Oj vad jag fastnade i den här boken av Christina Stielli. Det var svårt att lägga ifrån sig den. Men ibland måste man ju. Jag är ingen snabbläsare direkt så det tog två dagar och en natt att läsa ut den. I går kväll hade jag bara ett tiotal sidor kvar när jag släckte för natten. Jag försökte och försökte att somna. Jag hade skumrat på soffan en stund innan middagen så det gjorde väl sitt till. Plötsligt behövde jag gå på toa! Klockan var strax efter ett och jag tog med mig boken. Jag blev sittande tills den var utläst, trots att jag var färdig med det jag skulle göra för länge sen. Så slutar den med ett stor ? Men? Blir det någon fortsättning tro! Jag hoppas verkligen det.
Från bokens baksida:
Lotten har en familj: en man hon älskar högt och två barn hon sätter före allt annat. Definitivt före sig själv. Hon vet ju att äktenskapet innebär kompromisser och vem skulle hon vara om hon inte först och främst såg till att Per och barnen mådde?
Men när Per plötsligt lämnar henne räcker inga kompromisser längre. Lottens värld rasar samman, kartan över ett liv tillsammans slits ur hennes händer och utan sin kärnfamilj är hon ingen. Vägen tillbaka är lång och smärtsam - men så småningom vaknar tanken på hämnd.
---
Man blir arg, ledsen, skrattar om vart annat. Jag blir arg på Per, lider med Lotten men blir också förbannad på henne ibland.