästan en timme försenad.
Vi var tillbaka på hotellet strax före midnatt.
Miami och Florida Keys
Hotellet Sandra hade bokat låg en bit utanför Miami.
Äntligen rejäla sängar. Inte behöva slåss om täcket eller plats i sängen.
Trots att jag fick en hel dubbelsäng för mig själv sov jag rätt uselt.
Stefan och jag slappade på rummet en stund. Melker gick och badade. Hittade kompisar direkt.
Av dem och deras föräldrar fick vi tips om en restaurang som hette Sergios där vi och åt middag. Konstig men ganska god mat. Jag har ingen aning om vad det hette men det var någon typ av fläskkött med en stor bit knaperstekt svål ovanpå. Jag trodde det var lufttorkad skinka, men det var alltså svålen.
Efter frukost morgonen efter checkade vi ut. Packade in i bilarna och på började den långa resan ner till Key West.
Vi åkte ca 1½ timma innan vi gjorde ett första stopp. Det blev Islamorada. Lite konstig badplats. Det var liksom gluggar i buskaget efter vägen och där badade folk. Dom tog liksom sin lilla glugg där dom satte upp solskydd och matsäck. Vi stannade bara och kände lite på vattnet och tittade på utsikten innan vi åkte vidare.
Vi hittade en glugg där vi kände på vattnet och slappade en stund.
Hela 42 såna här broar passerade vi på resan ner mot Key West. Långa sträckor med havet på båda sidor.
Oerhört vackert.
Ett mycket vanligt ekipage på den här vägen. Lika vanligt som våra husvagnar på sommarvägarna.
Vi fortsatte en stund och hamnade i Marathon där vi joggade (några steg) in på McD för lite fika. Sedan åkte vi vidare till Bahia Honda State Park. Det ska vara Floridas enda naturliga strand. Även här fick man betala inträde till parkeringen. Tyvärr var det en ca 1½ m bred tångkant att gå över innan man kom ut i vattnet. Barnen vägrade bada. Fast det var inte äckligt att gå i då det var alldeles torrt. Vattnet var så klart och varmt men grunt. Sandra, Micke, Stefan och jag badade en stund. Lekte lite med den tång som flöt runt.
Detta var Atlanten
Efter en liten stund gick vi ca 100 m tvärs över vägen för att där bada i Mexikanska Gulfen.
i bildens överkant syns rester av den järnvägsbro som fortfarande går längs långa sträckor av vägen ner mot Key West
När vi badat klart tog vi oss ända ner till Key West där vi skulle bo en natt.
Solnedgång, ändrade planer och Everglades
Vår ursprungsplan var att utgå från huset i Marco Island när vi åkte till Everglades, återvända och sova en natt till, packa ihop och åka samma väg tillbaka mot Miami och Key West.
När Sandra hittade ett hotell i Miami till ett bra pris bokade hon det och vi lämnade huset ett dygn tidigare än tänkt.
Innan vi lämnade fick vi uppleva otroliga solnedgångar. Jag vet inte hur många bilder jag tog. Det var så otroligt vackert.
Även dagtid var det vackert på husets baksida
Lånar lite bilder från Sandra på husets insida:
Hejdå huset. Det blev rätt bra ändå. Men vi återvänder nog inte tyvärr.
Vi hade hört att man skulle se Aligatorer överallt längs vägarna. Men det gjorde vi inte. Jag såg någon enstaka i träsken vi åkte förbi. Vi såg även två överkörda vid vägkanten. hemma är det grävlingar som ligger påkörda. Här var det små Aligatorer. Såg även en man som låg i ett dike mitt ute i ingenstans. Det fanns inga hus i närheten, ingen busshållplats eller liknande. Höga staket mellan vägen och träsken. Funderade länge på varför han låg där. Hoppas att han väntade på någon. Det var massor av bilar framför och efter oss men ingen som verkade reagera.
Den väg vi åkte heter Tamiami Trail och går från Tampa till Miami, därav namnet. (snott av Stefan)
I en av Sandras Floridaböcker hade vi läst om en väg som heter Loop Road. Där skulle det ligga massor av Aligatorer längs vägkanterna. Efter en stunds letande stannade vi på en mack och frågade. Vi hade åkt ett par miles för långt. Vi vände tillbaka och efter att vi frågat en Sheriff som låg bakom oss hittade vi rätt.
Det var en ganska öde väg. Sheriffen åkte före oss en bit men vände sedan och vi var ensamma på vägen.
Efter några kilometer stannade vi och fick syn på en Aligator som låg i vattnet.Efter en stund kom ytterligare en. Jag hämtade några kex i bilen och slängde i. Då kom det fram en efter en och till slut var det fem-sex stycken som slogs om kexen. Sandra och Mathilda tyckte det var läskigt och valde att sitta kvar i bilen.
Vi åkte ett stycke till på vägen innan vi vände och åkte tillbaka.Två bilar till var allt vi såg.
Vi stannade vid en indianby där vi åt lite matsäck innan vi gick in i shopen och köpte glass.
Man hade Aligatorshower men sånt har vi sett tidigare och det kändes bättre att ha sett dem i sin naturliga miljö.
En vild Aligator kom simande under bron in mot shopen.
Florida 2015 - Kennedy Space, Marco Island och Midsommarafton
Dag fyra åkte vi till Kennedy Space Center. Vi åkte en bil tillsammans.
Det tog någon timma att komma dit. På ditvägen såg vi delfiner som hoppade i havet. Så mäktigt att se,
Det var inte speciellt mycket folk på Centret. Vi började med att fotografera oss med NASA klotet.
Sen gick vi runt i raketparken och tittade på raketer från olika årtionden. Vi provade på hur det var att ligga i startposition.
Sedan gick vi in i hallen med rymdhistoria. Där provsatt vi en månbil.
Efter lunchen gick vi in i Atlantis. Ett enormt museum om rymdfärjorna. Utanför står de enorma startraketerna och bränslekammaren som rymdfärjan sitter på vid uppskjutning.
Inne hängde en gammal rymdfärja i taket. Det fanns en massa prova på saker. Stefan och Micke testade en simulator där man fick känna på hur det är när färjan startar. Det skakade och vibrerade, skramlade och lät visst ordentligt.
Det fanns otroligt mycket att titta på och vi hann bara med en bråkdel. Det var hett och vi var trötta.
På hemvägen åkte vi till Cocoa Beach och badade en stund. Vattnet var otroligt varmt.
Vi åkte också till en stor Ron Jon surfbutik och handlade lite. Jag köpte en sarong då jag glömt min strandklänning hemma. Stefan köpte ett par t-shirts.
Melker i ny snygg t-shirt från Ron Jon
Vi besökte Whole food Market. En butik som satsar på naturlig och ren mat. Jättefin affär. Vi köpte med oss mat till middagen.
Nu var det dags att packa ihop våra prylar och åka vidare till nästa hus som låg i Marco Island på västkusten. Vårt första stop blev Sarasota och Siesta Beach. En bred strand med mjuk fin sand. Vattnet var över 30 grader varmt. Inte mycket svalka direkt. Vi stannade någon timma innan vi fortsatte. Vi kom fram till nya huset och det första vi ser är att vattnet i poolen är alldeles grönt. Trappstegen alldeles täckta av grön sörja. Vi blev så besvikna. Huset kändes inte lika mysigt som huset i Kissimmee heller. Det var bara att bita ihop och försöka gilla läget. Stefan kontaktade kvinnan som äger huset och berättade hur det såg ut. Hon agerade blixtsnabbt och snart kom en granne och tittade på poolen. Han satte igång reningsverket.
Det var otroligt vackert utanför huset. Speciellt vid solnedgång.
Morgonen efter kom en poolskötare och startade rengöringen. Efter en stund ändrade vattnet färg men fortfarande var det grumligt. Fram emot kvällningen var det så klart att barnen vågade bada. Dagen tillbringade vi i och omkring huset. Stefan och jag tog en promenad och tittade var beachen låg. Det var ganska långt att gå då man inte fick passera genom hotellen som låg på rad. Stranden låg nästan öde. Stranden var en blandning av snäckskal och sand och var rätt vass att gå på. På eftermiddagen gick vi tillbaka och badade en stund. Det första vi såg var delfiner som hoppade en bit ut i vattnet. Ingen av oss hann tyvärr fotografera dem. Vattnet var varmt men bottnen var vass och Melker vägrade bada. Vi gick ganska snart tillbaka igen.
Vattnet börjar bli badklart.
Den öde stranden
Stefan och Melker fiskade från bryggan. Melker fick bottennapp trodde dom. Men det visade sig vara en stor krabba. Tyvärr släppte den taget innan dom fick upp den.
Midsommarafton
Huset kändes lite trevligare vartefter tiden gick och på morgonen var poolens vatten helt klart.
Och vi badade mycket. På eftermiddagen åkte vi till en strand där det skulle finnas en barnvänlig lagun. Vi fick betala 8$ för att parkera. Sedan fick vi gå en bra bit för att komma fram till en sörjig äcklig lagun där ingen av oss hade lust att bada. Vi gick vidare nästan en km till den vanliga stranden. Alla stränder saknar service överhuvud taget. Inga omklädningsrum, toaletter eller kiosker. Efter en stund meddelade min mage att jag behövde återvända till parkeringen där det fanns en toalett. Det blev en misslyckad badutflykt. Stefan och jag tog vägen om en glassbutik och köpte glass och sorbe.
På kvällen gjorde vi varsin bakelse av glutenfri våffla, spraygrädde och bär. Vi hade frågesport. Årets midsommarfirande!
Vi hade följt midsommarfirandet hemma med regn och kyla. Då kändes det rätt skönt att vara i värmen.
