I förrgår fick jag återigen en påminnelse om hur många i min omgivning som förmodligen inte kommer att finnas med oss om ett litet antal år. Mamma blir 79 i år och har en hel del problem med hjärtat. Pappa blir 81 och har drabbats av en kraftig stroke. Stefans Mamma är 89 och börjar bli ganska skruttig. Hennes särbo 81, drabbades i helgen av en propp i lungan och sedan en hjärnblödning. Stefans moster och morbror som jag känt sedan dom var yngre än vad jag är fyller i år 78 och 81. Han är hjärtopererad, men hon är relativt frisk fortfarande. Jag vill inte tänka på hur tomt det kommer att bli när dom inte finns där längre.  Det är ju livets gång, men jag har svårt att tänka mig hur livet blir utan dem. Då kommer vi att vara den äldsta generationen. Huvva.