Den här veckan har det känts som om dagarna rusat iväg. Igen! Men hur kan det då kännas så trögt med tiden? Alltså det känns ju inte som om det händer någonting vad det gäller våren. Den här vintern och  förvåren har varit SÅ seg. Segare än den segaste kola. Jag är så less nu.

Tänk att det var en hel vecka sedan vi var barnvakter. Vart har dagarna tagit vägen?

Förra veckan gick det åt skogen med vår matsedel. Stefan var borta några dagar och jag hade en massa matrester kvar. Nästan hela förra veckans matsedel blev inte "gjord". Men varorna var ju inköpta så den här veckan har vi ätit igen en del, och jag har bara behövt komplettera med lite grönsaker och sånt.

Nu i helgen blir det nya tag. Går jag en promenad i morgon så har jag fått in så många promenader som jag bestämde vid nyår.

För övrigt har jag en vidrig känsla i munnen. Det känns som om det bränner på tungan. Hoppas att det beror på min tandlagning och att jag har sår i tandköttet efter tandläkarens karvande. Det började i samma veva som jag bet av tanden och amalganet blottades. Inget smakar riktigt gott. Speciellt äckligt är det när jag dricker kaffe.