Elände....

I går när jag var på "syjunta" hos Lena ringde plötsligt min mobil. Det var mamma och hon lät eländig. Hon berättade att hon halkat när hon var på väg hem från pappa. Nu hade hon så ont i ljumsken och ner i benet. Jag fick tacka för mig hos Lena och åka och se vad vi skulle göra. När jag kom till mamma hade hon väldigt svårt att gå och nyckeln som hon tappat på golvet kom hon inte åt. Jag bad henne ringa sjukvårdsupplysningen och förklara på vilket sätt hon hade ont. Dom uppmanade henne att åka till akuten för kontroll.
Envis som hon är tog hon sig stödd på mig ner till bilen.
Framme vid Danderyds sjukhus gick jag med henne in i receptionen. Där kom direkt en anställd och satte henne i en rullstol. Jag skrev in mamma innan jag var tvungen att gå och ställa min bil på en annan parkering. Mannen med rullstolen drog in mamma till ortopedakuten.
När jag kom tillbaka hade dom redan hunnit med att sätta på henne en sjukhusrock och börjat ta blodtryck och puls.
Vi fick vänta en liten stund innan en ung farbror doktor kom och tittade och gjorde olika rörelser med hennes ben. Han sa att det kan vara höften men det behöver inte vara det. Han konstaterade att det borde röntgas. Han skulle genast beställa röntgen sa han och gick. Efter en kort stund kom en vaktmästare och hämtade oss och vi åkte ett par våningar upp till röntgenavdelningen. Tillsammans med oss åkte även en ung kvinna. Vi blev placerade i ett bås medan den unga kvinnan gick in och röntgades. Även det gick snabbt och mamma fick komma in snabbt.
Sedan snabbt ner till akuten igen och invänta röntgenplåtarna och doktors analys. Nu blev det en något längre väntan, kanske någon timma.
Vår doktor och ytterligare en doktor kom och berättade att det inte syntes något på plåtarna. Den nya doktor testade mammas rörelser och såg när det gjorde rejält ont. Dom kom överens om att mamma skulle bli kvar och skickas till magnetröntgen nästa dag. Det var bara att hoppas på att inget var brutet. Nu kunde inte jag göra mer så jag kramade om mamma och åkte hem.

Jag var så trött! Klockan var 24 när jag kom hem och jag somnade nästan omgående då jag lagt mig.
Vi skulle upp tidigt. Dels för att Stefan hade ett möte i Uppsala kl 8 och dels skulle hantverkaren komma mellan 7 och 7.30. Kvart i sju vaknade jag med ett ryck. Klockradion hade inte startat och vi hade försovit oss.
Stefan fick ringa och skjuta på sitt möte så vi hann få i oss lite frukost. Hantverkaren dök inte upp förrän åtta precis då jag skulle åka.

På förmiddagen ringde mamma och meddelade att det var ett brott på lårbenet och att operationen förmodligen skulle bli av på eftermiddagen. Därefter tre månaders vila. Det innebär att pappa absolut inte kan komma hem som planerat den 7 mars. I stället för 14 dgr kommer han nu att få vara på äldreboendet i drygt tre månader. Jag fasar för att behöva berätta det för honom i morgon. Som tur är kommer Eva också med.
Sent i eftermiddags ringde mamma igen och meddelade att operationen flyttats fram till i morgon bitti.
Usch, dethär var inte bra.
Mamma som hade varit på en trevlig fest på pappas äldreboende när hon och hennes väninna gick hemåt och fötterna plötsligt bara försvinner under henne.
Trots smärta tar hon sig gåendes till sin väninnas gata där en granne sedan skjutsar henne hem. Hon är envis min mamma.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback