Redan i tisdags kväll kom Eva till mamma för att sova över till onsdagen. Jag åkte direkt från jobbet hem till mamma där jag bjöds på mat. Vi pratade lite om hur vi skulle lägga upp våra krav på hemtjänsten.

På onsdagen åkte jag från jobbet och direkt till pappas boende. Mamma och Eva stod utanför i solen och väntade på mig. När vi kom in satt pappa i sin rullstol precis innanför dörren och verkade vänta på oss. Han blev glad när han såg oss. Strax efter kom två biståndshandläggare och en ur personalen på boendet. Vi gick in i samma konferensrum som vi var i sist.

Efter en stund kom den som är ansvarig på hemtjänstgruppen som har hand om mamma och pappa.

Vi började prata om hur pappa hade det vilken hjälp han behövde. Efter en liten stund tänkte pappa åka iväg. När vi sa att han skulle få komma hem och jag sade åt biståndshandläggarna och de övriga att vi nog inte ska prata över huvudet på pappa så vale han att stanna kvar.

Mötet blev lugnt och vi framförde våra krav på hur det måste fungera med hjälpen om pappa ska kunna vara hemma. Vi förde även fram den kritik vi har för hur det fungerat hitills.

Tyvärr är mamma för snabb med att säga ifrån hjälp när det inte fungerar som hon vill och nu blev det mindre hjälp än vi krävt från första början. Vilket säkert fick biståndshandläggarna att le inombords. Vi får verkligen hoppas att det fungerar och att mamma inte gör sånt hon inte ska för att hemtjänsten inte kommer på en gång.

Det var en glad och lycklig pappa vi lämnade efter att vi bjudits på kaffe och hemgjord kladdkaka.

På torsdag morgon när jag kom till jobbet ordnade jag med brödet till morgonfikat innan jag gick till mitt kontor. Jag hörde att telefonen ringde men hann inte fram innan samtalet försvann. Jag såg att det var mamma så jag ringde henne direkt. Hon lät så skrovligoch eländig att jag blev rädd. Men det var ingen fara med henne hon var bara nyvaken. Dom hade ringt från pappas boende och meddelat att ambulansen var där för att hämta honom. Han hade andningssvårigheter och ryckningar i höger sida, den som är förlamad.

Dom bad oss avvakta tills dom visste vart pappa skulle föras. Det blev Danderyd som vanligt. Sedan bad dom oss ringa akuten innan vi åkte dit. Vi väntade ca 1 timme innan Eva ringde. Hon frågade om dom tyckte att vi skulle komma och det tyckte dom. Jag plockade ihop och åkte och hämtade mamma. När vi kom fram fick vi sätta oss i ett väntrum medan läkaren var inne hos pappa. När vi suttit där en stund kom Eva också. Vi fick vänta ca 15 min innan dom kom och sa att vi kunde gå in till pappa. Han blev glad samtidigt som han grät och pussade och kramade på oss.

Dom ville hålla pappa kvar för observation över natten, men som det såg ut var det ingen fara med honom.

Förmodligen får han en massa slem i halsen som han inte kan hosta upp och då får han panik. Det var samma sak som hände för några månader sen på hans födelsedag.

Vi följde med upp på hjärtavdelningen där han skulle få vara över natten.

När han kommit i ordning i sängen och skulle få sin mat gick vi. Vi stannade och åt lunch i serveringen på sjukhuset innan vi åkte hemåt. Jag lämnade av mamma och åkte tillbaka till jobbet igen.

På kvällen var det som vanligt kör.

Vi sjunger flera roliga låtar i år och det är kul.

I morse när vi vaknade hade det snöat igen. Men det var i alla fall plusgrader.

Nu får det verkligen ta och bli vår.