På måndag morgon när vi satt och åt frukost ringde Nicklas och sa att dom var i Leksand. Dom hade varit och hälsat på Sandras pappa och "plast"mamma i deras stuga utanför Borlänge och nu kom dom för att "lösa av" familjen Å. Men innan familjen Å återvände hem spenderade vi dagen tillsammans allihop. Vi åkte till Björkberget i Siljansnäs. Vi besökte naturum och klättrade upp i ett högt utkikstorn.  Där åt vi även lunch. Smarriga räkmackor blev det för Stefan och mig.


Nicklas poserar med älgen på naturum.


Men Sandra! Du har missuppfattat det där. Det är grodor som kan förvandlas till prinsar.


Nicklas och hans Sandra som nu själva ska bli föräldrar.


Dotter Sandra och hennes lille Melker som äter pannkakor vid Björkberget.

Efter det skulle vi ta en tur till Tällberg men när vi klev ur bilarna där började det regna. Vi tittade lite i en hemslöjdsbutik och i en keramikbutik innan vi skildes åt och familjen Å begav sig hemåt och vi andra återvände till stugan.

Vi hann med en 20-minuter vila innan det var dags att göra sig redo för Dalhalla. Vi hade biljetter till Häng mé på party-föreställningen. På vägen dit stannade vi i Rättvik och åt middag. Jag åt god kyckling med coscous och guakamole  (hur stavas det??).

När vi parkerat vid Dalhalla och klev in genom entrén och jag såg det enorma gamla kalkbrottet fick jag en hisnande känsla och kunde bara klämma ur mig "Shit". Ja, dom brukar säga så sa tjejen som tog min biljett. Det var otroligt mäktigt att se hela anläggningen så där från ovan. Och jisses så stort det var.  Det var en bra bit att gå för att komma till scenen och våra sittplatser. Vi hade platser på andra raden och satt alltså ganska scenen. Showens tema var en 70-talet och konferencieren Mikael Tornvings mellansnack gav upphov till många skratt och igenkännanden.  Artisterna bestod av Landslaget, Harpo, Nationalteatern, Rockfolket med Burken, Pugh Rogefeldt, Lena Maria Gårdenäs och två tjejer som kallade sig Waterloo. Kvalitén var väl sådär. Mest fart var det på Burken, Lena Maria och Landslaget. Nationalteatern hade tyvärr alldeles för högt uppskruvade instrument och vokalisternas röster försvann totalt. Det var absolut omöjligt att höra vad dom sjöng. Synd. Texterna var ju det som var viktigast på den tiden det begav sig. 23,30 var det hela över och den långa vandringen upp till bilen återstod. Med tanke på att det bara fanns en väg ut från området så befarade jag att det skulle ta evigheter att komma därifrån. Jag minns när vi var på konsert på Skokloster och aldrig höll på att komma ut till stora vägen. Då tog det över en timme att åka några km. Men på Dalhalla gick det snabbt och smidigt. Skönt.

---

När man kom in genom entrén sög det till i magen. Det var så stort och så mäktigt. Lägg märket till bussen som står i det övre vänstra hörnet. Den ser ut som en miniatyr, men det är en vanlig stor passagerarbuss.

Nicklas på väg ner till våra sittplatser på rad två.


En lite suddig Mikael Tornving i terylenebyxor och skjorta á la 70-tal. Jag förvånades över hur liten och tunn han är. Och vilken rejäl kalufs han har. Senare bytte han om och kammade till håret så att han såg ut som han brukar se ut när jag sett honom på TV. 

 

Morgonen efter stack Stefan och Nicklas ut och fiskade medan Sandra och jag sussade vidare. Efter frukosten åkte vi via Sollerön till Björnparken vid Orsa Grönklitt. Sandra hade fått tips om det av en kompis. Det var en lyckträff. Det var jätteintressant. Vi började med att ta oss ända upp på toppen av berget. Det var 561 m över havet. Snacka om att det var jobbigt. Lutningen var bitvis grym och jag flåsade som en gammal valross. Dessutom stekte solen mot asfalten. Väl däruppe berättade en guide om alla djur som fanns i parken. Två sibiriska tigrar, två kamtatjabjörnar, ett antal brunbjörnar, rävar, vargar, lodjur, järv och ugglor. De enda djur vi inte fick syn på var tigrarna och järven. Hela anläggningen var 90 000 km2 stor. Varje djurart hade jättestora hägn att ströva runt i. Alla hägn hade kuperad terräng med skog och vatten. Tigerhägnet låg precis vid slalombacken och guiden berättade att tigrarna brukade springa jämsides med åkarna en bit ner i backen. Då är det tur att det var ett rejält högt staket emellan.

Efter att ha gått ett par timmar i parken var vi rejält möra i benen.

Den vackra vägen ut till Sollerön.


Där vid bron fanns den här skylten. Det får bli nummer tre i min lilla skyltsamling.

Några bilder på björnarna i Björnparken.
Överst till vänster leker en Kamtatjahanne med i bildäck i dammen. På bilden till höger står honan och tittar på. En sån här björn väger upp emot 600 kg. Inget man vill möta i skogen, trots att guiden sa att dom var fredliga.
De båda bilderna i undre raden visar en björnhona som fanns i ett eget hägn tillsammans med sina tre ungar.

På hemvägen stannade vi till i Leksand och handlade kött mm till kvällens grillning. På kvällen tog vi en kort promenad ner till sjön men där var det olidligt på grund av alla mygg. Nicklas stannade till några sekunder och tog upp en liten, liten groda i handen. Genast hade han benen fulla av mygg. Jag blev biten på fötterna och ena vaden. Det blev rask promenad till stugan igen och två parti Yatzi (som jag vann!!).

Onsdag morgon och hemresedag.

Vi vaknade kl 6,00 och jag fixade frukost. Vid 7 stack Sandra och Nicklas eftersom dom hade en tid att passa hemma. Stefan och jag städae ur stugan och lägenheten. 9,30 var vi färdiga och påbörjade hemresan. Vi åkte via Norberg där vi hittat Elsa Anderssons konditori  som har otroligt gott bröd. Vi tog en fika med jättegoda mackor med brieost och salami. Sedan delade vi på en blåbärspaj.

Innan vi var hemma stannade vi till på Våfflan i Sigtuna och köpte varsin glass som vi satte oss på kajen och åt.

Till slut några bilder på den fantastiskt vackra utsikten från stugan.

Bilden tagen från tomten.


Här var vi nere vid stranden.

En bild till från tomten

En nytjärad eka vid strandkanten.


Hit till Siljansnäs kommer vi nog att återvända fler gånger.