I går skulle vi äta våfflor med tonfiskröra. Allt enligt matsedeln jag gjort. Jag fixade tonfiskröra bestående av just tonfisk, knaperstekt bacon, paprika, creme fraiche, sweet chili sås mm.
Så ska jag ta fram våffeljärnet. Vårt gamla väl ingräddade och superbra våffeljärn. Först hittar jag det inte där det alltid stått tidigare. Efter en stunds letande hittar jag det högt uppe i ett skåp. Men då.... sladden är avklippt! Och då kommer jag ihåg: Stefan klippte av sladden så att vi inte skulle frestas att sätta den i väggurtaget igen utan köpa en ny. Den var alldeles söndertrasad och alltså kunde den bli farlig. Det var en annorlunda sladd än dom som man har idag.
Hur som helst, jag ringde Stefan som var på väg hem. Han fick stanna på Järnia och inhandla ett nytt våffeljärn. Ta det billigaste sa jag, vi gör ju våfflor så himla sällan. Han betalade 298 kr för ett litet nätt järn.
Men jisses så uselt det var. Vi fick i alla fall till slut till  två våfflor var.
Under tiden jag väntade på Stefan kom Sandra och barnen på spontanbesök. Trevligt. På sommaren ses vi ofta på kvällen, men under den mörka årstiden händer det nästan aldrig. Men nu kom dom i alla fall. Melker ville också ha "tåfflor" och åt upp dom första lite misslyckade bitarna.
Vi hann fika och äta lite, lite glass innan dom måste gå hem igen.   
Senare ringde Thordan och han och Stefan lyckades äntligen boka en resa till Rom när T fyller år. Jag kollade på Mästarnas Mästare.


Vårt gamla ingräddade våffeljärn med avklippt sladd.
Vi ärvde det efter Stefans farmor. Vi hade ett modernare som vi slängde när vi fick det här.


Det nya men ack så värdelösa järnet.