I går kväll var jag så hiskeligt trött redan 21,15. Jag kom i säng strax före 22 och hade tänkt lyssna på reprisen av sommar i P1 men jag orkade inte. Jag tror jag somnade på två röda. I gengäld vaknade jag redan 07,18 i morse. Jag gick upp och fixade frukost. Vid 8 kom även Stefan upp. Vi tog en lugn frukost och vid 10 gick han ut och började klippa häcken. Jag plockade undan inne och bäddade våra sängar.

Strax efter 13 hämtade vi upp mamma. Vi skulle köra ner pappas elrulle till Ärlinghem. Den måste så att säga köras dit "för hand". Vi åkte och lämnade av mamma och lämnade bilen där. Sedan gick vi tillbaka hem till henne.

Hämtade rullstolen och lite blöjförpackningar och gick tillbaka igen.

Det kändes lite märkligt. Om några gamla kompisar sett oss och funderat vad som hänt med Stefan. Ryktet skulle gå att Ekan sitter i rullstol och tvingas ha blöjor. Fast egentligen är det ju inget att skoja om. Livet kan förändras på nolltid för vem som helst. Vi såg ju hur fort det gick för pappa.

När vi kom till Ärlinghem satt pappa i entrén. Han såg lite fundersam ut när Stefan kom i elrullstolen.

Vi fikade innan vi körde in rullstolen i hans rum. För att få plats med den fick vi bära ut ett bord och flytta om lite. Då såg han lite ledsen ut. Han inser nog att det är definitivt nu. Han kommer inte hem mer. Det gjorde ont i mig att se. Men det finns inget annat val nu om inte mamma ska gå under.

Efter en stund lämnadevi honom och åkte hem med mamma. 

Vi hann hem till oss och plocka ihop badkläder och åkte ut till Odensala och familjen Öhlin-Ekwall.

Max kom som vanligt springande och upp i min famn. Lycka!

Efter en stund kom även familjen Åström. Vi bjöds på gott grillat med tillbehör. 

Sedan ville barnen bada. Mathilda hade ingen baddräkt så hon fick låna min. Jag satt vid sidan om och njöt i den varma sköna solen istället.

Det blev ett härligt avslut på dagen.