Då så har jag fått sjunga offentligt. Vi samlades på Centralen kl. 16 i fredags eftermiddag. Det var rätt kul att se alla körmedlemmar inne och utanför Centralen. Såg man någon med vit halsduk och papper i handen visste man att det var en av oss. Vi var runt 600 körmedlemmar som skulle få plats på den underdimensionerade scenen. Efter mycket bökande, omplacerande, röstövningar och uppsjungning så skulle vi ta ton. Då hördes inte musiken och musikerna hörde inte oss. Det var en hel del strul med ljudet. Till slut kom vi igång med första låten. Happy Christmas war is over av John Lennon. Sedan blev det lite tal och efter det Sjöng vi Bongo, bong, mera tal och sedan Drummer Boy. Beatrice Ask invigde ljusspelet genom att symboliskt (antar jag) sätta i kontakten. Det var ett rätt pampigt ljusspel till tonerna av Conquest of Paradise. En rolig detalj var att mitt under ljusspelet så kommer en man och ställer sig i ett fönster för att se vad som pågår utanför. Han gick mellan det fönstret och ett annat och kollade ut. Det såg ut som om han gick och pratade i telefon. Jag vet inte om han var medveten om alla ögonpar som riktades mot honom. Men lite störde han ju intrycket av det hela. Vi avslutade det hela med att sjunga I can see clearly now. Stefan sa efteråt att det hördes väldigt dåligt trots att vi alltså var ca 600 i kören.
Det var i alla fall väldigt kul att få delta i detta jippo.


Här sjunger vi för full hals. Jag syns lite snett bakom hon med ljust långt hår, glasögon och grön halsduk till vänster i bild.


Beatrice Ask inviger ljusspelet.


Vår sångfröken ser nöjd ut.


Det var svårt att få till bra foton på ljusspelet. Stefan som fotade hade Melker på ena armen och kameran i andra handen.


I ett av fönstren som är rosa och lilafärgade dök plötsligt en nyfiken man upp.





Här står vi lite frusna efteråt.

Efter sången åkte vi hem en snabbis och bytte om lite. Sedan åkte vi vidare till Uppsala och Katalin där Caroline skulle uppträda på kvällen. Vi tänkte äta lite innan men på Katalin var ljudnivån så hög att man inte hörde vad den andre sa så vi gick över gatan och in på Lucculus istället. Vi åt jättegod plankstek med kantarellsås.
Lagom till Caroline skulle börja gick vi tillbaka till Katalin. Vi fick stå en stund och vänta innan hon kom in på scenen. Hon är ju absolut speciell men otroligt cool. Jag kan säga som så att jag skulle nog aldrig ha gått på en konsert med henne om jag inte varit med i kören. Inte för att hon är dålig eller så, men som sagt speciell. Nu sjöng hon sina Janis Joplintolkningar. Och ja, jag tyckte att det var bra. Medelåldern på publiken var nog rätt hög och bestod till rätt så stor del av andra körmedlemmar.
Vi var hemma igen vid 23-tiden. Då var jag rejält trött.
En händelserik och kul dag och kväll blev det.