På morgonen hade jag tid hos företagsläkaren för att göra en inte helt bekväm undersökning på ett inte helt bekvämt ställe. Kan ju säga så mycket som att jag var tvungen att ta ett lavemang innan. Det gick bra trots at jag var orolig innan. Passade också på att fråga om mitt revben och fick det uppmuntrane beskedet att jag följde läroboken. Det gör ondare och ondare ju längre tiden går. Kulmen brukar vara efter 5-10 dagar då det gör som ondast. Sedan kan det ta upp till 5-6 veckor innan man är besvärsfri. Jag var på dag 5!

Halv tio var jag på jobbet. Strax före tolv ringer mamma och säger att hon är på Ö o B och att hon ramlat ihop där. Hon visste inte vad som hänt men att hon inte kunde ta sig hem. Det var bara att slänga sig i bilen och åka dit.

Mamma satt på sin rullator utanför kassan. Hon var vit i ansiktet. Hon bad mig prata med kassören. Han berättade att hon stod och skulle betala när hon bara försvann in i sig själv och plötsligt började segna ner. Som tur var stod det en man bakom henne som fick tag i henne. Själv minns hon bara att hon fick problem att knappa in koden i betalterminalen och att hon sedan kände att en man höll i henne. Hon frågade vad han gjorde och han svara att hon plötsligt segnade ner så han tog tag i henne.

Jag frågade om hon ville att jag skulle ringa ambulans för hon hade ont i bröstet. Det ville hon inte. Jag frågade om hon trodde att hon kunde gå till bilen. Hon ville försöka och vi gick ner mot min bil. Hon fick ondare och ondare och jag sa att hon fick sätta sig i bilen så skulle jag ringa 112. Jag fick prata med en sköterska som undrade om jag kunde köra mamma in till Danderyd. Men jag vågade inte. Dom lovade att skicka en ambulans. Ambulansen kom ganska snabbt. När dom tagit hand om mamma åkte jag hem till henne och hämtade hennes toalettsaker och lite annat. Efter det åkte jag efter amulansen till Danderyd. I bilen blev jag gråtfärdig och kände mig väldigt liten och ensam. Jag kände att jag inte ville vara ensam om det här men Eva var i Antibe och Inger var ju i Kalmar så det var inget annat att göra än att ta hand om det själv.

När jag kom in till akuten var mamma omhändertagen av läkare. Hon hade fått ett blodtrycksfall i ambulansen så det var ju tur att jag inte körde henne själv.

När de tagit allehanda prover fick vi vänta någon timma innan hon fick komma upp på skiktröntgen då dom misstänkte en propp i lungan. Det var det inte. Ny väntan på akuten innan dom körde iväg henne på hjärt-kärlröntgen. Då valde jag att åka tillbaka till jobbet. Jag kunde ju inte göra mer ändå.

Jag jobbade ända tills Anders skulle stänga. Jag var så hungrig. Det enda jag åt till lunch var en mûslibar som jag köpte i en automat medan mamma var på röntgen.

Varför har dom bara automater där man ska mata i mynt på såna ställen. Vem sjutton går omkring med mynt idag. Det fanns en automat med någon typ av kortläsare men den var bara för personal. 

Jag gjorde potatis och purjolökssoppa som vi åt till middag. Sedan blev det TV-fotöljen resten av kvällen.

Det lugn som jag lyckats skaffa mig under helgen var borta i en handvändning. Magen som varit bra hela helgen var i uppror igen.

Sammantaget blev det en riktig skitdag.