I går hämtade vi barnen i skolan respektive dagis.
När vi kom till skolan tittade vi efter Mathilda bland barnen på skolgården men såg henne inte.
Inne var det bara en fröken som sa att Mathilda var ute. Hon sa också att Mathilda varit så glad och sagt: I dag kommer mormor och morfar och hämtar mig.


På väg genom skogen för att hämta barnbarnen. Stefan före och jag efter.

Ute på gården spelade Mathilda och två andra flickor ett bollspel som jag inte riktigt förstod. Vi frågade om hon ville stanna en stund och leka färdigt men det ville hon INTE.
Vi gick in och hämtade hennes ryggsäck och passade på att titta i hennes klassrum. Oj vilken skillnad det var sedan hennes egen mamma gick i just det klassrummet.


Inga bänkar i prydliga rader och en kateder längst fram längre. Nu var det runda bord placerade mitt på golvet och en stor hörnsoffa i ena hörnet. Och ingen kateder så långt ögat kunde se.
Stefan frågade Mathilda om fröken låg på soffan medan dom jobbade. Men det gjorde hon visst inte.

När vi kom till dagis hann vi inte mer än in genom grinden förrän Melker kommer farande som ett skott. Mooooorfaaaar skriker han och slänger sig i Stefans famn.
Det känns ljuvligt i hjärtat att dom blir så glada när vi hämtar.
På vägen hem har Mathilda svårt att få prata med mig. Melker gör allt för att gå emellan. Så fort hon börjar prata säger Melker. Mormor vet du... och så kommer det något..vad som helst. Bara han får ta min uppmärksamhet från syrran.

Melker med ryggsäcken på ryggen. Och där dinglar Pippi och Tiger.


Och vem får bära Mathildas ryggsäck med en dinglande Ior? Jo Mormor.