...känns det lite som. Fast jag mår ju bra, men är lite seg.

Vi var barnvakt till Max igår. Mamma och Pappa var på fest.
Det gick jättebra och han var inte ledsen alls. Förutom när han vurpade ett par gånger.
Vi höll honom uppe rätt sent för att det skulle gå lättare med nattningen sedan. När han fått vällingen somnade han nästan omgående. Sedan sov han ett par timmar medan vi såg två bisarra filmer på raken. Det var TV4 som visade först Roy Anderssons Du Levande och sedan Yrrol. Efter det gick vi in och lade oss bredvid Max. Då var han täppt i näsan och lite ororlig. Rätt som det var skallade han mig och vaknade och skrek. Det slutade med att han kräktes ner sigsjälv och kudden. Efter ombyte och avtorkning var han pigg igen. Klockan var då strax efter ett. Vid halv tre lyckades jag få honom att somna om igen. Tyvärr är det bara jag som duger och får gå runt med honom. Stefan får inte göra det. När han somnat lade jag mig på soffan där Stefan låg och snarkade, men straxt efter det kom Sandra och Nicke hem igen. Vid fyratiden var vi hemma och kröp ner i våra egna sängar. Det tog ett tag för mig att somna. Stefan snarkade nästan omgående. Men med öronproppar lyckades jag till slut somna. Jag vaknade vid åtta igen och behövde gå på toa men sen somnade jag om och vaknade tjugo över tio igen.
Efter en lång och skön brunch är det nu snart dags att klä sig och ta en tur till Mamma för att träffa henne, Eva och Thordan.
I kväll blir det teater. Mer om det senare.