Just nu händer inte speciellt mycket. Dagarna rullar på med dom vanliga sysslorna, arbetet och diverse hushållspyssel.  Solen skiner och regnet faller om vartannat.

Det känns som om man riktigt kommit in i den trista höstlunken.

I går kväll skulle jag ha motionerat och sedan bara tagit det lugnt, men jag hade ingen lust. Jag fick ett akut behov av att träffa familjen Åström. Så när jag ätit middag tog jag lampan Stefan köpt åt dom och gick ner och hälsade på. Jag bjöds på kaffe och fruktsallad med keso.

Jag förhörde Mathildas läsläxa och skrev en lista över fontäner (!?) åt Melker. Jag stannade ca 1½ timme. Jag beställde lite ur Mathildas jultidningskatalog.

Jag vet inte hur det kommer att kännas på måndag morgon när vi släpper av familjen och systerdotter med familj på Arlanda för vidare färd mot mitt älskade Cypern. Och vi ska inte åka med. Vi får vända om hemåt igen och lite senare ta oss till jobbet. Det kommer inte att kännas kul.

När jag kom hem gick jag 30 min på löpbandet och körde 20 min gympa innan jag fixade köttfärssås till matlådor.

I går fick jag igen för att jag kaxigt sa att jag sovit SÅ gott natten innan. Jag kunde inte komma till ro och somna. Det var bara att tända lampan och läsa lite mer i den bok jag fick låna av Sandra och som handlar om uppbyggnaden och tillkomsten av vår kommun. Jättekul att se dom gamla bilderna från förr. Kommunen växte ju explosionsartat i samband med att Arlanda byggdes och det är också anledningen till att vi flyttade hit från Vällingby. Lite kul att läsa att kommungubbarna härifrån åkte just till Vällingby för att få inspiration till uppbyggnaden av Centrum bl.a. Och man kan bara konstatera att det inte syns ett spår av det. Det finns ingenting som liknar Vällingby i vår kommun. När vi flyttade hit 1962 bodde det runt 3-4000 personer i hela kommunen. Dom planerade att ca 15 år senare skulle innevånarantalet vara uppe i 40 000.  Så blev det inte heller. Nu 2009, 47 år senare börjar vi närma oss den siffran.

Farmor tyckte att vi flyttat så långt bort att vi behövde matsäck med oss på vägen hem. Det tog då 1 tim att åka från Bromma till Märsta. Själv ville jag inte flytta. Jag saknade min fröken så mycket. Det var så annorlunda. Här fanns ingen tunnelbana, men det fanns riktiga tåg! Det var vi inte vana vid. Rödbruna riktiga tåg som vi då kunde se från vår nya lägenhet. Nu ligger Centrumet i vägen och järnvägen syns inte från huset längre. Tåget tutade också alltid då det kom just där. Mycket spännande tyckte vi barn. Vi fick en större lägenhet och Mamma och Pappa som legat i bäddsoffa i vardagsrummet fick nu ett eget sovrum medan vi tre systrar delade på det andra.

Jag tyckte att alla pratade så konstigt. Ett uttryck som jag minns var att dom använde ”Gosse” när dom ville understryka det som sades. Typ: Gosse vilken stor katt jag såg. Det tyckte jag lät så märkligt och jag kommer ihåg att jag vid något tillfälle när vi var och hälsade på i Vällingby slängde mig med det för att göra mig märkvärdig, men det var ingen som fattade det….haha! När någon sa att dom skulle åka till stan så menade dom Uppsala och inte Stockholm. Det har jag fortfarande inte vant mig vid. Stan för mig är och förblir Stockholm.

Den som tog mest stryk av att flytta hit var Mamma som var född och uppvuxen i Stockholm och nu hade vi hamnat på landet. Det gick lite bättre när hon så småningom fick ett jobb och kom ut och träffade lite folk igen. Vi barn acklimatiserade oss ganska snabbt och hittade kompisar. Det bodde många barnfamiljer i vårt hus.

Mamma berättade att SAS betalade hyran i tre månader plus att man fick gardinbidrag (!??). Dom betalade även resterande hyra i gamla lägenheten. Allt för att folk skulle flytta till Märsta. Många valde ändå att flytta tillbaka till sina gamla kommuner och vi försökte visst också, men fick inte tag på någon lägenhet. Det har jag inget minne av men jag var ju inte så gammal.

I dag är jag ganska nöjd med att vi flyttade hit. När jag pratade med Mamma i dag sa hon också att det så här med facit i hand var bra att vi flyttade med tanke på att min bästis trillade dit på droger och dog för ett par år sedan. Därmed inte sagt att jag också gjort det men risken hade varit större. Hade jag inte kommit hit så hade jag inte träffat Stefan. Dom kom också hit pga Arlanda.  Vi har nära till det mesta och det är relativt lugnt. Vi bor mitt emellan Stockholm och Uppsala. Har nära till Arlanda (vilket har sina för och nackdelar). Vi har nära till naturen.

I kväll har Mamma och jag varit och handlat på Ica Maxi. Hon får passa på att storhandla när jag kan åka med henne. När jag kom hem fick jag spontanbesök av Sandra och barnen. Mathilda skulle försöka sälja lite jultidningar på vår gata. Medan dom gick till våra grannar stannade Melker hos mig. När dom andra kom tillbaka efter en ganska usel försäljningsrunda fikade vi lite innan dom begav sig hemåt. Mathilda med några tygbitar som hon hittade i min tyglåda. Hon ska visst sy gosedjur av det.

Nu ska jag hoppa i bingen och se om jag förhoppningsvis kan sova lite bättre än natten till i dag. Men det är visst fullmåne i natt.