Kvällen är din och Pizza Hut
I går var Sandra, Mathilda, Två av hennes kompisar och jag på inspelningen av Martin Stenmarks program Kvällen är din.
Vi visste redan att en "Legend" skulle medverka i programmet.
I bilen in var det vilda gissningar i baksätet vem denne legend kunde vara och vad en legend egentligen är.
Namn som Bert Karlsson (?), Foppa mfl. nämndes. Men det var en helt annan och för 11-åringarna helt okänd sångare
Inspelningen gjordes i Gustavsberg och vi skulle vara där senast 15.00. En halvtimme senare släpptes vi in och fick inta våra platser.
Vi satt ungefär mitt på den stora läktaren framför scenen. Bra platser där vi såg allt som hände.
Gäster i programmet var Magnus Carlsson, Robin Stjernberg (Idol) och Ali Campbell från UB40 (Legenden).
Det visades rätt mycket filminslag på en stor duk emellan sång inslagen. Några omtagningar blev det också.
Martin var trevlig och skämtade med publiken när inte kameran rullade. På det hela taget var det en kul att se.
Jag blev otroligt imponerad av Elli som var studioman. Jisses vad hon slet. Hon for runt och hade koll på allt.
Hela inspelningen tog ca 2 timmar. Efteråt ville Mayhildas kompisar ha autografer så vi började leta efter Martin, Magnus och Robin men förgäves. Dom hade redan dragit därifrån.
Något suddiga bilder från studion.
Efter det åkte vi in till Medborgarplatsen och Pizza Hut där vi åt just Pizza.
Sandra och jag delade på en pizza och det var precis lagom.
Mitt emot oss hade vi tre fnittriga 11-åringar som höll låda hela tiden. Oj vad jag skrattade åt dem. En va tjejerna kan vara en blivande stå-uppare. Hon formligen sprutade ur sig roliga kommentarer.
Ju senare det blev, desto fnittrigare och flamsigare blev dom. Vi hade riktigt roligt.
Inte förrän strax efter 22 var jag hemma igen.
Trött gick jag och lade mig med öronproppar och lyssnade på en del av Radioföljetongen Väggen av Marlen Haushofer. En märklig historia:
Så här skrev Svd om den:
Den namnlösa kvinnan i ”Väggen” utsätts för yttre tvång men anpassar sig och gör inte det utbrytningsförsök som skulle kunna rädda henne tillbaka till mänsklig gemenskap.
Romanen öppnar med att kvinnan kommer på besök till släktingar som äger en jaktstuga någonstans i (förmodligen) de österrikiska Alperna. De försvinner redan den första kvällen efter en promenad ner till byn.
När kvinnan går ut för att söka rätt på dem nästa morgon hindras hon av en vägg av glas. Hon blir snart på det klara med att hon är instängd, runt omkring henne har fienden (vilken fiende?) rest en osynlig vägg. På andra sidan väggen ser hon stelnade, förstenade människokroppar, som blivit sittande och stående som invånarna i Törnrosaslottet. Den enda levande varelsen inom räckhåll är släktingarnas jakthund, som kommer springande nerifrån byn. Så småningom hittar också en ko och en katt fram till jaktstugan.
Kvinnan skriver i två års tid ner sina iakttagelser och tankar på baksidan av de almanacksblad hon hittar i jaktstugan. Sedan tar papperet slut och läsaren lämnas i ovisshet: kommer kvinnan att lyckas bryta sig ut, gräva sig ner under glasväggen, eller kommer hon att dö den dag som hennes ko inte kan förse henne med den livsuppehållande mjölken längre?
Och - kommer hon att ta chansen till utbrytning, om hon får den?
Romanen öppnar med att kvinnan kommer på besök till släktingar som äger en jaktstuga någonstans i (förmodligen) de österrikiska Alperna. De försvinner redan den första kvällen efter en promenad ner till byn.
När kvinnan går ut för att söka rätt på dem nästa morgon hindras hon av en vägg av glas. Hon blir snart på det klara med att hon är instängd, runt omkring henne har fienden (vilken fiende?) rest en osynlig vägg. På andra sidan väggen ser hon stelnade, förstenade människokroppar, som blivit sittande och stående som invånarna i Törnrosaslottet. Den enda levande varelsen inom räckhåll är släktingarnas jakthund, som kommer springande nerifrån byn. Så småningom hittar också en ko och en katt fram till jaktstugan.
Kvinnan skriver i två års tid ner sina iakttagelser och tankar på baksidan av de almanacksblad hon hittar i jaktstugan. Sedan tar papperet slut och läsaren lämnas i ovisshet: kommer kvinnan att lyckas bryta sig ut, gräva sig ner under glasväggen, eller kommer hon att dö den dag som hennes ko inte kan förse henne med den livsuppehållande mjölken längre?
Och - kommer hon att ta chansen till utbrytning, om hon får den?
Jag somnade innan hela avsnittet var slut. Vaknade till och tog ur propparna ur öronen och somnade om.
I morse medan jag bäddade rent i sängarna lyssnade jag vidare på nästa avsnitt. Det är så bra att alla avsnitt ligger upplagda på Sveriges Radios hemsida så att man kan lyssna på dem innan de sänds i radio.
Nu har jag bara det sista avsnittet kvar. Det ska jag lyssna på i kväll när jag går och lägger mig.
Kommentarer
Trackback