i går när jag fick besök av Nicklas och Max på jobbet och Nicklas och jag pratade så märkte jag hur ofokuserad och tankspridd jag var. Det blev lite konstigt och jag funderade mycket på det efteråt.

Det har varit så otroligt mycket skit de här senaste året.

I mars fick jag köra in mamma till Danderyd pga av hjärtproblem.

I april ramlar hon när hon ska gå upp på toa på natten. Hon ringer mig och vi får slänga oss i bilen och åka dit. Kalla på ambulans då mamma brutit sitt andra lårben. När mamma åkt fick jag ta hand om pappa tills Eva kom och vi kunde få honom till Ärlinghem.

I juni fick Stefan veta att hans PSA-värde stigit lite för mycket. I juli togs prover på prostatan. Svaret på dem fick vi vänta på hela sommaren. I september kom svaret. Cancer. Två olika röntgenundersöknngar skulle ge svar på eventuell spridning och tumörens storlek och placering. Det var en 11 mm stor tumör på ena sidan. Agressiviteten låg på 4 på en skala från 1 till 5 där 5 är mest agressiv. 

Ingen spridning vad de kunde se.

Allt detta har varit jobbigt och oroligt.

Vi fick avbryta vår Skåneresa i Juli då pappa blev allvarligt sjuk och fick föras till sjukhus med helikopter.

I november fick jag hämta mamma på Ö o B. Hon hade rasat ihop när hon stod i kassan och skulle betala. Jag fick tillkalla ambulans och sedan hämta hennes toalettsaker mm och åka efter. Mamma blev kvar flera dagar på sjukhuset. Jag kände då att jag inte skulle orka med att ha hela ansvaret själv. Jag var gråtfärdig när jag åkte in till Danderyd. Under hela sommaren har jag fått bråka med biståndshandläggarna på kommunen för att pappa skulle få fast boende på Ärlinghem. Något som slutade med att jag fick bli God man för pappa. Vilket inte känns så kul. Med det följde en massa strul ekonomiskt för mamma.

I mitten av december var det så dags för ny sjukhusvistelse för pappa. Han hade drabbats av uttorkning och lunginflammation. Samma kväll som pappa kördes in började mamma bli dålig. Hon tappade rösten. På måndagen kunde hon inte prata bara väsa fram orden. På fredagen fick hon veta att även hon hade lunginflammation.

Stefan fick veta datum för operation. Den skulle bli den 27 december. Det ställde hela vår planering på ända. Vi skulle åkt till Huskvarna som vanligt på juldagen. Nu fick vi göra resan före jul i stället. vi ställde in oss på operation och allt som det skulle föra med sig under mellandagarna. På väg ner till Huskvarna ringer läkaren och ställer in pga att Stefan har förhöjt tryck i ena ögat. Ny tid blir den 24 januari.

Sedan pappa kom hem från sjukhuset har det bara gått utför med honom. Nu ligger han till sängs och frågan är om han kommer upp igen.Det jag hoppas nu är att det inte blir långdraget. Jag vill inte att han ska ligga och tyna bort.

Under hela den här tiden har jag haft riktiga problem med min mage. Arytmierna har jag haft problem med i stort sett varje dag sedan jag började jobba efter sommarsemestern.

den 28 fick jag en återbudstid på arytmimottagningen på Danderyd. Återigen fick jag höra att det är ofarligt och att alla har det. Jag ska ändå få gå och göra ett arbetsprov och UL av hjärtat för att se att det arbetar som det ska.

Är det konstigt att man är som man är just nu.

Och ännu har vi minst en halvår framför oss som kommer att bli jobbigt.