Måndag 19 december 2005
I dag är det kallt. 12 grader närmare bestämt. Ca. 1 dm snö.
Oj nu blev det ett riktigt hopp mellan inläggen. Men det har varit så mycket annat som tagit upp min tid.
Jag får väl försöka sammanfatta vad som hänt.
Vad det gäller Pappa så har det väl inte hänt så himla mycket. Han pratar inte. Och han har inte blivit så mycket bättre i sin högersida. Han har fått en skena till höger fot som gör att den blir lite stadigare. Men det går trögt med träningen. Mamma har haft ett möte med logopeden. Han tror inte att Pappa kommer att kunna tala igen. Han tror inte att han har någon läsförståelse heller. Pappas humör går upp och ner. Ena dagen verkar han lite piggare och gladare. Då vill han fika och han försöker att umgås så gott det går. Nästa dag är han deppig och vill helst ligga i sängen. Han suckar och pustar och blir ledsen. Då vill han bara att vi ska gå. Det är jätte jobbigt. Speciellt när det verkar som om han har ont och vi inte förstår. Man blir så ledsen för hans skull.
Han har varit riktigt dålig ett par gånger. Vid ett tillfälle svimmade han vid frukosten. Då trodde en sköterska att han eventuellt kan ha fått någon liten blödning. Det är ju risken med den blodförtunnande medicinen Varan. Det är pest eller kolera. Tar han den inte får han proppar och när han tar den kan han få blödningar.
Mamma går för högtryck. Hon är så speedad. Jag undrar när luften går ur henne och hon vågar ta tag i sin sorg och oro. Hon städar, tvättar, rensar och far runt hela tiden. Allt ska göras på en gång.
Jag var hos vår läkare i förra veckan för att kolla mitt blodtryck (äntligen) och få mer blodtrycksmedicin. Mitt blodtryck var OK. 140/80. Skönt! Doktorn frågade hur det var med Mamma och jag berättade hur speedad hon var. Hansa att det inte är bra för hennes hjärta. Jag undrar hur man ska få ner henne i normal takt igen.
Inger har varit här några dagar. Det är skönt för då har Mamma lite mer sällskap. Det var ju ett tag sedan hon träffade Pappa. Hon blir mer ledsen när hon är här. När hon har Pappa på lite distans så blir det inte så påtagligt.
I torsdags hade vi famljeträff hos Mamma. Det var jag och syrrorna och Mamma. Det var bara Pappa som saknades. Vi åt gott och drack lite vin. Vi hade riktigt trevligt. Sedan sov vi över alla tre. Stefan var i Holland.
Fredag 16/12-05
Vi vaknade sent på fredag morgon trots att vi gick till sängs före 23 kvällen innan. Efter frukost åkte jag hem och jobbade med bokföringen. 12,30 var jag tillbaka hos Mamma för vi skulle träffa Ella vars man drabbades av Stroke för 4,5 år sedan. Vi hade stämt träff med henne på ett kafé. Eftersom jag inte träffat henne tidigare utan bara pratat med henne på telefon visste vi inte hur hon såg ut. När vi väntat ett litet tag fick vi syn på en kvinna som verkade vänta på någon så jag gick fram och frågade om hon var Ella. Det var hon. Hon såg lite yngre ut än jag föreställt mig. Vi köpte kaffe och gick och satte oss. Vi hade så mycket att fråga henne om. Vi satt och pratade i en och en halv timma. Efter att vi ställt alla frågor och hon berättat hur det är att leva med en Strokedrabbad så insåg vi alla fyra att det inte kommer att gå att ta hem Pappa om han inte blir bättre än så här. Mamma är för dålig själv för att klara av honom. Hjälpen från kommunen är inte mycket att hänga i julgranen. Och vilket liv får dom om dom ska ha hemtjänstpersonal som måste komma och hjälpa Pappa med allt. Vem blir hjälpt av att både Mamma och Pappa mår dåligt. Hoppas att Pappa blir mycket bättre så att han kan komma hem. I annat fall är nog eventuellt växelboende att föredra. Då får han bo på sjukhem 1 vecka och hemma 1 vecka. Om Mamma orkar med det vill säga. Det är ju inte bara fysiskt tungt det blir även psykiskt tufft att leva med någon som inte talar och kanske inte ens förstår.
Jag har hunnit läsa två olika böcker i ämnet. Dels Anita Jekanders "Det gick en propp" och Ingrid Tropp Erblads "Katt börjar på S". Den senare gav en riktig inblick i hur det är att drabbas av Afasi. Nu hade hon tur som ganska snabbt hittade tillbaka till språket. Även om hon fortfarande hade problem efter mer än 20 år. Enligt hennes beskrivning är det rent kaos inne i hjärnan. Alla orden finns och hon försöker att säga dom, men det är fel ord som kommer ut. En del ord hittar hon inte alls och får göra långa omskrivningar för att försöka komma fram till det ord hon menar. Hon hör själv hur tokigt det låter men kan inte göra något åt det. På ett ställe beskriver hon det som att hjärnan är ett ordlager som är indelat efter typ av ord. Ex. årstidsord. Man ber att få ordet sommar då springer lagerarbetaren och hämtar vinter i stället. Hon hade också svårt att förstå det som folk sa till henne eller sånt som hon läste. Hon förstod orden men inte vad dom betydde.
Hur ska man göra sig förstådd då? Det är så fasansfullt att tänka på hur det kanske fungerar i huvudet på min älskade Pappa. Ibland ser han ju så frågande ut när man säger något åt honom. Då verkar han inte förstå innebörden i det man sagt.
Kvinnan i boken pratade ju med riktiga men fel ord medan min Pappa mest får ur sig obegripliga haranger. Usch vad svårt det är. Hur kan det bli såhär? Mitt hjärta gråter när jag tänker på vilken oreda det måste vara i hjärnan på honom. Måtte alla ledningar hitta rätt och börja koppla igen.
Efter träffen med Ella var det bara att åka hem och börja förbereda sig för kvällen julbord med jobbet.
Jag tog en liten middagslur innan jag fixade och klädde mig. 18,30 kom Sandra och hämtade mig. Hon skjutsade mig till Sigtuna där vi skulle äta på Amandas Krog. Jag var den första som kom dit. Strax efter kom chefen. Vi blev visade till våra bord. Då uptäckte vi att Tage redan satt där. Vi fick vänta ett tag på resten av killarna. Hmm 19,00 var det sagt! Men hon var nog närmare 19,30 innan alla kommit. Det var fint ordnat med julmaten uppdukad i restaurangens trädgård. Dom hade bara byggt upp vägar av plyfaskivor med plastfönster i.
Julmaten står uppdukad
Tage vid gottebordet.
När vi ätit färdigt sa jag att jag tyckte att det luktade bränt. Ingen annan tyckte det. Men jag sa det flera gånger. Men det luktade lite som när man bränner billiga ljus. Lite fotogenaktigt. Det brann ju rätt mycket ljus så det kanske inte var så konstigt.
Efter ett tag var det några vid ett annat bord som ropade det brinner ute på matbordet. Folk reagerade väldigt olika. En del tog på sig jackorna och började gå mot utgången. En del ställde sig och blockerade utgången mot branden men ingen gjorde något åt själva branden. Utom UC som gick ut och tänkte bära ut formen med Janssons Frestelse (det var den som brann). När han står med formen i händerna kommer någon ur personalen och slänger vatten över den. Det var ju fett så lågorna slog upp mot taket. Som tur var brände han sig inte. Han blev bara lite sotig om händerna.
Trevligt hade vi i alla fall. Ca. 23,30 var jag hemma igen. Stefan borde varit hemma, men det hade varit tekniskt fel på planet så han kom inte förrän vid 2-tiden. Då hade jag somnat trots alla möjliga fantasier om vad som kunde ha hänt eftersom han inte kommit hem.
Lördag 17/12-05
På lördagen var det meningen att vi skulle åka till Birgitta på adventsfika samtidigt som vi hämtade vår testcykel som hon lånat. Men jag hade tagit fel på tiden då vi skulle vara i stan för att äta middag med Mamma och syrrorna så vi sköt på fikat till tisdagen istället.
Eva, Thord, Stefan och jag brukar varje år åka i väg och äta julmat i december. Vi har gjort det i flera år nu. Vissa år har vi åkt bort och sovit över och vissa år har vi bara ätit på restaurang i stan. Vi har varit på Gimo Herrgår, Grythyttans Gästgiveri och Vaxholms Stadshotell bl.a.
Med tanke på allt som hänt i höst så blev det inte av. I stället passade vi på att gå ut och äta när Inger var här. Eva hade beställt bord på Ristorante La Cucina på Söder. Mycket trevligt! En liten mysig Italiensk restaurang med trevlig personal. Vi åt otroligt god mat. Alla utom Stefan åt inbakad kycklingfilé med grönsaker och underbart god sås. Stefan åt pasta med biffsås.
Mamma,Thord och jag
Eva Stefan och Inger
Vackert pyntat fönster på restaurangen.
Efter en trevlig middag åkte vi hem.
Söndag 18/12-05
Idag hade vi traditionsenlig Tomteparad i vårt område. Mathilda som varit lite febrig senaste dagarna var så pass pigg att hon och Sandra kunde komma hit och ta emot godispåsen som tomten kom med. Mamma och Inger var också här. När tomten väl kom vågade Mathilda inte gå till dörren utan Stefan fick ta emot påsen. Skruttan.
Vid 19-tiden skjutsade vi Inger till Arlanda och sedan skjutsade vi hem Mamma. Efter det åkte vi till Sandra och Micke för att planera inköpen till julafton. Vi kom fram till att det inte var så himla mycket vi behövde handla. Skönt. Inger och Åsa var hos Pappa och hälsade på. Vi fick höra att han varit jätteledsen och gråtit när dom åkt hem. Älskade lilla Pappa.
Måndag slutligen
På dagen jobb och på kvällen jobb! Och Sushi när Stefan kom från Spinningen.
Vad det gäller Pappa har det inte hänt så speciellt mycket. Han har fått mera ont i sin högra sida och har fått en stödhanske på handen för att motverka svullnad. Han kan inte ha sin skena på foten pga. smärtan. Annars har det stått ganska stilla med tillfrisknandet.
Oj nu blev det ett riktigt hopp mellan inläggen. Men det har varit så mycket annat som tagit upp min tid.
Jag får väl försöka sammanfatta vad som hänt.
Vad det gäller Pappa så har det väl inte hänt så himla mycket. Han pratar inte. Och han har inte blivit så mycket bättre i sin högersida. Han har fått en skena till höger fot som gör att den blir lite stadigare. Men det går trögt med träningen. Mamma har haft ett möte med logopeden. Han tror inte att Pappa kommer att kunna tala igen. Han tror inte att han har någon läsförståelse heller. Pappas humör går upp och ner. Ena dagen verkar han lite piggare och gladare. Då vill han fika och han försöker att umgås så gott det går. Nästa dag är han deppig och vill helst ligga i sängen. Han suckar och pustar och blir ledsen. Då vill han bara att vi ska gå. Det är jätte jobbigt. Speciellt när det verkar som om han har ont och vi inte förstår. Man blir så ledsen för hans skull.
Han har varit riktigt dålig ett par gånger. Vid ett tillfälle svimmade han vid frukosten. Då trodde en sköterska att han eventuellt kan ha fått någon liten blödning. Det är ju risken med den blodförtunnande medicinen Varan. Det är pest eller kolera. Tar han den inte får han proppar och när han tar den kan han få blödningar.
Mamma går för högtryck. Hon är så speedad. Jag undrar när luften går ur henne och hon vågar ta tag i sin sorg och oro. Hon städar, tvättar, rensar och far runt hela tiden. Allt ska göras på en gång.
Jag var hos vår läkare i förra veckan för att kolla mitt blodtryck (äntligen) och få mer blodtrycksmedicin. Mitt blodtryck var OK. 140/80. Skönt! Doktorn frågade hur det var med Mamma och jag berättade hur speedad hon var. Hansa att det inte är bra för hennes hjärta. Jag undrar hur man ska få ner henne i normal takt igen.
Inger har varit här några dagar. Det är skönt för då har Mamma lite mer sällskap. Det var ju ett tag sedan hon träffade Pappa. Hon blir mer ledsen när hon är här. När hon har Pappa på lite distans så blir det inte så påtagligt.
I torsdags hade vi famljeträff hos Mamma. Det var jag och syrrorna och Mamma. Det var bara Pappa som saknades. Vi åt gott och drack lite vin. Vi hade riktigt trevligt. Sedan sov vi över alla tre. Stefan var i Holland.
Fredag 16/12-05
Vi vaknade sent på fredag morgon trots att vi gick till sängs före 23 kvällen innan. Efter frukost åkte jag hem och jobbade med bokföringen. 12,30 var jag tillbaka hos Mamma för vi skulle träffa Ella vars man drabbades av Stroke för 4,5 år sedan. Vi hade stämt träff med henne på ett kafé. Eftersom jag inte träffat henne tidigare utan bara pratat med henne på telefon visste vi inte hur hon såg ut. När vi väntat ett litet tag fick vi syn på en kvinna som verkade vänta på någon så jag gick fram och frågade om hon var Ella. Det var hon. Hon såg lite yngre ut än jag föreställt mig. Vi köpte kaffe och gick och satte oss. Vi hade så mycket att fråga henne om. Vi satt och pratade i en och en halv timma. Efter att vi ställt alla frågor och hon berättat hur det är att leva med en Strokedrabbad så insåg vi alla fyra att det inte kommer att gå att ta hem Pappa om han inte blir bättre än så här. Mamma är för dålig själv för att klara av honom. Hjälpen från kommunen är inte mycket att hänga i julgranen. Och vilket liv får dom om dom ska ha hemtjänstpersonal som måste komma och hjälpa Pappa med allt. Vem blir hjälpt av att både Mamma och Pappa mår dåligt. Hoppas att Pappa blir mycket bättre så att han kan komma hem. I annat fall är nog eventuellt växelboende att föredra. Då får han bo på sjukhem 1 vecka och hemma 1 vecka. Om Mamma orkar med det vill säga. Det är ju inte bara fysiskt tungt det blir även psykiskt tufft att leva med någon som inte talar och kanske inte ens förstår.
Jag har hunnit läsa två olika böcker i ämnet. Dels Anita Jekanders "Det gick en propp" och Ingrid Tropp Erblads "Katt börjar på S". Den senare gav en riktig inblick i hur det är att drabbas av Afasi. Nu hade hon tur som ganska snabbt hittade tillbaka till språket. Även om hon fortfarande hade problem efter mer än 20 år. Enligt hennes beskrivning är det rent kaos inne i hjärnan. Alla orden finns och hon försöker att säga dom, men det är fel ord som kommer ut. En del ord hittar hon inte alls och får göra långa omskrivningar för att försöka komma fram till det ord hon menar. Hon hör själv hur tokigt det låter men kan inte göra något åt det. På ett ställe beskriver hon det som att hjärnan är ett ordlager som är indelat efter typ av ord. Ex. årstidsord. Man ber att få ordet sommar då springer lagerarbetaren och hämtar vinter i stället. Hon hade också svårt att förstå det som folk sa till henne eller sånt som hon läste. Hon förstod orden men inte vad dom betydde.
Hur ska man göra sig förstådd då? Det är så fasansfullt att tänka på hur det kanske fungerar i huvudet på min älskade Pappa. Ibland ser han ju så frågande ut när man säger något åt honom. Då verkar han inte förstå innebörden i det man sagt.
Kvinnan i boken pratade ju med riktiga men fel ord medan min Pappa mest får ur sig obegripliga haranger. Usch vad svårt det är. Hur kan det bli såhär? Mitt hjärta gråter när jag tänker på vilken oreda det måste vara i hjärnan på honom. Måtte alla ledningar hitta rätt och börja koppla igen.
Efter träffen med Ella var det bara att åka hem och börja förbereda sig för kvällen julbord med jobbet.
Jag tog en liten middagslur innan jag fixade och klädde mig. 18,30 kom Sandra och hämtade mig. Hon skjutsade mig till Sigtuna där vi skulle äta på Amandas Krog. Jag var den första som kom dit. Strax efter kom chefen. Vi blev visade till våra bord. Då uptäckte vi att Tage redan satt där. Vi fick vänta ett tag på resten av killarna. Hmm 19,00 var det sagt! Men hon var nog närmare 19,30 innan alla kommit. Det var fint ordnat med julmaten uppdukad i restaurangens trädgård. Dom hade bara byggt upp vägar av plyfaskivor med plastfönster i.
Julmaten står uppdukad
Tage vid gottebordet.
När vi ätit färdigt sa jag att jag tyckte att det luktade bränt. Ingen annan tyckte det. Men jag sa det flera gånger. Men det luktade lite som när man bränner billiga ljus. Lite fotogenaktigt. Det brann ju rätt mycket ljus så det kanske inte var så konstigt.
Efter ett tag var det några vid ett annat bord som ropade det brinner ute på matbordet. Folk reagerade väldigt olika. En del tog på sig jackorna och började gå mot utgången. En del ställde sig och blockerade utgången mot branden men ingen gjorde något åt själva branden. Utom UC som gick ut och tänkte bära ut formen med Janssons Frestelse (det var den som brann). När han står med formen i händerna kommer någon ur personalen och slänger vatten över den. Det var ju fett så lågorna slog upp mot taket. Som tur var brände han sig inte. Han blev bara lite sotig om händerna.
Trevligt hade vi i alla fall. Ca. 23,30 var jag hemma igen. Stefan borde varit hemma, men det hade varit tekniskt fel på planet så han kom inte förrän vid 2-tiden. Då hade jag somnat trots alla möjliga fantasier om vad som kunde ha hänt eftersom han inte kommit hem.
Lördag 17/12-05
På lördagen var det meningen att vi skulle åka till Birgitta på adventsfika samtidigt som vi hämtade vår testcykel som hon lånat. Men jag hade tagit fel på tiden då vi skulle vara i stan för att äta middag med Mamma och syrrorna så vi sköt på fikat till tisdagen istället.
Eva, Thord, Stefan och jag brukar varje år åka i väg och äta julmat i december. Vi har gjort det i flera år nu. Vissa år har vi åkt bort och sovit över och vissa år har vi bara ätit på restaurang i stan. Vi har varit på Gimo Herrgår, Grythyttans Gästgiveri och Vaxholms Stadshotell bl.a.
Med tanke på allt som hänt i höst så blev det inte av. I stället passade vi på att gå ut och äta när Inger var här. Eva hade beställt bord på Ristorante La Cucina på Söder. Mycket trevligt! En liten mysig Italiensk restaurang med trevlig personal. Vi åt otroligt god mat. Alla utom Stefan åt inbakad kycklingfilé med grönsaker och underbart god sås. Stefan åt pasta med biffsås.
Mamma,Thord och jag
Eva Stefan och Inger
Vackert pyntat fönster på restaurangen.
Efter en trevlig middag åkte vi hem.
Söndag 18/12-05
Idag hade vi traditionsenlig Tomteparad i vårt område. Mathilda som varit lite febrig senaste dagarna var så pass pigg att hon och Sandra kunde komma hit och ta emot godispåsen som tomten kom med. Mamma och Inger var också här. När tomten väl kom vågade Mathilda inte gå till dörren utan Stefan fick ta emot påsen. Skruttan.
Vid 19-tiden skjutsade vi Inger till Arlanda och sedan skjutsade vi hem Mamma. Efter det åkte vi till Sandra och Micke för att planera inköpen till julafton. Vi kom fram till att det inte var så himla mycket vi behövde handla. Skönt. Inger och Åsa var hos Pappa och hälsade på. Vi fick höra att han varit jätteledsen och gråtit när dom åkt hem. Älskade lilla Pappa.
Måndag slutligen
På dagen jobb och på kvällen jobb! Och Sushi när Stefan kom från Spinningen.
Vad det gäller Pappa har det inte hänt så speciellt mycket. Han har fått mera ont i sin högra sida och har fått en stödhanske på handen för att motverka svullnad. Han kan inte ha sin skena på foten pga. smärtan. Annars har det stått ganska stilla med tillfrisknandet.
Kommentarer
Trackback