Sista dagarna av året...

....blev ganska kalla men soliga.
På måndagen tog vi en långsam promenad i fårhagsspåret. Det blev många stopp för att fotografera. Det var frostigt och vackert. 



Några bilder från trädgården







På kvällen var stefan på spinning. Jag skulle visa att även jag kunde. Lillsyrran sprang 1 tim på löpband på morgonen. Jag ville ju inte vara sämre. Dessutom hade jag några km att springa för att åtminstone få till lika många km som i november enl. RunKeeper. Så medan Stefan varvpå spinningen så sprang jag på löpbandet 1 tim. 
Detta fick jag sota för resten av kvällen, natten och nästa förmiddag. 
Jäklar vad ont jag hade på insidan av vänster knä. 
Det gick inte att sova. Det gjorde så ont varje gång jag rörde mig men även när jag låg helt stilla. Stefan snarkade och jag bytte rum, men kunde ändå inte somna. Jag lindade benet och smorde med Voltaren. Tog till och med an Alvedon. Men det hjälpte inte mycket. Det blev inte mycket sömn den natten. 

Tisdag eftermiddag hämtade vi mamma och tog med henne hem. Hon är trött, vinglig och darrig. 
Mammas blåmärken har krypit ner  kinderna och ytterligare ett blåmärke har framträtt i pannan. Hon är klar i huvudet och har inga men av skadorna. Lite om på bulan bara. 

Hon vilade mest i fotöljen. Jag lagade lite olika maträtter att ha framöver. Baconbiffar, kalops och köttfärssås. Till middag åt vi kycklingfile med gorgonzola och valnötter. 
Det blev tidig sänggång både jag och mamma var trötta. För att jag skulle slippa snarkningar och få sova hela natten bäddade Stefan i TV-rummet för sig. 
Jag släckte vid 23-tiden. Strax efter 2 hör jag en duns. Jag for upp ur sängen och hittar mamma liggande på golvet i gästrummet. Hon har varit uppe på toan och på tillbakavägen förmodligen trasslat in fötterna i överkastet och tappat balansen. Jag fick väcka Stefan så att vi gemensamt kunde få upp henne från golvet. Det verkade ha gått någorlunda bra. En ny bula i pannan som jag kylde ner med en burk frysta hjortron. Hon var klar och redig i huvudet. Efter någon timma bäddade jag om henne och gick och lade mig igen. Det var omöjligt att somna. Jag låg och lyssnade hela tiden. Två gånger till var hon uppe och gick. Jag for upp varje gång för jag var så rädd att hon skulle trilla. Mellan gångerna hon var uppe hade hon torrhosta. När jag fortfarande inte somnat 5,30 skickade jag sms till syrrorna och berättade vad som hänt. Fick nästan omgående svar från Inger som inte kunde sova och varit vaken sedan 4. Vi sms:ade lite innan jag till slut runt 6,30 lyckades somna. 
Fy tusan vilken natt det blev. Jag som var så trött sedan natten innan




Kommentarer
Postat av: Sandra Åström

Fina bilder!
Men blä för knät och mormor-fallet...

Kram!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback