Jobbigt...

Nu vill jag inte vara i mammas kläder.
I dag fick hon en plats för växelboende för pappa. Två veckor på äldreboende och två veckor hemma. Från och med den 8 februari.
Ett måste för att hon inte ska ta helt slut själv, men jag skulle inte vilja berätta det för pappa. Han kommer förmodligen att bli väldigt ledsen.
Mamma har artros i höfterna och lider av benskörhet. Hon är ganska liten och tunn. Pappa är rätt tung och ibland har han jobbigt att resa sig själv. Mamma har knäckt till ryggen när hon varit tvungen att hjälpa honom upp från toan. Visst, dom kan ha hemtjänst som kommer och hjälper till men dom kommer inom 45 min efter att man larmat. Ska han sitta kvar där då på deras enda toa tills dom kan komma och hjälpa till. Toabesök går ju inte att planera.
Usch det här är riktigt jobbigt. Hoppas att hon kan få någon som kan hjälpa henne att berätta för pappa. En läkare eller sjuksköterskan som brukar besöka dem.
Pappa lilla pappa varför blev det såhär? Vem hade räknat med att du skulle bli sittande i en rullstol i flera år utan att kunna tala.
Det är så ledsamt.

Kommentarer
Postat av: Sandra

Uscha buscha... inget kul för mormor...



Hoppas det går bra!



Kram!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback