Måndag och Biståndsbedömmare

Klockradion slog igång 5,30. Trots att jag somnat så sent kändes det ok att gå upp. Jag var på jobbet strax efter sju. Vädret var hemskt. Det snöade ymnigt. Hela förmiddagen varnade dom för olyckor. På alla vägar. Små som E4. Det kändes inget vidare att ge sig ut i eländet. Jag tog god tid på mig. Mötet skulle vara 13,00 på Danderyds sjukhus. Det gick långsamt söderut. I norrgående var det avåkningar, stillastående och krockade bilar med jämna mellanrum. Poliser, ambulanser och bärjare stod med blåljusen blinkande. Usch inget kul att köra bil under de omständigheterna. Jag kom fram ordentligt och med 30 min till godo. Tänkte köpa mig något att äta men det var för mycket folk  det fick bli en banan från Pressbyrån. Mamma såg piggare ut än på länge. Tyvärr, kan man tycka. Med facit i hand. 
Med på mötet var förutom biståndshandläggaren även en sjuksköterska. Vi kände väl direkt att det nog inte skulle bli så enkelt. 
Sköterskan sa att någon alltid måste vara med när mamma reser sig upp då hon är så yrslig. Hon behöver hjälp med dusch mm.
Mamma fick tala om hur ofta hon tror att hon behöver hjälp. Ja vad svarar man på det? Om hon behöver gå på toa och inte får resa sig ensam? Varannan timme kunde hon få besök. Kul med tanke på att mamma ofta har problem med magen. Då kan det bli bråttom. Då kan man inte vänta på att hemtjänsten har 45 min på sig att komma.
En knapp timme senare reste sig biståndshandläggaren upp och gick. Vi pratade vidare med sköterskan en stund. Eva undrade över vad mamma fick att sova på till nätterna. Hon har i flera år ätit insomningstablett Stilnoct. Nu sa sköterskan att hon fick en tablett som hette något som började på Mo... Eva reagerade direkt. Hon visste att den kan ge hallucinationer och mardrömmar. Det förklarade mammas förvirrade samtal. 
Vi tog en fika tillsammans innan jag var tvungen att åka tillbaka till jobbet. Jag köpte med mig en sallad från restaurangen och påbörjade hemresan. Det blev en seg resa. Stundtals gick det bara i 20-30 km. Jag jobbade till 17,30. 
Åkte hem och gick på löpbandet i 45 min och körde några andra övningar. Stefan kom hem 19,30. Vi åt lite. Resten av kvällen tillbringades framför TV:n. Helt slut kände jag mig. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback