I dag skulle vi ha åkt till Eva & Thord och planerat vår kommande Toscanaresa, men strax innan det var dags att ge sig av ringde Mamma. Hon ville att jag skulle komma förbi och titta på Pappa för han var så konstig. Sköterskan skulle komma så jag undrade om det var nödvändigt att jag kom, men Mamma ville ändå att jag skulle komma. Vi hoppade in i bilen och åkte över till dom. Två ur personalen plus en sköterska var där när vi kom. Pappa satt i sin rullstol och verkade inte se något. Han reagerade inte på att vi kom. Hans ögon var riktade åt höger och han vred och vände på huvudet för att försöka se något. Han svarade inte på tilltal och var allmänt konstig. Efter att sköterskan tagit reda på hur han brukar vara och hur det förändrats så kontaktade hon en läkare. Det bestämdes att Pappa skulle in på sjukhus för att kontrolleras av en neurolog. En ambulans tillkallades och jag ringde Eva och berättade. Hon och Thordan satte sig i bilen och åkte hit. Dom kom samtidigt som ambulansen åkte iväg. Vi tog en snabb fika innan vi åkte efter till Danderyd. På vägen dit ringde jag även Inger så att hon fick veta vad som hände. Jag vill själv att dom ringer mig om det händer något.
När vi kom till DS hittade vi Mamma & Pappa i första rummet på akuten. Dom hade tagit en del prover på Pappa och nu väntade dom på läkaren.
När hon kom tittade hon på Pappa och frågade oss en massa om vad som hänt och hur han förändrats. Hon kom fram till att det kunde vara epilepsi, vilket tydligen är vanligt när man haft en stroke. Eva frågade om han inte skulle ha krampat då men det sa läkaren att han inte alls behövde göra. Jag var skeptisk och undrade om det inte kunde vara en TIA (Transitorisk Ischemisk Attack) han fått. Innan ambulansen kom tog han sig på huvudet och masserade lite.
Läkaren sa att om det var en TIA så borde han vara mer försvagad i den vänstra sidan. Hennes förklaring var att ögonen sökte sig till härden. Hans ögon drog åt höger, alltså borde proppen sitta i höger hjärnhalva och därmed försvaga vänster kroppshalva. Han var ju svagare i vänster sida när vi kom, vilket jag också sa till läkaren. Men hon trodde mer på epilepsi ändå. Hon bestämde att han skulle få en injektion med något som var kramplösande. Hon gick för att hämta sprutan. Det tog nästan 1 timme innan hon  kom tillbaka igen. Pappa fick sprutan och blev bara fruktansvärt trött. Det var allt. Hon beslutade att han skulle på skallröntgen och sedan läggas in över natten. Dom skulle också ta ett EEG. När man misstänker stroke är det väldigt viktigt att behandlingen sätt in snabbt. Ambulansen hade fått ett prio-1 larm och kom snabbt, men sedan var det inget som gick snabbt. Det tog nästan tre timmar innan han kom in på röntgen, sedan tog det ytterligare nästan en timme innan han kom upp på strokeavdelningen. Vid det laget hade hans ögon rättat till sig nästan helt, han svarade på sitt sätt på tilltal. Han till och med skrattade när vi skojade med honom, men han var oerhört trött. Utan att ha fått reda på vad det var Pappa drabbats av fick vi lämna kvar honom på Danderyds Strokeavdelning. Det sjukhuset som vi har så många trista minnen från sedan han första gången drabbades av just en TIA och skickades hem för att bara några dagar senare drabbas av den stora stroke som berövade honom talet och förlamade hans högra kroppshalva.
Och jag kan inte säga att jag fick större förtroende för läkaren idag. Jag är nog ganska övertygad om att det var en TIA pappa drabbades av igen. Och, vi har så många gånger fått tala om för olika läkare vad det är för fel på Pappa när dom inte förstått det själva.    
Det ska bli intressant att höra vad dom kommer fram till den här gången.

Här väntar Pappa på att få komma in på röntgen.


Under tiden funderar jag på vad Coronarangio betyder.
Ny vet jag att det är kranskärlsröntgen.