Jag trodde i min enfald att du/ni efter nedanstående e-postbrev som jag skickade till xxxxxxxx i torsdags, fått klart för dig/er att det är en omöjlighet för mamma att ta hem pappa just nu. Att du då under fredagen ringer hem till min mamma, som är 81 år gammal och mitt i det trauma hon befinner sig i efter sin skada, säger att "det är väl hans hem också" när hon säger att pappa inte kan komma hem just nu. Att du dessutom frågar henne om det är henne han vill hem till eller hemmet det är rent ut sagt oförskämt, oproffesionellt och mycket okänsligt. Du ska inte tro att det är en lätt situation som mamma befinner sig i. Hon oroar sig dag och natt över vad hon "ställt till med" genom att trilla och bryta lårbenet. Mamma har under lång tid i stort sett ensam tagit hand om pappa. När hon nu behöver återhämta sig efter skadan och plats finns för pappa på Ärlinghem så vore det väl inte mycket begärt om ni inte förstör det genom att ställa ledande frågor till pappa när ni vet att han endast kan ett ord och det är: Ja. Vi är oerhört besvikna över det sätt du/ni har hanterat detta på.

Vi har också fått ytterligare bevis på hur illa hemtjänsten fungerar. Efter mammas hemkomst från rehab fick hon själv ringa upp hemtjänsten, där fick hon först till svar att dom inte hade några anteckningar på att hon skulle ha hjälp. Däremot att pappa skulle ha utökad hjälp. Varför skulle vi lita på att han får den hjälp han behöver då? Dessutom har det sagts att hemtjänsten skulle komma varannan timma. Det räcker inte. Nu har läkaren, de från hemtjänsten som varit hos mamma och distriktssköterskorna hon har kontakt med alla sagt att det vore en mycket dålig idé att ta hem pappa.

Vi tycker dessutom att det är mycket olyckligt att du på detta sätt i princip ställer övriga familjen mot pappa. Vi älskar våra föräldrar och vill att dom ska ha det så bra det bara går och just nu är det bästa för båda två att mamma i lugn och ro får återhämta sig och samla krafter så att hon kan ta hand om pappa igen. Vi ska inte behöva ta den striden med honom. Hade du bara sagt till pappa när du träffade honom att som situationen ser ut nu så kan du inte åka hem. Men så fort xxxx har återhämtat sig och mår bättre återgår det till det normala igen. Då hade du besparat oss alla många oroliga dagar och nätter. Jag har mycket svårt att tro att det varit att begå tjänstefel som du sa till min syster. På kommunens hemsida under äldrevård kan man läsa följande under rubriken

1.1 Hjälp i hemmet:

"Den enskilde ska där det är möjligt beredas medverka vid utformningen av insatserna. Han/hon samråder med

omvårdnadspersonalen kring genomförandet av insatserna"

En omöjlighet för pappa, då han inte kan tala och göra sig förstådd och dessutom ofta inte förstår vad man säger. Om inte vi i familjen efter fem år förstår vad han vill så har jag mycket svårt att tro att någon som för första gången träffar honom förstår honom.

Vidare står det under rubriken 1.7 Korttidsplats:

Syfte:

Korttidsplats kan erbjudas

- när brukaren efter vistelse på sjukhus behöver utredas med avseende på

möjlighet att återgå till ordinärt boende

- när brukaren har ett tillfälligt ökat omvårdnadsbehov

- när anhörig endast orkar åta sig en del av vårduppgiften (korttidsplats med

regelbundna intervaller)

- när anhörig av akuta skäl behöver lösas av

- som en möjlighet till avlastning för anhöriga.

Kriterier:

Korttidsplats kan beviljas när behoven inte kan tillgodoses i ordinärt boende.

Korttidsplats med regelbundna intervaller kan kombineras med hjälp i hemmet,

matdistribution, trygghetslarm, ledsagarservice och dagvård.

Ovanstående tycker tycker jag verkligen kan tillämpas i detta fall

Vi är mycket oroliga för hur mamma ska orka med allt detta.

I morgon måndag förmiddag vill vi träffa dig. Men på kommunhuset! Absolut inte inför pappa. Vi ska inte behöva stå som syndabockar inför honom. Vi ska överhuvudtaget inte behöva ta den här striden. Det här kunde ha skötts så mycket smidigare. Vi förutsätter att pappa inte sätts i en bil och skickas hem i morgon förmiddag.