I fredags slutade Stefan tidigare. Vi träffades på Coop och handlade lite. Sedan åkte vi hem och fikade och fixade lite. Stefan byggde färdigt en trappa utanför den nya altandörren.


Vid fem ringde det på dörren. Utanför stod Mathilda. Bus eller godis sa hon. Vi svarade bus (som vi blivit instruerade). Vi blev tillsagda att stänga dörren. Sedan ringde hon på igen. När vi öppnade låg det ett meddelande utanför.  Titta i kylskåpet stod det. På pappret låg också en giftgrön marsipanorm. Vi tog pappret och gick och öppnade kylskåpet. Och ve och fasa. På en tallrik låg 5 avhuggna och blodiga fingrar som Sandra smugit in och ställt där. Utanför fönstret stod Mathilda och Melker och kikade in för att se hur rädda vi blev. Busungar. När dom ringde på dörren nästa gång var vi så klart tvungna att svara godis när hon frågade.
Dom stannade och åt middag med oss. Efter middagen skulle Mathilda visa att hon kunde stå på händerna, men hon ramlade och slog näsan i golvet så att hon började blöda näsblod. Lilla Skruttan. Senare hittade hon och Stefan ett långt hopprep. Resten av kvällen fick hon visa hur duktig hon var på det.  Det var ingen av oss som visste att hon kunde det. Kvällen slutade bra för henne trots den lilla malören med näsan. Vid åttatiden var det dags för dem att gå hem. Resten av kvällen tittade vi på TV.

Dom läskiga fingrarna som låg i vårt kylskåp och delar av ormen som låg utanför dörren.


Mathilda i full aktion. Sminket har smetats ut lite efter tårarna. Hon var så duktig på att hoppa långrep.
Hon börjar bli så stor Skruttan.

När vi vaknade i morse var det ju snö trots att det då regnade för fullt. Senare kom solen fram och det blev flera plussgrader. Snön låg fortfarande kvar på eftermiddagen.

Soligt och fint i fönstret.

På eftermiddagen åkte Mamma, Pappa, Stefan och jag ut till Eva & Thord. Dom bjöd på hasselbackspotatis och porterstek gjord på Älg och till det en jättegod sås. Efter middagen gick vi upp på kyrkogården för att tända ljus. Först utförde vi ett uppdrag åt en av Mammas och Pappas grannar. Hennes son ligger begravd där. Vi lade ner en gravprydnad (eller vad det kan kallas) samt tände två gravljus. Jag tog ett foto för att visa henne att vi utfört uppdraget. Därefter gick vi in i kapellet och tände ljus för de nära och kära som inte längre finns med oss. Till sist gick vi till minneslunden och Thordan och Stefan satte ner en varsin marschall för sina Mammor. Det var så fint på kyrkogården med alla gravljus som lös överallt. 
När vi kom tillbaka hem hade Mamma diskat. Vi fikade och åt äppelpaj med vaniljsås. 
Vid halvåttatiden var det dags att ta sig hemåt igen. Pappa var trött. 
Det var en jättetrevlig och jättegod middag (som vanligt). Eva är duktig på matlagning också.
Det enda som är lite sorgligt är att Pappa inte kan delta i samtalen. Jag satt och tittade på honom flera gånger. Han satt och tittade ut genom fönstret och ut i mörkret. Det är så svårt att föra ett samtal med honom, och jag vänjer mig aldrig.

I dag har vi varit hos Mamma och Pappa och satt upp alla tavlor efter tapetseringen. Stefan satte upp en ny hathylla och lite krokar.
Mamma och jag var nere i källaren för att se om det fanns någonstans där hon skulle kunna ställa Pappas elrullstol. I källaren finns massor av tomma källarförråd, men enligt enhetschefen för boendet får hon inte utnyttja det förrådet som tillhör lägenheten pga. att andra anhöriga inte tömt dem när deras anhöriga dött. Det är så att man baxnar när man hör det. Jag kan skriva på ett avtal och förbinda mig att tömma det den dagen det är aktuellt om det är på det viset. Mamma och Pappa ska förvara allting i sin lilla klädkammare. Resväskor, julsaker, vinter- och sommarkläder plus allt annat som man inte har framme. Och det är ingen stor klädkammare dom har. Stefan och jag beslutade oss för att skita i vad enhetschefen säger. Vi bar ner allt i förrådet och satte ett hänglås i dörren. Sedan får dom säga vad dom vill. Blir det tjafs, då jäklar tar det hus i helsike. Inte för att jag tror att dom kommer att märka något. Kan inte tänka mig att dom går ner och kollar med jämna mellanrum om någon olovandes tagit ett förråd. Tyvärr finns det inga eluttag i förråden så där kan hon inte ställa rullstolen. Men vi hittade någon slags kulvert där det precis innanför dörren fanns plats för rullstolen och där det satt  två eluttag. Mamma skulle höra om det var ok att ställa rullstolen där. Vi får väl hoppas att det ordnar sig.
Det har varit en bra men alldeles för kort helg.