Fredagen den 13:e.....

...blev ingn bra dag.
På torsdagen mådde jag inget vidare. Inte nog med att jag hade feber, snorade som om en kran stod öppen, så hade jag dessutom en massa hjärtarytmier. Riktigt obehagligt.
Jag har varit ensam hemma sedan jag blev sjuk då Stefan varit på jobbresa i södra Sverige.
Nu gick jag verkligen och längtade efter att han skulle komma hem. Han kom vid tio-tiden på kvällen och vi hann bara dricka lite te och prata en stund innan det var dags att sova. Hans förkylning har gått fram och tillbaka sedan början av mars så vi var båda trötta och slitna.
Jag hade precis somnat när telefonen ringde 00,05. Jag såg att det var mamma som ringde och då vet jag att det är något allvarligt. Och det var det! Mamma skulle gå upp på toa och fick något yrselanfall och for i golvet. Nu låg hon på golvet kunde inte röra sig. Pappa som har sin hemmavecka låg i sängen bredvid och kan ju bara hjälplöst titta på.
Det var bara att få på sig kläder, in i bilen och snabbt åka dit.
Stackars mamma satt med ryggen mot sin säng. Vänster ben var utroterad och hon kunde inte röra det.
Jag ringde 112 och fick prata med en sköterska. Hon hade någon tanke om att höften kunde ha hoppat ur led. Men när ambulansen kom sa sköterskan direkt att det är brutet. Det syntes tydligt enligt henne. Mamma fick smärtstillande innan de kunde släpbära upp henne på båren och åka iväg. Medan vi väntade på ambulansen hade vi letat som tokiga efter mammas glasögon som for iväg när hon rasade rakt mot sängbordet där dom låg. Det var ju tur att inte telefonen också for iväg. Då hade hon inte kunnat ringa efter hjälp. Hon hade fått sitta så där tills dom kom vid två-tiden. Då hade både jag och ambulanspersonalen ändå larmat två gånger.
Stefan stannade kvar tills hemtjänsten varit där och hjälpt pappa upp på toa. Normalt byter dom bara i sängen på honom men nu var han så orolig att han ville upp. Det var dom inte vana vid och det märktes tydligt för dom var riktigt klumpiga. Något jag också reagerade på var att en av dem stank rök när hon steg innanför dörren. Inte som om hon nyligen rökt utan riktigt inpyrt. Frågan är om dom får lukta så ill när dom ska komma och ta hand om människor i deras hem.
När hemtjänsten var klara åkte även Stefan hem. Där stod jag nu ensam med pappa. Jag kan ärligen säga att det är något av det jag fasat mest för. Jag har jättesvårt att prata med honom som det är nu. Det blir ju en envägkommunikation som jag tycker är jättejobbig. Jag har inte heller kunskapen att hjälpa honom om han behöver gå på toa eller liknande. Men det var bara att gilla läget. Jag sa åt pappa att jag skulle sova i gästrummet och att han skulle hojta om det var något.
Så mycket sova blev det inte. Jag snorade och hostade mest hela natten. två gånger var jag tvungen att gå på toa pga orolig mage. Jag låg också och väntade på att hemtjänsten skulle komma på sitt andra nattbesök. Jag slumrade i alla fall till en stund och vaknade av att jag snarkade högt. Nästa gång jag vaknade var det av hemtjänsten. 07,20 kom dom igen.
Vid åtta gick jag upp. Kikade in hos pappa, men han sov. Så jag hann gå in och försöka fixa till mig lite innan morgonpersonalen skulle komma och ta upp pappa. Hon kom runt halv nio. Då ordnade jag lite frukost åt oss. Strax därefter kom Stefan och lite senare även Eva. Det kändes skönt att inte behöva vara ensam med allt ansvar. Man inser att Mamma verkligen är fantastisk som orkat med att ta allt detta. Även om dom har hjälp av hemtjänsten ett antal gånger per dygn så är det mycket hon tagit själv.
Mamma ringde. Hon låg och väntade på operation. Den här gången var brottet värre än förra gången.
Efter lite ringande så fick vi klart att pappa kunde komma tillbaka till Ärlinghem igen. Hans rum stod ledigt och han skulle ha åkt tillbaka på måndag.
Vi packade hans väska och jag gick till apoteket och hämtade hans apodos. Vi plockade undan och rensade mat som inte skulle klara sig innan vi lastade in pappa i bilen och åkte till Ärlinghem med honom. Det gick riktigt bra. Han blev lite ledsen när vi skulle lämna honom men det var ingen fara.
När vi kom hem igen däckade jag i sängen och sov i ett par timmar.
Mamma ringde från uppvaket. Hon fick ligga kvar där i flera timmar pga att hon inte syresätter sig så bra. Fortfarande har hon lite problem med det. Inte så bra.
Nu börjar en ny runda med biståndshandläggaren och vi får verkligen hoppas att det inte blir samma cirkus som förra gången och som jag skrev om härhär och här bl.a.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback