Veckorna går....

Oj! Nu har det gått ett tag sedan jag skrev något. Vad har jag gjort sedan sist.

Helgen 14-15/4 Var vi barnvakt. Sandra och Micke var på 30-årskalas i Enköping.

Barnen kom till oss vid 3-tiden på lördag eftermiddag. Vi lekte och åt middag innan vi gick hem till dom för att kolla lite på TV och sova. Allt gick bra. Melker hade lite svårt att komma till ro när Mormors (Morfar) försökte natta. Han ville bara leka. Mormor tog över och han sov på två minuter. Senare var det Mathildas tur att nattas. Efter två kapitel i boken och lite lyssnande på saga på dvd så sov hon som en stock. En gång strax efter vi lagt oss vaknade Melker, men somnade om snabbt. Under natten vaknade Mathilda och ropade på Mamma. Jag hämtade henne och hon sov vidare med oss. Någon timme senare vaknade även Melker och fick sova vidare bredvid oss. Tur att dom har en stoooor säng. Men ändå fick jag Mathildas armar och ben över mig med jämna mellanrum. Mycket sova blev det inte. Man är ju liksom inte van vid det. Vid 7-tiden vaknade Melker och blev ledsen. Han grät efter Pappa en stund, men det gick fort över. Sedan var det full fart. Stefan och jag var helt slut efter ett par timmar. Ett tag var vi lite desperata. Det var 2 min på varje grej vi drog igång. Från det ena till det andra. Till slut blev det en tur till Sigtuna och Maxi innan Sandra och Micke kom hem. Oj, oj man är inte 30 längre.

I onsdags kom syster från Kalmar upp. Samtidigt som Stefan åkte till Holland. Jag satt hemma och försökte plugga. Påbörjade kursen i Bokföring II. Höll på att bli galen innan allt fungerade. Jag var tvungen att ha Quick Time för att spela upp videosnuttar mm. i kursen. Och förmodligen fungerade inte det ihop med Vista. Som tur var har vi kvar den gamla datorn som Stefan kopplade in i stället och se då gick det bra. Efter pluggandet kände jag mig dummare än innan. Bra kurs?! Fast det tar väl ett par dagar innan man kommer in i pluggandet. Får se när jag kan ta nästa pluggdag. Kvällen tillbringades hos Mamma och Pappa innan Inger och jag åkte hem till oss.

Torsdag, jobb, core och TV.

Fredag blev kaotisk. Jag och Inger skulle vara barnvakt på eftermiddag och kväll. Sandra och Micke skulle på Orup & Lena PH. På morgonen ringde jag Stefan och avstyrde resa till Jönköping under helgen. Skönt.
Strax efter 11 på förmiddagen ringde Inger och sa att dom skulle skicka Mamma med ambulans till sjukhuset. Inger var hemma med Pappa. Mamma hade gått till vårdcentralen för att söka för sin dåliga mage. Den var inte det största problemet enl doktorn, men hennes EKG var inte bra. Jag slängde mig i bilen och hann in på vårdcentralen för att få en egen uppfattning om Mammas tillstånd. Hon satt i en stol med syrgasslang i näsan. Så liten och så blek. Och så orolig över vad som skulle hända med Pappa. Hennes tre största problem var: Vad händer med Pappa. Inga blåljus på ambulansen!! Och hur går det med ditt barnvaktssittande. Lilla Mamma oroa dig inte för det, tänk på dig själv! Det kändes lite jobbigt att inte kunna följa med henne till sjukhuset. Kramade om henne vid ambulansen och gick upp till Pappa och Inger.
Hon hade fullt sjå med att försöka få tag på hemtjänsten och biståndsbedömaren. Alla som försökt vet hur enkelt det är att få tag på kommunanställda en fredag eftermiddag. Efter många samtal fick vi till slut tag på biståndsbedömaren. Inger var tvungen att åka hem till Kalmar och vi visste ju inte hur allvarligt det var med Mamma. Hur länge skulle hon bli kvar på sjukhuset. Biståndsbedömaren föreslog att Pappa skulle vara kvar hemma ensam men med täta besök av hemtjänsten. Aldrig sa vi. Han kan inte larma och han kan inte kommunicera. Efter många om och men fick han en plats på ett kortidsboende i Sigtuna. Pappa var orolig och grät lite. Vi packade ner det viktigaste och fick in honom i bilen. Stackars lilla Pappa. Som ett kolli blir han flyttad fram och tillbaka. Vi blev väl mottagna på Hemskogen. Dom var intresserade och trevliga. Rummet var stort och nytt. Men Pappa var så ledsen. När vi efter ett par timmar måste lämna honom för att ta reda på hur det var med Mamma och eventuellt åka med toalettsaker till henne, då grät han och kramade oss hårt och länge. Det gör så ont i hjärtat. Det är svårt att hålla tårarna tillbaka då. Jag sa att jag inte skulle vända mig om när vi gick men jag kunde inte låta bli. Han satt så ledsen i sin rullstol och en ur personalen kramade tröstande om honom.

När vi kom hem ringde vi sjukhuset och fick veta att Mamma var på väg hem!! Det var en massa orsaker som tillsammans gjorde att hennes EKG var konstigt. Deras livssituation är jobbig, hon är jätteförkyld, hon har problem med ryggen och har fått konstaterat att hon har benskörhet. Vi var hemma hos henne när hon kom med sjuktransporten. Vi stannade kvar ett par timmar och såg till att hon var OK innan vi totalt slut båda två åkte hem till oss. Pappa får vara kvar på boendet tills Mamma har piggat på sig lite. Sandra fick ta sin kusin med sig på Lena PH och Orup och Micke fick ta hand om barnen.
Vilken fruktansvärd fredag det blev.
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback