Man kan bli galen....

På söndagskvällen när Mamma larmade för att dom skulle komma och lägga Pappa fick hon ingen reaktion.

Mamma larmade 4 ggr och ingen kom. Hon blev då så arg att hon gick för att hämta någon personal. När hon passerar sällskapsrummet står TV:n på med högsta volym. Framför sitter några boende och sover. Hon hittar 4 stycken ur personalen sittande i deras personalutrymme. Hon frågade varför dom inte kommit när hon larmat. Dom svarade att dom inte fått något larm. Dom tog upp sina larmdosor ur fickorna och påstod att dom inte fått något larm. Det måste vara trasigt sa dom. Nu följde dom i alla fall med henne och gjorde Pappa i ordning för natten. Mamma var så arg att hon inte kunde somna. Hon fick gå upp och ställa sig mot väggen för att hjärtat rusade. Larmet provades morgon efter av nattpersonalen och det var inte något fel på det. Förmodligen hade personalen dragit ner ljudet på larmet för att slippa höra det. Vad hade hänt om det handlat om en hjärtinfarkt.

I går morse ringde dom från målerifirman och sade till Mamma att dom skulle komma och måla och tapetsera hemma hos dem. Mamma visste ju om att dom kulle komma någon gång framöver men nu ville dom komma i dag på morgonen. Snacka om framförhållning. Hur i hela friden skulle hon hinna få ner alla tavlor och gardiner, flytta bort alla möbler som står efter väggarna? Envis som hon är så klättrade hon på en pall och tog ner köksgardinerna. Jag sa åt henne att låta bli. Med hennes yrsel skulle det kunna bli katastrof om hon trillar.

Efter mycket tjat och gnat insåg hon att hon måste vänta tills vi kunde hjälpa henne.

Sandra, Mathilda och jag åkte dit efter middagen.

Vi plockade ner resten av gardinerna, plockade ur bokhyllan och flytta ut möblerna till rummets mitt.

I den lilla lägenheten blev det väldigt rörigt.

I morgon bitti för målerifirman var kl. 11,30! Dom hann spackla väggarna och måla taket. Mamma undrade om dom skulle tapetsera i morgon (onsdag) så att hon sedan kan få flytta tillbaka möblerna. Nej då skulle han måla fönster. Det blir alltså ytterligare en dag med den röran. Det är inte lätt för Pappa att ta sig fram med rullstolen.

Man tycker ju att dom borde snabba på lite när det gäller ett äldreboende.

Mycket är bra på äldreboendet men en del saker kan göra en galen. För flera veckor sedan hade dom ett möte där deras vård planerades. Pappa ska ha gåträning måndag och onsdag samt cykelträning torsdagar. Allt prydligt dokumenterat i hans vårdpärm. Sedan dess har han inte fått någon träning alls! Dom har beställt hem en cykel som han ska träna på. Det tog en herrans tid innan den överhuvudtaget kom. När den väl kom fick han testa den en enda gång. Sedan dess har den stått oanvänd. Det är ingen billig grej heller. Såg någonstans att det kostar ca 11.000. Snacka om slöseri. Jag blev så arg så jag skrev ett meddelande i vårdpärmen. Vi får väl se om dom ser det. Eva blev så arg över detta och över att dom inte kommit när Mamma larmade så hon ringde chefen för boendet. Hon lovade att hon skulle tala med Mamma eftersom hon varit så upprörd under kvällen och natten. När jag kom på måndagskvällen mötte jag henne på parkeringen och då hade hon fortfarande inte pratat med Mamma. Så dåligt.

                                 image391
                                 Bild från fotoakuten.


Kommentarer
Postat av: Mimmi

När jag läser sådant som dina föräldrar har fått stå ut med så blir jag mer än förbannad. Anmäl dem!
Vårdplaner är till för att följas....och Larm som inte fungerar ....

2007-10-31 @ 17:31:51
Postat av: Marianne

Ja, man kan bli galen av mindre. Vi har ju börjat med att ta upp det med enhetschefen vi får väl se hur det går.

2007-11-02 @ 08:34:19
Postat av: Nicoline på Fädernegården

Jag förstår dig helt och hållet. Titta gärna här!
http://nicolinefadernegarden.blogg.se/1194022071_123.html
Jag blir så ledsen och besviken när man inte respekterar vår äldre generation.
Lycka till!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback