Onsdag 9 november 2005

Halvklart och 7 grader varmt när jag vaknar 05,30. Stefan ska i väg tidigt så medan han gör sig iordning fixar jag frukost. Kl. 06,00 äter vi frukost! 1 timme tidigare än vanligt. Stefan sticker i väg 06,30. Jag tar god tid på mig och läser lite om Pigge Werkelins kamp för att få ut sin lille döde son ur templet där han lagts efter att han hittats. Fy sjutton, att han orkade. Han måste vara en mycket stark och handlingskraftig person. Hans försök att få hjälp av Svenska myndigheter är rena skräckläsningen. Strax före 8 åkte jag och tankade bilen. Sedan åkte jag vidare till Maxi för att köpa lite frukt och grönsaker. 8,15 var jag på jobbet! Bra jobbat.
Efter jobbet åkte jag hem till Mamma och åt middag med henne innan vi åkte till Pappa. I dag skulle Nicklas åka med för första gången. Han har inte träffat Morfar sedan han blev sjuk. Det har varit magsjuka och förkylningar mm som ställt sig i vägen. Men nu var det dags. Vi träffades i entrén på Löwet och åkte sedan upp till Pappas avdelning. Han sov när vi kom men vaknade så fort vi kom in i rummet. Nicklas hälsade på honom och gav honom en kram. Jag tror att det kändes lite konstigt för Nicklas att se Morfar så här, vi har ju hunnit vänja oss lite, men han tog det ändå bra. Vi drack kaffe med Pappa och försökte prata lite med honom. Det är ju inte helt lätt, när man inte får några svar eller någon riktig respons.
Ännu en gång prisade personalen hans vilja att kämpa. Han suckar så djupt ibland så att man undrar om han börjar klarna i hjärnan lite och mer och mer inser sitt handikapp. Hjärnan har ju varit svullen och inflammerad (enligt hjärnforskare) efter stroken. När svullnaden går ner och inflammationen läker ut kanske hjärnan klarnar lite, om man bara visste! Är det så tror jag att han kommer att få det jobbigare nu. Han som förr klarat att göra så mycket och alltid tagit hand om allt själv. Det måste vara fruktansvärt.
Vi stannade i ca 1 timma hos Pappa. Då var han så trött så vi sa hejdå och kramade honom godnatt. När vi skulle gå flirtade Pappa med oss. Lilla Pappa, du orkar skoja lite med oss i alla fall.
Efter besöket följde jag med Mamma hem en stund och hjälpte henne med lite praktiska saker. Vi tittade lite på TV innan jag åkte hem.
Resten av kvällen var lugn. Kollade lite på Hemnet på ett hus i Saltsjöbaden som vi hyrde sommaren 2000. Då var det ett riktigt kråkslott men på en fantastisk sjötomt. Huset såldes hösten 2000 för 3,5 milj.
Familjen som köpte renoverade huset och tomten rejält. Nu är det till salu igen! 10,5 milj vill dom ha.
Fast även om jag hade vunnit på lotto skulle jag inte köpa det. Huset och tomten är jättefin men ligger precis vid en kanal där alla båtar som ska ut på Baggen går förbi. Var man än befinner sig på tomten syns man från båtarna, man kände sig uttittad hela tiden. Både ute och inne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback