..att jag är frisk.
I går åkte Mamma och jag till Huddinge Sjukhus för att besöka Eva. Det tog oss nästan två tim att ta oss dit. Det var såna jäkla köer in mot stan. Vid Haga norra stod det nästan stilla. Inte förrän vi kom ut på Essingeleden släppte det. Sedan lyckades vi åka fel och till sist är Huddinge sjukhus ett hiskeligt stort och opersonligt sjukhus. Vi gick och gick (inte vilse den här gången) innan vi kom till rätt avd och rätt sal. Eva blev glad när vi kom. Vi satte oss i korridoren och fikade och pratade. I salen som vi satt utanför låg en man och ropade efter Mamma hela tiden.
Vi hann besöka henne i 1 tim innan personalen började titta lite snett på oss. Dom ville låna E för att ta prover mm.
Jag är så glad att jag kunde lämna sjukhuset och åka hem. Helst hade vi ju velat ta med Eva därifrån också. Hon skulle ha fått åka hem idag men sedan ville läkarna göra flera tester för att försöka ta reda på varför hon är så yr i huvudet. Det är ju bra att hon blir ordentligt utredd innan hon åker hem.
På hemvägen tänkte jag på alla sjuka människor som är inlagda på våra sjukhus runt om i sverige. Så mycket smärta, sorg och elände. Som tur är finns det ju en del glädje också.
Nu önskar jag bara att Evas problem ska lösa sig och att hon ska bli så frisk som det går efter hennes stroke. Det är hon verkligen värd.