..min Mamma och berättade att hon blivit attackerad på väg hem från frissan. Hon gick på trottoaren längs en väldigt central väg i samhället. När hon kommit en bit på vägen kände hon en smäll på armen och tittade till på gatan. Där låg en drickaburk. hela hennes jacka blev nerstänkt av någon mörk läsk. På andra sidan gatan står tre grabbar i 11-13 årsåldern och gapskrattar. Mamma gick bara vidare utan att säga något. Vad hade hänt om burken träffat henne i huvudet. Det var halvfull och kastades från ca. 6-7 meters håll. Jackan går att tvätta och blåmärket på armen läker relativt snabbt. Men om hon istället fått den i huvudet. Jag vågar inte tänka på vad som kunde ha hänt. Min Mamma har dessutom hjärtproblem och brukar få känningar av det när hon blir stressad, upprörd eller rädd. Detta hände strax efter elva på förmiddagen.
Jag blev så förbannad när jag hörde det. Nu vet hon inte om hon törs gå ut på dagtid heller. Vad är det för samhälle vi har fått. Var finns respekten för andra människor. Vad gör tre 11-13 åringar ute på samhället under skoltid. När jag var i den åldern i mitten på 60-talet skulle man aldrig våga göra såna saker. Då hade man respekt för äldre personer. Man fick heller inte lämna skolgården under skoltid. Skötte man sig inte fick föräldrarna veta det och då blev det bannor och utegångsförbud. Då visste jag att jag gjort fel och lärde mig något av det. Vilken tonåring har sådan respekt (då menar jag inte vara rädd) för sina föräldrar eller lärare idag. Barn i så låg ålder som 10-12 år ränner ute på kvällar och nätter och slår sönder fönster, busskurer mm. På mitt barnbarns dagis har det varit stora problem med sönderslagna fönsterrutor och brevlådor. Mathilda och några andra barn som slutade på dagiset i höstas skramlade till en fin brevlåda där deras namn finns inpräntat på insidan av locket. Den satt inte uppe många dagar innan den vandaliserades. Sånt gör mig så ledsen.
Nu ska jag sticka ut hakan och säga att jag tycker att dagens föräldrar fråntagits sin rätt att uppfostra sina barn, naturligtvis får man inte slå eller misshandla vare sig fysiskt eller psykiskt. Men tillrättavisa och ställa krav.
Även skolan har fråntagits den rätten till stor del. Jag blir bara förbannad när jag hör sånt som att nu ska lärarna få rätt att ta ifrån en elev mobiltelefonen om den används under lektionstid. Men bara om eleven frivilligt släpper den ifrån sig. Hjälper vi barnen genom att släppa alla regler? Jag skulle inte vilja vara lärare idag och beundrar dom som orkar. Fick jag bestämma så ska inga telefoner, ipods eller liknande finnas i klassrummet. Inga ytterkläder, kepsar eller mössor på eleverna. Eleverna ska ha respekt för lärarna (fortfarande i positiv bemärkelse).
Nu har gammeltanten talat. Jag må vara uråldrig i vissas ögon, men jag tror tyvärr inte att man mår speciellt bra av att inte ha vissa grundläggande regler att leva efter.
Jag vill i alla fall inte leva i ett samhälle där ingen bryr sig om vad som är rätt eller fel och vad som är ditt eller mitt. Där jag inte ska våga gå ut utan att vara på min vakt hela tiden.
Och ja, jag vet att det finns en massa trevliga och skötsamma tonåringar också. Men alltför många lämnas vid för våg.