Dagar som inte blev som vi tänkt....

....men avslutades med ett litet underverk.
På söndagen kom mamma och åt middag med oss. Lysande gul fiskgryta. Hon blir kvar över natten.
Vi hade planerat att åka ner till Inger i Kalmar. Vi skulle åka onsdag till fredag men annat kom emellan....
Natten till tisdag har jag svårt att sova så jag går upp och sätter mig och spelar WF. När jag spelat alla spel där detvar min tut skulle jag stänga ner och gå och lägga mig. Klockan var halv ett. Då ringer Nicklas. Vattnet har gått på Sandra och dom måste åka in. Hon hade inga värkar men det kommer väl. Ett kejsarsnitt var inplanerat till veckan efter. Jag fick väcka Stefan och plocka ihop lite prylar och åka ut till Bromsta. Sandra och Nicklas mötte oss på gårdsplanen och vi gick in till Max och dom stack till BB. Jag hade svårt att sova så jag halvsatt i soffan hela natten och slumrade till och från medan jag väntade på meddelande om ayy bebisen kommit. Men på morgonkvisten kom ett meddelande att inget hänt ännu. Ingavärkar och ingen bebis.Bara väntan.
När Max vaknade undrade han var mamma var. Vi sa att hon var på sjukhuset och att bebisen skulle komma. Sedan var det inget mer med det. Hela dagen väntade och väntade vi. Men värkarbetet ville inte komma igång. Om vattnet gått måste bebisen ut inom 2 dygn och man ville vänta och se om förlossningen skulle komma igång av sig själv.
Hela natten gick och jag kollade mobilen med jämna mellanrum för att se om det fanns något meddelande, men icke! Nästa morgon frågade Max igen var mamma var och om inte bebisen kommit ännu. Och vi kunde ju bara säga nej.
Max ville åka till Lek och Bus. Vi frågade Mathilda om hon ville följa med och det ville hon. Nu kunde Stefan och jag sitta och läsa och fika medan Mathilda fick hänga med Max ut i leklandet. Efter två timmar var vi nöjda och åkte hemåt. Mathilda följde med och stannade hela dagen. Ingen bebis. Nu började vi undra varför dom inte satte igång henne eller gjorde kejsarsnittet. Även natten därpå kollade jag då och då på mobilen för att se meddelande om att nu äntligen var det klar. Men det enda jag såg var ett inlägg på FB: Har haft en skit natt! Blir förmodligen snitt i morgonbitti! Är för trött för att sova och för ledsen för att sluta gråta... Det gjorde ont att läsa. Sandra hade haft kraftiga värkar efter igångsättning men öppnade sig inte. Kvart i nio fick vi ett meddelande att dom förberedde snitt. Äntligen!
Någon timme senare ringde Nicklas och berättade gråtande att nu var det klart. En liten kille hade sett dagens ljus, men det såg inte bra ut och man väntade på specialistläkare. Mitt hjärta stannade nästan. Inte det också efter allt helvete dom haft. Jag försökte lugna honom med att Mathilda också varit dålig direkt efter snittet och att det nog skulle gå bra. Jag ringde Sandra Å för att berätta när jag hörde att jag fick ett sms. Ett underbart besked. Han mår bra nu! Och en bild på en fantastik liten nyfödd kille. Herregud vad skönt att höra. Han hade blivit påverkad av Sandras sövning och var livlös. 
Jag kunde visa Max en bild på hans alldeles nya lillebror.
Resten av den dagen lekte Max till och från med Melker innan vi fick ett sms att nu kunde vi komma och titta på underverket. Max hade längtat så efter mamma och pappa.
På BB Stockholm får syskon också bo kvar så vi plockade ihop lite kläder och leksaker och åkte till DS. Trevligt att få åka dit i ett glatt ärende.
Så liten han var lille bebisen. Trots att han vägde mer än dubbelt så mycket som Max så såg han så liten ut.
2876 g och 45 cm lång, mycket mörkt hår och så söt och så perfekt.
Vi lämnade en glad Max hos mamma, pappa och lillebror.
Vi åkte hem för att packa! Nästa dag var det dags att åka ner till Bestorp och Kerstin och Iffe.
 
Nyvaken Max som letar (längtar) efter mamma och pappa.
Max lillebror Mio
 
Max och Mio!
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback