...ska jag sammanfatta de senaste dagarna.
Jag har haft en hel del jobbiga hjärtarytmier. Första natten hemma efter Romresan vankade jag fram och tillbaka nästan hela natten. Lade jag mig eller satte mig ner slog hjärtat allt annat än rytmiskt. Det rusade inte eller slog snabbare utan slog bara helt galet konstigt. Jag vet att enstaka dubbelslag inte är farligt och att i stort sett alla människor har det då och då. Men det här var väldigt otäckt och jag blev för första gången riktigt rädd. När klockan var halv fyra på morgonen väckte jag Stefan men han trodde att det var min mage som ställer till det. Jag fortsatte att vanka i en timme till innan jag satte mig i en fåtölj och somnade. Klockan sju väckte Stefan mig, då det var dags för frukost. Det var en läskig upplevelse som jag inte vill vara med om igen.
Nästa gång åker jag till sjukhuset tror jag.
Det har varit lite väl mycket den senaste tiden och det är inte slut ännu och jag är väl en lättstressad person. Det finns människor som har mycket mer omkring sig och klarar det utan problem. Men jag tillhör väl inte dom. Jag känner mig stressad inför kommande födelsedagar. Dessutom är Stefan bortrest dagarna innan och vi får övernattande gäster.
Efter det blir det Toscana.

I torsdag var det ju kör och sång för Tommy Nilsson som jag berättat om i tidigare inlägg.

I fredags var jag hos Mamma och Pappa efter jobbet. Jag har inte varit hos dem på ett bra tag men vi har ju träffats på flera födelsedagar under den tiden. Men dom vill gärna att man kommer förbi då  och då. På kvällen skulle jag ha gått till familjen Åström, men jag kände att jag helt enkelt inte orkade. 
I stället var jag hemma och strök en massa tvätt, samtidigt som jag laddade upp Rom-bilderna till inlägget i bloggen.
Stefan var på gympafest och kom hem vid halv tio. Klockan elva ringde Nicklas och undrade om Stefan kunde åka med honom till Danderyd. Han hade så ont i handleden och fingrarna domnade.
Fredagkväll, lönehelg och en läkare på akuten gjorde att dom inte var hemma förrän 04,30. Jag hade svårt att somna och låg vaken till närmare tre.
Tur att dom åkte in för sprinten i handleden hade åkt in under huden och låg och skavde. Läkaren fick dra ut den lite och försöka fixera den så att den inte skulle åka in igen.

Morgonen efter vaknade jag av mitt mobillarm som jag ställt klockan åtta. Halv nio kom Nicklas och lille Max. Sandra Ö skulle i väg och eftersom Nicklas inte kan lyfta Max eller ge honom mat med en hand så skulle han vara med oss tills hon kom hem igen.
Vi åt frukost innan Stefan drog iväg på spinning. Nicklas lade sig på soffan och slocknade som ett ljus. Men han fick inte sova länge innan Max väckte honom.
Vi skulle ha åkt och tittat på Mathilda som tillsammans med sin gymnastikgrupp var med på en gymnastikgala. Precis när vi packat in hund och barn i bilen ringde Sandra Å och sa att det inte var någon idé att vi kom. Det var smockfullt och vi skulle inte se något. Dessutom kunde vi inte ta in barnvagnen. Vi packade ut barn och hund igen och tog en härlig promenad i stället.
Vid tolv kom Stefan hem igen och vi tog en varmkorv innan Nicklas och Max åkte hem och vi tog bilen in till stan och den Etiopiska restaurangen Etnostar. Det var möte med andra Bishoftobarn och en DVD med Stefan gamla filmer skulle visas.  Det var kul att höra hur dom andra kände igen personer som var med på dom drygt 50 år gamla filmerna. Vi stannade inte över den sedvanliga middagen. Vi hade bestämt med Sandra Å och barnen att vi skulle äta ihop (Micke var på killträff i Enköping) så vi bröt upp vid fyratiden. Egentligen skulle vi ha varit hos oss men av olika anledningar blev det hos familjen istället.  Gott och trevligt var det. Strax efter åtta var vi alla jättetrötta så vi tackade för oss och gick hem.

I dag har vi tagit det lite lugnare. Jag har rensat lite i rabatter, suttit i solen och läst och hängt tvätt. I kväll har vi varit hos Sandra Ö, Nicklas, Max och Ronja. Killarna (Stefan, Nicklas och Max) och Ronja tog en promenad medan Sandra och jag åkte och handlade mat. Sedan grillade vi. Igen, men det kan man inte göra för ofta under sommaren. Återigen en god och trevlig middag. Jag har i alla fall sluppit att laga mat denna helg så kanske ska jag inte oja mig så mycket.
Max var glad och gosig. Jag lade honom på soffan och då vände han sig från rygg till mage för första gången OCH kräktes i nya soffan...aj, aj farmor du skulle ju ha lagt en handduk under honom (förlåt).

Nu ska jag försöka komma i säng så att jag orkar med morgondagen. Stefan ligger i badet (som vanligt) och jag har fixat matlådor.

En stor tjock och slö humla har förirrat sig in i vårt uterum. Dom gör ofta det och sedan har dom jättesvårt att hitta ut trots att dörrarna står vidöppna.


Just nu blommar scilla nästan överallt i trädgården.


En tulpan håller på att slå ut. Vi måste få ner mer lökar i höst. Tulpaner och påskliljor håller på att ta slut.


Mitt i gräsmattan kommer det upp krokusar från lökar som blivit kvar efter någon gammal plantering.


Det här vet jag inte riktigt vad det är för blommor. Jag vet att jag planterade någon sorts violer men det ser det ju inte ut som. Dom är ganska lika scilla fast mycket ljusare.


Massor av vitsippor har vi också


Här är rabarber på väg upp.


Fiskarna i dammen har börjat röra sig ordentligt. Jag hoppas att näckrosbladen kommer snbbt nu för just nu har dom ingenting att gömma sig under.


Penséer i en kruka på trappan.


Massor av påskliljor på en annan trappa.


Rabatten före och efter rensning.
Just nu kommer jag inte ihåg vad det eländiga ogräset heter som breder ut sig mer och mer och är omöjligt att bli av med.


Och lammet har kommit på plats.

Nu tandborstning och så i säng....
Fler Rom-bilder får det bli i morgon.