Efter en ganska lång sovmorgon åkte Stefan ner till fam. Åström. Han skulle hjälpa dom med en toastol som lossnat och installation av en nyinköpt diskmaskin. Sandra hade varit med Melker på närakuten för att kolla upp konstiga utslag runt hans mun. Hon misstänkte svinkoppor. Hon vet fortfarande inte vad det är. Efter närakuten åkte hon till Coop och köpte en diskmaskin. Deras gamla fanns i huset då dom köpte det och den har låtit som ett tröskverk, så det va dags för en ny. Hon är minsann inte lika velig som sin mor. Hon bara slog till.

En stund efter att Stefan gått ner till familjen gjorde jag mig iordning och följde efter. Barnen blev glada och vi busade en liten stund. Sedan var det dags för Mathilda att åka till ridskolan. Jag gick hem och ordnade lite lunch tills Stefan kom.
Vi bestämde oss för att åka till Uppsala och titta på sonen som skulle köra cross. Jag hade först inte tänkt följa med. Jag tyckte att jag kanske borde ta hand om lite annat här hemma.
När vi kommit en bit på väg ringde Nicklas och meddelade att han skulle köra b-finalen kl. 15. Det blev lite ont om tid, men vi hann.
När vi kom fram stod han redan vid startgrinden. Vi vinkade till honom och han fick syn på oss och vinkade tillbaka.
Strax därpå gick starten och som ett jehu for han iväg. Mammahjärtat darrade. Det går ju så fort! Aldrig var jag så rädd när Stefan körde. Då var jag mer rädd att han skulle tappa placeringar. Men då var jag ung och man tänkte inte på allt hemskt som kunde hända.
Banan idag var lerig och det såg jobbigt ut. Men Nicklas lyckades hålla den 4:e plats som han körde upp sig till efter några varv. Under en mikrosekund (som hans kompis Jocke sa) var han 2:a.
Mamma dvs jag, är mest glad att han tog sig i mål helskinnad. I vissa situationer är han fortfarande i mina ögon och mitt hjärta, min lille son. Trots att han nu snart fyller 31, är sambo och blivande far.
Jag är så glad att jag åkte med. Speciellt som Nicklas sa att han var orolig att vi inte skulle hinna dit innan han startade och att han blev glad när han fick se att vi stod där. Det värmde mitt modershjärta.
Efter tvävlingen åkte vi till Ikea där vi köpte en nya sop & kompostkärl att h under diskbänken. Den gamla börjar bli lite äcklig. Vi köpte även en ljusslinga, lite servetter till Mamma och en 2-pack skärbrädor (heter det så fast det är plast?)
Sedan åkte vi till Bauhaus där vi tittade på klinkers och kakel till vår gästtoa som ska fixas i början på nästa månad.
Det blir nog ett grafitgrått golv och vita väggar. Kakel upp på drygt halva väggen. Sedan ska vi nog ha någon blå eller turkos avslutningskant på kaklet.
På coop köpte vi lite frukt och grönt mm innan vi begav oss hemåt igen.
Jag lagade mat. Sovlaki enligt Fredrik Pauluns bok - Blodsockerblues i köket. Till det åt vi potatisklyftor och färdigköpt tzatziki. Den var helt ok efter att jag rivit ner lite mer färsk gurka.
Nu börjar söndagen lida mot sitt slut. Jag skulle behöva en dag till i helgerna. Det är så mycket jag skulle vilja hinna coh samtidigt skulle jag bara vilja såsa runt halva dagarna. Den ekvationen går inte ihop.
Men den dagen jag vinner på lotto! Då vet jag vad jag ska göra! I går vann jag 25 kr på mitt 10-veckors lotto
.

Här står han och väntar på startsignalen, vår stora "lilla" son. Närmast kameran står han med nr. 1177 på
nummerplåten.


Och här står hans mamma och väntar spänt på starten.


Så faller grinden och Nicklas kommer iväg bra.


Här kommer han i flygande fläng.


Smidigt och säkert tar han sig över hoppen.


Efter 15 min och två varv går han i mål på 4:e plats.
Här kommer en väldigt trött son efter avslutat heat.


Trött men glad snackar han lite med kompisarna om dagens lopp.


Och här står en smutsig crosshoj och väntar på att få en välgörande dusch.