I dag blir den här lille sötnosen hela 2 veckor:

(bilden har jag lånat av Max Mamma & Pappa)

Egentligen borde han ligga inne i mammas mage fortfarande men är man son till två snabbåkare så har man kanske lite bråttom.
Huvudsaken är att han mår bra och det gör han ju.
Han har nu fått lämna kuvösen och fått en lyxig vattensäng. Han får vara hos Mamma och Pappa flera timmar om dagen. Det ska nog gå bra för honom.
Farfar har varit och hämtat hem en tjusig barnvagn som Max ska glida fram i framöver.

I går vabbade jag (Vård Av BarnBarn). Mathilda var dålig och Sandra och Micke hade svårt att vara hemma. Spännande att se om det funkar så att jag får ersättning från försäkringskassan.

På kvällen var det kör igen. På väg in mot Uppsala var det bökigt på motorvägen så vi valde att åka av vid Knivsta och åka gamla vägen. Det var nog ett feldrag. Det var ju hur långt som helst från motorvägen till gamla Uppsalavägen. Dessutom hade vi en bil framför oss som låg i 50 km på 70-väg. Undrar vad blodtrycket var uppe i då? Det vill jag nog inte veta. Vi vill vara tidigt på plats så att vi får stå längst fram. Det är så jobbigt att stå inklämd i bänkraderna och sjunga.
Sandra släppte av mig utanför skolporten innan hon åkte och parkerade. När jag småspringande kom till trappan som brukar vara full av köande kördeltagare var den helt tom. Hjälp.. Alla var redan insläppta. Nu trodde jag det var kört med våra platser. Men när jag kom upp var det jättelite folk där och vi fick våra platser. Skönt. Så småningom fylldes det på med folk och som mest brukar vi vara 350-400 sjungande deltagare.
Vi fick sjunga en ny rolig låt som jag inte ha en aning om vad den heter. Men kul var den att sjunga. Kören är normalt uppdelad i tre olika stämmor. Den gröna, den röda och den svarta. Den svarta stämman är grundstämman och den tillhör vi. Den röda stämman är högre och den gröna något lägre än den röda.
Den gröna stämman står längst fram till vänster. Den röda står längst fram till höger. Den svarta står mellan dom och sprider sig sedan bakom de båda andra stämmorna. Dom svarta är många, många fler. När vi sjunger Ängeln i rummet så är vi fyra olika stämmor. Röda, gröna, svarta och så vi i svarta stämman som står emellan den röda och gröna. I går blev vi "tarmen". Caroline skojade och sa att egentligen skulle hon ju kunna säga den bruna stämman, men det låter ju inte så fint. Det passar ju mig perfekt att stå i tarm-stämman...haha. Jag med min knasmage.
Det är riktigt roligt att få vara med i kören. Så mycket glädje och så många skratt. Caroline och Heinz är så roliga och lite galna. Jag vill aldrig, aldrig att kören tar slut.


Senare på kvällen kom Nicklas och hämtade upp lite mer mat som jag lagat.
Fördelen med att laga mat åt dom är ju att vi också får färdiga matlådor för flera dagar framöver.

Nu är det fredag eftermiddag och hela helgen ligger öppen framför oss. Vi får se vad den kommer att bjuda på.
Jahaja. Just nu bjöd den på en liten, liten whisky före maten. Jag som skulle gå på löpbandet hade jag tänkt. Som det kan bli.