Han är inte dum den lille mannen. I går när vi kommit hem från Kalmar gick vi ner till familjen för att Stefan skulle hjälpa Micke att kolla deras läckande tak.
Just nu är det Mormor (alltså jag) som gäller för båda barnen men jag kan ju inte vara på två ställen på samma gång. När jag satt med Mathilda och klippte bilder ur tidningar som hon skulle ha till sin Cypernkalender (där blev det ett syftningsfel) kom Melker, 3 år och ställde sig bredvid mig med plutande mun och uppspärrade ögon. Följande diaglog utspelades:
M (Melker): Kom Mormor, kom! Skynda dig! Vill du titta på kort? På bilder av oss?
J (jag):  Vaddå för bilder?
M: på kort, på oss!
J: Var är dom då?
M: Uppe i mitt rum! Kom skynda dig!

Jag reste mig och följde efter honom upp för trappan. Han gick på alla fyra och sa: Så här går jag, coolt va!

Väl uppe passerade vi först Mathildas rum:

Melker pekar in i hennes rum och säger: Inga bilder.
Sedan pekar han in i sitt eget rum och säger: Inga bilder.

J: Men var är bilderna då?
M: Det finns inga. Ska vi leka?

Skruttungen. Ett bra sätt att lura med sig Mormor bort från Mathilda.
Man kan inte annat än skratta.