Vi hann att bada och sola en stund innan det var dags att ta sig till Lofsans intervallpass i löpning.

Vi och några till hade missat att vi skulle samlas i receptionen och jogga ner till löparbanorna. Men vi fick springa ett varv runt banan,  500 m. Den här banan var speciell. Normalt är en löparbana 400 m. Men detta är en thriathlonbana.

Lofsan gick igenom hur våra intervaller skulle gå till. Vi hade varit tveksamma till att vara med.Men vi sa att vi går dit och tittar hur det är. Orkar vi inte så får vi väl sätta oss och titta på de andra.

Vi skulle springa ett varv 500m i rask takt. När vi kom tillbaka skulle vi vänta 2 min innan vi drog ut på nästa varv. Helst i samma takt som varvet innan.

Jag stack ut på första varvet i rask takt. Tänkte på tekniken vi lärt oss dagen innan på workshopen. När jag sprungit drygt halva började jag krokna. efter 2/3 var jag beredd att stanna och börja gå. Men då peppade Jenny som sprang bredvid mig till att fortsätta. Och självklart klarade jag det. Efter två minuter stack vi ut igen. Nu kroknade Jenny efter knappt halva varvet. Jag försökte peppa henne att fortsätta men hon stannade upp och gick bitvis. Jag orkade hela varvet! Jäklar vad stolt jag var men jag var kräkfärdig när jag gick i mål. 

Sedan var det dags för löpning 250 m (halva varvet) gå/jogga sista biten. Detta skulle göras 4 gånger. Sist var det 100 m gånger 5. Det var så jäkla roligt att ladda på så mycket man kunde de där 100 metrarna.

Jag var så lycklig när jag var klar. Jag hade klarat det! Jag trodde ju inte det, men jag vet ju att mycket sitter i mitt huvud. Jag pratade med Lofsan efter passet. Var bara tvungen att tacka för coachningen. Jag berättade hur gammal jag är och att jag bara sprungit i några år. Hon sa att hon såg hur jag utvecklats och tagit till mig hennes råd från första intervallpasset. Hon trodde att jag sprungit hela mitt liv och att jag fortfarande hade potensial att utvecklas. Jisses en gammal tant som jag. Det roliga var att hon även pratade om mig i hennes och Jessica Almenäs podd, Träningspodden. 

Jag orkade till och med jogga tillbaka till rummet.

Efter middagen var det dags för Richard Nordstrand att hålla sitt föredrag. Det var så roligt att se när alla gick upp och ner för trapporna till föreläsningssalen. Man såg precis vilka som varit med på intervallträningen tidigare.

Det var en nöjd och glad Marianne som somnade den kvällen.

Tyvärr har jag inga bilder från träningen.